Ny tidskriftsartikel: medieanvändning och politiskt deltagande

mixInom forskning kring hur medieanvändning påverkar det politiska deltagandet är det i särklass vanligaste tillvägagångssättet att undersöka sambanden mellan människors användning av olika medier och deras politiska deltagande. Mindre vanliga är studier av hur människor kombinerar användningen av olika typer av medier och hur deras samlade mediediet påverkar det politiska deltagandet. Detta trots att det som i slutändan har störst betydelse troligen är människors samlade medieanvändning.

Den nya artikeln The Mix of Media Use Matters: Investigating the Effects of Individual News Repertoires on Offline and Online Political Participation – skriven tillsammans med Kajsa Falasca (Mittuniversitetet) och Sanne Kruikemeier (University of Amsterdam) – syftar mot den bakgrunden till att undersöka hur människor kombinerar användningen av olika medier och hur deras individuella mediedieter (news repertoires) påverkar deras politiska deltagande. Artikeln är publicerad i Political Communication, och bygger på en panelundersökning som genomfördes i Sverige inför valet 2014.

Bland annat visar resultaten att det går att identifiera fem olika mediedieter eller news repertories, vilka vi benämner som minimalists, public news consumers, local news consumers, social media consumers och popular online news consumers. Minimalists utgör den största gruppen (cirka 39 procent), och utmärks av att de som ingår i den i liten grad följer nyheterna i olika medier. Den näst största gruppen utgörs av local news consumers (cirka 31 procent), och den utmärks bland annat av att de som ingår i den läser tidningar på papper och följer nyhetsprogrammen på TV och radio i högre grad än genomsnittet. Den minst vanliga gruppen är public news consumers (4,5 procent). De som ingår i den utmärks av att de framförallt tar del av public service-nyheter samtidigt som de tar del av såväl lokaltidningar på papper som nationella morgontidningar. Popular online news consumers – som utmärks av att de följer en blandning av nyhetsmedier online – utgör cirka 7 procent. Den sista gruppen är social media consumers, och de som ingår i den kännetecknas av att i högre grad än andra följa nyheter via sociala medier. Den gruppen utgör cirka 18 procent.

När det gäller effekterna på politiskt deltagande visar studien lite olika resultat beroende av om den beroende variabeln är offline eller online politiskt deltagande, men ett tydligt mönster är att det återkommande finns ett positivt samband mellan att ingå i gruppen social media consumers och politiskt deltagande. I slutsatserna konstaterar vi därför:

Turning to the effects of different news repertoires on political participation, among the important findings is the positive relationship between a social media news repertoire and both offline and online participation. This result is noteworthy considering that we controlled for previous participation as well as for political interest. This finding suggests that social media has the potential to increase political participation.

För den som är intresserad av att läsa artikeln i dess helhet går den att ladda ner via tidskriftens hemsida. Det går också bra att mejla mig (jesper@jesperstromback.com) om man vill läsa artikeln men saknar tillgång till någon av de databaser där tidskriften ingår.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny rapport: Sverige i en internationell jämförelse

NamnlöstIdag presenterades min senaste rapport vid ett seminarium i Stockholm, arrangerat av Futurion som också har gett ut rapporten. Titeln på den är Mellan skönmålning och svartmålning – Sverige i en internationell jämförelse. Bakgrunden till rapporten är att den politiska debatten under de senaste åren i hög grad har handlat om en, bitvis mycket polariserad, kamp om verklighetsbilden. I den debatten har vissa hävdat att Sverige befinner sig i eller står inför en kris eller systemkollaps, medan andra har hävdat att Sverige i allt väsentligt är ett bra land och kanske till och med ett föregångsland.

Visserligen är det inget nytt att den politiska debatten delvis handlar om en strategisk kamp om verklighetsbilden. Exempelvis har regeringar i alla tider varit benägna att lyfta fram det som fungerar bra eller är på väg att bli bättre medan oppositionen i alla tider har varit benägen att fokusera på det som inte fungerar och hävda att utvecklingen i olika avseenden går åt fel håll. Samtidigt väcker debatten om Sverige och Sverigebilden  frågan om vad som faktiskt utmärker situationen i Sverige – bortom diverse politiska agendor, bortom ett selektivt användande av fakta och forskning, och bortom politiskt motiverade skönmålningar och svartmålningar.

Mot den bakgrunden syftar rapporten till att kartlägga hur Sverige placerar sig i olika internationella index och rankingar som handlar om att jämföra den faktiska situationen i olika länder. En viktig poäng med ett sådant angreppssätt är att tillhandahålla en bredare och – inte minst viktigt – en av den inhemska svenska debatten oberoende bild av hur situationen i Sverige ser ut i en internationell jämförelse.

I rapporten kartläggs närmare 40 olika internationella index och rankingar, som handlar om allt från demokrati och pressfrihet till social rättvisa, inkluderande utveckling och jämställdhet, till ekonomi, företagande, konkurrenskraft och innovationskraft. Till de index som kartläggs hör exempelvis Freedom of the World, Democracy Index, Freedom of the Press, Rule of Law Index, Social Justice Index, Global AgeWatch Index, Inclusive Development Index, Global Innovation Index, Global Competitiveness Index, Network Readiness Index, Sustainable Development Goals Index och Legatum Prosperity Index.

Resultaten visar att Sverige återkommande rankas som ett av världens tio ledande länder, och i mer än hälften av fallen rankas Sverige som ett av världens fem ledande länder. Viktigt i det sammanhanget är att påminna om att inget av de internationella indexen har tagits fram för att gynna eller missgynna Sverige eller för att gynna eller missgynna den ena eller den andra sidan i den inhemska debatten.

Resultaten av den internationella jämförelsen förhindrar givetvis inte att Sverige har  problem eller att Sverige står inför en rad samtida och framtida utmaningar. Det har Sverige – i likhet med alla andra länder. Samtidigt pekar det faktum att Sverige återkommande rankas som ett av världens ledande länder på att den alarmism och oro som har präglat mycket av samhällsdebatten under de senaste åren har saknat proportioner.

Om detta skriver jag också tillsammans med Ann-Therése Enarsson, VD på Futurion, i en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken Sverige behöver en debatt baserad på fakta.

För den som är intresserad av att läsa rapporten i dess helhet så kan den laddas ner på Futurions hemsida.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om politisk public relations och medialisering

How Political Actors use MediaNu har den nya boken How Political Actors Use the Media. A Functional Analysis of the Media’s Role in Politics kommit från tryckeriet. Boken är redigerad av Peter Van Aelst och Stefaan Walgrave, och handlar  om mediernas betydelse och funktioner i politiken. Ett särskilt fokus ligger på hur politiska aktörer använder sig av medier för att nå sina syften, vilket gör att den skiljer sig från andra böcker som på ett mer allmänt plan diskuterar och analyserar mediernas politiska betydelse.

Boken innehåller 14 kapitel skrivna av framträdande forskare från en rad olika länder (läs gärna mer här). Själv medverkar jag med ett kapitel skrivet tillsammans med Frank Esser vid University of Zurich. Titeln på kapitlet är ”Political Public relations and Mediatization: The Strategies of News Management”. I det kombinerar vi teorier som handlar om politisk public relations, medialisering och politiska partier som strategiska aktörer, för att sedan analysera både varför politiska partier måste ta hänsyn till medierna och hur de strategiskt och proaktivt kan använda sig av medierna för att uppnå olika syften. En viktig poäng i kapitlet är att partiernas hantering av medierna aldrig kan – eller aldrig bör – ses frikopplat från vilka strategiska mål som partierna har. Eller för att citera från kapitlets slutdiskussion:

”Important though is that the partis’ news management strategies and tactics and how they act in the media arena should follow from their strategic goals on the internal arena, the parliamentary arena and the electoral arena. The very same news management strategies and tactics could in fact contribute to as well as undermine how successful the parties are at reaching their strategic goals, depending on how they are carried out and the extent to which they are aligned with the strategies of the party.”

