Konspiratorisk läggning hos svenskarna

Under det senaste decennierna har konspirationsteorier blivit allt mer framträdande och problematiska. Två tydliga exempel är konspirationsteorierna om att det senaste amerikanska presidentvalet var riggat och den uppsjö konspirationsteorier som florerade kring coronapandemin. En viktig förklaring är de sociala och digitala medierna. De har gjort det enklare att sprida information om konspirationsteorier, och för de som tror på konspirationsteorier att hitta information som stödjer dem och likasinnade.

Att exponeras för information om konspirationsteorier är dock inte detsamma som att tro på dem. Tvärtom visar forskning att en viktig förklaring till varför vissa tror på specifika konspirationsteorier är att de har en starkare konspiratorisk läggning. Med det avses en starkare generell benägenhet att tro på konspirationsteorier.

Men vad utmärker de svenskar som har en starkare konspiratorisk läggning? Det är ämnet för ett nytt bokkapitel baserat på den senaste SOM-undersökningen, som jag också skriver om i en krönika i dagens Borås Tidning. Bokkapitlet är publicerat i den senaste SOM-antologin med titeln Du sköra nya värld, och har titeln Konspiratorisk läggning hos svenska folket. Av tabellen nedan framgår hur konspiratorisk läggning mäts, medelvärde plus andel som instämmer i respektive påstående.

Som framgår varierar det hur stor andel som instämmer i respektive påstående, men det är uppenbart att en betydande minoritet av svenskarna instämmer även i mer skarpt formulerade påståenden som att det finns hemliga organisationer som stor påverkan på politiska beslut och att händelser som till synes saknar samband ofta beror på hemliga aktiviteter.

För att undersöka sambanden mellan en konspiratorisk läggning och olika bakgrundsfaktorer skapade jag ett index utifrån påståendena ovan. De faktorer som ingår i analyserna är kön, ålder, utbildningsnivå, årsinkomst, vilken typ av ort man bor på, politiskt intresse, mellanmänsklig tillit, ideologiskt vänster-höger placering, partisympati, nöjdhet med demokratin samt medieanvändning.

För att göra en lång historia kort visar resultaten att en konspiratorisk läggning är starkare bland lågutbildade än bland högutbildade, politiskt ointresserade jämfört med mycket politisk intresserade, de med låg mellanmänsklig tillit jämfört med de som har en hög mellanmänsklig tillit, och bland de som är mycket missnöjda med hur demokratin fungerar. De visar också att en konspiratorisk läggning är starkare bland sympatisörer till SD och KD samt bland de som är högfrekventa användare av sociala medier och högeralternativa medier som Fria Tider och Nyheter idag. Detta gäller även efter kontroll för ideologiskt vänster-högerplacering, som inte har något signifikant samband med konspiratorisk läggning.

Med andra ord: de som sympatiserar med KD och SD och är högfrekventa användare av högeralternativa och i viss mån sociala medier har en starkare konspiratorisk läggning, och är därmed mer benägna att tro på specifika konspirationsteorier, än andra. Samtidigt kan man fråga sig vad som är hönan och ägget, inte minst när det gäller medieanvändningen. Det kan vara så att de med en starkare konspiratorisk läggning väljer att använda sig mer av högeralternativa medier (en selektionseffekt), och att användningen av dessa stärker den konspiratoriska läggningen (en medieeffekt) – eller både och. Detta är något jag planerar att undersöka närmare i kommande studier.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok om public service

Public service har en stor betydelse i och för det svenska samhället, och det är därför både viktigt och naturligt att public service debatteras. Ett återkommande problem är dock att många i debatten inte skiljer mellan åsikter och fakta – och att olika åsikter ofta framställs som om de vore fakta. Ett typexempel är påståenden om att innehållet i public service är vänstervridet, trots att en rad studier visar att det inte finns forskningsmässigt stöd för det.

Något som dock kan vara lite svårt att bedöma ibland är om de som framför åsikter som om de vore fakta gör det därför att de inte känner till vad forskning och annan fakta visar – eller om de bortser från obekväm forskning och annan fakta trots att de känner till den. I det förra fallet kan det beskrivas som okunnighet, i det senare för kunskapsresistens.

Nu finns det dock en utmärkt möjlighet för de som vill veta vad forskning om public service. För cirka en vecka sedan släppte nämligen forskningscentret Nordicom boken Public service. En svensk kunskapsöversikt. Den är redigerad av Johannes Bjerling, och som titeln antyder är syftet med boken att på ett lättillgängligt och transparent sätt gå igenom vad forskning visar om public service på sex olika områden:

– Är public service medierna partiska, skrivet av Bengt Johansson

– Hur står sig public service förtroendekapital, av Ulrika Andersson och Marina Ghersetti

– Bidrar public service till bättre informerade medborgare, av Jesper Strömbäck och Adam Shehata

– Skiljer sig public service-mediernas journalistik från annan journalistik, av Anna Maria Jönsson

– Vad tycker medborgarna om public service, av Peter Jakobsson, Johan Lindell och Fredrik Stiernstedt

– Är public service ett hot mot dagspressens digitala affärsmodell, av Maria Norbäck och Jonas Ohlsson

Dessutom är boken Open Access och kan laddas ner helt gratis från Nordicom. Förhoppningsvis ska den därför leda till en mer informerad, faktabaserad debatt om public service – oavsett vilka åsikter man i övrigt har om public service. Detta är även temat för min senaste krönika i Borås Tidning.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok: Knowledge resistance in high-choice information environments

Idag känner jag mig extremt glad över att den nya boken Knowledge Resistance in High-Choice Information Environments (Routledge) precis har publicerats. Boken är redigerad tillsammans med Åsa Wikforss, Kathrin Glüer, Torun Lindholm och Henrik Oscarsson och är en del av det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Knowledge Resistance: Causes, consequences, cures, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

Totalt innehåller boken 14 kapitel, skrivna av kommunikationsforskare, filosofer, psykologer och statsvetare. Bland mycket annat handlar de om vad kunskapsresistens är, olika typer av kunskapsresistens, olika faktorer som bidrar till kunskapsresistens och hur kunskapsresistens kan motverkas. Själv skriver jag bland annat om hur förändringarna av medielandskapen – inklusive det ständigt växande utbudet av medier och falsk och missvisande information – bidrar till kunskapsresistensen, men också ett kapitel som handlar om hur kunskapsresistens kan motverkas.

Och bäst av allt: boken är helt gratis (OPEN ACCESS) att ladda ner via förlagets hemsida! Förhoppningsvis ska den därför nå ut brett och nå inte bara forskare utan också politiskt aktiva, journalister och andra som intresserar sig för kunskapsresistens och dess orsaker, karaktär och konsekvenser.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny rapport om medieförtroende

I den liberala demokratin är fria och oberoende medier omistliga och en nödvändig förutsättning för att människor ska kunna informera sig om politik och samhälle. Samtidigt är det också viktigt att de används brett och att människor i allmänhet har förtroende för medierna och deras rapportering. Från vissa håll hävdas det dock att förtroendet för medierna är sjunkande, och senast idag hävdade företrädare för Folkets hus och parkerDN Debatt att medieförtroendet är ”förskräckande lågt”. Men stämmer det verkligen?

Igår presenterade jag en ny forskningsöversikt som handlar om detta och vars syfte är att (a) kartlägga och jämföra hur stort förtroendet för traditionella medier är i Europa, (b) diskutera vad vi vet om olika faktorers betydelse för att förklara människors medieförtroende, och (c) sammanfatta vad forskning visar om medieförtroendet i Sverige. Empiriskt bygger den på data från Eurobarometern 2016–2021 och den nationella SOM-undersökningen.

En av de övergripande slutsatserna är att det inte finns någon trend i riktning mot minskande förtroende för medierna, vare sig i Europa eller Sverige. Även om det fluktuerar något mellan åren är det påfallande stabilt på den aggregerade nivån. Om man jämför medieförtroendet för tv, radio och den tryckta pressen i Europa mellan 2016 och 2021 ökade det faktiskt i fler fall än det minskade.

En annan slutsats som kan dras är att medieförtroendet i Sverige både är stabilt och tillhör de högsta i Europa. Överlag finns ett mönster där medieförtroendet är högre i länder där medierna har ett större oberoende och mer självständiga från politiken än i länder där de är mer integrerade i politiken. I den senare typen av länder hänger dessutom det politiska förtroendet och medieförtroendet närmare samman.

Samtidigt finns det skillnader i medieförtroende mellan grupper, där tre faktorer framstår som särskilt viktiga: graden av politiskt intresse, användningen av olika medier, och (parti)politiska faktorer. Mer specifikt visar forskning att medieförtroendet är lägre bland dem som bär på populistiska attityder sympatiserar med högerpopulistiska partier och står längre till höger politiskt.

Mot den här bakgrunden är det missvisande att hävda att medieförtroendet i Sverige är sjunkande eller ”förskräckligt lågt”. Därmed inte sagt att det saknas varningstecken. Att medieförtroendet i Sverige så här långt har varit högt och stabilt behöver inte betyda att det kommer fortsätta att vara det.

För den som vill läsa rapporten kan den laddas ner från Fores hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Medier & journalistik, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny rapport: Sverige ett av världens främsta länder

Åtminstone ända sedan den så kallade flyktingkrisen har ett återkommande tema i den politiska debatten – inte minst på digitala och sociala medier – varit att Sverige är ett land som står inför eller har drabbats av någon form av systemkollaps eller som ett land i förfall och med enormt stora problem. Inte minst är det många på den politiska högerkanten som hävdar detta. Det är dessutom inte bara Sverigedemokrater, som i likhet med auktoritära högerpopulister i andra länder, försöker framställa situationen som om kris och kaos råder. I allt högre utsträckning hörs liknande tongångar från Moderater och Kristdemokrater. De återkommande SOM-undersökningarna visar samtidigt att det ända sedan 2015 varit en majoritet som svarar att de upplever att utvecklingen i Sverige går i fel riktning.

I viss utsträckning kan denna framställningen av Sverige som ett land med enormt stora problem ses som naturlig: i alla tider försöker oppositionen (oavsett färg) framställa utvecklingen som om den går åt fel håll medan regeringsparti(er) försöker framställa den som om den går i rätt riktning. Samtidigt är det viktigt att all politisk argumentation bygger på korrekta fakta och att skilja mellan åsikter och fakta. För att citera ett klassiskt citat av den amerikanske ambassadören och senatorn Daniel Patrick Moynihan: var och en har rätt till sina egna åsikter, men inte till sina egna fakta.

Frågan är därmed vad som är fakta, bortom den politiska kampen om verklighetsbilden. På uppdrag av tankesmedjan Futurion har jag undersökt detta, och idag presenterades resultaten i rapporten Bortom kampen om verklighetsbilden – Sverige i en internationell jämförelse. Rapporten bygger på en genomgång av totalt 49 internationellt jämförande index och rankingar som handlar om allt från demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, mänsklig utveckling, jämställdhet och social rättvisa till ekonomi, konkurrenskraft och företagande, ekologisk och socialt hållbar utveckling samt välmående och bidrag till världen. Samtliga har tagits fram av etablerade organisationer, och har en väsentlig fördel i en tid när debatten allt mer handlar om verklighetsbilden: inget av dessa index och rankingar har tagits fram för att gynna eller missgynna vare sig Sverige som land eller oppositionen alternativt regeringen. I den meningen är de helt oberoende av den svenska politiska debatten.

Resultatet är entydigt, och visar att Sverige återkommande rankas som ett av världens främsta länder. I sex index rankas Sverige som det främsta landet, i totalt 27 som ett av världens fem främsta länder, och i totalt 42 index som ett av världens tio främsta länder. Viktigt att också att notera den bredd som utmärker de rankingar där Sverige rankas som ett av världens främsta länder. Det är inte bara på något enskilt område Sverige rankas som ledande: på område efter område tillhör Sverige de främsta länderna.

Med andra ord finns det inget stöd för en politisk retorik som går ut på att framställa Sverige som ett land med enormt stora problem. Därmed inte sagt att problem saknas. Klimatförändringar och hur Sverige ska anpassa sig till ett förändrat klimat, den grova brottsligheten, brister inom skola, sjukvård och psykiatri, finansieringen av framtidens välfärdssystem, den åldrande befolkningen, en allt osäkrare omvärld, integrationen av invandrade, elförsörjningen och kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden är bara några av dessa. Inget av detta är dock unikt för Sverige: alla länder har problem.

Mot den här bakgrunden bör det ses som desinformation – falsk och/eller missvisande information – att påstå att Sverige skulle vara ett land i förfall, i en djup kris, med enormt stora problem. Likt all annan desinformation bör sådan desinformation bemötas med fakta, och fakta är att Sverige trots de problem som finns regelmässigt rankas som ett av världens främsta länder.

För den som vill läsa mer kan hela rapporten laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Svensk politik | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Året som gick och året som kommer

När jag nu går till min hemsida för att skriva ett inlägg ser jag att det är nästan tre månader sedan sist. Det beror inte på att det har saknats saker att skriva om, utan speglar en höst som varit extremt intensiv och som därför tvingat mig att prioritera. Hösten har också fungerat som en påminnelse om att jag, trots att 2021 var det första året som jag arbetade heltid sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom, fortfarande behöver vara vaksam. Under hösten blinkade flera varningssignaler, och hade det inte varit för mina tidigare erfarenheter hade det kunnat gå illa. Efter en något lugnare period och ledighet över helgerna känner jag dock att energin börjar återkomma.

Om jag ser tillbaka på det gångna året är det annars med blandade känslor. Liksom många andra ser jag på 2021 lite som ett förlorat år, tack vare den pandemi som aldrig tycks släppa greppet. Samtidigt var det skönt att arbeta heltid igen, om än inte lika intensivt som förr. Överlag var det arbetsmässigt också ett bra år. Inte minst roligt var det att tre av mina (tidigare) doktorander disputerade under året. Först ut var Peter Dahlgren (biträdande handledare), som i januari försvarade sin avhandling Media Echo Chambers: Selective Exposure and Confirmation Bias in Media Use, and its Consequences for Political Polarization. Bara några veckor sedan försvarade Per Oleskog Tryggvason (huvudhandledare) sin avhandling Under the Influence? Understanding Media’s Coverage of Opinion Polls and their Effects on Citizens and Politicians. Sedan avrundade Nora Theorin (huvudhandledare) då hon hon i slutet av november försvarade sin avhandling Us versus Them and the Role of the Media. The Influence of Media on Attitudes Toward Migration in Europe. Samtliga tre avhandlingar är mycket läsvärda, och det är otroligt roligt att som handledare få vara med under hela processen och följa dem fram till disputationen. Även om den egna rollen inte ska överdrivas är det inte utan att man känner viss stolthet!

Även publikationsmässigt blev 2021 ett mycket bra år. Inte minst roligt var det att antologin Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe: A Comparative Approach släpptes under sommaren. Den är i högsta grad aktuell både i Sverige och andra europeiska länder, givet alla de myter som finns om hur medierna bevakar invandring och hur viktig mediernas bevakning är för att förstå människors uppfattningar om och attityder till invandring (läs mer här). Vid sidan av den boken, som jag var medredaktör för, publicerade jag under året fem bokkapitel, tio tidskriftsartiklar, och en rapport:

– Cardenal, Ana S., Castro, Laia, Schemer, Christian, Strömbäck, Jesper, Stepinska, Agnieszka, de Vreese, Claes & Van Aelst, Peter (2021). Divided we trust? The role of polarization on rally-around-the-flag effects during the COVID–19 crisis. In P. Van Aels & Jay G. Blumler (Eds.), Political communication in the time of Coronavirus (pp. 157–173). London: Routledge.

– Theorin, Nora & Strömbäck, Jesper (2021). Medier och invandring. In Darvishpour, Mehrdad & Westin, Charles (Eds.), Migration och etnicitet. Perspektiv på mångfald i Sverige (pp. 429–449). Lund: Studentlitteratur.

– Strömbäck, Jesper, Meltzer, Christine E., Eberl, Jakob-Moritz, Schemer, Christian & Boomgaarden, Hajo G. (2021). Setting the Stage: Understanding Media Discourses About and Public Attitudes Toward Migration in Europe. In Strömbäck, Jesper, Meltzer, Christine E., Eberl, Jakob-Moritz, Schemer, Christian & Boomgaarden, Hajo G. (Eds.) Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe. A Comparative Approach (pp. 3–27). London: Routledge.

– Strömbäck, Jesper, Meltzer, Christine E., Eberl, Jakob-Moritz, Boomgaarden, Hajo G., & Schemer, Christian (2021). Summary and Conclusions: Media Discourses about and Public Attitudes Toward Migration Within and Into Europe. In Strömbäck, Jesper, Meltzer, Christine E., Eberl, Jakob-Moritz, Schemer, Christian & Boomgaarden, Hajo G. (Eds.), Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe. A Comparative Approach (pp. 211–229). London: Routledge.

– Oscarsson, Henrik, Strömbäck, Jesper & Jönsson, Erik (2021). Svenska klimatförnekare. In Andersson, Ulrika, Carlander, Anders, Grusell, Marie & Öhberg, Patrik (Eds.), Ingen anledning till oro? (pp. 235–248). Göteborg: SOM-institutet.

– Theocharis, Yannis, Cardenal, ana, Jin, Soyeon, Aalberg, Toril, Hopmann, David Nicolas, Strömbäck, Jesper, Castro, Laia, Esser, Frank, Van Aelst, Peter, de Vreese, Claes, Corbu, Nicoleta, Koc-Michalska, Karolina, Matthes, Jörg, Schemer, Christian, Sheafer, Tamir, Splendore, Sergio, Stanyer, James, Stepinska, Agnieszka & Stetka, Vaclav (2021). Does the platform matter? Social media and COVID-19 conspiracy theory beliefs in 17 countries. New Media &Society, online early.

– Strömbäck, Jesper (2021). Media-centric or politics-centric political communication research? Some reflections. Political Communication, online early.

– Van Aelst, Peter, Toth, Fanni, Castro, Laia, Stetka, Vaclav, de Vreese, Claes, Aalberg, Toril, Cardenal, Ana Sofia, Corbu, Nicoleta, Esser, Frank, Hopmann, David Nicolas, Koc-Michalska, Karolina, Matthes, Jörg, Schemer, Christian, Sheafer, Tamir, Splendore, Sergio, Stanyer, James, Stepinska, Agnieszka, Strömbäck, Jesper & Theocharis, Yannis (2021). Does a Crisis Change News Habits? A Comparative Study of the Effects of COVID-19 on News Media Use in 17 European Countries. Digital Journalism, online early.

– Damstra, Alyt, Vliegenthart, Rens, Boomgaarden, Hajo, Glüer, Kathrin, Lindgren, Elina, Strömbäck, Jesper & Tsfati, Yariv (2021). Knowledge and the News: An Investigation of the Relation Between News Use, News Avoidance, and the Presence of (Mis)beliefs. International Journal of Press/Politics, online early.

– Castro, Laia, Strömbäck, Jesper, Esser, Frank, Van Aelst, Peter, de Vreese, Claes, Aalberg, Toril, Cardenal, Ana S., Corbu, Nicoleta, Hopmann, David Nicolas, Koc-Michalska, Karolina, Matthes, Jörg, Schemer, Christian, Sheafer, Tamir, Splendore, Sergio, Stanyer, James, Stepinska, Agnieszka, Stetka, Vaclav & theocharis, Yannis (2021). Navigating High-Choice European Political Information Environments: A Comparative Analysis of News User Profiles and Political Knowledge. International Journal of Press/Politics, online early.

– Theorin, Nora, Meltzer, Christine E., Galyga, Sebastian, Strömbäck, Jesper, Schemer, Christian, Eberl, Jakob-Moritz, Lind, Fabienne, Heidenreich, Tobias & Boomgaarden, Hajo (2021). Does News Frame Affect Free Movement Attitudes? A Comparative Analysis. Journalism & Mass Communication Quarterly, online early.

– Damstra, Alyt, Boomgaarden, Hajo G., Broda, Elena, Lindgren, Elina, Strömbäck, Jesper, Tsfati, Yariv & Vliegenthart, Rens (2021). What does fake look like? A review of the literature on intentional deception in the news and on social media. Journalism Studies, 22(14), 1947–1963.

– Meltzer, Christine E., Eberl, Jakob-Moritz, Theorin, Nora, Heidenreich, Tobias, Strömbäck, Jesper, Boomgaarden, Hajo G., & Schemer, Christian (2021). Media Effects on Policy Preferences Toward Free Movement: Evidence from Five EU Member States. Journal of Ethnic and Migration Studies, 47(15), 3390–3408.

– Andersen, Kim & Strömbäck, Jesper (2021). Media Platforms and Political Learning: The Democratic Challenge of News Consumption on Computers and Mobile Devices. International Journal of Communication, 15, 300–319.

– Shehata, Adam & Strömbäck, Jesper (2021). Learning Political News from Social Media: Network Media Logic and Current Affairs News Learning in a High-Choice Media Environment. Communication Research, 48(1), 125–147.

– Strömbäck, Jesper (2021). Media trust in Europe: Breaking news and polarized views. Brussels: European Liberal Forum.

Till detta kommer att jag varannan vecka skriver krönikor i Borås Tidning (samtliga finns här). Överlag känner jag mig därför ganska nöjd med vad jag har åstadkommit.

Om jag tittar framåt mot 2022 kommer det självklart att präglas av valet i september. Just nu pågår olika diskussioner om vilka studier vi ska göra, och en del frågetecken kvarstår, men utan tvekan kommer jag tillsammans med olika kollegor genomföra olika studier av såväl mediernas bevakning som av opinionen och opinionsutvecklingen under valrörelsen. Annars kommer året fortsatt att präglas av det pågående forskningsprojektet om Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser, motmedel. Bland annat kommer vi under året att släppa antologin Knowledge Resistance in High-Choice Information Environments, som jag är redaktör för tillsammans med Åsa Wikforss, Kathrin Glüer, Torun Lindholm och Henrik Oscarsson. Arbetet med den har pågått under ett par år, och jag ser verkligen fram emot att den ska komma i tryck! Kopplat till detta planerar jag under året att fokusera mer på att försöka förstå konspiratoriskt tänkande, dess orsaker och effekter.

Samtidigt inser jag att jag måste vara fortsatt vaksam och inte arbeta för mycket. Av tidigare skälet kommer jag vara mycket restriktiv med att hålla externa föreläsningar och medverka i olika medier. Som tidigare sjukskriven för utmattningssyndrom betraktar jag mig som en ”nykter arbetsnarkoman”, och det sista jag vill är att trilla dit igen. Hälsan, familjen och vännerna måste alltid komma först. Hur jag kommer att klara den balansgången återstår att se.

Publicerat i Aktuellt, Mer personligt | Lämna en kommentar

Nytt bokkapitel: Coronapandemin, politisk polarisering och rally-around-the-flag effekter

Ett återkommande mönster när det gäller opinionsbildning i samband med krig och allvarliga kriser är att opinionsbildningens normala mekanismer tillfälligt sätts ur spel. Mest tydligt är detta i form av så kallade rally-around-the-flag effekter, vilka innebär att medborgarna i större utsträckning än normalt sluter upp bakom de politiska ledarna. Ofta mäts det i form av förtroende för statsministern, presidenten eller premiärministern, men det kan också handla om stödet för regeringens sätt att hantera en kris eller om ett ökande politiskt förtroende.

Eftersom coronapandemin var – och är – en så omfattande samhällelig kris har det gjorts ett flertal undersökningar av bland annat rally-around-the-flag effekter i olika länder. Denna forskning visar att sådana effekter uppstod en rad olika länder, men inte i alla. Forskningen visar också att storleken på dessa effekter tycks variera mellan länder. Det väcker frågan om hur sådana skillnader mellan länder kan förklaras.

I ett kapitel i den nyutkomna boken Political Communication in the Time of Coronavirus, redigerad av Peter Van Aelst och Jay Blumler, undersöker jag detta i ett kapitel skrivet tillsammans med Ana S. Cardenal, Laia Castro, Christian Schemer, Agnieszka Stepinska, Claes de Vreese och Peter Van Aelst. Titeln är Divided We Trust? The Role of Polarization on Rally-around-the-Flag Effects during the COVID-19 Crisis. Kapitlet bygger på en panelundersökning i 17 länder, där den första frågeomgången genomfördes i december 2019 och den andra i maj-juni 2020 (undersökningen genomfördes inom ramen för forskarnätverket Nepocs). Därmed kan vi undersöka förändringar under den första fasen av pandemin.

Den beroende variabeln – det vi försöker förklara – är förändringar av människors förtroende för regeringen mellan panelvåg 1 och 2, och de förklaringsvariabler vi fokuserar på är graden av politisk polarisering och mediepolarisering (i termer av användning) online. Därutöver kontrollerar vi för ett flertal andra faktorer, däribland medieanvändning, oro för Covid och ideologisk placering.

För att lite kort sammanfatta resultaten visar de till att börja med att det fanns rally-around-the-flag effekter i alla länder utom Israel och Polen. Starkast var de i Nederländerna, svagast i Frankrike och Rumänien. Sverige befann sig ungefär i mitten. Mer intressanta är dock resultaten vad gäller betydelsen av polarisering. För att börja med den politiska polariseringen finner vi att graden av polarisering före pandemins utbrott inte hade någon betydelse, men däremot att ökad polarisering under pandemin resulterade i svagare rally-around-the-flag effekter. Samtidigt finner vi också att ju mer polariserad människors medieanvändning var, desto svagare var rally-around-the-flag effekterna. En av de slutsatser vi drar är därför:

Overall, our results suggest a different logic for the effect of media and political polarization on rally-around-the-flag effects. Media polarization would affect rally effects depending on initial levels, implying that once audiences cluster around media on partisan lines the effects of polarization set off. This suggests a less contingent and more persistent impact of media polarization on rally effects. In contrast, the role of political polarization on rally effects seems more contingent on the strategy decided by the opposition in response to the crisis.

Med andra ord: graden av polarisering är en av de faktorer som kan bidra till att förklara att förekomsten av och styrkan på rally-around-the-flag effekter varierar mellan länder.

Jag kan samtidigt nämna att samma bok innehåller ett annat kapitel som fokuserar helt på Sverige. Det har titeln The Swedish Way: How Ideology and Media Use Influenced the Formation, Maintenance and Change of Beliefs about the Coronavirus och är skrivet av Adam Shehata, Isabella Glogger och Kim Andersson. Det är dessutom open access och kan laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny forskningsartikel: Nyhetsanvändning under COVID-krisen

Att människors nyhetsanvändning påverkas av händelser i omvärlden är en gammal nyhet. Likaså att nyhetsanvändningen tenderar att gå upp i samband med kriser. Att COVID-krisen ledde till ökad nyhetsanvändning är därför ingen överraskning. Bortom detta finns det dock en brist på forskning om hur COVID-krisen mer specifikt påverkade människors nyhetsanvändning. Ökade den för alla medier eller skilde det sig mellan olika medietyper? Fanns det skillnader mellan public service och kommersiella tv-nyheter? Fanns det skillnader mellan morgontidning och kvällstidningar? Och hade människors förtroende för medierna någon betydelsen?

Detta är några av de frågor vi undersöker i Does a crisis change news habits? A comparative study of the effects of COVID-19 on news media use in 17 European countries, nyligen publicerad i Digital Journalism. Studien är genomförd av Network for European Political Communication Scholars, och artikeln bygger på en panelundersökning i totalt 17 länder, närmare bestämt Belgien, Dammark, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike. Den första panelvågen genomfördes i december 2019, och den andra i maj-juni 2020. Därmed kan vi undersöka hur nyhetsanvändningen påverkades i samband med den första coronavågen. Artikeln är skriven tillsammans med Peter Van Aelst, Fanni Toth, Laia Castro, Vaclav Stetka, Claes de Vreese, Toril Aalberg, Ana Sofia Cardenal, Nicoleta Corbu, Frank Esser, David Nicolas Hopmann, Karolina Koc-Michalska, Jörg Matthes, Christian Schemer, Tamir Sheafer, Sergio Splendore, James Stanyer, Agniezka Stepinska och Yannies Theocharis.

För att kort sammanfatta resultaten bekräftar de att den totala nyhetsanvändningen ökade under perioden. Den ökade dock inte lika mycket för alla medietyper. Framförallt ökade den för digitala nyhetskällor, men också för sociala medier och tv-nyheter. Däremot minskade den för radionyheter och tidningar. Vad gäller tv-nyheter ökade användningen av public service-nyheter mer än av kommersiella tv-nyheter. På tidningssidan visar resultaten att minskningen framförallt gällde kvällstidningar, medan användningen av morgontidningar var stabil.

Samtidigt fanns det skillnader mellan grupper. Ett slående resultat är att användningen av traditionella nyhetsmedier framförallt fanns bland dem som har ett högt medieförtroende. Bland de som initialt hade ett lågt medieförtroende sjönk användningen av traditionella nyhetsmedier till och med. Föga förvånande visar resultaten också att nyhetsanvändningen ökade ju mer oroade människor var av pandemin. Går man in på de olika länderna finns det viss variation, men genomgående är resultaten tämligen likartade.

Detta är några av de centrala resultaten, men för den som är intresserad finns det mer att hämta. Hela artikeln kan laddas ner här för den som vill veta mer.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sanningsdynamik eller propagandadynamik

Idag var det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. I den utgår jag från den mycket läsvärda boken ”Network Propaganda” av Yochai Benkler, Robert Faris och Hal Roberts. I den visar de bland annat att det numera existerar två mediesystem eller medieekologier i USA, där det ena är präglat av en sanningsdynamik (reality feedback loops) medan det andra är präglat av en propagadadynamik (propaganda feedback loops). Medan det förra omfattar traditionella medier omfattar det senare framförallt en flora högerinriktade alternativa medier. Fast begreppet ”alternativa medier” är på många sätt missvisande. Istället för att ses som en form av medier borde de ses som politiska aktörer.

Utvecklingen i Sverige har inte gått lika långt, men även här finns som bekant en bred flora av olika högerinriktade medier, de flesta online, och enskilda aktörer som lajvar journalister. Jag tänker då på ”politiskt alternativa medier” som bland annat Riks, Samhällsnytt, Bulletin med flera. Även här är det tydligt att det ingår i en strategi att skapa ett alternativt mediesystem till det traditionella. Och även här präglas de av propagandadynamik snarare än sanningsdynamik.

För egen del ser jag få skäl att använda dem, bortom rena studiesyften. Jag har också bestämt mig för att inte behandla dem som legitima medier. När vanliga medier hör av sig och har frågor brukar jag i mån av tid och ork försöka ställa upp. När den här typen av politiska medier hör av sig tänker jag inte göra det, just därför att de inte präglas av en sanningsdynamik.

Hela krönikan kan läsas här. För den som är intresserad av boken Network propaganda finns den för ovanlighetens skull för gratis nedladdning.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny forskningsartikel: Medianvändning, nyhetsundvikande och politiska kunskaper

Som en följd av förändringarna av medielandskapen visar tidigare forskning att allt fler i Sverige undviker att ta del av olika nyhetsmedier och att sambandet mellan politiskt intresse och nyhetsmedieanvändning har blivit starkare. På många sätt är det logiskt: När det finns allt fler medier och ett allt större medieutbud blir människors preferenser viktigare för att förklara vilka medier och vilket medieutbud man tar del av.

Samtidigt finns det skäl att skilja mellan avsiktligt och oavsiktligt nyhetsundvikande, där avsiktligt nyhetsundvikande handlar om att man aktivt väljer bort nyheter medan oavsiktligt nyhetsundvikande handlar om att man har starkare preferenser för annat än att konsumera nyheter. I det senare fallet kan det handla om att man har större intresse för annat medieutbud än nyheter – exempelvis sport – eller andra aktiviteter som inte alls har med medier och göra.

Ur ett demokratiskt perspektiv är en central fråga inte bara hur vanligt olika typer av nyhetsundvikande är, utan också hur det påverkar människors kunskaper om politik och samhälle. Det är utgångspunkten för en ny studie som jag gjort tillsammans med Alyt Damstra, Rens Vliegenthart, Hajo Boomgaarden, Kathrin Glüer, Elina Lindgren och Yariv Tsfati. Artikeln publicerades nyligen i International Journal of Press/Politics, och ingår i ett pågående forskningsprojektet om kunskapsresistens.

Titeln på artikeln är Knowledge and the news: An investigation of the relation between news use, news avoidance, and the presence of (mis)beliefs, och analyserna bygger på en representativ enkätundersökning som genomfördes våren 2020. En viktig del av artikeln är att vi skiljer mellan kunskaper i okontroversiella frågor (exempelvis vilken institution som stiftar lagar i Sverige och vilken politisk nivå som har ansvar för sjukvården) och i kontroversiella frågor. Vad gäller de kontroversiella frågorna handlar de i studien om klimatförändringar, vacciner, genetiskt modifierade organismer, brottslighet och invandring. Totalt ingick 10 frågor om okontroversiella kunskaper och 20 frågor vad gäller kontroversiella frågor, och i det senare fallet fanns det för varje fråga ett korrekt svar. Vad gäller medieanvändningen undersöker vi användningen av traditionella nyhetsmedier samtidigt som vi kontrollerar för användningen av politiskt alternativa medier och sociala medier (för mer om metod, se artikeln).

Studien visar många intressanta resultat av relevans för de som intresserar sig för sambanden mellan medieanvändning och politiska kunskaper. Till att börja med visar den att kunskaperna i okontroversiella frågor är högst bland regelbundna nyhetsanvändare och lägst bland de som avsiktligt undviker nyheter. Resultaten visar också att det finns ett positivt samband mellan användande av traditionella nyhetsmedier och okontroversiella politiska kunskaper efter kontroll för en rad olika bakgrundsfaktorer.

När det gäller kunskaper om mer kontroversiella frågor visar resultaten att de som avsiktligt undviker nyheter har mer felaktiga uppfattningar, följt av dem som visserligen använder nyheter relativt ofta men också ofta avsiktligt undviker nyheter. Det handlar här inte bara om att de saknar kunskaper, utan om att de är felinformerade. Samtidigt visar resultaten att det på en övergripande nivå inte finns något samband mellan användningen av traditionella nyhetsmedier och i vilken utsträckning man har korrekta kunskaper i kontroversiella frågor. Detta kan i sin tur förklaras av att det saknas samband mellan konsumtion av tv-nyheter och kvällstidningar å ena sidan och i vilken utsträckning man har korrekta uppfattningar i kontroversiella frågor. Med andra ord: det som tycks ha störst betydelse är inte hur ofta man konsumerar traditionella nyhetsmedier, utan vilka av dessa man använder sig av.

Vid sidan av detta visar resultaten också att graden av medieförtroende har betydelse: de som har högt medieförtroende har i högre grad korrekta uppfattningar i kontroversiella frågor. Omvänt visar resultaten att de som står längre till höger politiskt i lägre grad har korrekta uppfattningar, det vill säga att de är mer felinformerade. Baserat på dessa och andra resultat i studien konstaterar vi att:

We conclude that when studying knowledge, it is useful to consider the degree to which issues are subject to public controversies. In the case of uncontested issues, the absence of knowledge indeed refers to beliefs not being present. However, when dealing with more contested issues, the absence of knowledge may actually imply the presence of different beliefs, namely beliefs that are not compatible with scientific evidence or expert consensus. Furthermore, the finding that people do seem to learn from the news but only in the realm of uncontested issues, is in line with previous research. People holding misbeliefs on contested (or politicized/polarized) issues may encounter correct information but use it to develop counterarguments or interpretations that support their existing (mis)beliefs.

För den som är intresserad av att läsa mer finns artikeln tillgänglig här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar