Även om jag tillhör dem som generellt sett uppskattar USA, finns det en aspekt som jag har mycket svårt för och som framstår som svår att förstå. Det är religionens starka roll i amerikansk politik. Rent konstitutionellt präglas USA av en långtgående separation mellan stat och kyrka, men i den politiska vardagen och retoriken spelar religion en mycket viktig och framträdande roll. USA och Sverige framstår på det området som varandras motsatser: I Sverige är det anmärkningsvärt om eller när framträdande politiker är religiöst aktiva; i USA är det anmärkningsvärt om eller när framträdande politiker inte är religiöst aktiva. I familjen av ekonomiskt och demokratiskt högt utvecklade länder gör det USA till ett undantag: Inte i något annat västland spelar religionen en så stor politisk roll som där.
Att det är så idag betyder dock inte att det alltid har varit så, även om det amerikanska samhället är mer religöst än motsvarigheterna i andra västländer. Fram till slutet av 1970-talet spelade religionen tvärtom ingen särskilt framträdande roll i amerikansk politik.
Den främsta förändringen skedde i och med Reagans presidentvalskampanj 1980: Det var Reagan som gjorde religionen till en framträdande och integrerad del av den politiska strategin. Det var dessutom en strategi som han sedan utvecklade under sina åtta år som president och som visade sig vara så framgångsrik att kommande presidenter, inklusive Clinton, inte vågade avstå från att också tillämpa ”the God Strategy”, som strategin kallas av David Domke och Kevin Coe i The God Strategy. How Religion Became a Political Weapon in America (Oxford University Press, 2008).
I boken undersöker författarna på ett innovativt och spännande sätt hur presidenter ända sedan Roosevelt på olika sätt har använt sig av religionen eller kristendomen, liksom hur banden mellan olika kyrkor och politiska ledare har utvecklats över tid. I boken redovisas en mängd olika resultat som i sig är intressanta, men frågan är om inte den mest intressanta lärdomen är att religionens stora betydelse i amerikansk politik i huvudsak är resultatet av en politisk strategi som först utvecklades av Reagan. Därmed är den inte naturgiven. Fram till 1970-talet spelade religionen en begränsad roll i amerikansk politik, och så kan det – förhoppningsvis – komma att bli igen.
Om man är intresserad av samspelet politik-religion i allmänhet, eller av hur det kan komma sig att religionen har en så stor politisk betydelse i USA, är detta en bok som mycket starkt kan rekommenderas. Den är dessutom mycket välskriven, och tillhör en av de bästa böckerna jag har läst på länge.
Jesper Strömbäck 