Ny forskningsartikel: Nyhetsanvändning under COVID-krisen

Att människors nyhetsanvändning påverkas av händelser i omvärlden är en gammal nyhet. Likaså att nyhetsanvändningen tenderar att gå upp i samband med kriser. Att COVID-krisen ledde till ökad nyhetsanvändning är därför ingen överraskning. Bortom detta finns det dock en brist på forskning om hur COVID-krisen mer specifikt påverkade människors nyhetsanvändning. Ökade den för alla medier eller skilde det sig mellan olika medietyper? Fanns det skillnader mellan public service och kommersiella tv-nyheter? Fanns det skillnader mellan morgontidning och kvällstidningar? Och hade människors förtroende för medierna någon betydelsen?

Detta är några av de frågor vi undersöker i Does a crisis change news habits? A comparative study of the effects of COVID-19 on news media use in 17 European countries, nyligen publicerad i Digital Journalism. Studien är genomförd av Network for European Political Communication Scholars, och artikeln bygger på en panelundersökning i totalt 17 länder, närmare bestämt Belgien, Dammark, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike. Den första panelvågen genomfördes i december 2019, och den andra i maj-juni 2020. Därmed kan vi undersöka hur nyhetsanvändningen påverkades i samband med den första coronavågen. Artikeln är skriven tillsammans med Peter Van Aelst, Fanni Toth, Laia Castro, Vaclav Stetka, Claes de Vreese, Toril Aalberg, Ana Sofia Cardenal, Nicoleta Corbu, Frank Esser, David Nicolas Hopmann, Karolina Koc-Michalska, Jörg Matthes, Christian Schemer, Tamir Sheafer, Sergio Splendore, James Stanyer, Agniezka Stepinska och Yannies Theocharis.

För att kort sammanfatta resultaten bekräftar de att den totala nyhetsanvändningen ökade under perioden. Den ökade dock inte lika mycket för alla medietyper. Framförallt ökade den för digitala nyhetskällor, men också för sociala medier och tv-nyheter. Däremot minskade den för radionyheter och tidningar. Vad gäller tv-nyheter ökade användningen av public service-nyheter mer än av kommersiella tv-nyheter. På tidningssidan visar resultaten att minskningen framförallt gällde kvällstidningar, medan användningen av morgontidningar var stabil.

Samtidigt fanns det skillnader mellan grupper. Ett slående resultat är att användningen av traditionella nyhetsmedier framförallt fanns bland dem som har ett högt medieförtroende. Bland de som initialt hade ett lågt medieförtroende sjönk användningen av traditionella nyhetsmedier till och med. Föga förvånande visar resultaten också att nyhetsanvändningen ökade ju mer oroade människor var av pandemin. Går man in på de olika länderna finns det viss variation, men genomgående är resultaten tämligen likartade.

Detta är några av de centrala resultaten, men för den som är intresserad finns det mer att hämta. Hela artikeln kan laddas ner här för den som vill veta mer.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sanningsdynamik eller propagandadynamik

Idag var det dags för min senaste krönika i Borås Tidning. I den utgår jag från den mycket läsvärda boken ”Network Propaganda” av Yochai Benkler, Robert Faris och Hal Roberts. I den visar de bland annat att det numera existerar två mediesystem eller medieekologier i USA, där det ena är präglat av en sanningsdynamik (reality feedback loops) medan det andra är präglat av en propagadadynamik (propaganda feedback loops). Medan det förra omfattar traditionella medier omfattar det senare framförallt en flora högerinriktade alternativa medier. Fast begreppet ”alternativa medier” är på många sätt missvisande. Istället för att ses som en form av medier borde de ses som politiska aktörer.

Utvecklingen i Sverige har inte gått lika långt, men även här finns som bekant en bred flora av olika högerinriktade medier, de flesta online, och enskilda aktörer som lajvar journalister. Jag tänker då på ”politiskt alternativa medier” som bland annat Riks, Samhällsnytt, Bulletin med flera. Även här är det tydligt att det ingår i en strategi att skapa ett alternativt mediesystem till det traditionella. Och även här präglas de av propagandadynamik snarare än sanningsdynamik.

För egen del ser jag få skäl att använda dem, bortom rena studiesyften. Jag har också bestämt mig för att inte behandla dem som legitima medier. När vanliga medier hör av sig och har frågor brukar jag i mån av tid och ork försöka ställa upp. När den här typen av politiska medier hör av sig tänker jag inte göra det, just därför att de inte präglas av en sanningsdynamik.

Hela krönikan kan läsas här. För den som är intresserad av boken Network propaganda finns den för ovanlighetens skull för gratis nedladdning.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny forskningsartikel: Medianvändning, nyhetsundvikande och politiska kunskaper

Som en följd av förändringarna av medielandskapen visar tidigare forskning att allt fler i Sverige undviker att ta del av olika nyhetsmedier och att sambandet mellan politiskt intresse och nyhetsmedieanvändning har blivit starkare. På många sätt är det logiskt: När det finns allt fler medier och ett allt större medieutbud blir människors preferenser viktigare för att förklara vilka medier och vilket medieutbud man tar del av.

Samtidigt finns det skäl att skilja mellan avsiktligt och oavsiktligt nyhetsundvikande, där avsiktligt nyhetsundvikande handlar om att man aktivt väljer bort nyheter medan oavsiktligt nyhetsundvikande handlar om att man har starkare preferenser för annat än att konsumera nyheter. I det senare fallet kan det handla om att man har större intresse för annat medieutbud än nyheter – exempelvis sport – eller andra aktiviteter som inte alls har med medier och göra.

Ur ett demokratiskt perspektiv är en central fråga inte bara hur vanligt olika typer av nyhetsundvikande är, utan också hur det påverkar människors kunskaper om politik och samhälle. Det är utgångspunkten för en ny studie som jag gjort tillsammans med Alyt Damstra, Rens Vliegenthart, Hajo Boomgaarden, Kathrin Glüer, Elina Lindgren och Yariv Tsfati. Artikeln publicerades nyligen i International Journal of Press/Politics, och ingår i ett pågående forskningsprojektet om kunskapsresistens.

Titeln på artikeln är Knowledge and the news: An investigation of the relation between news use, news avoidance, and the presence of (mis)beliefs, och analyserna bygger på en representativ enkätundersökning som genomfördes våren 2020. En viktig del av artikeln är att vi skiljer mellan kunskaper i okontroversiella frågor (exempelvis vilken institution som stiftar lagar i Sverige och vilken politisk nivå som har ansvar för sjukvården) och i kontroversiella frågor. Vad gäller de kontroversiella frågorna handlar de i studien om klimatförändringar, vacciner, genetiskt modifierade organismer, brottslighet och invandring. Totalt ingick 10 frågor om okontroversiella kunskaper och 20 frågor vad gäller kontroversiella frågor, och i det senare fallet fanns det för varje fråga ett korrekt svar. Vad gäller medieanvändningen undersöker vi användningen av traditionella nyhetsmedier samtidigt som vi kontrollerar för användningen av politiskt alternativa medier och sociala medier (för mer om metod, se artikeln).

Studien visar många intressanta resultat av relevans för de som intresserar sig för sambanden mellan medieanvändning och politiska kunskaper. Till att börja med visar den att kunskaperna i okontroversiella frågor är högst bland regelbundna nyhetsanvändare och lägst bland de som avsiktligt undviker nyheter. Resultaten visar också att det finns ett positivt samband mellan användande av traditionella nyhetsmedier och okontroversiella politiska kunskaper efter kontroll för en rad olika bakgrundsfaktorer.

När det gäller kunskaper om mer kontroversiella frågor visar resultaten att de som avsiktligt undviker nyheter har mer felaktiga uppfattningar, följt av dem som visserligen använder nyheter relativt ofta men också ofta avsiktligt undviker nyheter. Det handlar här inte bara om att de saknar kunskaper, utan om att de är felinformerade. Samtidigt visar resultaten att det på en övergripande nivå inte finns något samband mellan användningen av traditionella nyhetsmedier och i vilken utsträckning man har korrekta kunskaper i kontroversiella frågor. Detta kan i sin tur förklaras av att det saknas samband mellan konsumtion av tv-nyheter och kvällstidningar å ena sidan och i vilken utsträckning man har korrekta uppfattningar i kontroversiella frågor. Med andra ord: det som tycks ha störst betydelse är inte hur ofta man konsumerar traditionella nyhetsmedier, utan vilka av dessa man använder sig av.

Vid sidan av detta visar resultaten också att graden av medieförtroende har betydelse: de som har högt medieförtroende har i högre grad korrekta uppfattningar i kontroversiella frågor. Omvänt visar resultaten att de som står längre till höger politiskt i lägre grad har korrekta uppfattningar, det vill säga att de är mer felinformerade. Baserat på dessa och andra resultat i studien konstaterar vi att:

We conclude that when studying knowledge, it is useful to consider the degree to which issues are subject to public controversies. In the case of uncontested issues, the absence of knowledge indeed refers to beliefs not being present. However, when dealing with more contested issues, the absence of knowledge may actually imply the presence of different beliefs, namely beliefs that are not compatible with scientific evidence or expert consensus. Furthermore, the finding that people do seem to learn from the news but only in the realm of uncontested issues, is in line with previous research. People holding misbeliefs on contested (or politicized/polarized) issues may encounter correct information but use it to develop counterarguments or interpretations that support their existing (mis)beliefs.

För den som är intresserad av att läsa mer finns artikeln tillgänglig här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Desinformation är ett gift

Desinformation är ett gift som dessvärre sprider sig i samhällskroppen, spär på polariseringen, försvårar en konstruktiv politisk debatt och bidrar till att människor får felaktiga verklighetsuppfattningar. Dessvärre talar mycket för att desinformation – falsk, missvisande, irrelevant i det sammanhang den används – kommer att bli vanligare fram till valet om drygt ett år.

Dessvärre bidrar vissa politiker – en del mer än andra – aktivt till att sprida desinformation genom att framställa verkligheten på ett felaktigt eller missvisande sätt. Trump må ha varit den värsta bland västerländska demokratier, men han är långt ifrån den enda.

Detta ställer hårdare krav på nyhetsmedierna. Deras syfte är att tillhandahålla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor, och det förutsätter att informationen är sann och relevant. Det gäller inte bara den information journalistiken själv tar fram, utan också den information som medierna förmedlar när de intervjuar politiker.

Av detta följer att nyhetsmedierna behöver bli mer aktiva i kampen mot desinformationen. Det innebär bland annat att de behöver bli mycket bättre på att aktivt ta reda på fakta i omdebatterade frågor, kontrollera sanningshalten i det politiker säger samt ställa politiker som sprider falsk och missvisande information till svars. De behöver sluta fungera som moderatorer eller mikrofonhållare.

Detta är temat för min senaste krönika, som idag publicerades i Borås Tidning.

– – – – –

Apropå krönikor handlade min förra krönika om att alla afghaner som har sökt asyl i Sverige måste få stanna. Då, för bara några veckor sedan, ägnade sig många – inte bara sverigedemokrater utan också moderater – åt att argumentera mot detta och fortsätta den svartmålning av afghanska asylsökande som pågått i många år. De ägnade sig, för att koppla till temat i den senaste krönikan, åt desinformation. Nu har de av någon anledning svängt åtminstone när det gäller tolkar och lokalanställda som har hjälpt svenska styrkor i Afghanistan, men för många av dem är det för sent.

Däremot är det inte för sent för de som ännu finns i Sverige. De borde nu fortast möjligt få uppehållstillstånd i Sverige.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: ”M normaliserar SD”

Idag är det dags för en ny krönika i Borås Tidning, som tar upp Ulf Kristerssons tal om att ”invandring är en belastning”. När Jimmie Åkesson sade detsamma i februari menade Ulf Kristersson att man inte ska tala generaliserande om människor som en belastning, vilket visar att han då tolkade ”invandring som en belastning” som liktydigt med ”invandrade som en belastning”. Fem månader senare tycks den insikten vara glömd.

Det ska sägas att jag inte finner något nöje i att kritisera M för att gå i en högerpopulistisk, invandringsfientlig riktning och för att bidra till att normalisera främlingsfientlighet. Dessvärre är Kristerssons tal om invandring som en belastning inte det enda exemplet. Bara den senaste veckan (men efter att jag lämnade in krönikan) gjorde två andra moderata riksdagsledamöter famösa inlägg på Twitter. Dels handlar det om Lars Beckman, notorisk för sitt twittrande och fria förhållande till saklighet och fakta, som twittrade följande:

Att detta är sakligt felaktigt – Sverige har byggts av samtliga dess invånare, invandrade eller infödda, män och kvinnor – borde inte behöva sägas. Inte heller att det är ett främlingsfientligt och patriarkalt sätt att resonera (han raderade senare sin tweet eftersom han menade att den hade feltolkats).

Ett annat exempel kom efter att Afghanistan förklarat att de inte längre kan ta emot utvisade från andra länder. Skälet är givetvis talibanernas framgångar och att ingen del av landet kan anses vara säkert – vilket nu har fått Migrationsverket att stoppa alla utvisningar. Att Afghanistan gjorde detta fick Moderaterna att kräva att biståndet till Afghanistan ska dras in, vilket i sin tur kritiserades av biståndsminister Per Olsson Fridh (MP). Svaret från moderaternas migrationspolitiske talesperson Maria M Stenergard är ett tydligt exempel på hur långt debatten har förskjutits i invandringsfientlig och främlingsfientlig riktning:

Här framställer Stenergard häpnadsväckande det som om de afghanska medborgare som inte fått sin asylansökan godkänd alla är potentiella våldtäktsmän. Sådana grova främlingsfientliga generaliseringar skulle man kunna förvänta sig från sverigedemokrater och från den främlingsfientliga delen av twitterhögern, men fram tills nyligen inte från en moderat riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson.

Kanske har jag missat något, men så här långt har jag heller inte sett att moderaternas partiledning tagit avstånd från vare sig Beckmans eller Stenergards tweets. Indirekt betyder det i så fall att de anser dem acceptabla. Detta i kombination med en allt mer invandringskritisk argumentation, talet om invandring och därmed indirekt invandrade som en belastning, att M alltid lyfter upp problem kopplade till invandring utan att lyfta fram hur invandring och invandrade på olika sätt bidrar till att stärka Sverige, leder mig till slutsatsen att M har som medveten strategi att ytterligare normalisera och anpassa sig till inte bara SD utan också deras verklighetsbild och retorik (läs gärna även Ola Nordebos krönika i VK).

Det är en både sorglig och farlig utveckling.

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration, Svensk politik | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok: ”Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe”

Om det är något som ofta kännetecknar debatten kring invandring är det att många har åsikter, samtidigt som fakta och forskning ofta spelar en underordnat roll. Detsamma gäller debatten kring människors åsikter om invandring, liksom om mediernas bevakning av invandring och vilken betydelse den har. Ytterligare ett problem är att invandring i verkligheten är mångfacetterad, vilket det sällan tas hänsyn till vare sig i debatten eller i forskningen på området. För att ta ett uppenbart exempel: i verkligheten präglas invandring av en blandning av flyktinginvandring, anhöriginvandring, arbetskraftsinvandring och invandring för att studera, men i debatten pratas det ofta om ”invandring” i generella termer. Likaså görs det sällan skillnad på invandring inom EU respektive till EU. Vad gäller forskningen på området fokuserar den ofta antingen på invandring i generella termer eller på en specifik form av invandring.

Men vad utmärker mediernas bevakning av invandring inom och till EU? Vad utmärker människors perceptioner av och åsikter om invandring inom och till EU? Och hur påverkar medierna människors perceptioner av och åsikter om invandring inom och till EU?

Dessa tre övergripande frågor står i fokus i den nysläppta boken Media and Public Attitudes Toward Migration in Europe. A Comparative Approach (Routledge, 2021), som jag är redaktör för tillsammans med Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Christian Schemer och Hajo Boomgaarden. Boken bygger på data insamlande inom det EU-finansierade forskningsprojektet Role of European Mobility and Its Impact in Narratives, Debates, and EU Reforms (REMINDER), och omfattar sex länder: Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Ungern. Metodologiskt bygger den på såväl tre omfattande automatiserade innehållsanalyser (en som täcker nyhetsmedier under perioden 2003–2017, en som täcker nyhetsmedier under perioden 2017–2018, en som omfattar sociala medier), en panelundersökning och experiment i dessa sex länder. Empiriskt är det troligen den mest heltäckande boken på området så här långt. För att bara ta två exempel bygger analysen av sociala medier på över tre miljoner poster, varav cirka 60 000 var migrationsrelaterade och postade av parlamentsledamöter i de olika länderna, medan innehållsanalyserna av nyhetsmedier omfattar över en miljon migrationsrelaterade artiklar.

Totalt består boken av tolv kapitel, som vart och ett fokuserar på någon aspekt av de tre övergripande frågorna:

Part 1. Introduction

1. Setting the stage: Understanding media discourse about and public attitudes toward migration in Europe, av Jesper Strömbäck, Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Christian Schemer & Hajo Boomgaarden

2. How to investigate media discourse about and public attitudeds toward migration in Europe: Our approach, av Fabienne Lind & Tobias Heidenreich

Part II. Public attitudes toward migration within and into Europe

3. Mapping public attitudes toward immigration within and into Europe, av Hajo Boomgaarden & Christine E. Meltzer

4. The influence of self-interested and sociotropic perceptions on immigration attitude, av Christine E. Meltzer

5. Mobile in Europe: Effects of mobility attitudes and experiences on attitudes toward freedom of movement, av Fabienne Lind & Christine E. Meltzer

Part III. Media discourse about migration within and into Europe

6. Mapping media coverage of migration within and into Europe, av Jakob-Moritz Eberl & Sebastian Galyga

7. Linguistic features of migration coverage in European mass media, av Sebastian Galyga & Fabienne Lind

8. Political elites’ migration discourses on social media

Part IV. Effects on public attitudes toward migration within and into Europe

9. Media effects on attitudes toward immigration: Political sophistication as a shield, av Jakob-Moritz Eberl & Christine E. Meltzer

10. Miscounting the others: Media effects on perceptions of the immigrant population size, av Christine E. Meltzer & Christian Schemer

11. How news frames affect immigration attitudes: Perceptions and emotions as underpinning mechanisms?, av Nora Theorin

Part V. Conclusions

12. Summary and conclusions: Media discourses about and public attitudes toward migration within and into Europe, av Jesper Strömbäck, Christine E. Meltzer, Jakob-Moritz Eberl, Hajo Boomgaarden & Christian Schemer

Eftersom boken omfattar många olika aspekter och analyser låter sig resultaten inte sammanfattas i bara några rader, men några resultat är värda att nämna. Till att börja med skiljer sig människors attityder till invandring beroende både på varifrån människor kommer och vilken typ av invandring det handlar om. Resultaten visar också att människors perceptioner av hur invandring påverkar brottsligheten och säkerheten i landet tycks ha större betydelse än deras perceptioner av hur invandring påverkar ekonomiskt eller kulturellt. Dessa perceptioner – hur korrekta eller inkorrekta de än är – har också betydelse för människors attityder till invandring. Vad gäller mediernas bevakning visar resultaten – i linje med tidigare forskning – att det är sällan den handlar om invandring inom EU. Ett annat resultat är att negativa gestaltningar är vanligare än positiva, och att distinktionen mellan ”vi och dom” är framträdande. Dessa resultat förvånar inte givet tidigare forskning, men strider mot påståenden om att medierna inte tar upp negativa aspekter av invandring. I verkligheten är det snarare tvärtom. Detsamma gäller i hög grad när parlamentsledamöter diskuterar invandring på sociala medier. När det slutligen gäller mediernas effekter visar resultaten att medierna kan ha effekter, men att det inte alltid gäller i alla länder. För att bara ta ett exempel visar analyserna att människor tenderar att överskatta hur många invandrare det finns i de egna länderna, men hur mycket skiljer sig mellan (liksom mellan olika grupper inom) länderna. Resultaten visar också att detta delvis påverkas av hur mycket och vilka medier människor använder sig av. Det är för övrigt ett genomgående resultat i vår och tidigare forskning att människor ofta har bristfälliga kunskaper om invandring.

Men detta är som sagt bara ett axplock av resultaten: mycket mer finns att hämta för dem som är intresserade av människors perceptioner av och attityder till invandring, mediernas bevakning av invandring, hur politiska eliter diskuterar invandring på sociala medier, och medieeffekter på människors perceptioner av och attityder till invandring. Vi hoppas därför att boken ska komma till bred användning, och diskuterar avslutningsvis i boken några implikationer av resultaten för journalister, tjänstemän, frivilligorganisationer och politiker som arbetar med migrationsrelaterade frågor.

För den som vill veta mer, se gärna förlagets hemsida. Boken kan också beställas via de vanliga nätbokhandlarna.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politik & samhälle | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om ”Svenska klimatförnekare”

Idag släpptes SOM-institutet vid Göteborgs universitet den senaste SOM-boken, i år kallad Ingen anledning till oro(?). I den medverkar jag med ett kapitel skrivet tillsammans med Henrik Oscarsson och Erik Jönsson, i vilket vi undersöker den svenska befolkningens uppfattningar om huruvida klimatförändringarna huvudsakligen är orsakade av mänskliga aktiviteter. Bland mycket annat visar resultaten den övervägande majoriteten av befolkningen anser att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av människan. Samtidigt finns en minoritet på cirka sex procent som inte anser detta och som – givet vad klimatforskningen visar – framstår som kunskapsresistenta vad gäller den här frågan. Det kan låta lite, men om man leker med tanken att de skulle samlas i ett eget parti skulle det få fler röster än såväl Liberalerna som Miljöpartiet, och ungefär lika många som Kristdemokraterna. Det är alltså ingen obetydligt opinion det handlar om.

I kapitlet undersöker vi också olika faktorer som kan förklara varför vissa inte anser att mänskliga aktiviteter är den huvudsakliga förklaringen till klimatförändringarna. Dessa analyser visar att graden av klimatförnekelser bland annat hänger samman med ålder, vänster-höger placering, klimatoro, miljöintresse, nöjdhet med demokratin och om man sympatiserar med Sverigedemokraterna. Mer specifikt visar resultaten att förnekandet av att mänskliga aktiviteter är huvudförklaringen till klimatförändringarna är vanligare bland medelålders och äldre jämfört med yngre, sympatier med Sverigedemokraterna och att man uppfattar sig själv som ståendes klart till höger på vänster-högerskalan.

För den som är intresserad av att läsa mer kan hela kapitlet laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Förstår TU inte vad akademisk frihet handlar om?

Den senaste veckan har det brutit ut en märklig debatt, efter att Delegationen för migrationsstudier (Delmi) släppte policy briefen Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken. Den är skriven av Mattias Ekman, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet. En del formuleringar i den fick branschorganisationen TU Medier i Sverige att reagera, och i ett pressmeddelande hävdade de att det är ”häpnadsväckande” att en ”statlig expertkommitté” pekar ut vissa tidningars ledarsidor (GP och SvD) som ”delansvariga för att normalisera främlingsfientlighet och rasism”.

Den kritiken vilar dock på en felaktig premiss, nämligen att det är Delmi och inte forskaren i fråga som pekar ut vissa ledarsidor. Det i sin tur visar att TU har en bristande förståelse av vad akademisk frihet handlar om, vilket är mer häpnadsväckande och oroväckande än den policy brief som Delmi släppte. Det fick mig att skriva en debattartikel för GP Kultur, som publicerades idag med rubriken Förstår Thomas Mattson inte hur forskning går till?

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Svensk politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny krönika: Varning för desinformationsbildare

I mina senaste krönikor i Borås Tidning har jag diskuterat den centrala skillnaden mellan åsikter och fakta, hur människor processar information och kunskapsresistens. Idag var det dags för den tredje krönikan i denna serie. Rubriken är Varning för desinformationsbildare, och krönikan handlar om dem som inte alls bryr sig om vad som är sant och falskt. Oavsett vad evidens visar driver de sina teser, och upprepar dem gärna som om något skulle bli mer sant för att det upprepas (att människor ofta uppfattar påståenden som upprepas ofta som mer sanna innebär inte att de är det).

De som gör detta återkommande bör ses som desinformationsbildare. Med det syftar jag på personer eller organisationer som återkommande sprider information som är falsk och/eller missvisande och/eller tagen ur sitt sammanhang och irrelevant i det sammanhang där informationen används.

Dessa desinformationsbildare återfinns dessvärre också bland etablerade politiker, proffstyckare och organisationer, såväl internationellt som i Sverige. Trump är kanske det mest välkända och utstuderade exemplet, men det finns många fler. I krönikan diskuterar jag också att mycket talar för att problemet med politiker och andra som agerar som desinformationsbildare är ett växande problem, och varför jag tror att det är så.

För den som vill läsa krönikan eller tidigare krönikor i denna miniserie återfinns de här:

Varning för desinformationsbildare

Förnuft eller känsla – vi väljer själva vad som formar oss

Förväxla inte åsikter och fakta

Publicerat i Aktuellt, Demokrati och politik, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny forskningsartikel: gestaltningseffekter på människors attityder till fri rörlighet

Vid sidan av dagordningsteorin är gestaltningsteorin (framing theory) en av de mest framträdande teorierna om mediernas effekter på människors verklighetsuppfattningar och åsikter. Kärnan i teorin är att medierna genom val av bland annat ord, bilder, vinklar och nyhetskällor påverkar hur människor uppfattar det som nyheterna handlar om. En lång rad studier har också visat att medierna kan ha signifikanta gestaltningseffekter, bland annat när det gäller hur människor ser på invandring.

I en nypublicerad artikel undersöker vi om detta också gäller människors attityder till fri rörlighet inom EU. Artikeln är publicerad i Journalism & Mass Communication Quarterly med titeln Does news frame affect free movement attitudes? A comparative analysis, och är skriven tillsammans med Nora Theorin, Christine Meltzer, Christian Schemer, Jakob Moritz-Eberl, Fabienne Lind, Tobias Heidenreich och Hajo Boomgaarden.

Studien bygger på ett surveyexperiment i Ungern, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Bland annat undersöker vi effekten av positive respektive negativa gestaltningar samt av så kallade tematiska respektive episodiska gestaltningar av fri rörlighet, liksom vilken betydelse utbildningsnivå har i sammanhanget.

Resultaten visar emellertid mycket få gestaltningseffekter, och att de effekter som fanns skilde sig åt mellan länder. Eller för att citera en av våra slutsatser: ”the framing effects were few, weak, and not robust across countries”. Detta väcker såklart frågan varför vi inte fann fler och starkare effekter, givet tidigare forskning. Något säkert svar går inte att ge på den frågan, men en möjlig förklaring är att människors attityder till fri rörlighet är mer stabila än deras attityder till andra frågor som har undersökts. En annan möjlig förklaring är att den experimentella manipulationen inte var tillräckligt kraftig. Ytterligare en möjlig förklaring är att gestaltningseffekter de facto skiljer sig mellan länder.

Oavsett vilken förklaring – eller kombination av förklaringar – som kommer närmast sanningen är studien en viktig påminnelse om något som generellt gäller mediernas effekter: Att medierna kan ha effekter betyder det inte att de alltid har det.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar