Lästa böcker i februari

Så är februari slut, en månad då jag läste följande böcker:

– Lawrence LeDuc, Richard G. Niemi & Pippa Norris (red) (2010). Comparing Democracies 3. Sage Publications.

– David Eberhard (2009). Ingen tar skit i de lättkränktas land. Prisma.

– Gøsta Esping-Andersen (1990). The Three Worlds of Welfare Capitalism. Polity Press.

– Stefan Svallfors (red) (2007). The Political Sociology of the Welfare State. Institutions, Social Cleavages, and Orientations. Stanford University Press.

– Todd Landman & Neil Robinson (red) (2009). The SAGE Handbook of Comparative Politics. Sage Publications.

– Olof Petersson (2010). Opinionsbildning. SNS Förlag.

– Theodor Kallifatides (2008). Vänner och älskare. Albert Bonniers Förlag.

– Ansgar Zerfass, Betteke van Ruler & Krishnamurthy Sriramesh (red) (2008). Public Relations Research. Verlag für Sozialwissenshaften.

– Björn Johnson (2010). Kampen om sjukfrånvaron. Arkiv Förlag.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Grattis Adam

Nu har senaste numret av Journal of Communication, en av International Communication Associations officiella tidskrifter, publicerats elektroniskt. I det medverkar Adam Shehata, en av mina doktorander vid MKV/Mittuniversitetet i Sundsvall, med artikeln Unemployment on the Agenda: A Panel Study of Agenda-Setting Effects During the 2006 Swedish National Election Campaign. Det är verkligen jättekul! Journal of Communication är en av de bästa och tuffaste kommunikationsvetenskapliga tidskrifterna, och att lyckas publicera sig där är därför en bedrift. Artikeln handlar, för att citera abstract, om följande:

The issue of unemployment and job creation dominated news coverage during the 2006 Swedish National Election campaign. The purpose of this study is to analyze individual-level agenda-setting effects in the 2006 Swedish National Election campaign. Apart from being one of the first agenda-setting studies conducted in Sweden, this study builds upon a panel survey with 1,007 respondents, which makes it possible to impose stricter control of the causal relationship between the media and public agendas. The overall findings show that agenda-setting effects were indeed present. Furthermore, attention to political news had stronger effects among people with low political interest compared with those who were highly interested. Education was not a contingent factor, though.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Rätt tänkt av socialdemokraterna

Igår drog socialdemokraterna igång den senaste fasen i kampanjen inför höstens riksdagsval. Det skedde genom en debattartikel i Aftonbladet och vad de kallar ”årets första valmöte” på Södertörns högskola. Den nyhet som lyfts fram av socialdemokraterna i sammanhanget är att de nu inleder ”den största samtalskampanjen i svensk politisk historia”. I debattartikeln skriver de:

Vårt mål är att föra ett personligt samtal med minst en miljon människor – hemma, på jobbet, via nätet eller telefon. Dörrknackning och telefonuppringning är viktiga metoder. Men för att lyckas krävs det också att våra 103 000 medlemmar gör en insats, att under våren prata med 10 personer var som inte är medlemmar i vårt parti.

Denna satsning på ökade personliga kontakter är inte särskilt förvånande, utan följer den trend som etablerades av Obama inför presidentvalet 2008 och om handlar om strategier och taktiker för att nå väljarna direkt. Den strategin är sannolikt helt rätt, även om det inte alls är säkert att den är lika effektiv i Sverige som den var för Obama i USA.

Avgörande för hur effektiv strategin att kontakta väljarna direkt är beror nämligen på fler faktorer än antalet eller andelen väljare ett parti kontaktar. Avgörande är också den politiska kulturen, som bland annat handlar om hur människor upplever det att antingen (a) ta kontakt med människor via telefon eller dörrknackningar och (b) bli kontaktad av partierna via telefon och dörrknackningar. I USA är tröskeln för att prata politik med vänner och bekanta låg, och det är inget konstigt med att människor har t-shirts, bildekaler och annat som visar vilken kandidat de stödjer, eller med att försöka övertyga vänner och bekanta att rösta på ett visst sätt. I Sverige är den tröskeln betydligt högre. Därför är det inte säkert att strategin kommer att fungera lika bra i Sverige.

Minst lika avgörande är samtidigt vilka väljare det är som kontaktas av ett parti via telefon eller dörrknackningar. Nyckeln till framgång för Obamas gräsrotskampanjande var nämligen en mycket sofistikerad analys och målgruppsindelning av väljarna, och en direkt återkoppling till partiet från de som var ute och knackade dörr eller ringde väljarna. Hur framgångsrik socialdemokraternas strategi att kontakta väljarna direkt blir, beror därmed i mycket hög grad på hur sofistikerade deras väljardatabaser är och, utifrån det, hur sofistikerade och precisa deras indelningar av väljarna i olika målgrupper är.

Att satsa på personliga kontakter är helt rätt strategi, men hur effektiv strategin är beror inte i första hand på hur många som kontaktas. Det beror i första hand på vilka som kontaktas och på matchningen mellan budskap och mottagare.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok om medier och opinionsmätningar

Nu har jag precis fått kontrakt på en ny bok om medierna och hur de nyttjar och utnyttjar opinionsmätningar. Boken ska redigeras tillsammans med Christina Holtz-Bacha, University of Erlangen–Nürnberg, och kommer att ges ut av Palgrave. Den preliminära titeln på boken är Opinion Polls and the Media: Reflecting and Shaping Public Opinion. Det ska bli mycket intressant och lärorikt att arbeta med boken, som preliminärt kommer att finnas i tryck mot slutet av 2011 eller i början av 2012.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Hur skiljer sig unga från äldre?

Hur skiljer sig egentligen unga människor (18-29 år) från äldre när det gäller exempelvis användande av olika medier, attityder och syn på samtid och framtid? Den frågan står i centrum för den senaste rapporten från Pew Research Center, som kallar denna grupp av unga för ”millenials” – den första generation som vuxit upp med Internet. Även om den handlar om den amerikanska situationen kan den vara av intresse. Den visar bland annat att:

Generations, like people, have personalities, and Millennials — the American teens and twenty-somethings who are making the passage into adulthood at the start of a new millennium — have begun to forge theirs: confident, self-expressive, liberal, upbeat and open to change. They are more ethnically and racially diverse than older adults. They’re less religious, less likely to have served in the military, and are on track to become the most educated generation in American history.

Their entry into careers and first jobs has been badly set back by the Great Recession, but they are more upbeat than their elders about their own economic futures as well as about the overall state of the nation.They are history’s first ”always connected” generation. Steeped in digital technology and social media, they treat their multi-tasking hand-held gadgets almost like a body part — for better and worse. More than eight-in-ten say they sleep with a cell phone glowing by the bed, poised to disgorge texts, phone calls, emails, songs, news, videos, games and wake-up jingles. But sometimes convenience yields to temptation. Nearly two-thirds admit to texting while driving.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Överdriven tro på sociala mediers politiska betydelse

Hur stor politisk betydelse har egentligen bloggar och andra sociala medier, och hur stor betydelse kommer de att få inför höstens val? Det var grundfrågan i en intervju som Sveriges Radio Kronoberg gjorde med mig nyligen. För den som är intresserad av detta ligger intervjun nu ute på webben. I mycket korta drag argumenterar jag där – och i andra sammanhang – för att den politiska betydelsen av bloggar och andra sociala medier är mindre än vad många tycks tro.

Samma sak förde jag fram när jag föreläste på Informatörsdagen i Karlstad förra veckan. Just den delen av min föreläsning kommenteras för övrigt av Stort och smått om kommunikation, som tror att sociala medier kommer få större betydelse än vad jag hävdar.

Argumenten för varför tron på bloggarnas och de sociala mediernas betydelse är överdriven är många, men ett av de viktigaste handlar om de mekanismer som påverkar vilken information människor exponerar sig för och söker upp. Till skillnad från massmedierad information kommer information på Internet – och det spelar i det sammanhanget ingen roll om vi syftar på web 1.0 eller web 2.0 – inte till oss. Vi måste själva söka upp den. Det gör att våra egna behov, intressen och motiv får större betydelse för vilken information på Internet vi exponerar oss för jämfört med när det gäller vilken massmedierad information vi exponerar oss för.

Vilka är det då som söker upp politisk information på Internet? Vilka är det som läser bloggar eller använder sig av sociala medier med politisk inriktning? Bortsett från journalister (som gör det av yrkesmässiga skäl) och studenter och elever (som måste göra det som en del av olika skolarbeten) är det framförallt de som har ett stort politiskt intresse och engagemang.

Just de som har ett stort politiskt intresse och engagemang utmärker sig samtidigt genom att de, jämfört med befolkningen i stort, har mer genomtänkta, fasta och sammanhängande åsikter. Ofta är de också mer säkra på vilket parti de tänker rösta på. Därmed är de inte särskilt öppna för påverkan från bloggar och sociala medier som driver politiska åsikter som går emot de egna.

Av bland annat de här skälen är sannolikheten att Internet och sociala medier ska påverka hur människor röstar inte särskilt stor. Däremot kan Internet och sociala medier få stor betydelse för partiernas möjligheter att aktivera och mobilisera sympatisörer och att organisera sina kampanjer. Det kan indirekt få stor betydelse för valrörelsen, men av ett annat slag än den betydelse som ofta förs fram av de som tror på Internets och sociala mediers omvälvande potential.

Enkelt uttryckt: politiskt intresse och politiska åsikter styr användandet av Internet och sociala medier mer än vad Internet och sociala medier påverkar det politiska intresset och människors politiska åsikter. Den politiska betydelsen av Internet och sociala medier är både överdriven och missförstådd.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , | 3 kommentarer

Ny tidskriftsartikel om PR och politisk marknadsföring publicerad

Nu har årets första nummer av Journal of Political Marketing publicerats elektroniskt. I det medverkar jag tillsammans med Michael Mitrook och Spiro Kiousis, båda vid University of Florida, med en artikel som diskuterar och analyserar länkarna mellan public relations-teorier, politisk kommunikation och politisk marknadsföring (political marketing). Titeln på artikeln är Bridging Two Schools of Thought: Applications of Public Relations Theory to Political Marketing. Artikelns argumenterar för att det finns en rad public relations-teorier som är relevanta för och skulle kunna användas inom både forskning och praktik i politisk kommunikation och politisk marknadsföring. För att citera abstract:

The use of public relations strategies and tactics are ubiquitous in many areas of political communication. This is especially evident when considering the emerging field of political marketing. However, little application of public relations theory and research has been integrated into the study of political marketing processes. Thus, this work seeks to bridge two schools of thought and to identify some of the major conceptual perspectives from public relations theory that can be used to better understand and analyze the dynamics of political marketing processes. Specifically, the perspectives include relationship theory, contingency theory, situational theory of publics, and agenda-building theory.

Denna idé om att försöka överbrygga och hitta en syntes mellan teori och forskning i public relations, politisk kommunikation och politisk marknadsföring testade vi för första gången i den nu publicerade artikeln, men den ligger också bakom arbetet med den bok om Political Public Relations: Principles and Applications som jag och Spiro Kiousis just nu arbetar med. I det arbetet har det gång på gång blivit uppenbart hur många gemensamma nämnare det finns mellan teori och praktik inom dessa olika discipliner – men också hur sällan det är som forskare går utanför sin egen disciplins gränser för att inkludera teori och forskning från angränsande discipliner. Mycket arbete återstår därför för att skapa en starkare syntes mellan public relations, politisk kommunikation och politisk marknadsföring.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Intressant om opinionsmätningar

De två senaste dagarna har statsvetaren Henrik Oscarsson skrivit nya intressanta inlägg om opinionsmätningar, där han bland annat jämför resultat från internetbaserade och telefonbaserade opinionsundersökningar. Den jämförelsen visar bland annat att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna systematiskt gynnas av internetbaserade opinionsundersökningar. Mycket intressant – och värt att tänka på när nya opinionsundersökningar publiceras och jämförs.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

”Global Political Marketing”

Under det senaste decenniet har forskningen kring politisk marknadsföring och politikens marknadsorientering expanderat avsevärt. Trots att begreppen politisk marknadsföring (political marketing) och politikens marknadsorientering (political market-orientation) ofta blandas ihop syftar de på olika saker. Med politisk marknadsföring avses strategier, taktiker och tekniker för att undersöka väljarmarknaden och för att kommunicera politiken till olika målgrupper. Politisk marknadsorientering avses, förenklat uttryckt, den övergripande (organisations)filosofin för en politisk organisation eller kampanj, och mer precist i vilken utsträckning som politiska organisationer och kampanjer anpassar politikens innehåll för att svara på redan existerande behov och önskemål hos utvalda målgrupper. Här är det vanligt att skilja mellan produkt-, sälj- och marknadsorienterade organisationer och kampanjer.

Det som är utmärkande för produktorienterade organisationer är att de fokuserar på den politiska produkten (handlingsprogrammen, åsikterna) och formulerar den i interna processer utan att ta mycket hänsyn till vad andra, utanför organisationen, anser och efterfrågar. Även säljorienterade organisationer formulerar den politiska produkten i interna processer, men skiljer sig från produktorienterade organisationer genom att försöka bli så effektiva och professionaliserade som möjligt när det gäller användandet av politisk marknadsföring för att sälja politiken.

Marknadsorienterade organisationer skiljer sig från både produkt- och säljorienterade organisationer genom att de försöker designa den politiska produkten för att möta de utvalda målgruppernas efterfrågan och behov. Medan säljorienterade organisationer försöker få människor att vilja ha den produkt som erbjuds, försöker marknadsorienterade organisationer erbjuda en sådan produkt som människor efterfrågar.

Men hur vanligt förekommande är marknadsorienterade respektive säljorienterade partier och kampanjer; hur skiljer sig användandet av politisk marknadsföring i olika länder; och vilka strukturella och semi-strukturella faktorer kan förklara i vilken utsträckning som politiska partier och kampanjer i olika länder är marknadsorienterade?

Detta är de frågor som står i centrum för Global Political Marketing, redigerad av Jennifer Lees-Marshment, jag själv och Chris Rudd (Routledge, 2010). Det är den mest heltäckande boken om politisk marknadsföring och marknadsorientering i ett internationellt perspektiv, och innehåller totalt sett 19 kapitel om politisk marknadsföring och marknadsorientering i olika länder. Dessa kapitel är:

(1) Global political marketing, av Jennifer Lees-Marshment

(2) A framework for comparing political market-orientation, av Jesper Strömbäck

(3) Political marketing in Germany, av Michaela Maier, Jens Tenscher & Kirsten Schüller

(4) Political market-orientation in a multi-party system: The Swedish case, av Jesper Strömbäck

(5) New Zealand political marketing: marketing communication rather than the product?, av Jennifer Lees-Marshment

(6) Australian political marketing: substance backed by style, av Andrew Hughes & Stephen Dann

(7) Political marketing in the United States: from market- towards sales-orientation?, av Jonathan Knuckey

(8) UK political marketing: a question of leadership?, av Jennifer Lees-Marshment & Robin T. Pettitt

(9) The level of market-orientation of political parties in Greece, av Iordanis Kotzaivazoglou & Yorgos Zotos

(10) Political salesmen in Hungary, av Balázs Kiss & Zsuzsanna Mihályffy

(11) The Czech case: a marketing-oriented party on the rise?, av Anna Matusková, Otto Eible & Alexander Braun

(12) Testing the market-oriented model of political parties in a non-Western context: the case of Taiwan, av Dafydd J. Fell & Isabelle Cheng

(13) Political marketing in Ghana, av Kobby Mensah

(14) Political marketing in a weak democracy: the Peruvian case, av Pedro Patrón Galindo

(15) Political marketing techniques in Russia, av Derek S. Hutcheson

(16) Political market-orientation in Japan, av Masahiko Asano & Bryce Wakefield

(17) Implementing and interpreting market-orientation in practice: lessons from the UK, av Roger Mortimore & Mark Gill

(18) Political marketing, party behaviour and political science, av Mick Temple

(19) Global political marketing: analysis and conclusions, av Jennifer Lees-Marshment, Chris Rudd & Jesper Strömbäck

Att arbeta med den här boken har varit mycket stimulerande och givande, och det känns mycket bra att den nu är klar och finns i tryck. Förhoppningsvis ska den inspirera till mer – helst jämförande – forskning på området. Det skulle behövas, för ännu är detta en ganska ung forskningsinriktning, och mycket återstår att utforska och förklara.

Publicerat i Egna böcker | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Blockpolitiken och mediebevakningen

Idag publicerade Second Opinion en intressant artikel om hur formeringen av två tydliga samarbetsblock i svensk politik har påverkat den politiska bevakningen, och hur den politiska bevakningen i sin tur påverkar politiken och människors möjligheter att informera sig. En av dem som intervjuas är jag själv. I artikeln påpekar jag bland annat att den allt tydligare blockpolitiken passar medielogiken och mediernas behov. Ett skäl är att det blir enklare för medierna att bevaka två block än att bevaka sju partier; ett annat skäl är att varje splittring inom något av blocken erbjuder medierna en spännande berättelse om interna konflikter som kan dramatiseras och formas till en följetong.

Med detta vill jag inte ha sagt att det är något stort problem att medierna fokuserar mer på blocken och mindre på de enskilda partierna. I just detta avseende speglar medierna politikens utveckling. Då var det ett större problem före formandet av den borgerliga alliansen, när medierna fokuserade så starkt på moderaterna och socialdemokraterna trots att det inte fanns några formella samarbetsblock. Konsekvensen blev att de andra partierna allt som oftast hamnade i medieskugga, vilket gynnade socialdemokraterna och moderaterna men missgynnade övriga partier.

Vad som samtidigt är viktigt att tänka på är att det trots allt är sju riksdagspartier som går till val (förutom diverse partier utanför riksdagen), inte två block. För att människor ska kunna informera sig och rösta genomtänkt behöver de därför information och kunskap inte bara om blocken, utan också om de enskilda partierna. Att försöka möta det behovet innebär en utmaning för både partierna, blocken och medierna.

Publicerat i I medierna | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar