Ny krönika: ”Extrema partier alltid beredda att gå längre”

Imorgon ska Liberalernas partiråd samlas för att avgöra om de stödjer Sabunis linje att öppna för någon form av samverkan med SD. För mig är det obegripligt att ett parti som kallar sig liberalt är beredda att samarbeta med det mest extrema och antiliberala partiet i riksdagen, istället för att konsekvent söka strid mot det.

Ingen ska heller tro att SD har förändrats. Ur Bevara Sverige svenskt (BSS) är de sprungna, och de ränderna går inte ur. Eller som jag konstaterar i slutet av krönikan: ”De må ha bytt ut kängorna och bomberjackorna mot kostymer, men de senaste utspelen visar att avståndet mellan det BSS som partiet är sprunget ur och dagens SD inte är så stort som vissa tycks vilja intala sig. De vill fortfarande ”bevara Sverige svenskt”, med en mycket snäv syn på vad som är svenskt.”

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Nya publikationer, Svensk politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Varför vissa låtsas förvånade över att SD förblir ett invandrings- och invandrarfientligt parti

Idag publicerades min senaste krönika i Borås Tidning. Den handlar om varför vissa borgerliga partier och debattörer nyligen framställde sig som förvånade över att Jimmie Åkesson beskrev invandring som en social, ekonomisk och kulturell belastning. Min tolkning är att utspelet rubbade den plan som vissa borgerliga partier och debattörer har att framställa det som om SD har förändrats och blivit mindre extremt, för att därigenom legitimera ett ökat samarbete. Om SD inte har förändrats blir det svårt för M och KD motivera samarbete med dem: alltså måste man försöka framställa det som om SD har förändrats. Intressant och sorgligt nog tycks detta ha lett till att vissa borgerliga politiker och debattörer numera tycks mer intresserade av att putsa SD:s fasad än SD själva.

Hela krönikan kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Svensk politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny krönika om medieanvändning och inlärningseffekter

Idag publicerades min senaste krönika i Borås Tidning. I den diskuterar jag forskning som visar att människor lär sig mindre om politik och samhälle av att följa nyheterna via digitala och sociala medier, och av att använda sig av digitala och mobila plattformar för att följa nyheterna, än av att följa dem i traditionella nyhetsmedier i deras traditionella format (tidningar, tv, radio). Samtidigt visar forskning att många tror att de inte aktivt behöver följa nyheterna för att vara informerade, utan att nyheterna på något sätt ändå ska nå fram till dem. Sammantaget finns det därför en risk för att vi går mot ett samhälle där allt fler känner sig informerade utan att faktiskt vara det. Den slutsatsen avspeglar sig också i rubriken: ”Risken är stor att många känner sig informerade utan att vara det”.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Trump och den stora lögnen

Den här veckan inleds den andra riksrättsprocessen mot Donald Trump. Bakgrunden är stormningen av kongressen den 6 januari i ett försök av Trumpanhängare att förhindra bekräftandet av Joe Biden som USA:s 46:e president. Dessa eldades på av Trump och den återkommande lögnen om valfusk och att Trump egentligen vann valet. Denna ”stora lögn” har dessvärre varit effektiv: en rad olika opinionsundersökningar visar att en majoritet av republikanska väljare tror att valet var stulet.

Hur är detta möjligt? Hur kan så många människor tro att Trump egentligen vann valet, i total avsaknad av evidens och trots omfattande evidens mot det? Om detta skriver jag i dag i DN Kultur tillsammans med Henrik Ekengren Oscarsson, Kathrin Glüer, Torun Lindholm Öjmyr, Peter Pagin och Åsa Wikforss. Rubriken på artikeln är ”Sex forskare: Alla medier bär ett ansvar för den stora lögnen”.

För den som inte har tillgång till DN följer artikeln nedan:

Denna vecka inledes riksrättsprocessen i senaten mot USA:s tidigare president Donald Trump. Hans ”stora lögn” visar hur sårbart det demokratiska styrelseskicket är och hur viktigt det är att försöka förstå hur denna sorts lögner kan få fäste, skriver sex forskare inom filosofi, medievetenskap, statsvetenskap och psykologi.

Joe Biden har installerats som USA:s 46:e president. I valet besegrade Biden Donald Trump med drygt sju miljoner röster, ca 81 miljoner för Biden mot 74 miljoner för Trump. Dessa siffror är officiellt fastslagna av delstaterna och politiskt bekräftade i kongressen. Men Trump har envist hävdat att valet blivit ”stulet” genom omfattande valfusk, något som historikern Timothy Snyder nyligen kallade Trumps ”stora lögn”. Trumps advokater har överklagat valresultat i domstol i flera delstater, men av mer än 60 överklaganden har endast ett godkänts, och det berörde ett fåtal röster i Pennsylvania.

Trots en total brist på evidens om valfusk visar undersökningar fortfarande att en majoritet av republikanska väljare (runt 80 procent) hävdar att valet blev stulet. Resultaten är häpnadsväckande. Hur kan det komma sig att så många är övertygade om att valfusk ägt rum, i total avsaknad av stöd för påståendet och trots omfattande evidens emot det? Att vi har att göra med ett allvarligt hot mot den amerikanska demokratin är klart. Resultaten är så remarkabla att de utgör en intellektuell utmaning för berörda vetenskapliga discipliner. Här nedan ska vi försöka kasta ljus över frågan utifrån filosofi, psykologi, medievetenskap och statsvetenskap. Den stora lögnen illustrerar det demokratiska styrelseskickets sårbarhet och det är avgörande att vi försöker förstå hur denna sorts lögner kan få fäste.

Det är irrationellt att tro på det man saknar god evidens för, i synnerhet då det också finns stark evidens mot. När det gäller valet har evidens för resultaten framkommit genom rösträkning. Omstridda resultat har räknats om, i några fall flera gånger. Ansvariga för valprocessen är i flera fall själva republikaner. Federala myndigheter, som FBI och CISA, har förklarat valet korrekt. Man har till och med konstaterat att valprocessen var den säkraste någonsin. Allt detta är offentligt tillgängligt.

Mot detta står rykten om manipulerade valmaskiner, nattliga leveranser av Bidenröster och bortkastade Trumpröster. Det mesta har förblivit lösa rykten som inte ens lagts fram i domstol. Det som har lagts fram har nästan uteslutande avförts. Obalansen i evidens är skriande. Samtidigt används dubbla måttstockar: man godtar rösträkning i delstater där Trump vunnit, medan resultat som talar mot den egna övertygelsen förkastas. Ogrundade rykten behandlas som goda skäl. Vad gäller kunskap är det fråga om en svårförklarlig systematisk irrationalitet.

Övertygelsen kan visserligen rationaliseras med hjälp av extrema bakgrundsuppfattningar. För den som tror att allt Trump säger är sant så följer att valet är stulet om han säger så. Detta kan sedan kombineras med än mer extrema konspirationsteorier, till exempel teorin att USA i själva verket styrs av en hemlig skuggregering. Men sådana bakgrundsuppfattningar är i sin tur irrationellt formade och ger återigen upphov till frågan hur deras uppkomst ska förklaras.

Det är förstås inte så att vi alltid är rationella. Det är väl belagt att vårt tänkande uppvisar olika former av irrationalitet. Vi lider exempelvis av bekräftelsebias, tendensen att ensidigt avvisa det som går emot våra övertygelser och acceptera det som stöder dem. Det här är enkelt att göra när den information vi har är lite tvetydig, men när det gäller utgången av det amerikanska valet kan resultatet knappast kallas tvetydigt. En annan välkänd mekanism är det så kallade motiverade tänkandet, en form av tänkande som drivs av andra mål än att nå sanningen. Att skydda gruppidentiteten utgör ett exempel. Det handlar om att tro i enlighet med vad den egna gruppen tror snarare än på basis av goda skäl. Men även om motiverat tänkande bidrar till att förklara varför republikaner tenderar att tro på vad Trump säger är det svårt att se hur det räcker till för att förklara hur så många av dem tror på den stora lögnen.

För att närma oss en förklaring av varför så många framhärdar i tron att valfusk förekommit måste vi vidga perspektivet och använda oss av olika discipliners verktyg och resultat. Bland annat handlar det om att förstå mediernas speciella roll i det hela. De politiska institutionernas roll i sammanhanget är också extremt viktigt.

Den stora lögnen har upprepats otaliga gånger av Trump själv, av hans politiska allierade, och av en brokig skara mer eller mindre politiskt högervinklade medier. Den har också upprepats otaliga gånger av de etablerade nyhetsmedierna. Även om dessa har varit noga med att påpeka att det inte finns något som talar för att det har förekommit valfusk bidrar upprepandet till lögnens spridning. Konsekvensen är att det varit nästan omöjligt att undvika påståenden om valfusk, samtidigt som de som varit mottagliga för sådana påståenden lätt har kunnat söka sig till medier som bekräftat deras misstankar. Den felaktiga informationen förmedlad via etablerade medier och förstärkt av högervinklade medier har därför samverkat med människors benägenhet att vilja tro på talet om valfusk.

Den stora lögnens spridning tjänar också som en viktig påminnelse om hur stor makt olika politiska aktörer kan ha när det gäller att forma människors verklighetsuppfattningar. I det amerikanska fallet pekar statsvetarna bland annat på att tvåpartisystemet inte har kunnat hantera utvecklingen. Allt mer internt splittrade har partierna misslyckats med att kanalisera olika väljargruppers önskemål i en tid av växande sociala konflikter. Under de senaste decennierna har utvecklingen därför gett utrymme för ett politiskt entreprenörskap som medvetet bidragit till att bygga partipolitiska ”megaidentiteter”, att sortera befolkningen partipolitiskt, och att demonisera motståndarpartiet. Starkare känslor av partianhängarskap har sedan skapat utrymme för en ideologiskt baserad sortering av nyhetsmedierna.

I fråga om det stulna valet har Donald Trumps anhängare få motiv att systematiskt pröva berättelsen mot existerande källmaterial. Är man fast i en ideologisk silo blir världen svartvit. Den som lyfter fram fakta som ifrågasätter berättelsen blir etiketterad som fiende. Evidens och argument värderas inte utan avfärdas direkt genom att ifrågasätta avsändarens motiv: Det där säger du bara för att du tillhör motståndarlägret.

Det finns i nuläget ingen slutgiltig förklaring till det häpnadsväckande faktum att många miljoner väljare tror att valet var stulet. Men det står klart att det handlar om ett komplext samspel mellan olika faktorer, interna och externa. Komplexiteten bör tas på allvar. Att en lögn av detta slag får fäste är inget som sker av sig själv och kan inte förklaras enbart genom att hänvisa till att vi är irrationella och känslodrivna. Det handlar också om hur våra psykologiska sårbarheter samverkar med omgivningen och hur externa aktörer medvetet försöker exploatera dessa sårbarheter.

En sak är dock klar: Ett särskilt ansvar vilar på politiker och opinionsbildare. Efter det svenska valet 2018 hade valprövningsnämnden rekordmånga ärenden att hantera och det stod klart att det fanns aktörer som ville sprida ogrundad misstro om valsystemet. Men misstankarna fick inte någon spridning och det är sannolikt att det beror på att ingen etablerad politiker eller opinionsbildare valde att exploatera frågan (den gången).

Henrik Ekengren Oscarsson Professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet.

Kathrin Glüer Professor i filosofi, Stockholms universitet

Torun Lindholm Öjmyr Professor i psykologi, Stockholms universitet

Peter Pagin Professor i filosofi, Stockholms universitet

Jesper Strömbäck Professor i journalistik och politisk kommunikation, Göteborgs universitet

Åsa Wikforss Professor i filosofi, Stockholms universitet

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Mer personligt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: De välinformerade, de oinformerade och de felinformerade

Idag publicerades min senaste krönika i Borås Tidning. Temat den här gången är medieutvecklingen och hur den påverkar människors kunskaper om politik och samhälle. Ur ett demokratiskt perspektiv är det centralt att människor är åtminstone någorlunda informerade om politik och samhälle: det är en förutsättning bland annat för att vi på ett genomtänkt sätt ska kunna ta ställning i politiska frågor, rösta på ett sätt som avspeglar våra preferenser, och utkräva ansvar av dem som har makten.

På många sätt är medieutvecklingen ur det perspektivet positiv: aldrig har det funnits lika mycket kvalificerade information allmänt tillgänglig. På andra sätt är den problematisk, bland annat därför att den har ökat utbudet av missvisande information, gjort det enklare för människor att söka sig till information som bekräftar deras egna verklighetsuppfattningar och åsikter, och för att den riskerar att leda till ökade klyftor mellan de välinformerade, de oinformerade, och de felinformerade.

För den som vill läsa mer finns krönikan här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Journalistik & medier | Märkt , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Sanning viktigare än förtroende

I en tid när journalistik som fokuserar på vad som är sant och relevant kan leda till sjunkande medieförtroende ställs nyhetsmedierna inför en ny utmaning. Ska de hålla fast vid att det viktigaste är att tillhandahålla sann och relevant information, oavsett om den strider mot de verklighetsuppfattningar som vissa grupper har och även om det kan leda till sjunkande förtroende? Eller ska de anpassa sig till och ge utrymme åt olika gruppers verklighetsuppfattningar, även när dessa inte överensstämmer med sanningen?

Detta är temat för min senaste krönika i Borås Tidning, som publicerades idag. Mitt svar är att sanningen alltid måste komma först. För att citera Bill Kovach och Tom Rosenstiel, i den utmärkta boken Elements of Journalism: Journalistikens första skyldighet är till sanningen.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel om kunskapseffekter av medieanvändning

En av de tydligaste trenderna vad gäller människors mediekonsumtionen är övergången från att ta del av medierna i deras traditionella format (tv, radio eller papperstidningar) till att ta del av dem via datorer, läsplattor och mobiler. Det väcker många frågor om hur det kommer att påverka olika typer av medieeffekter. Påverkas människor på samma sätt och i samma utsträckning av att följa exempelvis en tidning genom att läsa den på papper, på datorskärmen, eller på mobila enheter? Och lär vi oss lika mycket om politik och samhälle om vi tar del av medierna via olika tekniska plattformar?

Detta är grundfrågan i en ny artikel, skriven tillsammans med Kim Andersen och precis publicerad i International Journal of Communication. Titeln på artikeln är Media Platforms and Political Learning: The Democratic Challenge of News Consumption on Computers and Mobile Devices.

Baserat på en panelundersökning undersöker vi i artikeln inlärningseffekterna av att ta del av samma medier via (a) deras traditionella format, (b) datorer, och (c) mobila plattformar, det vill säga läsplattor och mobiler. Just detta att vi undersöker effekten av att ta del av samma medierolika plattformar är unikt för studien. De medier som ingår i studien är Aktuellt, Rapport, TV4 Nyheterna, Ekonyheterna, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

I linje med tidigare studier visar resultaten att politiskt intresse har en positiv inverkan på att ta del av medierna, oavsett vilken plattform det handlar om. Mer intressanta är inlärningseffekterna. Där visar resultaten att medan användning av medierna i deras traditionella format leder till positiva inlärningseffekter så finns inga sådana samband för användning av medierna via datorer eller mobila plattformar. Med andra ord tyder resultaten på att människor lär sig mer om politik och samhälle när de tar del av medierna i deras traditionella format än när de tar del av dem via datorer, läsplattor och mobiler.

En slutsats som kan dras av detta – även om fler studier behövs på området – är att övergången till att konsumera medier via datorer och mobila enheter riskerar att leda till att människor blir mindre informerade om politik och samhälle och till ökade kunskapsklyftor mellan dem som använder medierna i deras traditionella format och dem som använder dem i deras digitala och mobila format. Det är en demokratisk utmaning som behöver diskuteras mycket mer. Likaså väcker resultaten frågan om varför människor lär sig mindre av att ta del av medierna via datorer, läsplattor och mobiler. Att undersöka det är en viktig uppgift för framtida forskning.

För den som vill veta mer kan hela artikeln här laddas ner helt gratis.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Det ständiga kategoriserandet leder fel

Idag publicerades min sista krönika – Kategorier leder oss fel – för det här året i Borås Tidning. Temat är den mänskliga tendensen att ständigt dela in människor i olika kategorier och att bedöma människor utifrån deras tillskrivna grupptillhörighet. Till viss del är denna tendens högst förklarlig, eftersom det förenklar och sparar på mental energi samtidigt som det underlättar kommunikationen. Samtidigt leder det lätt till att människor tillskrivs kollektiva egenskaper, stereotypisering, fördomar och negativa attityder. Det lägger också grunden för politiker och opinionsbildare som vill omvandla människors stereotypa uppfattningar till fördomar eller dra fördel av de fördomar som människor redan bär på. Det gäller särskilt när det handlar om grupper som få har egna personliga erfarenheter av och som få lätt kan identifiera sig med.

Störst risk löper olika minoriteter. I krönikan konstaterar jag att:

Så har det varit historiskt och så är det idag, oavsett vilket land det handlar om. Och ju mer det accepteras i debatten att man spelar på stereotyper och fördomar, desto mer normaliseras och legitimeras dessa, och desto starkare genomslag kommer de successivt att få. Först kommer genomslaget i debatten, sedan i de vardagliga sociala relationerna och i den förda politiken.

I slutändan väntar allt som oftast ökade sociala motsättningar, minskad social sammanhållning, minskad likabehandling, ökade orättvisor och, i värsta fall, förtryck och förföljelse. För den som tvivlar räcker det med att studera hur olika minoriteter – exempelvis romer, judar, samer, färgade, invandrade eller hbtq-personer – bara under de senaste hundra åren har behandlats i länder som exempelvis Tyskland, Ungern, Polen, USA och vårt eget land.

Visst tillhör vi alla olika grupper, men det handlar alltid om olika grupper. Som individer har vi inte bara en identitet, vi har flera, och bortom alla grupptillhörigheter är och förblir varje människa unik.

Det är ingen åsikt. Det är ett faktum. Tänk om det kunde behandlas som ett sådant.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Vi är bättre på att rationalisera än att vara rationella

Idag var det dags för min senaste krönika. Rubriken är ”För lite reflektion i politiken”, men temat är egentligen hur vi människor fungerar kognitivt och att vi oftast är bättre på att rationalisera våra tankar och beteenden än att tänka och agera rationellt. I krönikan tar jag upp några exempel på kognitiva snedvridningar som är relevanta i det sammanhanget, exempelvis konfirmationsbias, Dunning-Kruger effekten, selektiv exponering och selektiv uppmärksamhet, och att människor ofta styrs av motivationen att ”få rätt” snarare än att ”ha rätt”. Bland annat konstaterar jag att

Om man styrs av målet att ”ha rätt” blir det avgörande att den information man tar del av är så välunderbyggd, heltäckande och relevant som möjligt. Om man däremot styrs av målet att ”få rätt” blir det avgörande om informationen som man tar del av hjälper en att argumentera för sin sak och att den ger stöd åt de slutsatser som man redan har dragit.

För den som vill läsa hela krönikan finns den här.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika om lärdomar av presidentvalet 2020

Idag publicerades min senaste krönika i Borås Tidning. Rubriken är ”Lögner urholkar demokratin”, och i den resonerar jag kring några lärdomar som kan dras av att Trump fick så starkt stöd trots alla lögner och felaktiga påståenden han sprider och trots hans återkommande attacker på centrala demokratiska institutioner och normer. En av dessa är att lögner och andra former av desinformation tyvärr ofta fungerar (vilket propagandister i alla tider har vetat, om inte annat intuitivt). Det kan bland annat förklaras med det som kallas ”truth effect”, vilken innebär att repetition i sig ökar sannolikheten för att människor ska uppfatta påståenden som sanna. En annan lärdom är att stödet för grundläggande demokratiska institutioner och normer inte är så utbrett och djupt förankrat att man kan förutsätta att människor kommer att protestera om eller när de attackeras. Nästan alla säger sig vara demokrater, men när det kommer till kritan visar det sig ofta att många vet för lite om vad demokrati är eller att stödet är ytligt (något jag även tagit upp i en tidigare krönika).

För den som vill läsa krönikan hittas den här.

Publicerat i Aktuellt, Amerikansk politik, Nya publikationer, Svensk politik | Märkt , , | Lämna en kommentar