Givet bokens fokus och att samtliga kapitel är skrivna av framträdande forskare inom politisk kommunikation bör den vara av intresse för alla som forskar kring eller intresserar sig för mediernas politiska betydelse i allmänhet och hur politiska aktörer använder sig av medierna i synnerhet. Själv vet jag att jag kommer att ha stor nytta av den både i undervisningen och i min fortsatta forskning.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Strategisk politisk kommunikation | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Fri nedladdning: ”Political Communication in a High-Choice Media Environment”

Tillsammans med kollegor inom Network of European Political Communication Scholars publicerade jag i våras artikeln ”Political Communication in a High-Choice Media Environment: A Challenge for Democracy?” i the Annals of the International Communication Association. Syftet med artikeln är att gå igenom och analysera  forskning som handlar om olika påstådda trender som är Annalskopplade till förändringarna av medielandskapen och att analysera (a) vilket forskningsmässigt stöd som finns och (b) om förändringarna utgör ett hot mot eller problem för demokratin och dess förmåga att fungera. Särskilt fokus  riktar vi mot sex påstådda trender och företeelser som alla berör tillgången till och efterfrågan på information och kunskap om politik och samhälle. Det handlar om (1) minskande utbud av politisk information, (2) sjunkande nyhetskvalitet, (3) ökad mediekoncentration och minskad mångfald, (4) ökad fragmentering och polarisering, (5) ökad (kunskaps)relativism, och (6) ökade kunskapsklyftor.

Ofta kan det vara svårt att få tillgång till nya forskningsartiklar om man inte arbetar inom akademin och har tillgång till de relevanta databaserna, men nu erbjuder förlaget den här artikeln som free access. Hur länge den kommer att finnas för free access vet jag inte, men för den som är intresserad av forskning kring och trender inom den politiska kommunikationen kan artikeln rekommenderas. Artikeln kan laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Politisk kommunikation | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel: kunskapseffekter av att se på tv-nyheter

NamnlöstNu har senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Journalism Studies  publicerats, i vilket jag medverkar med min senaste artikel. Titeln är Does Public Service TV and the Intensity of the Political Environment Matter?* Syftet med artikeln är tredelat: (1) att undersöka kunskapseffekter av att se på TV-nyheter, (2) att jämföra kunskapseffekter av att se på nyhetsprogrammen i public service respektive TV4, samt (3) att undersöka om kunskapseffekterna skiljer sig beroende av den politiska intensiteten. Empiriskt bygger artikeln på en panelundersökning i samband med valrörelserna till Europaparlamentet respektive riksdagen 2014, där valrörelsen till Europaparlamentet har klassificerats som en period som präglas av låg politiskt intensitet jämfört med valrörelsen till riksdagen samma år. Med kunskapseffekter avses i vilken utsträckning människor lär sig nya kunskaper om politik och samhälle som en följd av deras medieanvändning.

Lite förenklat visar resultaten att det finns positiva kunskapseffekter av att se på tv-nyheterna, men också att beror på vilket nyhetsprogram människor tittar på. Mer specifikt visar resultaten att de positiva kunskapseffekterna i första hand gäller public service. För Rapport är samtliga samband positiva och signifikanta medan de för Aktuellt är positiva men inte alltid signifikanta. För TV4 Nyheterna är kunskapseffekten tvärtom negativ och dessutom signifikant i två fall av tre. Detta gäller även efter kontroll för olika bakgrundsfaktorer såsom exempelvis kön, ålder, utbildning och politiskt intresse.

En  slutsats av analyserna är därför att nyhetsprogrammen i public service-TV bidrar mer till människors kunskaper om politik och samhälle än TV4 Nyheterna. Detta ligger för övrigt i linje med ett flertal andra studier i Sverige och andra länder, som också de visar att public service har tydligare kunskapseffekter än kommersiella TV-nyheter.

– – – – –

Detta är min 60:e artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. För en förteckning över samtliga publikationer, se publikationslistan.

– – – – –

* Artikeln har tidigare publicerats digitalt som ”online early”.

 

Publicerat i Aktuellt, Mediernas makt, Nya publikationer | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Nytt bokkapitel: Lever vi i filterbubblor och parallella informationsvärldar?

När makten står på spelFör några dagar sedan släpptes boken När makten står på spel – journalistik under valrörelser, utgiven av Institutet för mediestudier och redigerad av Bengt Johansson och Lars Truedson. Boken innehåller en rad kapitel som analyserar olika aspekter av svenska valrörelser, med särskilt fokus på den journalistiska bevakningen och valkampanjerna.

I boken medverkar jag med ett kapitel som tar sig an frågan om människor numera lever i filterbubblor, ekokammare eller parallella informationsvärldar. Under de senaste åren har debatten kring detta varit intensiv, inte minst därför att (a) människor har en tendens att föredra information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, (b) det aldrig har varit lika enkelt som nu att söka sig till informationskällor som bekräftar eller ligger i linje med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, och (c) olika algoritmer styr oss i riktning mot information som – givet de digitala spår vi lämnar efter oss varje gång vi är online – kan antas vara mest intressant och relevant för oss. Att amerikansk forskning visar att det finns samband mellan människors politiska preferenser och vilka medier de väljer att använda sig av har också bidragit till diskussionen om den politiskt motiverade selektiva exponeringen. Frågan är dock hur utbredd den politiskt motiverade selektiva exponeringen egentligen är i Sverige.

Titeln på mitt kapitel är Lever vi i parallella informationsvärldar? Politiska preferenser och selektiv exponering i svenska valrörelser. I det fokuserar jag på två frågor: (1) vilka samband det finns mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning samt (2) i vilken utsträckning använder sig av sociala medier för att ”följa personer som delar mina åsikter i olika frågor” respektive ”följa personer som har helt andra åsikter än jag”. Kapitlet ingår i projektet De förändrade medielandskapen och demokratin och de empiriska analyserna bygger på en panelundersökning som gjordes  under valrörelsen 2014.

Resultaten visar att verkligheten är mer nyanserad än vad den ibland framställs som i debatten. Å ena sidan visar de att det finns vissa samband mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning – framförallt när det gäller tidningsläsning och vilka partiledarutfrågningar man ser på. Vad gäller att ta del av etermedienyheter är sambanden svagare eller icke-signifikanta. Resultaten visar också att det är vanligare att människor använder sociala medier för att följa personer som delar de egna åsikterna i olika frågor än att följa personer som har helt andra åsikter. Så långt ger resultaten stöd för att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer.

Å andra sidan visar resultaten också att de traditionella nyhetsmedierna når ut brett och till människor med olika politiska preferenser. Det är kanske inte så förvånande, men talar emot tesen om att människor lever i parallella informationsvärldar. Därutöver anger ungefär hälften av dem som använder sociala medier för att följa människor som delar de egna åsikterna att de också använder dem för att följa personer som har helt andra åsikter. Och – inte minst viktigt – de visar också att graden av politiskt intresse har större betydelse för att förklara människors medieanvändning än deras politiska preferenser, vilket för övrigt är i linje med tidigare svensk och internationell forskning. Sammantaget finns det därför väldigt lite som talar för att människor lever isolerade i olika filterbubblor eller ekokammare.

Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att oron för politiskt motiverad selektivitet är överdriven. Det finns samtidigt minst tre skäl att inte vara allt för för snabb med att avfärda den. För det första visar resultaten  att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer. För det andra fångar den nu aktuella undersökningen inte upp användningen av så kallade ”alternativa medier”, och där är det troligt att politiskt motiverad selektivitet är vanligare. För det tredje måste man skilja mellan selektiv exponering, selektiv uppmärksamhet och selektiv perception. Även om den politiskt motiverade selektiva exponeringen är begränsad utesluter det inte att det finns samband mellan politiska preferenser och den selektiva uppmärksamheten respektive den selektiva perceptionen. Det mesta talar tvärtom för att politiska preferenser har större betydelse för den selektiva uppmärksamheten och perceptionen än för den selektiva exponeringen. Man behöver exempelvis inte ägna mycket tid på sociala medier eller så kallade alternativa medier för att det ska bli uppenbart att även många som misstror traditionella medier tar del av dem, även om de avfärdar innehållet när det inte stämmer överens med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna.

Till det kommer att omfattningen av den selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen mycket väl kan förändras i takt med att människor socialiseras in i det nya medielandskapet och vänjer sig vid att det alltid finns alternativa informationskällor där man kan hitta information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna. Sista ordet är därför inte sagt, och det finns goda skäl för vidare forskning om den politiskt motiverade selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen.

För den som är intresserad av att läsa mer kan hela boken laddas ner gratis på Institutet för mediestudiers hemsida.

 

 

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ny rapport om mediernas rapportering om invandring

DelmiAtt frågan om mediernas rapportering om invandring har varit omdiskuterad under de senaste åren har knappast undgått någon. Många åsikter har förts fram i den debatten, men tyvärr har inte särskilt mycket hänsyn tagits till forskningen och vad den visar. Om detta har jag skrivit tidigare (se bland annat här och här). Samtidigt har det saknats empirisk forskning om hur svenska medier under de senaste åren har rapporterat om invandring.

Idag presenterades dock den nya rapporten Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010–2015, som jag skrivit tillsammans med Evelina Nedlund och Felicia Andersson. Presentationen skedde i samband med ett seminarium arrangerat av Delegationen för migrationsstudier (Delmi), som också är utgivare av rapporten.

Rapporten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av nyhetsrapporteringen om invandring i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under perioden 1 januari 2010–30 juni 2015. Fyra frågeställningar står i fokus för vår studie: För det första, hur mycket rapporteras det om olika former av invandring? För det andra, i vilken utsträckning gestaltas invandring som ett problem för Sverige? För det tredje, i vilken utsträckning gestaltas invandring som en tillgång för Sverige? För det fjärde, finns det några skillnader mellan olika tidningar och år när det gäller hur de gestaltar invandringen till Sverige?

I en artikel på DN Kultur idag sammanfattar jag några av resultaten. När det gäller den första frågeställningen visar resultaten tydligt att rapporteringen om invandring handlar oproportionerligt mycket om invandringen av flyktingar och asylsökande medan rapporteringen om andra former av invandring är mycket sparsam. I den meningen är det otvivelaktigt så att nyhetsrapporteringen inte ger en rättvisande bild av verkligheten. När detdn gäller den andra och den tredje frågeställningen visar resultaten att negativa gestaltningar av invandring och hur den påverkar Sverige är vanligare än positiva gestaltningar. De tre vanligaste gestaltningarna är att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, att invandring bidrar till kriminaliteten och att invandring bidrar till att försvaga Sverige ekonomiskt. Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltningen att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. När det gäller den fjärde frågeställningen visar resultaten samtidigt att skillnaderna mellan tidningar och år överlag är små.

För den som är intresserad av att läsa mer finns hela rapporten för nedladdning på Delmis hemsida. I den redovisas alla resultat i detalj, och i den beskrivs även tidigare forskning om såväl faktorer som påverkar nyhetsjournalistikens innehåll som om hur medierna rapporterar om invandring.

I det sammanhanget är det värt att nämna att de resultat vi kommer fram till ligger i linje med vad tidigare forskning – såväl i Sverige som internationellt – har visat. Ur ett inomakademiskt perspektiv är resultaten därför inte särskilt uppseendeväckande. Att problem och negativa nyheter har ett högre nyhetsvärde än positiva nyheter har visats i en lång rad studier, och är inget som är unikt för rapporteringen om invandring. För den som har följt debatten om mediernas rapportering om invandring framstår resultaten kanske som mer förvånande, men det understryker i så fall min kritik mot denna debatt: att den tar allt för lite hänsyn till vad forskning visar.

Oavsett vilket visar rapporten att påståenden om att medierna inte har rapporterat om invandring eller om problem förknippade med invandring inte är korrekta. Medierna har under hela tidsperioden rapporterat om invandring, och negativa gestaltningar har varit vanligare än positiva.

Därmed inte sagt att rapporteringen har varit oproblematisk. Det är inte svårt att hitta exempel på artiklar som på goda grunder kan kritiseras, och det finns i denna – liksom i annan – rapportering åtskilliga aspekter som som värda en seriös diskussion. För att en sådan diskussion ska leda framåt krävs det dock att den tar hänsyn till den forskning som finns och inte bygger på mytbildningar eller anekdotisk bevisföring. Det gäller för övrigt inte bara diskussionen om nyhetsrapporteringen om invandring, utan också om andra områden.

– – – – – – – – – –

Tillägg: här är några exempel på hur medierna – på nyhetsplats eller ledarsidor – har rapporterat om den nya rapporten:

SVT Nyheter

TT/Aftonbladet

Dagens Nyheter ledare/Erik Helmerson

VLT ledare/Sakine Madon

Publicerat i Aktuellt, Medier & journalistik, Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar