Ny krönika: ”M normaliserar SD”

Idag är det dags för en ny krönika i Borås Tidning, som tar upp Ulf Kristerssons tal om att ”invandring är en belastning”. När Jimmie Åkesson sade detsamma i februari menade Ulf Kristersson att man inte ska tala generaliserande om människor som en belastning, vilket visar att han då tolkade ”invandring som en belastning” som liktydigt med ”invandrade som en belastning”. Fem månader senare tycks den insikten vara glömd.

Det ska sägas att jag inte finner något nöje i att kritisera M för att gå i en högerpopulistisk, invandringsfientlig riktning och för att bidra till att normalisera främlingsfientlighet. Dessvärre är Kristerssons tal om invandring som en belastning inte det enda exemplet. Bara den senaste veckan (men efter att jag lämnade in krönikan) gjorde två andra moderata riksdagsledamöter famösa inlägg på Twitter. Dels handlar det om Lars Beckman, notorisk för sitt twittrande och fria förhållande till saklighet och fakta, som twittrade följande:

Att detta är sakligt felaktigt – Sverige har byggts av samtliga dess invånare, invandrade eller infödda, män och kvinnor – borde inte behöva sägas. Inte heller att det är ett främlingsfientligt och patriarkalt sätt att resonera (han raderade senare sin tweet eftersom han menade att den hade feltolkats).

Ett annat exempel kom efter att Afghanistan förklarat att de inte längre kan ta emot utvisade från andra länder. Skälet är givetvis talibanernas framgångar och att ingen del av landet kan anses vara säkert – vilket nu har fått Migrationsverket att stoppa alla utvisningar. Att Afghanistan gjorde detta fick Moderaterna att kräva att biståndet till Afghanistan ska dras in, vilket i sin tur kritiserades av biståndsminister Per Olsson Fridh (MP). Svaret från moderaternas migrationspolitiske talesperson Maria M Stenergard är ett tydligt exempel på hur långt debatten har förskjutits i invandringsfientlig och främlingsfientlig riktning:

Här framställer Stenergard häpnadsväckande det som om de afghanska medborgare som inte fått sin asylansökan godkänd alla är potentiella våldtäktsmän. Sådana grova främlingsfientliga generaliseringar skulle man kunna förvänta sig från sverigedemokrater och från den främlingsfientliga delen av twitterhögern, men fram tills nyligen inte från en moderat riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson.

Kanske har jag missat något, men så här långt har jag heller inte sett att moderaternas partiledning tagit avstånd från vare sig Beckmans eller Stenergards tweets. Indirekt betyder det i så fall att de anser dem acceptabla. Detta i kombination med en allt mer invandringskritisk argumentation, talet om invandring och därmed indirekt invandrade som en belastning, att M alltid lyfter upp problem kopplade till invandring utan att lyfta fram hur invandring och invandrade på olika sätt bidrar till att stärka Sverige, leder mig till slutsatsen att M har som medveten strategi att ytterligare normalisera och anpassa sig till inte bara SD utan också deras verklighetsbild och retorik (läs gärna även Ola Nordebos krönika i VK).

Det är en både sorglig och farlig utveckling.

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration, Svensk politik | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok: ”Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe”

Om det är något som ofta kännetecknar debatten kring invandring är det att många har åsikter, samtidigt som fakta och forskning ofta spelar en underordnat roll. Detsamma gäller debatten kring människors åsikter om invandring, liksom om mediernas bevakning av invandring och vilken betydelse den har. Ytterligare ett problem är att invandring i verkligheten är mångfacetterad, vilket det sällan tas hänsyn till vare sig i debatten eller i forskningen på området. För att ta ett uppenbart exempel: i verkligheten präglas invandring av en blandning av flyktinginvandring, anhöriginvandring, arbetskraftsinvandring och invandring för att studera, men i debatten pratas det ofta om ”invandring” i generella termer. Likaså görs det sällan skillnad på invandring inom EU respektive till EU. Vad gäller forskningen på området fokuserar den ofta antingen på invandring i generella termer eller på en specifik form av invandring.

Men vad utmärker mediernas bevakning av invandring inom och till EU? Vad utmärker människors perceptioner av och åsikter om invandring inom och till EU? Och hur påverkar medierna människors perceptioner av och åsikter om invandring inom och till EU?

Dessa tre övergripande frågor står i fokus i den nysläppta boken Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe. A Comparative Approach (Routledge, 2021), som jag är redaktör för tillsammans med Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Christian Schemer och Hajo Boomgaarden. Boken bygger på data insamlande inom det EU-finansierade forskningsprojektet Role of European Mobility and Its Impact in Narratives, Debates, and EU Reforms (REMINDER), och omfattar sex länder: Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Ungern. Metodologiskt bygger den på såväl tre omfattande automatiserade innehållsanalyser (en som täcker nyhetsmedier under perioden 2003–2017, en som täcker nyhetsmedier under perioden 2017–2018, en som omfattar sociala medier), en panelundersökning och experiment i dessa sex länder. Empiriskt är det troligen den mest heltäckande boken på området så här långt. För att bara ta två exempel bygger analysen av sociala medier på över tre miljoner poster, varav cirka 60 000 var migrationsrelaterade och postade av parlamentsledamöter i de olika länderna, medan innehållsanalyserna av nyhetsmedier omfattar över en miljon migrationsrelaterade artiklar.

Totalt består boken av tolv kapitel, som vart och ett fokuserar på någon aspekt av de tre övergripande frågorna:

Part 1. Introduction

1. Setting the stage: Understanding media discourse about and public attitudes toward migration in Europe, av Jesper Strömbäck, Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Christian Schemer & Hajo Boomgaarden

2. How to investigate media discourse about and public attitudeds toward migration in Europe: Our approach, av Fabienne Lind & Tobias Heidenreich

Part II. Public attitudes toward migration within and into Europe

3. Mapping public attitudes toward immigration within and into Europe, av Hajo Boomgaarden & Christine E. Meltzer

4. The influence of self-interested and sociotropic perceptions on immigration attitude, av Christine E. Meltzer

5. Mobile in Europe: Effects of mobility attitudes and experiences on attitudes toward freedom of movement, av Fabienne Lind & Christine E. Meltzer

Part III. Media discourse about migration within and into Europe

6. Mapping media coverage of migration within and into Europe, av Jakob-Moritz Eberl & Sebastian Galyga

7. Linguistic features of migration coverage in European mass media, av Sebastian Galyga & Fabienne Lind

8. Political elites’ migration discourses on social media

Part IV. Effects on public attitudes toward migration within and into Europe

9. Media effects on attitudes toward immigration: Political sophistication as a shield, av Jakob-Moritz Eberl & Christine E. Meltzer

10. Miscounting the others: Media effects on perceptions of the immigrant population size, av Christine E. Meltzer & Christian Schemer

11. How news frames affect immigration attitudes: Perceptions and emotions as underpinning mechanisms?, av Nora Theorin

Part V. Conclusions

12. Summary and conclusions: Media discourses about and public attitudes toward migration within and into Europe, av Jesper Strömbäck, Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Hajo Boomgaarden & Christian Schemer

