Ny krönika: SD ett auktoritärt populistiskt parti

SkärmdumpIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Inspirerad bland annat av boken Cultural Backlash. Trump, Brexit and the Rise of Authoritarian Populism av statsvetarna Pippa Norris och Ronald Inglehart är temat att SD inte bara är ett invandrings- och invandrarfientligt parti. Det är inte ens ”bara” ett vanligt populistiskt parti. Det är ett auktoritärt populistiskt parti, som enligt Norris och Inglehart hör till samman partigrupp som bland annat Fidesz i Ungern och Lag och Rättvisa i Polen.

Värt att påminna om är att detta är partier som vid makten successivt har underminerat demokratin, till den grad att Ungern – enligt forskningsinstitutet V-Dem – inte längre räknas som en fullvärdig demokrati. Detta är också partier som enligt statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt och deras mycket läsvärda bok How democracies die kan karaktäriseras som ”demokratins lönnmördare” (democracy’s assassins). De9781138654792n boken kommer för övrigt att ges ut på svenska av Studentlitteratur någon gång i höst.

I krönikan diskuterar jag också det omstridda begreppet populism, och utvecklar vad som kännetecknar populism. Detta är något som jag har skrivit om tidigare, bland annat i boken Populist Political Communication in Europe (Routledge), redigerad tillsamans med Toril Aalberg, Frank Esser, Claes de Vreese och Carsten Reinemann. Mer information om den finns här.

– – – –

Uppdatering: SD gillade uppenbarligen inte min krönika, och har skrivit ett svar där de försöker sig på att hävda att de inte är populister och inte har vurmat för Ungern. Som så ofta är glider deras retorik och argumentation på sanningen, vilket jag påpekar i mitt svar på deras replik. Både deras replik och mitt svar kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: låt oss göra ett litet tankeexperiment

skärmdumpIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Inspirerad av John Rawls’ klassiska ”En teori om rättvisa” bjuder jag där in till ett litet tankeexperiment. Kort sagt ber jag läsarna föreställa sig att partiledarna för samtliga riksdagspartier fick i uppdrag att komma överens om vilka grundläggande rättviseprinciper som ska vara styrande för politiken i Sverige – samtidigt att de inte skulle ha någon aning om i vilken position de själva skulle befinna sig i det Sveriges vars grundläggande rättviseprinciper de ska bestämma.

De skulle inte veta om de var man eller kvinna, ung eller gammal, ljushyad eller mörkhyad, heterosexuell eller homosexuell, frisk eller sjuk, rik eller fattig, lågutbildad eller högutbildad, stadsbo eller landsbygdsbo, född i Sverige eller på flykt. De skulle, kort sagt, inte ha någon aning om vilken politik som skulle gynna eller missgynna dem själva. Vilka rättviseprinciper skulle de välja då? Vilken politik skulle de förespråka då?

Samma tankeexperiment kan tillämpas på andra områden. Tänk om de politiker som nu sitter och förhandlar om den framtida migrationspolitiken inte skulle veta ifall de själva skulle vara på flykt eller inte: vilken politik skulle de förespråka då?

Man kan också använda en variant av tankeexperimentet för att testa sig själv, genom att fråga sig  om man skulle motsätta sig eller stötta olika förslag om man tillhörde en annan grupp än den egna. Exempelvis kan man som man, svenskfödd eller högavlönad fråga sig om man skulle stötta olika förslag om man istället var kvinna, invandrad eller lågavlönad – och omvänt.

Om svaret är nej finns det goda skäl att tänka igenom sina åsikter, oavsett vilket parti man hittills röstat på eller var man befinner sig på vänster-höger skalan. Om, vill säga, man vill att politiken ska vara förenlig med oegennyttiga rättviseprinciper.

 

 

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel: medieeffekter på attityder till fri rörlighet

Jems 2020För det mesta när invandring diskuteras så handlar diskussionen om invandringen av flyktingar och deras anhöriga. Mycket mindre uppmärksamhet ägnas åt invandringen inom Europa, trots att den fria rörligheten av människor inom EU är en av EU:s viktigaste principer. Detsamma gäller intressant nog forskningen om mediernas effekter på människors attityder till invandring: för det mesta handlar den om attityderna till flyktinginvandring, medan det är sällan som mediernas effekter på människors attityder till den fria rörligheten inom EU undersöks.

I en nyligen publicerad artikel i Journal of Ethnic and Migration Studies försöker vi råda bot på detta. Titeln på artikeln är Media effects on policy preferences toward free movement: evidence from five EU member states, och den är skriven tillsammans med Christine Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Nora Theorin, Tobias Heidenreich, Hajo Boomgaarden och Christian Schemer inom ramen för forskningsprojektet Role of European Mobility and Its Impacts in Narratives, Debates and EU Reforms.

Studien bygger på en kombination av automatiserade innehållsanalyser och paneldata i Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland, där vi länkar innehållet i de viktigaste (traditionella) nyhetsmedierna online mellan januari 2017 och juni/juli 2018 till förändringar av människors attityder till den fria rörligheten mellan samma period. Mer specifikt undersöker vi hur attityderna till den fria rörligheten inom EU påverkas av hur framträdande en arbetsmarknadsgestaltning (labor market frame) och en säkerhetsgestaltning (security frame) är i medierna och av tonen (positiv/negativ) i rapporteringen när medierna använder sig av dessa gestaltningar.

För att kort sammanfatta resultaten visar de att människors attityder till den fria rörligheten blir något mer positiv ju mer framträdande arbetsmarknadsgestaltningen och säkerhetsgestaltningen är i mediernas rapportering, men att tonen har större betydelse. Enkelt uttryckt: en mer positiv ton i medierapporteringen leder till att människor blir mer positivt inställda till den fria rörligheten. Åtminstone när analyserna avser samtliga länder. När vi undersöker förhållandena i vart och ett av de fem länderna visar det sig nämligen att det bara är i Tyskland som människors attityder blir mer positiva ju mer framträdande de båda gestaltningarna är, medan effekten av tonen i medieras rapportering återfinns i Polen, Sverige och Tyskland, men däremot inte i Storbritannien och Spanien.

Med andra ord tyder resultaten på att medierna kan ha effekter på människors attityder till den fria rörligheten, men också på att förekomsten och styrkan av effekter skiljer sig mellan länder. Det i sin tur pekar på att mediernas effekter, i detta liksom i andra avseenden, är avhängiga en lång rad faktorer kopplade till såväl individerna som den kontext i vilken mediernas rapportering och människors användning av medierna utspelar sig.

Tyvärr är artikeln inte open access, men den som är intresserad av att läsa den kan skriva till mig (jesper[at]jesperstromback.com), så skickar jag den.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Folkvalda som hot mot demokratin

BT juni 2020Idag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Denna gång handlar den om att det främsta hotet mot demokratin utgörs av folkvalda som använder den legitimt erövrade makten för att successivt underminera demokratin – och att det accepteras av många som har fastnat i tron att demokratin bara är hotad om det finns grupper som med våld försöker störta den.

I krönikan tar jag även upp forskning som visar att många svenskar tycker att det vore bra med en politisk ledare som inte behöver bry sig om parlament och val. I ljuset av det kan man fråga sig hur starka protesterna skulle bli om svenska politiker successivt började montera ner demokratin, genom att till exempel inskränka religionsfriheten eller mediernas oberoende.

Hela krönikan kan läsas här. Vid sidan av det kan jag starkt rekommendera boken How democracies die av statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt. Det är i mitt tycke en av de viktigaste böckerna som har skrivits under de senaste åren.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny artikel om nyhetsmedierna och spridningen av fake news

Fake news articleIngen som har följt debatten under de senaste åren kan ha undgått diskussionen kring så kallade fejkade nyheter (fake news). Tyvärr är det ett begrepp som ofta används slarvigt – och som vapen i attacker mot traditionella nyhetsmedier – men i grunden handlar fejkade nyheter om medvetet felaktig och vilseledande information som (av politiska eller ekonomiska skäl) framställs som traditionella nyheter (en bra genomgång av begreppet finns i artikeln Fake news as a two-dimensional phenomenon: A framework and research agenda av Jana Laura Egelhofer och Sophie Lecheler).

I diskussionen om fejkade nyheter har fokus i hög grad legat på fejkade nyhets-sajter och sakfrågepolitiskt eller partipolitiskt vinklade sajter som skapare av fejkade nyheter och på sociala medier som spridare av dem. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt vilken roll traditionella nyhetsmedier har i sammanhanget.

I den nyligen publicerade artikeln Causes and consequences of mainstream media dissemination of fake news: literature review and synthesis försöker vi råda bot på detta. Artikeln är skriven tillsammans med Yariv Tsfati, Hajo Boomgaarden, Rens Vliegenthart, Alyt Damstra och Elina Lindgren, som en del av forskningsprogrammet Knowledge Resistance: Causes, Consequences, Cures, och publicerad i Annals of the International Communication Association.

Syftet med artikeln är att, utifrån en litteraturöversikt, analysera tre forskningsfrågor: (a) vilken betydelse har traditionella nyhetsmedier i spridningen av fejkade nyheter, (b) varför rapporterar traditionella nyhetsmedier om fejkade nyheter, och (c) vilka konsekvenser kan de traditionella nyhetsmediernas bevakning av fejkade nyheter få vad gäller påverkan på mediekonsumenterna.

Ett av de centrala resultaten är att det visar sig att traditionella nyhetsmedier har en stor betydelse i spridningen av fejkade nyheter. Faktum är nämligen att de flesta fejkade nyhetssajter har relativt få besökare, och de besökare som använder dem är ofta starkt övertygade anhängare redan. Visserligen sprids fejkade nyheter också via sociala medier, som utan tvekan är en del av problemet, men forskningen tyder samtidigt på att konsumtionen av fejkade nyheter via sociala medier är relativt begränsad, och begränsad till relativt avgränsade grupper. Den stora spridningen kommer först när traditionella nyhetsmedier, men deras betydligt större publiker, rapporterar om och granskar påståenden i fejkade nyheter. Deras syfte är i huvudsak att granska de fejkade nyheterna, men de bidrar samtidigt till spridningen av dem.

Ett bra exempel på detta gavs för bara några dagar sedan, när New York Times rapporterade om en konspirationsteoretisk film kallad Plandemic, som handlar om coronakrisen och vilken har fått spridning online. Tidningen spårar spridningen av filmen, men genom detta når vetskap om filmen ut till New York Times’ läsare, som är många fler än de som stött på filmen via sociala medier.

I artikeln analyserar vi vidare varför nyhetsmedierna trots allt bevakar fejkade nyheter, och vilka effekter det kan få. En av de slutsatser vi drar är att nyhetsmedierna inte bara bidrar till spridningen av fejkade nyheter, utan också till att fler tror på dem. Det är självklart problematiskt, inte bara för nyhetsmedierna utan också ur ett demokratiskt perspektiv. Detta gör också att det finns starka skäl för nyhetsmedierna att fundera över hur de rapporterar om fejkade nyheter. Därmed inte sagt att de nödvändigtvis bör avstå från sådan bevakning, utan som vi konstaterar i artikeln: ”The important question of mainstream news media’s coverage of fake news is partly a matter of if, but also of when, how, and to what extent.”

För den som är intresserad av att veta mer kan hela artikeln laddas ner gratis från tidskriftens hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Internet & sociala medier, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Istället för Australien

Idag inleds den årliga konferensen med International Communication Association. Jag hade sett fram emot att åka till Guldkusten i Australien – ett land jag aldrig har varit i – för att vara med på den, men som så mycket annat drabbades den av corona-krisen. Istället för att hållas på plats kommer konferensen därför att genomföras virtuellt. Det blir första gången, och det återstår att se hur väl det kommer att fungera. I en del fall kommer förinspelade presentationer av papers och föreläsningar att finnas tillhanda, i andra fall kommer presentationerna och föreläsningarna att genomföras i realtid med hjälp av program som zoom.

För egen del har jag tre papers som kommer att presenteras under konferensen, skrivna tillsammans med olika kollegor:

– Tsfati, Yariv, Boomgaarden, Hajo, Damstra, Alyt, Lindgren, Elina, Strömbäck, Jesper & Vliegenthart, Rens: Causes and consequences of mainstream media dissemination of fake news: Literature review and synthesis.

– Strömbäck, Jesper, Tsfati, Yariv, Boomgaarden, Hajo, Damstra, Alyt, Lindgren, Elina & Vliegenthart, Rens: News media trust and its impact on media use: A review and framework for future research.

– Theorin, Nora, Meltzer, Christine, Galyga, Sebastian, Lind, Fabienne, Eberl, Jakob-Moritz, Heidenreich, Tobias, Boomgaarden, Hajo, Schemer, Christian & Strömbäck, Jesper: Media effects on attitudes toward free movement: A comparative experiment across seven European countries.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Stoppa utvisningar till Afghanistan

skärmdumpIdag är det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Temat för den är varför argumentet ”ett nej måste vara ett nej” – så som det ofta används i flyktingdebatten – inte alltid är ett hållbart argument. I krönikan argumenterar jag också för förstärkt rättssäkerhet i asylprövningarna, ett stopp för utvisningar till Afghanistan, och en amnesti för de som varit i Sverige flera år. Det senaste är inte minst viktigt för de ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar som kom i samband med den så kallade flyktingkrisen, som nu varit i Sverige i flera år och i många fall rotat sig och blivit en del av det svenska samhället.

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny artikel om medieförtroende

Annals2020Under de senaste åren har frågan om förtroendet för nyhetsmedierna blivit allt viktigare. Det beror inte bara på att konkurrensen om människors uppmärksamhet har blivit allt hårdare, utan också på att de utmanas allt mer av olika politiskt färgade medier, inte minst online. Ofta ägnar sig de politiskt färgade ”alternativmedierna” också åt att attackera och försöka misskreditera traditionella nyhetsmedier. Samtidigt är attacker mot nyhetsmedierna och försök att underminera förtroendet för dem en viktig del av retoriken från mer eller mindre auktoritära och populistiska partier och ledare, från Ungerns Viktor Orbán till Tysklands Alternativ för Tyskland, USAs Donald Trump, och Sverigedemokraterna (för att bara nämna några). Till detta kommer att människor har en (mer eller mindre stark) tendens att föredra information som bekräftar de egna åsikterna och verklighetsuppfattningarna. När det inte fanns andra medier än traditionella nyhetsmedier att vända sig till hade det en mindre betydelse, men i ett medielandskap som präglas av större utbud av informationskällor än någonsin bidrar det till en ökad sannolikhet för att människor väljer bort nyhetsmedier till förmån för informationskällor som sprider information i linje med de egna åsikterna och verklighetsuppfattningarna. Till bilden hör också att forskning visar på ett sjunkande medieförtroende i en del – men långt ifrån alla – länder.

En central fråga ur det perspektivet är vilka samband som finns mellan människors förtroende för traditionella nyhetsmedier och deras användning av dessa och av olika så kallade ”alternativa” medier. Den forskning som finns tyder på att det finns ett sådant samband, men att det är relativt svagt. Samtidigt lider forskningen på området bland annat av brister när det gäller hur man mäter förtroendet för medierna och av en brist på studier av sambandet mellan medieförtroende och medieanvändning.

Detta är bakgrunden till forskningsartikeln News media trust and its impact on media use: toward a framework for future research, som precis publicerats online i Annals of the International Communication Association. Artikeln är skriven tillsammans med Yariv Tsfati, Hajo Boomgaarden, Alyt Damstra, Elina Lindgren, Rens Vliegenthart och Torun Lindholm, och ingår i forskningsprojektet Knowledge Resistance: Causes, Consequences, Cures.

I artikeln gör vi en genomgång av (a) hur medieförtroende har konceptualiserats och mätts i tidigare forskning och (b) forskning kring sambanden mellan medieförtroende och användning av olika typer av medier. Baserat på detta utvecklar vi sedan ett teoretiskt förankrat ramverk för fortsatt forskning om medieförtroende och dess betydelse för medieanvändning. Det inkluderar bland annat specifika mått för att mäta medieförtroende på olika analytiska nivåer: generellt medieförtroende, förtroende för olika medietyper, förtroende för olika specifika medier, förtroende för journalister, och förtroende för mediernas bevakning av olika ämnesområden.

Förhoppningen är att den här artikeln ska lägga grunden för vidare forskning både om medieförtroende i sig, inklusive hur medieförtroende på olika analytiska nivåer skiljer sig åt och hänger samman, och om sambanden mellan medieförtroende på olika nivåer och människors medieanvändning. Inom forskningsprojektet om kunskapsresistens planerar vi också sådana studier baserade på panelundersökningar, vilket möjliggör en analys inte bara av samband utan också av orsakssamband. I väntan på att dessa data är insamlade och kan analyseras hoppas vi att den nu publicerade artikeln ska vara av intresse för alla dem som intresserar sig för eller forskar om medieförtroende och dess effekter.

För den som vill läsa artikeln är det fritt fram att ladda ner den från tidskriftens hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: har Sverige råd med SD?

BoråsTidningAprilIdag publicerades min senaste krönika i Borås Tidning. Ämnet för den är om Sverige verkligen har råd med Sverigedemokraterna. Bakgrunden är ganska enkel: Sverigedemokraterna och de som sympatiserar med dem brukar ofta hävda att Sverige inte har råd med invandring och använder det som ett argument för att begränsa invandringen.

Viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget är att en fråga om vad Sverige har råd med kan besvaras på olika sätt och att det inte enbart är en strikt empirisk fråga. Istället är det en delvis normativ fråga. Att något kostar x kronor eller x procent av BNP är i sig inget svar på om Sverige har råd med det: vad något kostar och vad det är värt är två olika saker, oavsett om det handlar om invandring eller andra politiska frågor eller om privatekonomi. Man måste också skilja mellan hur något påverkar de offentliga finanserna respektive samhällsekonomin: något kan mycket väl vara en kostnad ur ett statsfinansiellt perspektiv men ändå vara samhällsekonomiskt lönsamt. Utbildning och infrastruktur är bara två exempel.

Med detta sagt, inom forskningen handlar en inriktning om att försöka beräkna hur invandring påverkar de offentliga finanserna, och vad jag gör i den senaste krönikan är att tillämpa samma resonemang på Sverigedemokraterna. Det ska inte tolkas som en kritik mot den här forskningen, utan som ett sätt att illustrera att de svar man får beror på vilka frågor man ställer och vilka grupper olika resonemang tillämpas på. Om man tycker att det är rimligt att beräkna hur invandring påverkar de offentliga finanserna och använder vad forskningen kommer fram till som argument i en debatt om huruvida Sverige har råd med invandring, då bör man i logikens namn tycka detsamma vad gäller Sverigedemokraterna – och omvänt.

Åtminstone på ett principiellt plan.

– – – – – – – –

Uppdatering den 15 april

Föga förvånande uppskattades min krönika inte av Sverigedemokraterna, och en av dem skrev därför ett svar. Idag publicerade Borås Tidning detta svar och en replik från min sida. Båda kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Migration & integration, Nya publikationer | Märkt , | Lämna en kommentar

Ny krönika: public service stärker demokratin

Dump BT mars 2020Idag var det dags för min tredje krönika i Borås Tidning. Den här gången handlar den om public service. Kritiken mot public service har blivit allt mer högljudd, men ser man till vad forskning visar så stärker public service demokratin. Däremot finns det inte något forskningsmässigt stöd för att public service skulle vara vänster- eller högervridet. När olika politiker och debattörer hävdar detta handlar förklaringen snarast om det som kallas fientliga medier-fenomenet. Tänk om olika politiker och debattörer kunde ta mer intryck av forskning och mindre av sina egna subjektiva upplevelser när de debatterar denna och andra frågor.

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Nya publikationer | Märkt , , , | 1 kommentar