Två år och sju månader

Två år och sju månader. Så lång tid har det gått sedan jag den 12 mars 2018 gick till företagshälsan och kom ut heltidssjukskriven på grund av utmattningssyndrom. Det känns som en evighet, men nu är sjukskrivningen till sist avslutad. Den här veckan blir den första sedan mars 2018 som jag kommer att arbeta heltid.

Känslorna inför detta är onekligen blandade. Å ena sidan känns det som en stor seger, och jag har verkligen längtat efter och arbetat för att kunna återgå till arbetet på heltid. Å andra sidan ser jag tillbaka på en lång och många gånger svår återhämtningsperiod, där det hela tiden har varit en utmaning att utöka arbetstiden utan att arbeta så mycket eller så intensivt att det leder till bakslag.

Vare sig den utmaningen eller arbetet med återhämtningen är heller avslutat. Ur företagshälsans perspektiv innebär detta att man går tillbaka till heltid inte att man bedöms kunna arbeta ”effektivt” på heltid, utan snarare att man bedöms kunna arbeta 75 procent. Den övriga tiden betraktas fortfarande som en form av arbetsträning, och successivt ska man – jag – kunna utöka arbetsmängden tills dess att man kan arbeta ”effektivt” på heltid.

Inför det måste jag – har jag lärt mig – vara på min vakt. Jag har alltid arbetat mycket och intensivt och varit inblandad i många olika projekt, men måste lära mig att ta det lugnare och använda en annan måttstock när jag bedömer mina egna prestationer. I det sammanhanget tänker jag ibland på mig själv som en ”nykter arbetsnarkoman”. Jag har lärt mig priset av att arbeta för mycket i kombination med för lite återhämtning, och lyckas idag i stort sett leva ett mer balanserat liv. I den meningen kan jag möjligen beskrivas som ”nykter”. Samtidigt har jag som person fortsatt starka drag av arbetsnarkomani, och det kommer jag nog alltid ha. Därför kommer jag alltid behöva vara på min vakt mot mig själv.

I det sammanhanget är det faktum att jag inte är helt återställd en daglig påminnelse. Även om jag har kommit en lång väg känner jag fortfarande ofta av hjärntröttheten, vilket bland annat gör att jag inte orkar läsa lika mycket och inte kan läsa lika snabbt som förr. Jag blir fortare trött och behöver ta fler pauser. Det gäller både arbete och olika sociala sammanhang. Jag kan heller inte ha lika många bollar i luften samtidigt som jag kunde förr, utan har ett större behov av att fokusera på några saker åt gången. Jag kan heller inte kasta mig från det ena till det andra – exempelvis föreläsa och forska eller skriva på olika artiklar som handlar om olika saker – lika enkelt som förr, utan behöver mer tid för att ställa om när jag ska skifta arbetsuppgifter.

Jämfört med för två år och sju månader sedan är detta dock ingenting, och jag är oändligt tacksam över allt stöd och allt hjälp jag har fått under den här resan. Det gäller inte minst från min familj och mina nära vänner, som alltid finns där för mig! Det gäller också för min arbetsgivare, som verkligen har stöttat och fortsätter att stötta mig. Jag är också mycket tacksam för all hjälp jag har fått från företagshälsan.

Nu är det upp till mig att se till att vidmakthålla en sund balans mellan sådant som kostar och sådant som ger energi och kraft, både i och utanför arbetet. Teoretiskt har jag under de senaste åren lärt mig väldigt mycket om utmattningssyndrom och min egen psykologi, men det gäller att omsätta kunskaperna i praktiken. Som så ofta är det lättare sagt än gjort, men det ska gå!

Till sist önskar jag verkligen att jag hade tagit de varningstecken som föregick sjukskrivningen på fullaste allvar, istället för att intala mig själv att det nog inte var så farligt och att det snart skulle bli bättre. Om jag hade tagit dessa varningstecken på allvar hade jag kanske sluppit att bli sjukskriven för utmattningssyndrom. Om du som läser detta har upplevt några varningstecken hoppas jag därför innerligt att du är klokare än jag och tar dem på allvar. I värsta fall kan det annars ta år att komma tillbaka.

Publicerat i Aktuellt, Mer personligt | 7 kommentarer

Krönika: Auktoritära populister urholkar demokratin

Valet i USA närmar sig med stormsteg. Som demokratiskt sinnad finns det skäl att känna stor oro, med tanke på hur många gånger Trump har signalerat att han inte är beredd att godkänna valresultatet om han inte skulle vinna. Hans upprepade och falska påståenden om att röstfusk är vanligt förekommande inger också stor oro, liksom Republikanernas försök att göra det svårare för människor i röstdistrikt där de är svaga att rösta.

Detta understryker en gammal sanning som många ändå inte tycks ha tagit till sig: auktoritära populister är inte demokrater, oavsett om de har kommit till makten genom fria och demokratiska val.

Detta är också temat för min senaste krönika i Borås Tidning. I den diskuterar jag även forskning som visar att många människor – även i Sverige – antingen inte har särskilt goda kunskaper om vad demokrati innebär eller att de är villiga att inskränka centrala demokratiska fri- och rättigheter. Rubriken på krönikan är Auktoritära populister urholkar demokratin.

För den som vill läsa krönikan återfinns den här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, I medierna, Nya publikationer | Märkt , | Lämna en kommentar

Ny krönika: ”Fria medier är hotade”

BT 31 augustiIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Den här gången handlar den om det hot mot fria och oberoende medier som kommer från den auktoritära populismen, och hur auktoritära populister på olika sätt försöker underminera förtroende för traditionella medier. Till de strategier som tillämpas hör upprepade anklagelser mot medierna för ”falska nyheter” eller för att vara politiskt partiska även när sådana anklagelser saknar empiriskt stöd. Ytterligare en strategi – som jag inte fick plats med i krönikan – handlar om att upprepade gånger hävda att förtroendet för medierna sjunker, även när det inte stämmer.

Ett nyckelord i dessa sammanhang är ”upprepade”: säkerligen väl medvetna om att människor har en tendens att uppfatta påståenden som de hör många gånger som mer sanna hoppas de auktoritära populisterna med sin upprepade kritik att droppen till sist ska urholka stenen och att folk ska börja tro på anklagelserna, oavsett om de har stöd i forskning eller inte.

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om partianhängarskap och medieanvändning

HandbookPartisanshipStrax före sommaren släpptes den nya boken Research Handbook on Political Partisanship, redigerad av   statsvetarprofessorerna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg. Det är en omfattande och heltäckande bok, med totalt 28 kapitel som behandlar olika aspekter av politisk partianhängarskap (partisanship), inklusive faktorer som påverkar människors partianhängarskap och hur människors partianhängarskap i sin tur påverkar deras attityder och beteenden. Skrivna av ledande forskare från runt om i världen är det mycket intressant läsning, och jag är övertygad om att den kommer att bli flitigt använd av dem som forskar kring eller intresserar sig för partianhängarskap och dess betydelse.

Ett av dessa kapitel har jag skrivit tillsammans med Adam Shehata, vilket har titeln Media and political partisanship. I kapitlet gör vi en genomgång och analys av såväl svensk som internationell forskning som handlar om (a) hur partianhängarskap påverkar människors medieanvändning, (b) hur människors medieanvändning påverkar deras partisympatier och partianhängarskap, och (c) hur partianhängarskap modererar vilka effekter människors medieanvändning har på deras politiska attityder, åsikter och beteenden.

Att gå in på detalj vad vi kommer fram till låter sig inte göras här, men i all korthet visar genomgången att det finns tydliga länkar mellan partianhängarskap och medier i samtliga tre dimensioner. Eller för att citera från slutsatserna:

Given the fundamental role of partisanship in public opinion formation, it plays a significant part in how citizens attend to news and political information as well as how they process and filter such information. At the same time, partisanship is also continuously updated, maintained, reinforced and sometimes changed by mediated communication.

Den som är intresserad av att läsa mer är välkommen att höra av sig till jesper[at]jesperstromback.com.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: SD ett auktoritärt populistiskt parti

SkärmdumpIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Inspirerad bland annat av boken Cultural Backlash. Trump, Brexit and the Rise of Authoritarian Populism av statsvetarna Pippa Norris och Ronald Inglehart är temat att SD inte bara är ett invandrings- och invandrarfientligt parti. Det är inte ens ”bara” ett vanligt populistiskt parti. Det är ett auktoritärt populistiskt parti, som enligt Norris och Inglehart hör till samman partigrupp som bland annat Fidesz i Ungern och Lag och Rättvisa i Polen.

Värt att påminna om är att detta är partier som vid makten successivt har underminerat demokratin, till den grad att Ungern – enligt forskningsinstitutet V-Dem – inte längre räknas som en fullvärdig demokrati. Detta är också partier som enligt statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt och deras mycket läsvärda bok How democracies die kan karaktäriseras som ”demokratins lönnmördare” (democracy’s assassins). De9781138654792n boken kommer för övrigt att ges ut på svenska av Studentlitteratur någon gång i höst.

I krönikan diskuterar jag också det omstridda begreppet populism, och utvecklar vad som kännetecknar populism. Detta är något som jag har skrivit om tidigare, bland annat i boken Populist Political Communication in Europe (Routledge), redigerad tillsamans med Toril Aalberg, Frank Esser, Claes de Vreese och Carsten Reinemann. Mer information om den finns här.

– – – –

Uppdatering: SD gillade uppenbarligen inte min krönika, och har skrivit ett svar där de försöker sig på att hävda att de inte är populister och inte har vurmat för Ungern. Som så ofta är glider deras retorik och argumentation på sanningen, vilket jag påpekar i mitt svar på deras replik. Både deras replik och mitt svar kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: låt oss göra ett litet tankeexperiment

skärmdumpIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Inspirerad av John Rawls’ klassiska ”En teori om rättvisa” bjuder jag där in till ett litet tankeexperiment. Kort sagt ber jag läsarna föreställa sig att partiledarna för samtliga riksdagspartier fick i uppdrag att komma överens om vilka grundläggande rättviseprinciper som ska vara styrande för politiken i Sverige – samtidigt att de inte skulle ha någon aning om i vilken position de själva skulle befinna sig i det Sveriges vars grundläggande rättviseprinciper de ska bestämma.

De skulle inte veta om de var man eller kvinna, ung eller gammal, ljushyad eller mörkhyad, heterosexuell eller homosexuell, frisk eller sjuk, rik eller fattig, lågutbildad eller högutbildad, stadsbo eller landsbygdsbo, född i Sverige eller på flykt. De skulle, kort sagt, inte ha någon aning om vilken politik som skulle gynna eller missgynna dem själva. Vilka rättviseprinciper skulle de välja då? Vilken politik skulle de förespråka då?

Samma tankeexperiment kan tillämpas på andra områden. Tänk om de politiker som nu sitter och förhandlar om den framtida migrationspolitiken inte skulle veta ifall de själva skulle vara på flykt eller inte: vilken politik skulle de förespråka då?

Man kan också använda en variant av tankeexperimentet för att testa sig själv, genom att fråga sig  om man skulle motsätta sig eller stötta olika förslag om man tillhörde en annan grupp än den egna. Exempelvis kan man som man, svenskfödd eller högavlönad fråga sig om man skulle stötta olika förslag om man istället var kvinna, invandrad eller lågavlönad – och omvänt.

Om svaret är nej finns det goda skäl att tänka igenom sina åsikter, oavsett vilket parti man hittills röstat på eller var man befinner sig på vänster-höger skalan. Om, vill säga, man vill att politiken ska vara förenlig med oegennyttiga rättviseprinciper.

 

 

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel: medieeffekter på attityder till fri rörlighet

Jems 2020För det mesta när invandring diskuteras så handlar diskussionen om invandringen av flyktingar och deras anhöriga. Mycket mindre uppmärksamhet ägnas åt invandringen inom Europa, trots att den fria rörligheten av människor inom EU är en av EU:s viktigaste principer. Detsamma gäller intressant nog forskningen om mediernas effekter på människors attityder till invandring: för det mesta handlar den om attityderna till flyktinginvandring, medan det är sällan som mediernas effekter på människors attityder till den fria rörligheten inom EU undersöks.

I en nyligen publicerad artikel i Journal of Ethnic and Migration Studies försöker vi råda bot på detta. Titeln på artikeln är Media effects on policy preferences toward free movement: evidence from five EU member states, och den är skriven tillsammans med Christine Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Nora Theorin, Tobias Heidenreich, Hajo Boomgaarden och Christian Schemer inom ramen för forskningsprojektet Role of European Mobility and Its Impacts in Narratives, Debates and EU Reforms.

Studien bygger på en kombination av automatiserade innehållsanalyser och paneldata i Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland, där vi länkar innehållet i de viktigaste (traditionella) nyhetsmedierna online mellan januari 2017 och juni/juli 2018 till förändringar av människors attityder till den fria rörligheten mellan samma period. Mer specifikt undersöker vi hur attityderna till den fria rörligheten inom EU påverkas av hur framträdande en arbetsmarknadsgestaltning (labor market frame) och en säkerhetsgestaltning (security frame) är i medierna och av tonen (positiv/negativ) i rapporteringen när medierna använder sig av dessa gestaltningar.

För att kort sammanfatta resultaten visar de att människors attityder till den fria rörligheten blir något mer positiv ju mer framträdande arbetsmarknadsgestaltningen och säkerhetsgestaltningen är i mediernas rapportering, men att tonen har större betydelse. Enkelt uttryckt: en mer positiv ton i medierapporteringen leder till att människor blir mer positivt inställda till den fria rörligheten. Åtminstone när analyserna avser samtliga länder. När vi undersöker förhållandena i vart och ett av de fem länderna visar det sig nämligen att det bara är i Tyskland som människors attityder blir mer positiva ju mer framträdande de båda gestaltningarna är, medan effekten av tonen i medieras rapportering återfinns i Polen, Sverige och Tyskland, men däremot inte i Storbritannien och Spanien.

Med andra ord tyder resultaten på att medierna kan ha effekter på människors attityder till den fria rörligheten, men också på att förekomsten och styrkan av effekter skiljer sig mellan länder. Det i sin tur pekar på att mediernas effekter, i detta liksom i andra avseenden, är avhängiga en lång rad faktorer kopplade till såväl individerna som den kontext i vilken mediernas rapportering och människors användning av medierna utspelar sig.

Tyvärr är artikeln inte open access, men den som är intresserad av att läsa den kan skriva till mig (jesper[at]jesperstromback.com), så skickar jag den.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Folkvalda som hot mot demokratin

BT juni 2020Idag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Denna gång handlar den om att det främsta hotet mot demokratin utgörs av folkvalda som använder den legitimt erövrade makten för att successivt underminera demokratin – och att det accepteras av många som har fastnat i tron att demokratin bara är hotad om det finns grupper som med våld försöker störta den.

I krönikan tar jag även upp forskning som visar att många svenskar tycker att det vore bra med en politisk ledare som inte behöver bry sig om parlament och val. I ljuset av det kan man fråga sig hur starka protesterna skulle bli om svenska politiker successivt började montera ner demokratin, genom att till exempel inskränka religionsfriheten eller mediernas oberoende.

Hela krönikan kan läsas här. Vid sidan av det kan jag starkt rekommendera boken How democracies die av statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt. Det är i mitt tycke en av de viktigaste böckerna som har skrivits under de senaste åren.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny artikel om nyhetsmedierna och spridningen av fake news

Fake news articleIngen som har följt debatten under de senaste åren kan ha undgått diskussionen kring så kallade fejkade nyheter (fake news). Tyvärr är det ett begrepp som ofta används slarvigt – och som vapen i attacker mot traditionella nyhetsmedier – men i grunden handlar fejkade nyheter om medvetet felaktig och vilseledande information som (av politiska eller ekonomiska skäl) framställs som traditionella nyheter (en bra genomgång av begreppet finns i artikeln Fake news as a two-dimensional phenomenon: A framework and research agenda av Jana Laura Egelhofer och Sophie Lecheler).

I diskussionen om fejkade nyheter har fokus i hög grad legat på fejkade nyhets-sajter och sakfrågepolitiskt eller partipolitiskt vinklade sajter som skapare av fejkade nyheter och på sociala medier som spridare av dem. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt vilken roll traditionella nyhetsmedier har i sammanhanget.

I den nyligen publicerade artikeln Causes and consequences of mainstream media dissemination of fake news: literature review and synthesis försöker vi råda bot på detta. Artikeln är skriven tillsammans med Yariv Tsfati, Hajo Boomgaarden, Rens Vliegenthart, Alyt Damstra och Elina Lindgren, som en del av forskningsprogrammet Knowledge Resistance: Causes, Consequences, Cures, och publicerad i Annals of the International Communication Association.

Syftet med artikeln är att, utifrån en litteraturöversikt, analysera tre forskningsfrågor: (a) vilken betydelse har traditionella nyhetsmedier i spridningen av fejkade nyheter, (b) varför rapporterar traditionella nyhetsmedier om fejkade nyheter, och (c) vilka konsekvenser kan de traditionella nyhetsmediernas bevakning av fejkade nyheter få vad gäller påverkan på mediekonsumenterna.

Ett av de centrala resultaten är att det visar sig att traditionella nyhetsmedier har en stor betydelse i spridningen av fejkade nyheter. Faktum är nämligen att de flesta fejkade nyhetssajter har relativt få besökare, och de besökare som använder dem är ofta starkt övertygade anhängare redan. Visserligen sprids fejkade nyheter också via sociala medier, som utan tvekan är en del av problemet, men forskningen tyder samtidigt på att konsumtionen av fejkade nyheter via sociala medier är relativt begränsad, och begränsad till relativt avgränsade grupper. Den stora spridningen kommer först när traditionella nyhetsmedier, men deras betydligt större publiker, rapporterar om och granskar påståenden i fejkade nyheter. Deras syfte är i huvudsak att granska de fejkade nyheterna, men de bidrar samtidigt till spridningen av dem.

Ett bra exempel på detta gavs för bara några dagar sedan, när New York Times rapporterade om en konspirationsteoretisk film kallad Plandemic, som handlar om coronakrisen och vilken har fått spridning online. Tidningen spårar spridningen av filmen, men genom detta når vetskap om filmen ut till New York Times’ läsare, som är många fler än de som stött på filmen via sociala medier.

I artikeln analyserar vi vidare varför nyhetsmedierna trots allt bevakar fejkade nyheter, och vilka effekter det kan få. En av de slutsatser vi drar är att nyhetsmedierna inte bara bidrar till spridningen av fejkade nyheter, utan också till att fler tror på dem. Det är självklart problematiskt, inte bara för nyhetsmedierna utan också ur ett demokratiskt perspektiv. Detta gör också att det finns starka skäl för nyhetsmedierna att fundera över hur de rapporterar om fejkade nyheter. Därmed inte sagt att de nödvändigtvis bör avstå från sådan bevakning, utan som vi konstaterar i artikeln: ”The important question of mainstream news media’s coverage of fake news is partly a matter of if, but also of when, how, and to what extent.”

För den som är intresserad av att veta mer kan hela artikeln laddas ner gratis från tidskriftens hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Internet & sociala medier, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Istället för Australien

Idag inleds den årliga konferensen med International Communication Association. Jag hade sett fram emot att åka till Guldkusten i Australien – ett land jag aldrig har varit i – för att vara med på den, men som så mycket annat drabbades den av corona-krisen. Istället för att hållas på plats kommer konferensen därför att genomföras virtuellt. Det blir första gången, och det återstår att se hur väl det kommer att fungera. I en del fall kommer förinspelade presentationer av papers och föreläsningar att finnas tillhanda, i andra fall kommer presentationerna och föreläsningarna att genomföras i realtid med hjälp av program som zoom.

För egen del har jag tre papers som kommer att presenteras under konferensen, skrivna tillsammans med olika kollegor:

– Tsfati, Yariv, Boomgaarden, Hajo, Damstra, Alyt, Lindgren, Elina, Strömbäck, Jesper & Vliegenthart, Rens: Causes and consequences of mainstream media dissemination of fake news: Literature review and synthesis.

– Strömbäck, Jesper, Tsfati, Yariv, Boomgaarden, Hajo, Damstra, Alyt, Lindgren, Elina & Vliegenthart, Rens: News media trust and its impact on media use: A review and framework for future research.

– Theorin, Nora, Meltzer, Christine, Galyga, Sebastian, Lind, Fabienne, Eberl, Jakob-Moritz, Heidenreich, Tobias, Boomgaarden, Hajo, Schemer, Christian & Strömbäck, Jesper: Media effects on attitudes toward free movement: A comparative experiment across seven European countries.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar