Ny rapport: Sverige i en internationell jämförelse

Publicerat den november 20, 2017 av jesperstromback

NamnlöstIdag presenterades min senaste rapport vid ett seminarium i Stockholm, arrangerat av Futurion som också har gett ut rapporten. Titeln på den är Mellan skönmålning och svartmålning – Sverige i en internationell jämförelse. Bakgrunden till rapporten är att den politiska debatten under de senaste åren i hög grad har handlat om en, bitvis mycket polariserad, kamp om verklighetsbilden. I den debatten har vissa hävdat att Sverige befinner sig i eller står inför en kris eller systemkollaps, medan andra har hävdat att Sverige i allt väsentligt är ett bra land och kanske till och med ett föregångsland.

Visserligen är det inget nytt att den politiska debatten delvis handlar om en strategisk kamp om verklighetsbilden. Exempelvis har regeringar i alla tider varit benägna att lyfta fram det som fungerar bra eller är på väg att bli bättre medan oppositionen i alla tider har varit benägen att fokusera på det som inte fungerar och hävda att utvecklingen i olika avseenden går åt fel håll. Samtidigt väcker debatten om Sverige och Sverigebilden  frågan om vad som faktiskt utmärker situationen i Sverige – bortom diverse politiska agendor, bortom ett selektivt användande av fakta och forskning, och bortom politiskt motiverade skönmålningar och svartmålningar.

Mot den bakgrunden syftar rapporten till att kartlägga hur Sverige placerar sig i olika internationella index och rankingar som handlar om att jämföra den faktiska situationen i olika länder. En viktig poäng med ett sådant angreppssätt är att tillhandahålla en bredare och – inte minst viktigt – en av den inhemska svenska debatten oberoende bild av hur situationen i Sverige ser ut i en internationell jämförelse.

I rapporten kartläggs närmare 40 olika internationella index och rankingar, som handlar om allt från demokrati och pressfrihet till social rättvisa, inkluderande utveckling och jämställdhet, till ekonomi, företagande, konkurrenskraft och innovationskraft. Till de index som kartläggs hör exempelvis Freedom of the World, Democracy Index, Freedom of the Press, Rule of Law Index, Social Justice Index, Global AgeWatch Index, Inclusive Development Index, Global Innovation Index, Global Competitiveness Index, Network Readiness Index, Sustainable Development Goals Index och Legatum Prosperity Index.

Resultaten visar att Sverige återkommande rankas som ett av världens tio ledande länder, och i mer än hälften av fallen rankas Sverige som ett av världens fem ledande länder. Viktigt i det sammanhanget är att påminna om att inget av de internationella indexen har tagits fram för att gynna eller missgynna Sverige eller för att gynna eller missgynna den ena eller den andra sidan i den inhemska debatten.

Resultaten av den internationella jämförelsen förhindrar givetvis inte att Sverige har  problem eller att Sverige står inför en rad samtida och framtida utmaningar. Det har Sverige – i likhet med alla andra länder. Samtidigt pekar det faktum att Sverige återkommande rankas som ett av världens ledande länder på att den alarmism och oro som har präglat mycket av samhällsdebatten under de senaste åren har saknat proportioner.

Om detta skriver jag också tillsammans med Ann-Therése Enarsson, VD på Futurion, i en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken Sverige behöver en debatt baserad på fakta.

För den som är intresserad av att läsa rapporten i dess helhet så kan den laddas ner på Futurions hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om politisk public relations och medialisering

Publicerat den november 15, 2017 av jesperstromback

How Political Actors use MediaNu har den nya boken How Political Actors Use the Media. A Functional Analysis of the Media’s Role in Politics kommit från tryckeriet. Boken är redigerad av Peter Van Aelst och Stefaan Walgrave, och handlar  om mediernas betydelse och funktioner i politiken. Ett särskilt fokus ligger på hur politiska aktörer använder sig av medier för att nå sina syften, vilket gör att den skiljer sig från andra böcker som på ett mer allmänt plan diskuterar och analyserar mediernas politiska betydelse.

Boken innehåller 14 kapitel skrivna av framträdande forskare från en rad olika länder (läs gärna mer här). Själv medverkar jag med ett kapitel skrivet tillsammans med Frank Esser vid University of Zurich. Titeln på kapitlet är ”Political Public relations and Mediatization: The Strategies of News Management”. I det kombinerar vi teorier som handlar om politisk public relations, medialisering och politiska partier som strategiska aktörer, för att sedan analysera både varför politiska partier måste ta hänsyn till medierna och hur de strategiskt och proaktivt kan använda sig av medierna för att uppnå olika syften. En viktig poäng i kapitlet är att partiernas hantering av medierna aldrig kan – eller aldrig bör – ses frikopplat från vilka strategiska mål som partierna har. Eller för att citera från kapitlets slutdiskussion:

”Important though is that the partis’ news management strategies and tactics and how they act in the media arena should follow from their strategic goals on the internal arena, the parliamentary arena and the electoral arena. The very same news management strategies and tactics could in fact contribute to as well as undermine how successful the parties are at reaching their strategic goals, depending on how they are carried out and the extent to which they are aligned with the strategies of the party.”

Givet bokens fokus och att samtliga kapitel är skrivna av framträdande forskare inom politisk kommunikation bör den vara av intresse för alla som forskar kring eller intresserar sig för mediernas politiska betydelse i allmänhet och hur politiska aktörer använder sig av medierna i synnerhet. Själv vet jag att jag kommer att ha stor nytta av den både i undervisningen och i min fortsatta forskning.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Fri nedladdning: ”Political Communication in a High-Choice Media Environment”

Publicerat den oktober 4, 2017 av jesperstromback

Tillsammans med kollegor inom Network of European Political Communication Scholars publicerade jag i våras artikeln ”Political Communication in a High-Choice Media Environment: A Challenge for Democracy?” i the Annals of the International Communication Association. Syftet med artikeln är att gå igenom och analysera  forskning som handlar om olika påstådda trender som är Annalskopplade till förändringarna av medielandskapen och att analysera (a) vilket forskningsmässigt stöd som finns och (b) om förändringarna utgör ett hot mot eller problem för demokratin och dess förmåga att fungera. Särskilt fokus  riktar vi mot sex påstådda trender och företeelser som alla berör tillgången till och efterfrågan på information och kunskap om politik och samhälle. Det handlar om (1) minskande utbud av politisk information, (2) sjunkande nyhetskvalitet, (3) ökad mediekoncentration och minskad mångfald, (4) ökad fragmentering och polarisering, (5) ökad (kunskaps)relativism, och (6) ökade kunskapsklyftor.

Ofta kan det vara svårt att få tillgång till nya forskningsartiklar om man inte arbetar inom akademin och har tillgång till de relevanta databaserna, men nu erbjuder förlaget den här artikeln som free access. Hur länge den kommer att finnas för free access vet jag inte, men för den som är intresserad av forskning kring och trender inom den politiska kommunikationen kan artikeln rekommenderas. Artikeln kan laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel: kunskapseffekter av att se på tv-nyheter

Publicerat den oktober 3, 2017 av jesperstromback

NamnlöstNu har senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Journalism Studies  publicerats, i vilket jag medverkar med min senaste artikel. Titeln är Does Public Service TV and the Intensity of the Political Environment Matter?* Syftet med artikeln är tredelat: (1) att undersöka kunskapseffekter av att se på TV-nyheter, (2) att jämföra kunskapseffekter av att se på nyhetsprogrammen i public service respektive TV4, samt (3) att undersöka om kunskapseffekterna skiljer sig beroende av den politiska intensiteten. Empiriskt bygger artikeln på en panelundersökning i samband med valrörelserna till Europaparlamentet respektive riksdagen 2014, där valrörelsen till Europaparlamentet har klassificerats som en period som präglas av låg politiskt intensitet jämfört med valrörelsen till riksdagen samma år. Med kunskapseffekter avses i vilken utsträckning människor lär sig nya kunskaper om politik och samhälle som en följd av deras medieanvändning.

Lite förenklat visar resultaten att det finns positiva kunskapseffekter av att se på tv-nyheterna, men också att beror på vilket nyhetsprogram människor tittar på. Mer specifikt visar resultaten att de positiva kunskapseffekterna i första hand gäller public service. För Rapport är samtliga samband positiva och signifikanta medan de för Aktuellt är positiva men inte alltid signifikanta. För TV4 Nyheterna är kunskapseffekten tvärtom negativ och dessutom signifikant i två fall av tre. Detta gäller även efter kontroll för olika bakgrundsfaktorer såsom exempelvis kön, ålder, utbildning och politiskt intresse.

En  slutsats av analyserna är därför att nyhetsprogrammen i public service-TV bidrar mer till människors kunskaper om politik och samhälle än TV4 Nyheterna. Detta ligger för övrigt i linje med ett flertal andra studier i Sverige och andra länder, som också de visar att public service har tydligare kunskapseffekter än kommersiella TV-nyheter.

– – – – –

Detta är min 60:e artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. För en förteckning över samtliga publikationer, se publikationslistan.

– – – – –

* Artikeln har tidigare publicerats digitalt som ”online early”.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Nytt bokkapitel: Lever vi i filterbubblor och parallella informationsvärldar?

Publicerat den september 13, 2017 av jesperstromback

När makten står på spelFör några dagar sedan släpptes boken När makten står på spel – journalistik under valrörelser, utgiven av Institutet för mediestudier och redigerad av Bengt Johansson och Lars Truedson. Boken innehåller en rad kapitel som analyserar olika aspekter av svenska valrörelser, med särskilt fokus på den journalistiska bevakningen och valkampanjerna.

I boken medverkar jag med ett kapitel som tar sig an frågan om människor numera lever i filterbubblor, ekokammare eller parallella informationsvärldar. Under de senaste åren har debatten kring detta varit intensiv, inte minst därför att (a) människor har en tendens att föredra information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, (b) det aldrig har varit lika enkelt som nu att söka sig till informationskällor som bekräftar eller ligger i linje med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, och (c) olika algoritmer styr oss i riktning mot information som – givet de digitala spår vi lämnar efter oss varje gång vi är online – kan antas vara mest intressant och relevant för oss. Att amerikansk forskning visar att det finns samband mellan människors politiska preferenser och vilka medier de väljer att använda sig av har också bidragit till diskussionen om den politiskt motiverade selektiva exponeringen. Frågan är dock hur utbredd den politiskt motiverade selektiva exponeringen egentligen är i Sverige.

Titeln på mitt kapitel är Lever vi i parallella informationsvärldar? Politiska preferenser och selektiv exponering i svenska valrörelser. I det fokuserar jag på två frågor: (1) vilka samband det finns mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning samt (2) i vilken utsträckning använder sig av sociala medier för att ”följa personer som delar mina åsikter i olika frågor” respektive ”följa personer som har helt andra åsikter än jag”. Kapitlet ingår i projektet De förändrade medielandskapen och demokratin och de empiriska analyserna bygger på en panelundersökning som gjordes  under valrörelsen 2014.

Resultaten visar att verkligheten är mer nyanserad än vad den ibland framställs som i debatten. Å ena sidan visar de att det finns vissa samband mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning – framförallt när det gäller tidningsläsning och vilka partiledarutfrågningar man ser på. Vad gäller att ta del av etermedienyheter är sambanden svagare eller icke-signifikanta. Resultaten visar också att det är vanligare att människor använder sociala medier för att följa personer som delar de egna åsikterna i olika frågor än att följa personer som har helt andra åsikter. Så långt ger resultaten stöd för att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer.

Å andra sidan visar resultaten också att de traditionella nyhetsmedierna når ut brett och till människor med olika politiska preferenser. Det är kanske inte så förvånande, men talar emot tesen om att människor lever i parallella informationsvärldar. Därutöver anger ungefär hälften av dem som använder sociala medier för att följa människor som delar de egna åsikterna att de också använder dem för att följa personer som har helt andra åsikter. Och – inte minst viktigt – de visar också att graden av politiskt intresse har större betydelse för att förklara människors medieanvändning än deras politiska preferenser, vilket för övrigt är i linje med tidigare svensk och internationell forskning. Sammantaget finns det därför väldigt lite som talar för att människor lever isolerade i olika filterbubblor eller ekokammare.

Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att oron för politiskt motiverad selektivitet är överdriven. Det finns samtidigt minst tre skäl att inte vara allt för för snabb med att avfärda den. För det första visar resultaten  att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer. För det andra fångar den nu aktuella undersökningen inte upp användningen av så kallade ”alternativa medier”, och där är det troligt att politiskt motiverad selektivitet är vanligare. För det tredje måste man skilja mellan selektiv exponering, selektiv uppmärksamhet och selektiv perception. Även om den politiskt motiverade selektiva exponeringen är begränsad utesluter det inte att det finns samband mellan politiska preferenser och den selektiva uppmärksamheten respektive den selektiva perceptionen. Det mesta talar tvärtom för att politiska preferenser har större betydelse för den selektiva uppmärksamheten och perceptionen än för den selektiva exponeringen. Man behöver exempelvis inte ägna mycket tid på sociala medier eller så kallade alternativa medier för att det ska bli uppenbart att även många som misstror traditionella medier tar del av dem, även om de avfärdar innehållet när det inte stämmer överens med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna.

Till det kommer att omfattningen av den selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen mycket väl kan förändras i takt med att människor socialiseras in i det nya medielandskapet och vänjer sig vid att det alltid finns alternativa informationskällor där man kan hitta information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna. Sista ordet är därför inte sagt, och det finns goda skäl för vidare forskning om den politiskt motiverade selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen.

För den som är intresserad av att läsa mer kan hela boken laddas ner gratis på Institutet för mediestudiers hemsida.

 

 

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Ny rapport om mediernas rapportering om invandring

Publicerat den augusti 23, 2017 av jesperstromback

DelmiAtt frågan om mediernas rapportering om invandring har varit omdiskuterad under de senaste åren har knappast undgått någon. Många åsikter har förts fram i den debatten, men tyvärr har inte särskilt mycket hänsyn tagits till forskningen och vad den visar. Om detta har jag skrivit tidigare (se bland annat här och här). Samtidigt har det saknats empirisk forskning om hur svenska medier under de senaste åren har rapporterat om invandring.

Idag presenterades dock den nya rapporten Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010–2015, som jag skrivit tillsammans med Evelina Nedlund och Felicia Andersson. Presentationen skedde i samband med ett seminarium arrangerat av Delegationen för migrationsstudier (Delmi), som också är utgivare av rapporten.

Rapporten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av nyhetsrapporteringen om invandring i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under perioden 1 januari 2010–30 juni 2015. Fyra frågeställningar står i fokus för vår studie: För det första, hur mycket rapporteras det om olika former av invandring? För det andra, i vilken utsträckning gestaltas invandring som ett problem för Sverige? För det tredje, i vilken utsträckning gestaltas invandring som en tillgång för Sverige? För det fjärde, finns det några skillnader mellan olika tidningar och år när det gäller hur de gestaltar invandringen till Sverige?

I en artikel på DN Kultur idag sammanfattar jag några av resultaten. När det gäller den första frågeställningen visar resultaten tydligt att rapporteringen om invandring handlar oproportionerligt mycket om invandringen av flyktingar och asylsökande medan rapporteringen om andra former av invandring är mycket sparsam. I den meningen är det otvivelaktigt så att nyhetsrapporteringen inte ger en rättvisande bild av verkligheten. När detdn gäller den andra och den tredje frågeställningen visar resultaten att negativa gestaltningar av invandring och hur den påverkar Sverige är vanligare än positiva gestaltningar. De tre vanligaste gestaltningarna är att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, att invandring bidrar till kriminaliteten och att invandring bidrar till att försvaga Sverige ekonomiskt. Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltningen att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. När det gäller den fjärde frågeställningen visar resultaten samtidigt att skillnaderna mellan tidningar och år överlag är små.

För den som är intresserad av att läsa mer finns hela rapporten för nedladdning på Delmis hemsida. I den redovisas alla resultat i detalj, och i den beskrivs även tidigare forskning om såväl faktorer som påverkar nyhetsjournalistikens innehåll som om hur medierna rapporterar om invandring.

I det sammanhanget är det värt att nämna att de resultat vi kommer fram till ligger i linje med vad tidigare forskning – såväl i Sverige som internationellt – har visat. Ur ett inomakademiskt perspektiv är resultaten därför inte särskilt uppseendeväckande. Att problem och negativa nyheter har ett högre nyhetsvärde än positiva nyheter har visats i en lång rad studier, och är inget som är unikt för rapporteringen om invandring. För den som har följt debatten om mediernas rapportering om invandring framstår resultaten kanske som mer förvånande, men det understryker i så fall min kritik mot denna debatt: att den tar allt för lite hänsyn till vad forskning visar.

Oavsett vilket visar rapporten att påståenden om att medierna inte har rapporterat om invandring eller om problem förknippade med invandring inte är korrekta. Medierna har under hela tidsperioden rapporterat om invandring, och negativa gestaltningar har varit vanligare än positiva.

Därmed inte sagt att rapporteringen har varit oproblematisk. Det är inte svårt att hitta exempel på artiklar som på goda grunder kan kritiseras, och det finns i denna – liksom i annan – rapportering åtskilliga aspekter som som värda en seriös diskussion. För att en sådan diskussion ska leda framåt krävs det dock att den tar hänsyn till den forskning som finns och inte bygger på mytbildningar eller anekdotisk bevisföring. Det gäller för övrigt inte bara diskussionen om nyhetsrapporteringen om invandring, utan också om andra områden.

– – – – – – – – – –

Tillägg: här är några exempel på hur medierna – på nyhetsplats eller ledarsidor – har rapporterat om den nya rapporten:

SVT Nyheter

TT/Aftonbladet

Dagens Nyheter ledare/Erik Helmerson

VLT ledare/Sakine Madon

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nya artiklar för nedladdning

Publicerat den augusti 21, 2017 av jesperstromback

ComRIdag har jag lagt till ytterligare två vetenskapliga artiklar för nedladdning. Den ena är skriven tillsammans med Daniela Dimitrova (Iowa State University), Adam Shehata (Göteborgs universitet) och Lars Nord (Mittuniversitetet), och har titeln The Effects of Digital Media on Political Knowledge and Participation in Election Campaigns: Evidence from Panel Data. Den är ursprungligen publicerad i Communication Research, vilket är en av de ledande tidskrifterna inom medie- och kommunikationsvetenskapen. Som framgår av artikelns titel och abstrakt handlar den om vilka effekter användningen av olika digitala och sociala medier har på människors politiska kunskaper och deltagande:

While the majority of previous research suggests there are positive relationships between digital media use and political participation and knowledge, most studies have relied on cross-sectional surveys and have thus not been able to firmly establish the chain of causality. Also, there is little research investigating use of different forms of digital media and their relative effects on political participation and knowledge.This study examines (a) the effects of digital media use on political participation and knowledge and (b) whether different forms of digital media use affect people differently. Drawing on two representative panel surveys, the study demonstrates that there are only weak effects of digital media use on political learning, but that the use of some digital media forms has appreciable effects on political participation.

Den andra artikeln är skriven tillsammans med Spiro Kiousis (University of Florida) och Mike McDevitt (University of Colorado), och publicerad i International Journal of Communication. Titeln på den artikeln ärIjoc Influence of Issue Decision Salience on Vote Choice: Linking Agenda Setting, Priming, and Issue Ownership, och den kan sägas ha både ett teoretiskt och ett empiriskt syfte. Teoretiskt är syftet att länka samman teorin om mediernas dagordningsmakt med teorierna om sakägarskap (issue ownership) och priming, medan det empiriska syftet är att undersöka vilken betydelse det hade om man i valet 2006 ansåg att arbetslösheten var den viktigaste politiska frågan för  sannolikheten att rösta på socialdemokraterna. Eller för att citera artikelns abstrakt:

This study introduces issue decision salience as a mechanism for understanding how issue ownership processes impact vote choice, using panel data from the 2006 Swedish national elections. A model is developed probing the multiple influences of news attention and discussion on issue decision salience, party evaluation, candidate evaluation, and vote decision. The results suggest that a synthesis of agenda setting and priming with issue ownership offers a valuable framework for documenting how issue salience might affect ballot choice.

Med dessa artiklar har jag nu lagt ut 51 vetenskapliga artiklar, 8 bokkapitel, 10 rapporter och 12 böcker för fri nedladdning. Egentligen skulle jag vilja lägga ut allt, men olika regler kring copyright och annat sätter sina begränsningar.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny upplaga av Political Public Relations på gång

Publicerat den augusti 7, 2017 av jesperstromback

politicalpublicrelations-fFör cirka sex år sedan publicerade jag och Spiro Kiousis  Political Public Relations. Principles and Applications (Routledge, 2011). Det var den dittills första boken som helt fokuserade på public relations i politiska sammanhang och som försökte väva samman teori och forskning inom public relations, politisk kommunikation och statsvetenskap. I det sammanhanget definierade vi political public relations som ”the management process by which an organization or individual actor for political purposes, through purposeful communication and action, seeks to influence and to establish, build and maintain beneficial relationships and reputations with its key publics to help support its mission and achieve its goals”.

Totalt innehåller boken 15 kapitel som analyserar och diskuterar olika aspekter av political public relations som både teori och praktik, skrivna av forskare inom public relations, politisk kommunikation eller statsvetenskap. Ambitionen med samtliga kapitel var att integrera teorier från samtliga dessa – och i vissa fall även andra – forskningsfält. De kapitel som ingår i boken är:

1. Political Public Relations: Defining and Mapping an Emergent Field, av Jesper Strömbäck och Spiro Kiousis

2. Political Public Relations: Remembering Its Roots and Classics, av Diana Knott Martinelli

3. Political Public Relations, News Management, and Agenda Indexing, av Paul S. Lieber och Guy J. Golan

4. Political Public Relations and Agenda Building, av John C. Tedesco

5. Presidential Public Relations, av Matthew Eshbaugh-Soha

6. Political Public Relations and Election Campaigning, av Paul Baines

7. Corporate Issues Management and Political Public Relations, av Robert L. Heath och Damion Waymer

8. Political Public Relations and Political Marketing, av Darren G. Lilleker och Nigel Jackson

9. Political Public Relations and Strategic Framing, av Kirk Hallahan

10. Political Public Relations and Crisis Communication: A Public Relations Perspective, av W. Timothy Coombs

11. Political Public Relations and Relationship Management, av John A. Ledingham

12. Political Public Relations and Government Communication, av Karen Sanders

13. Global Political Public Relations, Public Diplomacy, and Corporate Foreign Policy, av Juan-Carlos Molleda

14. Digital Political Public Relations, av Kaye D. Sweetser

15. Political Public Relations Research in the Future, av Spiro Kiousis och Jesper Strömbäck

Sedan dess har mycket hänt, både i verkligheten och när det gäller forskningen kring political public relations och angränsande fält. På grund av det och därför att boken har sålt såpass bra har förlaget nu bett oss om att göra en ny och reviderad upplaga, vilket vi har sagt ja till.

Under de närmaste 8-9 månaderna (den exakta tidsplanen är inte fastställd ännu) kommer vi därför att arbeta med revideringen av boken. I det ingår bland annat att gå igenom de kapitel som ingick i första upplagan, se över vilka kapitel som ännu håller och vilka som behöver revideras och uppdateras, se över vilka kapitel som saknas, och att hitta författare till alla kapitel.

I det sammanhanget vore vi väldigt intresserade av synpunkter från dem som har läst boken och använt den i sin forskning, i undervisningen, eller i det praktiska arbetet med political public relations. Om du tillhör dessa, hör gärna av dig inom de närmaste veckorna om du har förslag på (a) kapitel som borde utgå eller kraftigt omarbetas, (b) kapitel som borde läggas till, (c) kapitel som du anser behöver arbetas om och uppdateras för att vara up-to-date, (d) forskare som vi borde tillfråga om att medverka i boken, eller (e) något annat vi bör tänka på för att säkerställa att boken blir så användbar och up-to-date som möjligt. Alla konstruktiva synpunkter tas tacksamt emot! Enklast är att skicka dem till jesper@jesperstromback.com.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar

”Making sense of mediatized politics” nu i paperback

Publicerat den juli 20, 2017 av jesperstromback

MakingSenseMediatizationFör ett par år släppte jag och Frank Esser antologin Making sense of mediatized politics. Theoretical and empirical perspectives, som innehåller en samling vetenskapliga artiklar som teoretiskt eller empiriskt undersöker olika aspekter av politikens medialisering:

1. Introduction: Making Sense of the Mediatization of Politics, av Jesper Strömbäck & Frank Esser

2. News Media Logic in a New Institutional Perspective, av Kent Asp

3. Mass Media Logic and the Mediatization of Politics: A Theoretical Framework, av Michael Meyen, Markus Thieroff & Steffi Strenger

4. Mediatization and Political Leadership: Perspectives of the Finnish Newspapers and Party Leaders, av Pekka Isotalus & Merja Almonkari

5. Opposing the Government but Governing the Audience? Exploring the Differential Mediatization of Parliamentary Actors in Switzerland, av Nino Landerer

6. The Mediatization of Political Accountability: Politics, the News Media Logic and Industrial Crises in the 1980s and 2000s, av Monika Djerf-Pierre, Mats Ekström, Nicklas Håkansson & Bengt Johansson

7. News Coverage of Politics and Conflict Levels: A Cross-National Study of Journalists’ and Politicians’ Perceptions of Two Elements of Mediatization, av Peter Maurer & Barbara Pfetsch

8. Phases of Mediatization: Empirical Evidence from Austrial Election Campaigns since 1970, av Josef Seethaler & Gabriele Melischek

9. Juming the Shark: Mediatization of Canadian Party Leadership Contests, 1975-2012, av Shannon Sampert, Linda Trimble, Angelia Wagner & Bailey Gerrits

10. Metacoverage and Mediatization in US Presidential Elections: A Theoretical Model and Qualitative Case Study, av Paul D’Angelo & Frank Esser

11. Mediatization, Legal Logic and the Coverage of Israeli Politicians on Trial, av Anat Peleg & Bryna Bogoch

12. Media Logic and Political Logic Online and Offline: The Case of Climate Change Communication, av Jörg Hassler, Marcus Maurer & Corinna Oschatz

13. Passive Accomplice or Active Disruptor: The Role of Audiences in the Mediatization of Politics, av Tamara Witschge

Tyvärr  släpptes boken ursprungligen endast som så kallad hardback, vilket innebar att den var väldigt dyr. På exempelvis Bokus kostade den nästan 1500 kronor. Nu har den dock – äntligen – släppts som paperback, vilket innebär att den nu är betydligt billigare. Som författare känns det mycket glädjande, och förhoppningsvis ska det innebära att den köps och läses av fler. För den som är intresserad av eller forskar om politikens medialisering kan den rekommenderas!

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Misstron mot medier och invandringen: några kommentarer

Publicerat den juni 20, 2017 av jesperstromback

bias_t810Det har nu gått en vecka sedan jag på Expressen kultur publicerade en artikel där jag kritiserade den debatt som uppstått i kölvattnet av nya undersökningar som visar att många misstror hur medierna har rapporterat om invandring. Kärnan i artikeln var att den debatten präglas av två grundproblem. Det första problemet är att många debattörer – och debatten i Aktuellt förra veckan – helt bortser från den forskning som finns om hur medierna bevakar politik och samhälle i allmänhet och frågor som rör invandring i synnerhet. Det andra är att många debattörer bortser från den forskning som finns och som handlar om faktorer och mekanismer som påverkar hur människor upplever mediernas rapportering. Dit hör bland annat forskning kring fientliga medier-fenomenet, som jag har skrivit om både i ett aktuellt bokkapitel och här på bloggen.

Sedan dess har jag fått många kommentarer, synpunkter och frågor via samtal, mejl och sociala medier. Det absoluta flertalet kommentarer har varit positiva, även om jag också har fått min beskärda del av mer eller mindre främlingsfientliga reaktioner. Vid sidan av det har jag även fått en del frågor, varav den vanligaste handlar om vilket ansvar jag anser att medierna har för misstron mot dem när det gäller nyhetsrapporteringen om invandring.

Några tycks ha tolkat min artikel som om jag hävdar att medierna inte har något ansvar alls för misstron mot deras rapportering om invandring. Det har jag dock aldrig hävdat. Vilket ansvar medierna har är en empirisk fråga, och kan således bara besvaras genom empiriska undersökningar. Något heltäckande eller slutligt svar på frågan om vilket ansvar medierna har för misstron kan jag därför inte ge: svaret beror också i hög grad på vad man menar med ”ansvar”.

Det finns dock mycket lite som talar för att de svenska nyhetsmedierna (a) inte skulle ha rapporterat om invandring eller (b) för att rapporteringen skulle ha präglats av att inte rapportera om problem kopplade till invandring. Detta bygger jag på tre observationer: För det första finns det mycket forskning som handlar om nyhetsjournalistikens nyhetsvärderingar och nyhetsurval, och av den framgår tydligt att problem och det som inte fungerar – ”dåliga nyheter” – anses ha ett högre nyhetsvärde än det som fungerar bra – ”bra nyheter”. Det vore förvånande om nyhetsrapporteringen om invandring vore ett undantag från denna regel. För det andra visar internationell forskning tydligt att nyhetsrapporteringen om invandring och relaterade frågor präglas av en negativ bias och en problemorientering. Det betyder inte nödvändigtvis att detsamma gäller i Sverige, men det vore förvånande om Sverige – eller något annat land – skulle avvika kraftigt från vad som gäller i andra likartade länder. För det tredje visar forskning att nyhetsjournalistiken om invandring också i Sverige präglas av en problemorientering. Visserligen finns det ingen publicerad svensk studie som omfattar nyhetsrapporteringen om invandring under de allra senaste åren, men givet vad forskning visar om (a) nyhetsvärderingar och nyhetsurval i allmänhet, (b) hur medierna i andra länder rapporterar om invandring och (c) hur svenska medier tidigare har rapporterat om invandring vore det förvånande om nyhetsrapporteringen under de senaste åren skulle ha präglats av att inte ta upp problem förknippade med invandring.

Till det kommer en studie av hur svenska ledarsidor skrev om invandring mellan 2010 och 2015, som jag gjorde tillsammans med Niklas Bolin och Jonas Hinnfors. Den visade bland annat att andelen ledarartiklar som präglades av en dominerande negativ gestaltning av invandring var betydligt högre än andelen ledarartiklar som präglades av en dominerande positiv gestaltning. Även om det finns fundamentala skillnader mellan opinionsjournalistik och nyhetsjournalistik talar det emot tesen att medierna generellt inte skulle ha tagit upp problem förknippade med invandring.

Detta betyder inte att den svenska nyhetsrapporteringen om invandring har varit problemfri. Det är inte särskilt svårt att hitta olika exempel på artiklar och inslag som kan kritiseras. Några sådana exempel lyfts fram i en artikel av Lasse Granestrand, även om jag inte håller med om alla hans exempel. Anekdotiska bevis säger dock ingenting om helheten. Endast genom systematiska innehållsanalyser går det att uttala sig om nyhetsrapporteringen i dess helhet. Oavsett om det handlar om mediernas rapportering om invandring eller andra frågor.

Viktigt att komma ihåg i det sammanhanget är att mediernas nyhetsrapportering om i princip alla samhällsfrågor skulle kunna kritiseras för att – bland annat – ge för stor eller för lite uppmärksamhet åt olika aspekter av en fråga. Det är inte unikt för hur medierna rapporterar om invandring. Det gäller generellt. Det handlar inte om någon ondsint vilja eller att rapporteringen skulle styras av politiska agendor, utan bottnar i de villkor som präglar nyhetsproduktionen. Dit hör att journalistikens format är begränsade medan den verklighet journalistiken rapporterar om är obegränsad. Av bland annat det skälet kan nyhetsjournalistiken aldrig rapportera om allt eller spegla verkligheten exakt som den ser ut. Viktigt när det gäller de villkor som präglar nyhetsproduktionen är också att ekonomiska villkor och faktorer – liksom graden av politisk konflikt i en fråga – har en helt fundamental betydelse samtidigt som det handlar om faktorer som medierna bara delvis råder över. Detta är relevant om man ska diskutera frågan om ”mediernas ansvar”.

För att sammanfatta finns det alldeles säkert skäl att vara kritisk mot hur svenska medier har rapporterat om invandring – precis som det finns skäl att vara kritisk mot rapporteringen om andra frågor. Jag tvivlar dock starkt på att det är detta som förklarar varför misstron mot medierna när det gäller rapporteringen om invandring är så mycket högre än misstron mot hur de rapporterar om andra områden. Det är i det sammanhanget som forskningen kring fientliga medier-effekter inte går att bortse från. Den visar att människor har en tendens att uppfatta mediernas innehåll som om det missgynnar den egna sidan eller positionen och gynnar den andra sidan i en konflikt – även när människor tar del av exakt samma medieinnehåll. Den visar också att fientliga medier-effekter är särskilt sannolika bland dem som är starkt engagerade i en fråga. Och är det något som har präglat och präglar debatten om invandring så är det att den väcker starka känslor.

Eller för att uttrycka det mer allmänt: på grund av fientliga medier-effekten och andra psykologiska mekanismer kan man inte ta för givet att människor har rätt när de hävdar att medierna är partiska. Dave D’Alessio, en av dem som har forskat mycket kring mediernas partiskhet, konstaterar sålunda att:

”It is therefore unreasonable to conclude that specific news reports and the media generally are biased simply because people claim they are. Further, being people themselves, politicians, political commentators and media critics are as subject to the hostile media effect as any other person.”

Om man till det lägger att vissa politiker och debattörer och olika så kallade ”alternativa medier” under en längre tid har bedrivit ”permanent kampanj” mot de etablerade medierna för att inte berätta ”sanningen” om invandringen och dess konsekvenser är det inte så konstigt att det är fler som misstror rapporteringen om invandring än om andra områden. Om man upprepar ett påstående tillräckligt många gånger ökar helt enkelt sannolikheten för att människor ska tro på det. Detta styrks bland annat av forskning som visar att många amerikaners tro att amerikanska medier präglas av ”liberal bias” förklaras bättre av att anklagelser om liberal bias ofta förs fram och diskuteras i medierna än av att den politiska rapporteringen skulle präglas av liberal bias. Eller för att citera studien av Mark Watts, David Domke, Dhavan Shah och David Fan:

”The results suggest that the rise in public perception that news media are liberally biased is not the result of bias in valence news coverage of the candidates, but, rather, due to increasing news self-coverage that focuses on the general topic of bias in news content.”

Det betyder inte att fientliga medier-effekten eller de ”permanenta kampanjer” som invandringsfientliga och andra politiska aktörer har bedrivit och bedriver mot de etablerade nyhetsmedierna förklarar allt, men de går inte att bortse från. Inte heller går det att bortse från den forskning som finns om hur medierna faktiskt har rapporterat om invandring. Inte om man är seriöst intresserad av att förstå varför många misstror mediernas rapportering om invandring.

Detta var också min enkla poäng: att debatten om hur medierna har rapporterat om invandring och hur man ska förstå misstron mot rapporteringen om invandring ska ta hänsyn till den forskning som finns. Både när det gäller mediernas innehåll och faktorer och mekanismer som påverkar hur människor upplever mediernas rapportering.

– – – – –

För den som vill läsa mer har jag samlat några lästips nedan:

Studier av hur svenska medier har rapporterat om invandring

– Gunilla Hulten (2006). Främmande sidor. Främlingskap och nationell gemenskap i fyra svenska dagstidningar efter 1945. Stockholm: JMK, Stockholms universitet.

– Ylva Brune (2004). Nyheter från gränsen. Tre studier i journalistik om ”invandrare”, flyktingar och rasistiskt våld. JMG, Göteborgs universitet.

– Kent Asp (2002). Integrationsbilder. Medier och allmänhet om integrationen. Norrköping: Integrationsverket.

– Birgitta Löwander (1997). Rasism och antirasism på dagordningen. Studier av televisionens nyhetsrapportering i början av 1990-talet. Umeå: Umeå universitet.

Studier och analyser av faktorer som påverkar journalistikens innehåll

– Michael Karlsson & Jesper Strömbäck (red) (2015). Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur.

– James T. Hamilton (2004) All the News That’s Fit to Sell. How the Market Transforms Information Into News. Princeton University Press, Princeton.

– Pamela J. Shoemaker & Stephen D. Reese (2014) Mediating the Message in the 21st Century. A Media Sociology Perspective. Routledge, New York.

Studier om mediernas partiskhet och fientliga medier

– Dave D’Alessio (2012). Media Bias in Presidential Election Coverage, 1948–2008. Evaluation via Formal Measurement. Lanham: Lexington Books.

– Mark D. Watts, David Domke, Dhavan V. Shah & David P. Fan (1999). Elite Cues and Media Bias in Presidential Campaigns. Explaining Public Perceptions of a Liberal Press. Communication Theory 26(2), 144–175.

– Richard M. Perloff (2015). A Three-Decade Retrospective on the Hostile Media Effect. Mass Communication & Society 18(6), 701–729.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar