För några dagar sedan släpptes boken När makten står på spel – journalistik under valrörelser, utgiven av Institutet för mediestudier och redigerad av Bengt Johansson och Lars Truedson. Boken innehåller en rad kapitel som analyserar olika aspekter av svenska valrörelser, med särskilt fokus på den journalistiska bevakningen och valkampanjerna.

I boken medverkar jag med ett kapitel som tar sig an frågan om människor numera lever i filterbubblor, ekokammare eller parallella informationsvärldar. Under de senaste åren har debatten kring detta varit intensiv, inte minst därför att (a) människor har en tendens att föredra information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, (b) det aldrig har varit lika enkelt som nu att söka sig till informationskällor som bekräftar eller ligger i linje med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna, och (c) olika algoritmer styr oss i riktning mot information som – givet de digitala spår vi lämnar efter oss varje gång vi är online – kan antas vara mest intressant och relevant för oss. Att amerikansk forskning visar att det finns samband mellan människors politiska preferenser och vilka medier de väljer att använda sig av har också bidragit till diskussionen om den politiskt motiverade selektiva exponeringen. Frågan är dock hur utbredd den politiskt motiverade selektiva exponeringen egentligen är i Sverige.

Titeln på mitt kapitel är Lever vi i parallella informationsvärldar? Politiska preferenser och selektiv exponering i svenska valrörelser. I det fokuserar jag på två frågor: (1) vilka samband det finns mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning samt (2) i vilken utsträckning använder sig av sociala medier för att ”följa personer som delar mina åsikter i olika frågor” respektive ”följa personer som har helt andra åsikter än jag”. Kapitlet ingår i projektet De förändrade medielandskapen och demokratin och de empiriska analyserna bygger på en panelundersökning som gjordes  under valrörelsen 2014.

Resultaten visar att verkligheten är mer nyanserad än vad den ibland framställs som i debatten. Å ena sidan visar de att det finns vissa samband mellan människors politiska preferenser och deras medieanvändning – framförallt när det gäller tidningsläsning och vilka partiledarutfrågningar man ser på. Vad gäller att ta del av etermedienyheter är sambanden svagare eller icke-signifikanta. Resultaten visar också att det är vanligare att människor använder sociala medier för att följa personer som delar de egna åsikterna i olika frågor än att följa personer som har helt andra åsikter. Så långt ger resultaten stöd för att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer.

Å andra sidan visar resultaten också att de traditionella nyhetsmedierna når ut brett och till människor med olika politiska preferenser. Det är kanske inte så förvånande, men talar emot tesen om att människor lever i parallella informationsvärldar. Därutöver anger ungefär hälften av dem som använder sociala medier för att följa människor som delar de egna åsikterna att de också använder dem för att följa personer som har helt andra åsikter. Och – inte minst viktigt – de visar också att graden av politiskt intresse har större betydelse för att förklara människors medieanvändning än deras politiska preferenser, vilket för övrigt är i linje med tidigare svensk och internationell forskning. Sammantaget finns det därför väldigt lite som talar för att människor lever isolerade i olika filterbubblor eller ekokammare.

Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att oron för politiskt motiverad selektivitet är överdriven. Det finns samtidigt minst tre skäl att inte vara allt för för snabb med att avfärda den. För det första visar resultaten  att politiskt motiverad selektiv exponering förekommer. För det andra fångar den nu aktuella undersökningen inte upp användningen av så kallade ”alternativa medier”, och där är det troligt att politiskt motiverad selektivitet är vanligare. För det tredje måste man skilja mellan selektiv exponering, selektiv uppmärksamhet och selektiv perception. Även om den politiskt motiverade selektiva exponeringen är begränsad utesluter det inte att det finns samband mellan politiska preferenser och den selektiva uppmärksamheten respektive den selektiva perceptionen. Det mesta talar tvärtom för att politiska preferenser har större betydelse för den selektiva uppmärksamheten och perceptionen än för den selektiva exponeringen. Man behöver exempelvis inte ägna mycket tid på sociala medier eller så kallade alternativa medier för att det ska bli uppenbart att även många som misstror traditionella medier tar del av dem, även om de avfärdar innehållet när det inte stämmer överens med de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna.

Till det kommer att omfattningen av den selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen mycket väl kan förändras i takt med att människor socialiseras in i det nya medielandskapet och vänjer sig vid att det alltid finns alternativa informationskällor där man kan hitta information som bekräftar de egna verklighetsuppfattningarna och åsikterna. Sista ordet är därför inte sagt, och det finns goda skäl för vidare forskning om den politiskt motiverade selektiva exponeringen, uppmärksamheten och perceptionen.

För den som är intresserad av att läsa mer kan hela boken laddas ner gratis på Institutet för mediestudiers hemsida.