Eftersom boken omfattar många olika aspekter och analyser låter sig resultaten inte sammanfattas i bara några rader, men några resultat är värda att nämna. Till att börja med skiljer sig människors attityder till invandring beroende både på varifrån människor kommer och vilken typ av invandring det handlar om. Resultaten visar också att människors perceptioner av hur invandring påverkar brottsligheten och säkerheten i landet tycks ha större betydelse än deras perceptioner av hur invandring påverkar ekonomiskt eller kulturellt. Dessa perceptioner – hur korrekta eller inkorrekta de än är – har också betydelse för människors attityder till invandring. Vad gäller mediernas bevakning visar resultaten – i linje med tidigare forskning – att det är sällan den handlar om invandring inom EU. Ett annat resultat är att negativa gestaltningar är vanligare än positiva, och att distinktionen mellan ”vi och dom” är framträdande. Dessa resultat förvånar inte givet tidigare forskning, men strider mot påståenden om att medierna inte tar upp negativa aspekter av invandring. I verkligheten är det snarare tvärtom. Detsamma gäller i hög grad när parlamentsledamöter diskuterar invandring på sociala medier. När det slutligen gäller mediernas effekter visar resultaten att medierna kan ha effekter, men att det inte alltid gäller i alla länder. För att bara ta ett exempel visar analyserna att människor tenderar att överskatta hur många invandrare det finns i de egna länderna, men hur mycket skiljer sig mellan (liksom mellan olika grupper inom) länderna. Resultaten visar också att detta delvis påverkas av hur mycket och vilka medier människor använder sig av. Det är för övrigt ett genomgående resultat i vår och tidigare forskning att människor ofta har bristfälliga kunskaper om invandring.

Men detta är som sagt bara ett axplock av resultaten: mycket mer finns att hämta för dem som är intresserade av människors perceptioner av och attityder till invandring, mediernas bevakning av invandring, hur politiska eliter diskuterar invandring på sociala medier, och medieeffekter på människors perceptioner av och attityder till invandring. Vi hoppas därför att boken ska komma till bred användning, och diskuterar avslutningsvis i boken några implikationer av resultaten för journalister, tjänstemän, frivilligorganisationer och politiker som arbetar med migrationsrelaterade frågor.

För den som vill veta mer, se gärna förlagets hemsida. Boken kan också beställas via de vanliga nätbokhandlarna.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politik & samhälle | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om ”Svenska klimatförnekare”

Idag släpptes SOM-institutet vid Göteborgs universitet den senaste SOM-boken, i år kallad Ingen anledning till oro(?). I den medverkar jag med ett kapitel skrivet tillsammans med Henrik Oscarsson och Erik Jönsson, i vilket vi undersöker den svenska befolkningens uppfattningar om huruvida klimatförändringarna huvudsakligen är orsakade av mänskliga aktiviteter. Bland mycket annat visar resultaten den övervägande majoriteten av befolkningen anser att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av människan. Samtidigt finns en minoritet på cirka sex procent som inte anser detta och som – givet vad klimatforskningen visar – framstår som kunskapsresistenta vad gäller den här frågan. Det kan låta lite, men om man leker med tanken att de skulle samlas i ett eget parti skulle det få fler röster än såväl Liberalerna som Miljöpartiet, och ungefär lika många som Kristdemokraterna. Det är alltså ingen obetydligt opinion det handlar om.

I kapitlet undersöker vi också olika faktorer som kan förklara varför vissa inte anser att mänskliga aktiviteter är den huvudsakliga förklaringen till klimatförändringarna. Dessa analyser visar att graden av klimatförnekelser bland annat hänger samman med ålder, vänster-höger placering, klimatoro, miljöintresse, nöjdhet med demokratin och om man sympatiserar med Sverigedemokraterna. Mer specifikt visar resultaten att förnekandet av att mänskliga aktiviteter är huvudförklaringen till klimatförändringarna är vanligare bland medelålders och äldre jämfört med yngre, sympatier med Sverigedemokraterna och att man uppfattar sig själv som ståendes klart till höger på vänster-högerskalan.

För den som är intresserad av att läsa mer kan hela kapitlet laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Förstår TU inte vad akademisk frihet handlar om?

Den senaste veckan har det brutit ut en märklig debatt, efter att Delegationen för migrationsstudier (Delmi) släppte policy briefen Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken. Den är skriven av Mattias Ekman, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet. En del formuleringar i den fick branschorganisationen TU Medier i Sverige att reagera, och i ett pressmeddelande hävdade de att det är ”häpnadsväckande” att en ”statlig expertkommitté” pekar ut vissa tidningars ledarsidor (GP och SvD) som ”delansvariga för att normalisera främlingsfientlighet och rasism”.

Den kritiken vilar dock på en felaktig premiss, nämligen att det är Delmi och inte forskaren i fråga som pekar ut vissa ledarsidor. Det i sin tur visar att TU har en bristande förståelse av vad akademisk frihet handlar om, vilket är mer häpnadsväckande och oroväckande än den policy brief som Delmi släppte. Det fick mig att skriva en debattartikel för GP Kultur, som publicerades idag med rubriken Förstår Thomas Mattson inte hur forskning går till?

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Svensk politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Varning för desinformationsbildare

I mina senaste krönikor i Borås Tidning har jag diskuterat den centrala skillnaden mellan åsikter och fakta, hur människor processar information och kunskapsresistens. Idag var det dags för den tredje krönikan i denna serie. Rubriken är Varning för desinformationsbildare, och krönikan handlar om dem som inte alls bryr sig om vad som är sant och falskt. Oavsett vad evidens visar driver de sina teser, och upprepar dem gärna som om något skulle bli mer sant för att det upprepas (att människor ofta uppfattar påståenden som upprepas ofta som mer sanna innebär inte att de är det).

De som gör detta återkommande bör ses som desinformationsbildare. Med det syftar jag på personer eller organisationer som återkommande sprider information som är falsk och/eller missvisande och/eller tagen ur sitt sammanhang och irrelevant i det sammanhang där informationen används.

Dessa desinformationsbildare återfinns dessvärre också bland etablerade politiker, proffstyckare och organisationer, såväl internationellt som i Sverige. Trump är kanske det mest välkända och utstuderade exemplet, men det finns många fler. I krönikan diskuterar jag också att mycket talar för att problemet med politiker och andra som agerar som desinformationsbildare är ett växande problem, och varför jag tror att det är så.

För den som vill läsa krönikan eller tidigare krönikor i denna miniserie återfinns de här:

Varning för desinformationsbildare

Förnuft eller känsla – vi väljer själva vad som formar oss

Förväxla inte åsikter och fakta

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny forskningsartikel: gestaltningseffekter på människors attityder till fri rörlighet

Vid sidan av dagordningsteorin är gestaltningsteorin (framing theory) en av de mest framträdande teorierna om mediernas effekter på människors verklighetsuppfattningar och åsikter. Kärnan i teorin är att medierna genom val av bland annat ord, bilder, vinklar och nyhetskällor påverkar hur människor uppfattar det som nyheterna handlar om. En lång rad studier har också visat att medierna kan ha signifikanta gestaltningseffekter, bland annat när det gäller hur människor ser på invandring.

I en nypublicerad artikel undersöker vi om detta också gäller människors attityder till fri rörlighet inom EU. Artikeln är publicerad i Journalism & Mass Communication Quarterly med titeln Does news frame affect free movement attitudes? A comparative analysis, och är skriven tillsammans med Nora Theorin, Christine Meltzer, Christian Schemer, Jakob Moritz-Eberl, Fabienne Lind, Tobias Heidenreich och Hajo Boomgaarden.

Studien bygger på ett surveyexperiment i Ungern, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Bland annat undersöker vi effekten av positive respektive negativa gestaltningar samt av så kallade tematiska respektive episodiska gestaltningar av fri rörlighet, liksom vilken betydelse utbildningsnivå har i sammanhanget.

Resultaten visar emellertid mycket få gestaltningseffekter, och att de effekter som fanns skilde sig åt mellan länder. Eller för att citera en av våra slutsatser: ”the framing effects were few, weak, and not robust across countries”. Detta väcker såklart frågan varför vi inte fann fler och starkare effekter, givet tidigare forskning. Något säkert svar går inte att ge på den frågan, men en möjlig förklaring är att människors attityder till fri rörlighet är mer stabila än deras attityder till andra frågor som har undersökts. En annan möjlig förklaring är att den experimentella manipulationen inte var tillräckligt kraftig. Ytterligare en möjlig förklaring är att gestaltningseffekter de facto skiljer sig mellan länder.

Oavsett vilken förklaring – eller kombination av förklaringar – som kommer närmast sanningen är studien en viktig påminnelse om något som generellt gäller mediernas effekter: Att medierna kan ha effekter betyder det inte att de alltid har det.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Top Paper Award och ny forskningsartikel

Nästa vecka är det dags för den årliga konferensen med International Communication Association (ICA) – världens främsta konferens för kommunikationsforskare. På grund av coronapandemin kommer den tyvärr att hållas digitalt, men jag ser ändå fram emot den. Särskilt glad och stolt är jag över att ett av mina papers har fått en Top Paper Award av Political Communication Division. Det är första gången, vilket inte gör det mindre roligt, och innebär att det var ett av de tre papers som fick högst betyg i granskningsprocessen.

Det prisbelönta pappret är skrivet inom ramen för Network of European Political Communication Scholars (Nepocs), tillsammans med Laia Castro Herrero, Frank Esser, Peter Van Aelst, Claes de Vreese, Toril Aalberg, Ana Cardenal, Nicoleta Corbu, David Nicolas Hopmann, Karolina Koc-Michalska, Jörg Matthes, Christian Schemer, Tamir Sheafer, Sergio Splendore, James Stanyer, Agnieszka Stepinska, Vaclav Stetka och Yannis Theocharis. Det bygger på en omfattande panelundersökning i 17 länder, där den första panelvågen genomfördes i december 2019 och den andra i maj 2020. De länder som ingår i studien är Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Israel, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike.

I veckan som gick publicerades pappret även i International Journal of Press/Politics med titeln Navigating High-Choice European Political Information Environments: A Comparative Analysis of News User Profiles and Political Knowledge. Baserat på den ovan nämnda panelundersökningen syftar studien till att (a) undersöka vilka nyhetsanvändarprofiler som kan identifieras i de olika länderna och (b) sambanden mellan olika nyhetsanvändarprofiler och människors politiska kunskaper.

Bland mycket annat visar resultaten att det går att identifiera fem nyhetsanvändarprofiler: news minimalists, social media news users, traditionalists, online news seekers och hyper news consumers. Dessa återfinns i samtliga länder, men hur vanliga de är varierar. Detsamma gäller sambanden med politisk kunskap. Överlag visar resultaten att de som konsumerar mycket traditionella medier och online medier har bättre politiska kunskaper än övriga – till och med jämfört med de som är hyperkonsumenter av nyheter:

More specifically, the results shows that those having a more selective and richer online news diet (online news seekers) are more likely to hold higher levels of surveillance knowledge compared to all groups of news users with the exception of those using traditional and public media, who are comparatively better informed than the rest. Strikingly enough, the hypoerconsumer of news profile shows either nonsignificant associations with political knowledge or (when compared with traditional and online news seekers) even negative correlations.

Det positiva sambandet mellan att använda mycket online medier och politisk kunskap återfinns i de skandinaviska länderna, Österrike, Schweiz, Tyskland, Ungern, Rumänien och Israel är sambandet positivt, men däremot inte i Frankrike, Italien, Grekland, Storbritannien och Nederländerna. En trolig förklaring till detta är att utbudet av politiska nyheter i de online medier som människor använder sig mest av i de olika länderna skiljer sig åt.

För den som är intresserad av att läsa mer finns artikeln här. NiemanLab har också publicerat en läsvärd populärvetenskaplig beskrivning och diskussion om artikeln med titeln What’s the healthiest news diet? Probably traditional media, but don’t gorge yourself: Too much can leave you less informed.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Förväxla inte åsikter och fakta

Idag var det dags för en ny krönika i Borås Tidning. Utgångspunkt är Daniel Patrick Moynihans bevingade ord: ”Var och en har rätt till sin egen åsikt, men inte till sina egna fakta”. Dessa ord finns det starka skäl att påminna om i en tid när allt fler tycks förväxla åsikter och fakta – eller vilseleder genom att antingen framställa åsikter som fakta eller fakta som åsikter. Inte minst många politiker och debattörer gör detta av strategiska skäl: genom att försöka påverka människors verklighetsuppfattningar hoppas man göra det lättare i nästa steg att övertyga människor om att en viss politik är rätt och riktig.

Samtidigt korrumperar detta den samhälleliga debatten och bidrar till kunskapsresistensen, vilket i sin tur underminerar rationaliteten på både den individuella nivån och samhällsnivån liksom demokratins funktionssätt. Därför måste gränsen mellan åsikter och fakta alltid hållas tydlig. Samtidigt behövs bättre mekanismer för att ställa dem som framställer frågor om fakta och kunskap som en fråga om åsikter till svars.

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Om utbrändhet och medielandskapets förändringar

Det är inte ofta jag är omslagspojke, och sedan jag drabbades av utmattningssyndrom för drygt tre år sedan är jag mycket restriktiv med att ställa upp på intervjuer och medverka i olika medier. De krönikor jag regelbundet skriver för Borås Tidning är vad jag hinner och – inte minst viktigt – orkar med vad gäller mediemedverkan. Men ingen regel utan undantag. För en tid sedan ställde jag därför upp på en längre intervju med tidningen Journalisten, vilken publicerades i veckan som gick.

Artikeln är en så kallad profil, och handlar i hög grad om mig, min historia, utbrändheten och om min syn på medielandskapets förändringar. För den som är intresserad av att läsa intervjun finns den här, även om man måste vara prenumerant eller medlem i Journalistförbundet för att kunna läsa den.

Vad gäller utmattningssyndromet arbetar jag sedan i höstas heltid igen, men processen med att återhämta mig fortsätter, och det är en fortsatt balansgång. Tills vidare kommer jag därför fortsätta fokusera på kärnuppgifterna i mitt arbete – forska, undervisa, handleda, söka forskningsmedel, viss administration – och ligga lågt med olika typer av extern medverkan såsom föreläsningar och intervjuer.

Publicerat i Aktuellt, Mer personligt | Märkt | Lämna en kommentar

Ny krönika: Invandringen fortfarande en resurs

Idag var det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. Med anledning av att det är fem år sedan jag gav ut boken Utan invandring stannar Sverige handlar krönikan om två mycket problematiska tankefigurer som präglar allt för mycket av den svenska debatten om invandring: att Sverige ”måste” minska invandringen och att invandringen belastar Sverige, framförallt ekonomiskt. Inte någon av dessa tankefigurer håller om man granskar dem närmare och utgår från forskning om hur invandring påverkar mottagarländer som Sverige. Även om det såklart finns problem förknippade med invandring – precis som med skolan, miljön, brottsligheten eller vilket annat område som helst – bidrar invandring i allt väsentligt till att stärka Sverige ekonomiskt, socialt och kulturellt.

De politiska kalkylerna och den politiska debatten har förändrats kraftigt sedan Utan invandring stannar Sverige gavs ut, men inte att invandring är en resurs. I en värld där antalet människor på flykt är rekordstort har det inte heller förändrats att vi har en moralisk skyldighet att försöka hjälpa människor. Att Sverige inte kan hjälpa alla är inget argument mot att inte försöka hjälpa så många som möjligt, så många vi kan, eller fler än vi hjälper idag när invandringen av flyktingar till Sverige är mindre än någon gång tidigare under 2000-talet.

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar