Political Marketing and Propaganda

CALL FOR PAPERS

Special Issue of the Journal of Political Marketing on

“Political Marketing and Propaganda: Uses, Abuses and Misuses”

Editors: Dr. Paul Baines and Professor Nicholas O’Shaughnessy,

Cranfield School of Management, and Queen Mary, University of London, UK

We invite you to submit a manuscript of approximately 4,000 – 6,000 words to our Special Issue of the Journal of Political Marketing on the above theme. The idea is to explore and nuance a hybridized concept, Political Marketing/Propaganda, on the grounds that these are not mutually exhaustive independent categories- i.e. that each has features of the other (contributors are at liberty however to challenge this claim). The belief is that our civic, political, military and corporate domains have matured/mutated into a new culture of public manipulation; and that success to-day is enjoyed less by the best than by the best persuaders. Our revival of an ostensibly archaic concept, Propaganda, is however deliberate as we suggest that this concept best evokes the polemical/insidious nature of the contemporary communications environment; again, contributors are welcome to challenge this contention.

Important Dates and Deadlines:

Submission of Manuscripts: 1st October 2010

Initial Round of Reviews: 1st January 2011

Resubmission of Revised Manuscripts: 1st March 2011

Notification of Final Decisions: 1st May 2011

Final Papers Due: 1st July 2011

Anticipated publication in print: Fourth Quarter, 2011

Specific Focus of the Special Issue

Although previous editions of well respected marketing journals (e.g. Psychology and Marketing, Journal of Marketing Management, European Journal of Marketing) have focused on political marketing, and although there are now several journals which regularly publish papers on political marketing, e.g. Journal of Political Marketing, Journal of Public Affairs) none have focused exclusively on how the techniques developed from use in electoral and governmental campaigning, in lobbying and party fund-raising campaigns, are now being used more generally in the military, in public diplomacy programmes and by companies, not-for-profit organizations and even terrorist groups, with a focus on ‘winning hearts and minds’. The aim in this special edition is to fill this gap in our knowledge. Submissions are welcomed from political science. communications and marketing/business academics as well as from practitioners. Please consider submitting papers with themes in the following areas:

  1. The definition and scope of propaganda and political marketing, especially by non-traditional political actors.
  2. Conceptual and applied distinctions between political marketing and propaganda.
  3. The use of propaganda by NGOs, charities and corporations to advance a (social) cause, or in the development of a values-based communication campaign.
  4. The use of marketing and propaganda methods in the military and within wartime environments and/or by terrorist groups. The political marketing of war. Propaganda as an ancillary and alternative to military violence.
  5. The use of propaganda and political marketing in public diplomacy programmes.
  6. Historical uses and theatres of political marketing/propaganda.
  7. The employment of political marketing/propaganda as an alternative to coercion and policing in the various assorted ‘wars’ against drugs, terrorism, smoking, alcohol dependency, etc.
  8. The use of political marketing/propaganda not just as an election resource but as a mode of governing in the permanent campaign, i.e. the rise of ‘symbolic’ government around the world.

Co-Editors of the Special Issue

Dr. Paul Baines

Cranfield School of Management

Cranfield

Bedfordshire,

MK43 0AL, UK

United Kingdom

Email: paul.baines@cranfield.ac.uk

Phone: +44 (0)1234 758041

Professor Nicholas O’Shaughnessy

Francis Bancroft Building

Queen Mary, University of London,

Mile End Road,

London E1 4NS

United Kingdom

Email: n.j.oshaughnessy@qmul.ac.uk

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Veckan som gick

Så går årets första arbetsvecka mot sitt slut. På det stora hela har det varit en mycket bra vecka. I början av den fick jag besked om att Toril Aalberg och jag fått en artikel accepterad av International Political Science Review, och under veckan publicerades två andra artiklar i olika internationella tidskrifter.

Den enda av dessa två artiklar är skriven tillsammans med Peter van Aelst, och den publicerades i International Journal of Press/Politics. Artikeln bygger på en jämförelse mellan hur svenska och belgiska medier bevakar valrörelser, och undersöker olika faktorer som påverkar det sätt på vilket medierna gestaltar politik under valrörelser. Titeln på artikeln är Exploring Some Antecedents of the Media’s Framing of Election News: A Comparison of Swedish and Belgian Election News.

Den andra artikeln är skriven tillsammans med Daniela Dimitrova, och den publicerades i Journal of Global Mass Communication. Den bygger på en jämförande undersökning av TV-nyheter i Sverige och USA under hösten 2007, och handlar om hur svenska och amerikanska TV-nyheter använder sig av nyhetskällor. Titeln på artikeln är The Conditionality of Source Use: Comparing Source Use in U.S. and Swedish Television News.

Under veckan som gick blev Lars Nord, Adam Shehata och jag själv även klara med ett bokkapitel som handlar om den svenska journalistkåren, och som kommer att publiceras i en internationell bok som undersöker och jämför journalister i en rad länder världen över. Det känns skönt att vi blev klara med det kapitlet i tid, och det ska bli intressant att läsa boken när den har publicerats.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Medieagendan och publikagendan 2009

Vilka var de främsta nyheterna i de amerikanska medierna, och vilka nyheter intresserade amerikanarna, under 2009? Den frågan står i fokus för en av de senaste rapporterna från Project for Excellence in Journalism och Pew Research Center. Enligt resultaten handlade medieagendan på det stora hela om frågor som människor var intressade av, men även att det fanns många obalanser.

Genom att jämföra hur stor andel av nyhetsutrymmet som olika frågor fick under olika perioder med andelen som sade att de följer de frågorna kan man få ett mått på vilka frågor som över- respektive underrapporterades av medierna. Även om det finns andra faktorer vid sidan av publikens intresse som är och bör vara styrande för mediernas rapportering är jämförelsen intressant.

I figuren nedan framgår det vilka frågor som fick mer uppmärksamhet än vad som vore motiverat utifrån publikens intresse. Den listan präglas intressant nog av olika skandaler samt frågan om nomineringen av Sonia Sotomayor till ny domare i Högsta Domstolen, det vill säga frågor som ligger ganska långt bort från människors vardag. De var intressantare för medierna än för allmänheten.

Om man sedan tittar på listan över frågor där medierna rapporterade mindre än vad som vore motiverat utifrån publikens intresse handlar de frågorna mer om politikens sakinnehåll och om olika kriser och katastrofer.

Detta tyder på att de amerikanska medierna är mer intresserade av politiska skandaler och det politiska spelet än vad den amerikanska allmänheten är, samtidigt som den amerikanska allmänheten är mer intresserad av politiska sakfrågor och olika hot, risker och katastrofer än vad medierna är. Det vore intressant att göra en liknande undersökning i Sverige för att se om ett liknande mönster finns i Sverige.

För den som vill läsa mer om undersökningen finns en sammanfattning hos Pew Research Center, och hela rapporten kan laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny statistik om internetanvändande

I Pew Research Center’s senaste nyhetsbrev redovisas den senaste statistiken om Internetanvändande i USA. För den som är intresserad av detta redovisas de övergripande resultaten här, där den fullständiga rapporten också kan laddas ner.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nytt boktips: ”The Strategic President” av George Edwards (2009)

Trots att den amerikanske presidenten ofta kallas ”världens mäktigaste man” är hans formella maktbefogenheter i praktiken mycket begränsade. Det amerikanska systemet bygger på maktdelning, och utan stöd från senaten och representanthuset är det inte mycket en amerikansk president kan åstadkomma. En bra illustration av detta är president Obama och frågan om ett nytt klimatavtal. Trots att Obama själv förespråkar ett nytt klimatavtal och vill se hårdare regler för att hejda den globala uppvärmningen, är det inte mycket han kan göra så länge den linjen inte har stöd i senaten och representanthuset. Till detta kommer att amerikanska ledamöter i senaten och representanthuset agerar mycket mer självständigt än vad exempelvis svenska riksdagsledamöter gör.

Den amerikanske presidenten kan med andra ord inte bestämma särskilt mycket på egen hand. Men hur utövar han då sitt ledarskap? Enligt ett ofta citerat citat från presidentforskaren Richard Neustadt ligger presidentens makt ytterst i konsten att övertala: ”presidential power is the power to persuade”. Genom att övertala den allmänna opinionen eller ledamöter i senaten och representanthuset kan presidenten, trots formella maktbegränsningar, utöva makt och leda nationen.

Men stämmer detta verkligen? Hur stor makt har den amerikanske presidenten egentligen när det gäller att övertala? Hur utövar amerikanska presidenter sitt ledarskap? Detta är frågor som står i centrum för The Strategic President. Persusasion & Opportunity in Presidential Leadership av statsvetaren George C. Edwards III (Princeton University Press, 2009).

För att göra en lång historia kort är Edwards’ slutsats att den etablerade bilden av presidentens makt att övertala inte stämmer. Eller för att citera direkt från boken (sidan 188):

”Presidential power is not the power to persuade. Presidents cannot reshape the contours of the political landscape to pave the way for change by establishing an agenda and persuading the public, Congress, and others to support their policies. Instead, successful presidents facilitate change by recognizing opportunities in their environments and fashioning strategies and tactics to exploit them.”

Vad som är viktigare än övertalningsförmågan är med andra ord – enligt boken – förmågan att exempelvis identifiera områden, frågor och opinioner där det redan finns stöd för en viss politisk linje, eller där det inte behövs särskilt mycket övertalning för att skapa majoritet för förändring, och förmågan att bygga starka koalitioner mellan olika intressen. Viktigare än retorisk förmåga och övertalningsförmåga är förmågan att analysera det politiska landskapet för att se vilka möjligheter det erbjuder i termer av exempelvis existerande opinionsstöd för en viss linje eller möjliga koalitioner som kan byggas. Framgångsrika amerikanska presidenter är inte ”persuaders”, de är ”facilitators”.

Samtidigt som boken bygger på gedigen forskning och analys är jag inte helt övertygad om dess slutsatser, och det finns annan forskning som tyder på att amerikanska presidenter har betydande makt att genom övertalning åstadkomma förändring. Samtidigt behöver rollen som ”persuader” och ”facilitator” inte stå i motsatsställning. Det är istället fullt möjligt att det i vissa frågor är mycket svårt att åstadkomma förändring genom övertalning, medan det i andra frågor finns större möjligheter att genom övertalning åstadkomma förändring. Frågans art, hur etablerad en fråga är, hur samlad motståndet är och liknande faktorer spelar sannolikt en mycket stor roll i det sammanhanget.

Oavsett vilket är detta dock en mycket intressant och välskriven bok, som jag tror kommer få stor betydelse för fortsatt forskning på området. Den kan därför rekommenderas i första hand dem som är intresserad av amerikansk politik, men även dem som är intresserade av politiskt ledarskap i allmänhet.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Glömska väljare

Apropå intressanta blogginlägg skriver statsvetaren Henrik Oscarsson idag att 26 procent av de svenska väljarna vid valet 2006 inte kom ihåg eller mindes fel när det gäller vilket parti de röstade på fyra år tidigare. Även om det främst är partibytare som inte kommer ihåg vilket parti de röstade på är det en anmärkningsvärt hög andel. Något säger det också om hur genomtänkta röstbesluten är, liksom om behovet av att rationalisera de egna beteendena. Om man inte längre håller på samma parti som man röstade på tidigare är det onekligen lättare att minnas fel – och psykologiskt mer motiverat.

I det här fallet var det framförallt bland dem som röstade på Folkpartiet 2002 som minnet svek: endast 54 procent av deras väljare 2002 kom fyra år senare ihåg att de röstade på Folkpartiet i det föregående valet. Det inte är så konstigt med tanke på (1) Folkpartiets snabba uppgång under den korta valrörelsen 2002, och (2) att partiet ganska snabbt började tappa i opinionsmätningarna, och (3) dataintrångskandalen som präglade stora delar av valrörelsen 2006. Att Folkpartiet generellt sett är ett av de partier som har de minst lojala väljarna hör också till bilden.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Debatten om Sverigedemokraterna fortsätter

Debatten om Sverigedemokraterna och hur de ska ”hanteras”, i vilken statsvetaren Björn Johnson skrev ett mycket bra inlägg på DN Debatt i december, fortsätter. Idag har Björn Johnson ett nytt intressant inlägg på sin blogg, i vilken han kritiserar och svarar på Stig-Björn Ljunggrens kritik mot hans resonemang. För egen del vidhåller jag det jag tidigare skrev, nämligen att:

”om man utgår från tillgänglig forskning i statsvetenskap och politisk kommunikation som handlar om politisk strategi, väljarbeteende och mediernas effekter råder det inte mycket tvivel på att (a) partier gynnas när ”deras” frågor ligger högt på den politiska dagordningen; (b) att medierna har stor opinionspåverkan och att de partier – allt annat lika – som får stor uppmärksamhet i medierna gynnas av det; (c) att diskussioner kring sådant som kan komma att hända ökar sannolikheten att det som diskuteras faktiskt händer, det vill säga att spekulationer kring framtida händelseförlopp kan leda till självuppfyllande profetior; och (d) att högerextrema och invandrarfientliga partier inte kan stoppas av att de etablerade partierna närmar sig dem eller låter deras frågor dominera den politiska debatten. Björn Johnson har därför helt rätt i sin analys – oavsett vad man i övrigt anser om Sverigedemokraterna.”

Sedan jag skrev detta har jag börjat läsa Lena Sundströms bok om Danmark och det inflytande som Danskt Folkeparti har haft över debatten där. Den är mycket intressant, och förtjänar att läsas av såväl politiker som journalister och andra som deltar i och har inflytande i samhällsdebatten.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Danmark och Muhammed-karikatyrerna

Samtidigt som jag precis har börjat läsa Lena Sundströms bok ”Världens lyckligaste folk. En bok om Danmark” läser jag i Dagens Nyheter att en man häromkvällen anföll Knut Westergaard, som tecknade en av de kontroversiella Muhammed-karikatyrerna som publicerades i Jyllands-Posten hösten 2005, i hans hem. Attacken välkomnas av både muslimska extremister och högernationalister, om än av olika skäl. Medan muslimska extremister anser att attacken var befogad, ger den ny ammunition åt högernationalister och anti-muslimska rörelser som försöker framställa invandring och islam som hot.

För demokrater är båda reaktionerna lika sorgliga. Att attackera någon för att han nyttjat sin yttrandefrihet är på alla sätt och vis förkastligt, men förkastlig är också den retorik som försöker likställa islam med extremism och invandrare som hot. Demokratin bygger på bland annat yttrandefrihet, men också på religionsfrihet, och intolerans och hat är lika förkastliga företeelser oavsett om de kommer från militanta religiösa grupper eller individer som om de kommer från höger- eller vänsterextrema grupper eller individer.

Därmed inte sagt att frågan om yttrandefrihet och religionsfrihet är enkla frågor, eller att det är självklart hur man ska se på Jyllands-Postens publicering av Muhammed-karikatyrerna hösten 2005. Det finns olika sätt att se på – och gestalta – vad frågan egentligen handlar om.

Av det skälet genomförde jag tillsammans med Adam Shehata och Daniela Dimitrova för något år sedan en undersökning av hur frågan om publiceringen av Muhammed-karikatyrerna gestaltades i svensk och amerikansk press under de sex första månaderna efter den ursprungliga publiceringen av karikatyrerna. Det resulterade i en tidskriftsartikel som publicerades i Global Media and Communication hösten 2008. För den som är intresserad av undersökningen och dess resultat har jag idag lagt ut den tidskriftsartikeln för nedladdning.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hejdå 00-tal

Det har skrivits många krönikor och betraktelser om det 00-tal som vi precis har lämnat bakom oss, men få verkar tycka att det är ett årtionde som vi har anledning att sakna. Det kommande decenniet tycks ljusare än det vi nyss lämnade, också enligt oftast träffsäkre Daryl Cagle. För den som inte känner till hans politiska teckningar kan hans Political Cartoonists Index starkt rekommenderas.

Publicerat i Aktuellt | Lämna en kommentar

Bokslut 2009

Om några timmar börjar nyårsfirandet här hemma, men just nu sitter jag och reflekterar över året som gått. I huvudsak har det varit ett mycket bra år, om än med vissa dalar. Första halvåret befann jag mig i Gainesville i Florida, men i mitten av juni var det dags att återvända till Sverige efter 10 månader i USA. Det var en omställning som inte var alldeles lätt. Å ena sidan var det fantastiskt roligt att träffa familj och vänner igen, och att återförenas med min fru som var tvungen att återvända till Sverige tidigare än jag själv. Å andra sidan trivdes jag fantastiskt bra i Florida, både privat, professionellt och klimatmässigt, och fortfarande finns det många dagar när jag saknar Florida. Ju kallare och mörkare det är, desto mer förstärks den känslan… Ibland förstår jag verkligen inte varför man väljer att leva någonstans där det är kallt och mörkt flera månader i sträck.

Professionellt präglades första halvåret av skrivande och forskande, och andra halvåret av undervisning. Under tiden i USA hade jag knappt någon undervisning alls, medan jag under hösten har undervisat extra för att kompensera för tiden jag var borta. Till våren hoppas jag dock få mer tid till forskning igen.

Ser man till antalet publikationer har 2009 dock varit ett av de troligen mest produktiva åren. Under året publicerade jag en monografi, två antologier, elva bokkapitel, 10 papers, en encyklopedi-artikel, och fyra tidskriftsartiklar. En viktig förklaring till detta var just att jag var i USA under hösten 2008, och då hade gott om tid till forskning.

Att åter lyckas publicera lika mycket under ett år kommer att bli svårt, men just här och nu spelar det mindre roll. Vad som är viktigare är att 2010 ser ut att bli ett mycket spännande år, inte minst på grund av riksdagsvalet och olika forskningssamarbeten.

Med detta vill jag passa på och önska alla ett riktigt

Gott Nytt År!

Publicerat i Aktuellt | Lämna en kommentar