Ny rapport om svenskarnas attityder till invandring

Vilka attityder har svenskar till invandring? Skiljer sig attityderna beroende av vilka skäl människor har för att invandra till Sverige eller beroende av vilka delar av världen de som invandrar kommer ifrån? Hur förändrades attityderna till invandring under de turbulenta åren 2014–2016? Och påverkas människors attityder till invandring av vilka medier framsidaDelmi2018de använder sig av?

Detta är några av de frågor som står i centrum för en ny rapport som släpps idag. Rapporten har jag skrivit tillsammans med Nora Theorin, doktorand vid JMG, på uppdrag av Delegationen för migrationsstuder (Delmi). Titeln på rapporten är Attityder till invandring. En analys av förändringar och medieeffekter i Sverige 2014–2016.

Studien är unik på flera sätt. För det första bygger den på en panelstudie, vilka skiljer sig från traditionella enkätundersökningar genom att samma personer vid flera olika tillfällen får svara på olika frågor. Det gör det möjligt att studera förändringar bland samma grupp människor och på individnivå. Sådana studier är ovanliga inom forskning kring attityderna till invandring. För det andra undersöker vi attityderna inte bara till flyktinginvandring, utan också till invandring för att studera och arbeta och för att förenas med anhöriga. Vi undersöker också hur attityderna till invandring skiljer sig åt beroende av vilka regioner i världen de som invandrar kommer ifrån, och hur respondenterna upplever att invandring i olika avseenden påverkar Sverige. För det tredje genomfördes panelundersökningen under de turbulenta åren 2014–2016, då flera partier (inte minst S och M) gick från att förespråka en öppen och liberal flyktingpolitik till att förespråka ”andrum” och en mer restriktiv invandringar av flyktingar, och då Sverige gick från att ha en öppen flyktingpolitik till att lägga sig på en miniminivå inom EU. För det fjärde undersöker vi även om det finns några samband mellan människors attityder till invandring och deras medieanvändning. I dessa analyser inkluderar vi användningen inte bara av traditionella nyhetsmedier, utan också av ETC och Avpixlat (numera Samhällsnytt).

För att kort sammanfatta några av resultaten visar de att respondenterna generellt ställer sig positiva till olika former av invandring och från olika delar av världen, även om deras attityder skiljer sig åt beroende av varför människor invandrar och varifrån de invandrar. Mest positiva är attityderna till att människor kommer för att studera och arbeta, medan attityderna till att människor kommer till Sverige för att undfly krig och förtryck och för att förenas med anhöriga är något mindre positiva. I samtliga fall är det dock fler som ställer sig positiva än negativa. Det framgår av tabellen nedan.

Tabell

Av tabellen framkommer också att det skedde mycket små förändringar under åren 2014–2016, inte minst med tanke på hur mycket både den faktiska invandringen och debatten kring invandring förändrades under denna period. Detsamma gäller i stort attityderna till  invandring från olika delar av världen och synen på hur invandring påverkar Sverige, även om förändringarna var något större när det gäller synen på hur invandring påverkar Sverige. När det gäller just synen på hur invandring påverkar Sverige visar resultaten att respondenterna generellt upplever det som om invandring berikar den svenska kulturen och stärker den svenska ekonomin. Samtidigt är det också en majoritet som upplever det som om ”det händer allt för ofta att invandrare har seder och traditioner som inte passar in i det svenska samhället”. Generellt är respondenterna vidare mer positiva till invandring från ”kulturellt närstående” regioner som Norden och Europa utanför Norden än från Afrika och Mellanöstern, men i samtliga fall är det fler som ställer sig positiva än som ställer sig negativa till invandring. Ett övergripande resultat är med andra ord att svenskarna generellt är positiva till invandring, även om det – som alla som följer debatten vet – också finns de som är kritiska eller direkt fientligt inställda till invandring.

Genomgående visar resultaten vidare att attityderna till invandring skiljer sig mellan olika grupper. I stort bekräftar våra resultat vad tidigare studier har visat, nämligen att attityderna till invandring tenderar att vara mer positiva bland kvinnor, högre utbildade, politiskt intresserade, och bland studenter och tjänstemän. När det gäller partisympati visar resultaten att attityderna skiljer sig åt mellan partiernas sympatisörer, och att det finns skiljelinjer som löper både mellan och inom de politiska blocken och mellan dem som sympatiserar med Sverigedemokraterna och samtliga övriga partiers sympatisörer.

När det gäller sambanden mellan människors attityder till invandring och vilka medier de använder sig av visar resultaten att det finns vissa sådana. Mest entydiga är de när det gäller användning av ETC och Avpixlat, som har samband med positiva respektive negativa attityder till invandring. Men vi finner också vissa samband med användning av traditionella nyhetsmedier, där användning av Dagens Nyheter är förknippat med mer positiva attityder medan användning av TV4 Nyheterna och Expressen är förknippat med mer negativa attityder. I vissa fall finner vi även selektionseffekter – med vilket här avses samband mellan människors attityder till invandring och förändringar av deras medieanvänding – och medieeffekter – med vilket här avses samband mellan människors medieanvändning och förändringar av deras attityder till invandring.

I rapporten redovisas de fullständiga resultaten. Där redogör vi också för annan forskning samtidigt som vi diskuterar och analyserar resultaten och hur de kan förklaras. För den som är intresserad av att läsa mer kan hela rapporten laddas ner via Delmi:s hemsida. Där kan också en kort sammanfattning – så kallad policy brief – laddas ner.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politik & samhälle | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok om politisk kommunikation i svenska valrörelser

NamnlöstLagom till höstens valrörelse släpper jag och Lars Nord i dagarna vår nya bok Svenska valrörelser. Väljare, medier och partier under 2000-talet (Santérus förlag). I boken beskriver och analyserar vi den politiska kommunikationen under 2000-talets första fyra valrörelser, med fokus på väljarnas beteenden, mediernas politiska nyhetsbevakning, och partiernas kampanjer. Vår utgångspunkt är att valrörelser bör förstås som en intensifierad kamp om opinionen, och att denna under 2000-talet förändrats som en konsekvens av tre centrala förändringsprocesser: medialisering, professionalisering och marknadsorientering.

Empiriskt bygger boken på omfattande studier av såväl väljarna som medierna och partiernas kampanjer. Analyserna av väljarna och deras beteenden bygger i huvudsak på panelundersökningar där samma individer tillfrågats om sina åsikter och beteenden vid flera olika tillfällen, vilket möjliggör analyser av förändringar bland samma grupp individer. Analyserna av medierna och deras politiska nyhetsbevakning bygger på kvantitativa innehållsanalyser av hur nationella tidningar och tv-nyheter bevakade valrörelserna 2002–2014, medan analyserna av partierna och deras kampanjer bygger på intervjuer med och enkäter till partierna och deras kampanjansvariga. Sammantaget hoppas vi därmed kunna ge en så heltäckande bild som möjligt av den politiska kommunikationen under 2000-talets fyra första valrörelser. Utifrån resultaten av dessa analyser blickar vi i det sista kapitlet framåt och diskuterar vad vi kan förvänta oss av framtidens valrörelser.

För den som är intresserad av att veta mer och av ett smakprov kan en en pdf med innehållsförteckning, det första kapitlet och referenslistan laddas ner här. Vår förhoppning är att boken ska vara av stort intresse för såväl studenter och forskare i politisk kommunikation, statsvetenskap och journalistik som för journalister och politiskt aktiva.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sprids falska nyheter fortare och mer än sanna?

Under de senaste dagarna har en ny studie väckt stor uppmärksamhet bland dem av oss som forskar om eller intresserar sig för informations- och nyhetsförmedling och frågan om så kallade ”falska nyheter”. Enligt många som har kommenterat den nya studien så visar den, för att citera en artikel i Dagens Nyheter, att ”Falska nyheter sprids fortare, längre och till fler människor än sanna”. Men stämmer det verkligen?

NamnlöstDen aktuella studien är gjord av Soroush Vosoughi, Deb Roy och Sinan Aral och publicerades i Science den 9 mars med rubriken The spread of true and false news online. Det är en väldigt intressant och läsvärd artikel, och vad jag kan bedöma är den studie som artikeln bygger på gediget gjord. Några saker är dock viktiga att notera för att inte missförstå vad studien visar. För det första handlar den om spridningen av ”falska nyheter” på Twitter och inte generellt. I vilken utsträckning resultaten är giltiga för andra sociala medier är därmed en öppen fråga. För det andra bygger den på påståenden som olika faktagranskande organisationer har klassificerat som ”sanna” (true), ”falska” (false) eller ”blandade” (mixed or undetermined). Den handlar därmed inte om ”falska” eller ”sanna” nyheter generellt. För det tredje tillämpar de en väldigt speciell definition av nyheter, där de definierar ”en nyhet” som ”any story or claim with an assertion in it”. Deras definition har därför mycket lite med traditionella nyheter att göra.

Detta ska inte tolkas som kritik mot studien som sådan eller mot dem som står bakom den: varje studie kräver sina avgränsningar och definitioner. Däremot är det viktigt att inte dra mer långtgående slutsatser än vad studierna tillåter. Min egen bedömning är att det inte råder mycket tvivel om att mängden missvisande och falsk information har ökat på digitala och sociala medier och att spridningsmönster påverkas av många andra faktorer än hur tillförlitlig informationen är. Dit hör inte minst i vilken grad påståendena bekräftar de åsikter och verklighetsuppfattningar som människor redan har. Baserat på den aktuella studien bedömer jag också att påståenden som (amerikanska) faktagranskande organisationer har klassificerat som falska på Twitter sprids snabbare och når fler än påståenden som de har klassificerat som sanna.

Om det innebär att ”falska nyheter” generellt sprids snabbare och når fler, och om samma mönster återfinns i Sverige och andra icke-engelskspråkiga länder, måste dock betraktas som öppna frågor. Åtminstone besvaras de inte av den aktuella studien.

* * *

PS. Se även ”We need to get better av covering studies about fake news”, skriven av Alexios Mantzarlis, som jag upptäckte efter att jag skrivit inlägget ovan (tack Ulrika Hedman för att du gjorde mig uppmärksam på det). DS.

Publicerat i Aktuellt, Internet & sociala medier | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Öppet brev till nye rikspolischefen: Det behövs ett krafttag mot hatbrott

Idag publicerar DN kultur ett öppet brev till den nya rikspolischefen Anders Thornberg om vikten av att kämpa hatbrott och värna yttrandefriheten. Initiativet togs av Lars Ilshammar och Kajsa Klein, och brevet har skrivits under av drygt 400 personer från olika delar av svenskt samhällsliv – däribland av Namnlöstmig. I artikeln uttrycker vi oro för att hat och hot breder ut sig, men också för att dessa brott ofta inte tas på tillräckligt stort allvar. Vi konstaterar också att detta är en viktig demokratifråga, som därför måste få en mycket högre prioritet än vad den hittills har haft. Annars riskerar vi att gå mot en normalisering av hat och hot, med allvarliga konsekvenser för demokratin och den offentliga debatten. Eller för att citera ur det öppna brevet:

När hatet sprids hotas demokratin. Bland brottsoffren finns politiker, journalister och konstnärer (grupper som tidigare särskilt uppmärksammats) men också alla de som tillhör (eller påstås tillhöra) folkgrupper som det hetsas mot. Hotade är också yrkesgrupper som lärare och forskare. Hur sköta sitt jobb under sådana förutsättningar? Hur fullgöra universitetens tredje uppgift om priset är att hamna på en dödslista? Även poliser finns bland hatbrottsoffren.

Krafttag behövs mot näthatet och mot övriga hat- och terroristbrott. Naturligtvis rör sig detta om en stor samhällsutmaning som måste involvera fler än polisen, men polisen har en viktig roll. Trots tidigare regeringsdirektiv om att hatbrotten skulle prioriteras polisiärt tycks inte mycket ha hänt.

Liksom i fallet med våldtäktsbrotten är brottsuppklarningen fortsatt låg. Nedlagda anmälningar förefaller vara regel. Spaning på nätet för att fånga upp hets mot folkgrupp (ett brott med fängelse i straffskalan) tycks enbart förekomma i undantagsfall. Många utsatta vittnar om att det känns hopplöst och krångligt att anmäla. Vi ligger sammantaget farligt nära en normalisering av hatbrotten.

Hela det öppna brevet kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, I medierna | Märkt , | Lämna en kommentar

Sverige behöver invandring – och en effektivare integration

Idag skriver jag och Kristina Persson, tidigare framtidsminister (s) och grundare av tankesmedjan Global Utmaning, på Aftonbladet Debatt. Rubriken har vi inte satt själva, men budskapet i artikeln kan sammanfattas i fyra punkter: (a) Sverige behöver invandring, (b) Sverige behöver en effektivare integration, (c) en effektivare integration är möjlig, och (d) debatten borde handla om hur integrationen kan förbättras snarare än om hur invandringen kan minskas eller om att svartmåla invandring. Hela artikeln kan läsas här.

 

PS. I den version som lades ut först fanns av misstag ett fel. När det upptäcktes korrigerades det. Rätt ska vara rätt. DS.

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Fakta eller fiktion när medierna rapporterar om opinionsmätningar

NamnlöstFör snart åtta år – inför riksdagsvalet 2010 – sedan skrev jag en artikel på DN Debatt med den tillspetsade rubriken Opinionsjournalistikens sju dödssynder. En av dessa handlade om att inte förstå betydelsen av felmarginaler och statistiskt säkerställda förändringar, vilket leder till att ”medierna slår upp nya opinionsmätningar och resonerar kring förändringar trots att de inte är statistiskt säkerställda” och trots att det därmed inte går att säga att någon förändring faktiskt har skett.

Men hur vanligt är det egentligen att svenska medier rapporterar som om det har skett förändringar i opinionen trots att det förändringarna ligger inom felmarginalen, och hur hanterar de statistiska osäkerheter när de rapporterar om partisympatiundersökningar? Detta undersöker jag och Per Oleskog Tryggvason i artikeln Fact or fiction? Investigating the quality of opinion poll coverage and its antecedents”, publicerad i Journalism Studies. Artikeln bygger på en analys av samtliga huvudartiklar där Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen redovisar sina regelbundna partisympatiundersökningar under 2010-2011 samt under 2014-2015.

För att kort sammanfatta resultaten visar de bland annat att tidningarna i 44 procent av de undersökta fallen ger undermålig eller felaktig information, och att den vanligaste typen av fel är att man rapporterar om förändringar som inte är signifikanta utan att nämna något om statistisk osäkerhet.

Utifrån detta finns det goda skäl att vara källkritisk när man tar del av rapporteringen om nya partisympatiundersökningar – och för medierna att förbättra kvaliteten på den egna rapporteringen om partisympatiundersökningar. Det gäller inte minst ett valår som detta och med tanke på att opinionsmätningar inte bara speglar opinionen – de bidrar också till att forma den. Ytterst är journalistikens syfte att tillhandahålla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor, och då är ett grundkrav att den information som förmedlas är verifierad och korrekt. När journalister väljer att skapa nyheter baserat uppgifter som mycket väl kan vara osanna – vilket det handlar om när en förändring inte är statistiskt säkerställd – utan att poängtera att förändringen är så pass liten att den kan uppstå av slump brister journalistiken vad gäller kraven på såväl korrekthet som källkritik och transparens. Då handlar det inte om att rapportera om fakta. Då handlar det om att rapportera om något som mycket väl kan vara fiktion.

För den som vill läsa mer finns hela artikeln på Journalism Studies hemsida. I slutet av förra året skrev vi också en sammanfattande artikel i Statistikfrämjandets tidning Qvintensen som går att läsa på deras hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Medier & journalistik, Nya publikationer, Opinionsbildning, Opinionsmätningar | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel: medieanvändning och politiskt deltagande

mixInom forskning kring hur medieanvändning påverkar det politiska deltagandet är det i särklass vanligaste tillvägagångssättet att undersöka sambanden mellan människors användning av olika medier och deras politiska deltagande. Mindre vanliga är studier av hur människor kombinerar användningen av olika typer av medier och hur deras samlade mediediet påverkar det politiska deltagandet. Detta trots att det som i slutändan har störst betydelse troligen är människors samlade medieanvändning.

Den nya artikeln The Mix of Media Use Matters: Investigating the Effects of Individual News Repertoires on Offline and Online Political Participation – skriven tillsammans med Kajsa Falasca (Mittuniversitetet) och Sanne Kruikemeier (University of Amsterdam) – syftar mot den bakgrunden till att undersöka hur människor kombinerar användningen av olika medier och hur deras individuella mediedieter (news repertoires) påverkar deras politiska deltagande. Artikeln är publicerad i Political Communication, och bygger på en panelundersökning som genomfördes i Sverige inför valet 2014.

Bland annat visar resultaten att det går att identifiera fem olika mediedieter eller news repertories, vilka vi benämner som minimalists, public news consumers, local news consumers, social media consumers och popular online news consumers. Minimalists utgör den största gruppen (cirka 39 procent), och utmärks av att de som ingår i den i liten grad följer nyheterna i olika medier. Den näst största gruppen utgörs av local news consumers (cirka 31 procent), och den utmärks bland annat av att de som ingår i den läser tidningar på papper och följer nyhetsprogrammen på TV och radio i högre grad än genomsnittet. Den minst vanliga gruppen är public news consumers (4,5 procent). De som ingår i den utmärks av att de framförallt tar del av public service-nyheter samtidigt som de tar del av såväl lokaltidningar på papper som nationella morgontidningar. Popular online news consumers – som utmärks av att de följer en blandning av nyhetsmedier online – utgör cirka 7 procent. Den sista gruppen är social media consumers, och de som ingår i den kännetecknas av att i högre grad än andra följa nyheter via sociala medier. Den gruppen utgör cirka 18 procent.

När det gäller effekterna på politiskt deltagande visar studien lite olika resultat beroende av om den beroende variabeln är offline eller online politiskt deltagande, men ett tydligt mönster är att det återkommande finns ett positivt samband mellan att ingå i gruppen social media consumers och politiskt deltagande. I slutsatserna konstaterar vi därför:

Turning to the effects of different news repertoires on political participation, among the important findings is the positive relationship between a social media news repertoire and both offline and online participation. This result is noteworthy considering that we controlled for previous participation as well as for political interest. This finding suggests that social media has the potential to increase political participation.

För den som är intresserad av att läsa artikeln i dess helhet går den att ladda ner via tidskriftens hemsida. Det går också bra att mejla mig (jesper@jesperstromback.com) om man vill läsa artikeln men saknar tillgång till någon av de databaser där tidskriften ingår.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar