Nej till förhandsprövning av public service-tjänster

Det är inte ofta jag skriver på olika upprop, men just nu pågår det ett upprop mot regeringens beslut om att införa ett system med förhandsprövning av nya programtjänster i public service-bolagen som jag instämmer helt i. Uppropet finns på facebook och återges i sin helhet nedan. Om du håller med om att det är principiellt felaktigt att regeringen ska förhandspröva nya programtjänster i public service, sprid och skriv gärna under uppropet.

Regeringen har beslutat att införa ett system med förhandsprövning för nya programtjänster i alla tre Public Service- bolagen dvs. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Detta strider mot Yttrandefrihetsgrundlagen där följande står: ”Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram [detta gäller också program i television] eller en …teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ”. Se: https://lagen.nu/1991:1469

Förhandsprövningen innebär att när SVT har en ny programtjänstidé ska den anmälas till regeringen som låter tjänstemännen på Myndigheten för radio och tv godkänna eller underkänna. Myndigheten för radio och tv lämnar därefter ett utlåtande till regeringen som har sista ordet. I praktiken innebär det att Regeringen har vetorätt över den verksamhet som bedrivs av Public Service. – ”Termen [Public Service] har dock olika betydelser och tenderar att missbrukas av länder som har statligt styrda åsiktsmedia, där enbart den styrande regimens åsikter släpps fram”. Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Public_service.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth motiverar systemet med förhandsprövning med ”det är viktigt att hitta en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden”, och enligt DN menar regeringen att public service- bolagen inte ska syssla med sådana program och medietjänster som förstör marknaden för de kommersiella kanalerna. VD för Sveriges Radio, Mats Svegfors, menar att de kommersiella mediebolagen, däribland TV 4, har utövat rejäl press på regeringen för att begränsa public services utvecklingsmöjligheter.

-Radio- och tv-myndigheten ska skicka ut vår verksamhetsidé på remiss till de kommersiella aktörerna på marknaden innan vi kan lansera tjänsten. Det kommer att dröja tre fyra månader innan vi får ett beslut. Under den tiden kan kommersiella aktörer rakt av ta vår idé och genomföra den. Det är förödande för en organisation som bygger på kreativitet, säger Mats Svegfors.

Även Eva Hamilton, VD för SVT, framför stark kritik mot regeringens initiativ:
– Om de här reglerna hade funnits när vi lanserade SVT Play tror jag inte att vi hade fått göra det, säger hon till TT Spektra.
Under 2008 hindrades BBC från att utvecklingen digitala tjänster av just BBC Trust.
Se: http://www.nytimes.com/2008/11/21/technology/21iht-bbc.4.18041539.html?_r=1

Även om ett av argumenten för införandet av förhandsprövning är ”allmänhetens intresse” strider detta mot grundlagen Yttrandefrihetsgrundlagen.

– Instruktionerna till mediemyndigheten är otydliga om det som rör hur allmännyttan av en ny tjänst respektive dess marknadspåverkan ska viktas. Otydligheten öppnar för en godtycklig tillämpning, säger SVT:s VD Eva Hamilton.
Regeringens beslut för oss närmare länder som Italien där statsmakt och media är ett och samma organ. Det innebär också att de kommersiella mediernas kontroll och inflytande över utbud och marknad blir större.

Mer info:
Regeringens pressmeddelande:
http://www.regeringen.se/sb/d/12628/a/158000

BBC Trust stänger ner pedagogiskt initiativ för barn med inlärningssvårigheter:
http://www.bbc.co.uk/pressoffice/pressreleases/stories/2007/03_march/14/jam.shtml

Johan Grafström: En prövning av public service-tjänster får inte böja sig för marknadskrafter:
http://www.medievarlden.se/node/21227

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tillägg: Detta upprop är helt partipolitiskt obundet. Vi tar inte ställning till vilka partier som genomför detta utan vänder oss mot förslaget som sådant. För oss är det lika illa att Ibrahim Baylan bestämmer vad som ska sändas i TV som att Per Schlingmann gör det.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | 4 kommentarer

Årets politiska lögn

I dagarna har Politifact.com, tidningen St. Petersburg Times välrenommerade avdelning och hemsida som undersöker sanningshalten i olika påståenden i den amerikanska debatten, utsett årets lögn. Vinnare – om det nu är rätt ord – är påståendet att president Obamas sjukvårdsreform innebär ‘A government takeover of health care’ (att regeringen tar över sjukvården). Det var ett påstående som användes flitigt av Republikanerna och andra motståndare till sjukvårdsreformen, men som saknar substans.

Det var också ett påstående som användes mycket strategiskt, på förslag av den republikanske politiske konsulten Frank Luntz. Det är inte första gången han ligger bakom ett språkbruk som är tvivelaktigt eller direkt lögnaktigt, och sannolikt inte sista gången heller. Desto viktigare är det dock att försöka avslöja varje gång han eller andra använder falska påståenden för att vinna politiska fördelar.

Om man jämför svensk och amerikansk politisk debatt finns det många skillnader, och generellt sett är påståenden vars sanningshalt är tvivelaktig vanligare i amerikansk än i svensk politisk debatt. Det är en spegling bland annat av att amerikansk politik och politisk debatt är mycket mer polariserad vilket gör att ändamålet anses helga medlen, att de traditionella journalistiska nyhetsmedierna är svagare samtidigt som kabel-tv och talk-radio är starkare och betyder mer för den politiska debatten, att debatten i hög grad drivs inte av partierna utan av olika intresseorganisationer som inte behöver vara lika rädda för att bli avslöjade med att tumma på sanningen, och att misstron mot politik är så utbredd att priset för att ljuga eller tumma på sanningen är lägre än i Sverige.

Inget land är dock immunt mot en politisk debatt där halvsanningar och lögner blir politiska vapen, och därför är det positivt att exempelvis Sveriges Radio under valet hade sin sanningsmätare. Samtidigt är det synd att den senaste uppdateringen är från den 24 september. Behovet av att kontrollera sanningshalten i den politiska debatten har inte upphört bara därför att valet är över.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Märklig ”analys” av Gudmundson

Igår kommenterade Per Gudmunson den nya boken Älskade, hatade – 14 röster om TVSvenska Dagbladets ledarsida. Till skillnad från Mattias Hermansson som kommenterade boken i Dagens Nyheter för drygt en vecka sedan är Gudmundson kritisk mot min analys. I artikeln skriver Gudmundson bland annat:

Medieprofessor Jesper Strömbäck anser dock att utvecklingen har haft ”både goda och mindre goda sidor”. Exempelvis ser han ett problem i att ”det finns mer nyhets- och samhällsprogram än någonsin att välja mellan, men ökningen av olika underhållnings- och sportinriktade program har varit ännu större.” Strömbäck personifierar svensk mediepolitik. Man vill ha rätt sorts uppbyggliga samhällsprogram – enbart. Om utökad samhällsbevakning medför mer nöje, då kan det vara. Tanken att en fri marknad ger den bredd som är det smalas förutsättning har ännu inte slagit rot.

Oavsett om jag personifierar svensk mediepolitik eller inte förstår jag inte hur han kan tolka mitt kapitel som om jag enbart vill ha rätt sorts uppbyggliga samhällsprogram. I kapitlet lyfter jag fram båda positiva och mindre positiva sidor av utvecklingen – den som vill läsa själv kan ladda ner hela boken här – vilket inte på något sätt är liktydigt med att jag (eller någon annan) enbart vill ha ”rätt sorts uppbyggliga samhällsprogram”. Att hävda att jag ”vill ha rätt sorts uppbyggliga samhällsprogram – enbart” är att måla upp en falsk fiendebild. Om han gör det därför att han har läst slarvigt eller inte har intresse av att ge en rättvisande bild låter jag vara osagt.

I kapitlets slutsatser skriver jag uttryckligen att ”På de flesta sätt har utvecklingen inte bara varit revolutionerande, utan också positiv”. Det förhindrar inte att det finns problematiska drag och utmaningar som behöver diskuteras av alla dem som ser medierna inte bara som vilka företag som helst utan också som demokratiskt centrala institutioner.  Framförallt ser jag tre utmaningar. För att citera kapitlets slutsatser i dess helhet:

Utvecklingen under de senaste 20 åren har på många sätt gjort Sverige till ett land som präglas av mer frihet, öppenhet och mångfald. Det präglar politiken, och det präglar medierna. Medierna är både en del av och har bidragit till den utvecklingen. I dag finns det knappast någon som vill gå tillbaka till en situation där det enbart finns public service-medier, och hur mycket vi än kan irritera oss på tv-reklamen har vi vant oss och förstår att den fyller en viktig roll för att finansiera de kommersiella kanalerna. På de flesta sätt har utvecklingen inte bara varit revolutionerande, utan också positiv.

Det finns dock alltid en risk att revolutioner äter upp sina egna barn, för att använda Georg Büchners formulering. För att undvika att så sker finns det tre utmaningar som såväl politiker som medieaktörer måste förhålla sig till. För det första, hur kan det säkerställas att det finns ett rikligt utbud av nyhets- och samhällsjournalistik även om  eller när det är ekonomiskt mer lönsamt att satsa på underhållning? För det andra, hur kan det säkerställas att den journalistiska kvaliteten inte urholkas när de ekonomiska förutsättningarna blir allt tuffare och vinstintresset allt starkare? För det tredje, går det – och i så fall hur – att undvika en situation där kunskapsklyftorna blir allt djupare och, som en konsekvens av detta, den sociala och politiska kommunikationen allt mer splittrad?

För demokratins förmåga att fungera är dessa frågor helt centrala. Medierna behöver demokratin för sin frihets skull, men demokratin behöver medierna för den kvalificerade journalistikens, informationsspridningens och granskningens skull. Detta är lika sant i dag som det var för 20 år sedan, alla dramatiska förändringar i övrigt till trots.

Tänk vad mycket intressantare det hade blivit ifall Gudmundson hade valt att försöka bidra till den debatten istället för att måla upp falska fiendebilder och ge anekdoter hämtade från sitt första TV-jobb.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny bok om TV för nedladdning

Nu har jag lagt ut den nya boken Älskade, hatade – 14 röster om TV, redigerad av Mats Bergstrand, för nedladdning. I boken medverkar jag med ett kapitel om TV-landskapets revolution under de senaste 20 åren, i vilket jag beskriver hur det svenska TV-landskapet har förändrats och analyserar utvecklingen ur ett demokratiteoretiskt perspektiv. En av de aspekter som jag lyfter fram handlar om risken för ökade kunskaps- och deltagandeklyftor i spåren av medieutvecklingen.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , | 3 kommentarer

Lästa böcker i november

Även om det nu är ett tag sedan november övergick i december har det blivit dags att sammanfatta vilka böcker jag läste i november. Jämfört med andra månader fanns det inte något riktigt ämnesmässigt tema i läsningen, och jag tycker det har kommit relativt få nya spännande böcker om politisk kommunikation under de senaste månaderna. Därför har jag läst andra böcker istället. Den bok som ligger närmast min forskning är Craig E. Carroll’s Corporate Reputation and the News Media, vilket är ett intressant och läsvärt försök att integrera teori från olika områden och att använda dagordningsteorin i nya kontexter. Om man är intresserad av dagordningsteorin eller företags varumärken och hur de påverkas av medierna kan den boken rekommenderas.

– Cissi Billgren Askwall (2010). Känsla för kunskap – nio röster om vetenskap och värderingar. Vetenskap & Allmänhet.

– Gregory Koger (2010). Filibustering. A Political History of Obstruction in the House and Senate. University of Chicago Press.

– Dilsa Demirbag-Sten (2010). Fosterland. Albert Bonniers förlag.

– Martin Brothén & Sören Holmberg (2010). Folkets representanter. En bok om riksdagsledamöter och politisk representation i Sverige. Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

– Peter Esaiasson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Karl Staaff. Albert Bonniers förlag.

– Leif Lewin (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Arvid Lindman. Albert Bonniers förlag.

– Louann Brizendine (2006). The Female Brain. Broadway Books.

– Mats Svegfors (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Hjalmar Hammarskjöld. Albert Bonniers förlag.

– Jill Leopore (2010). The Whites in Their Eyes. The Tea Party’s Revolution and the Battle over American History. Princeton University Press.

– Craig E. Carroll (red) (2011). Corporate Reputation and the News Media. Agenda-Setting Within Business News Coverage in Developed, Emerging, and Frontier Markets. Routledge.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , , | 1 kommentar

Nytt bokkapitel om det amerikanska presidentvalet 2008 publicerat

Cirka två år efter det amerikanska presidentvalet 2008 börjar allt fler forskningsbaserade böcker att publicerat. En av dessa är Communication in the 2008 U.S. Election. Digital Natives Elect a President, redigerad av Mitchell S. McKinney och Mary C. Banwart (Peter Lang, 2011). I den medverkar jag tillsammans med David L. Painter och Juliana Fernandes med ett kapitel om hur internationella – eller icke-amerikanska – medier bevakade presidentvalet.

De länder som ingår i undersökningen är Brasilien, Kina, Egypten, Frankrike, Polen, Saudi Arabien, Sydkorea, Spanien, Syrien och Storbritannien. En hypotes som prövas i kapitlet är om mediebevakningen av presidentvalet 2008 påverkades av graden av anti-amerikanism i de olika länderna. Titeln på kapitlet är International Media’s Love Affair with Barack Obama: Anti-Americanism and the Global Coverage of the 2008 U.S. Presidential Campaign. Mer information om boken finns på bland annat Amazon.com.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt bokkapitel om TV-landskapets förändringar publicerat

Nu har boken Älskade, hatade – 14 röster om TV, redigerad av Mats Bergstrand, precis publicerats. I boken medverkar jag med ett kapitel som handlar om TV-landskapets revolution under de senaste decennierna. Mer information om boken finns på TV4:s hemsida, där boken i dess helhet även kan laddas ner. Andra medverkande i boken är bland annat Niklas Ekdal, Ester Pollack, Per T Ohlsson, Marie Grusell, Lars Nord, Jan Scherman och Cecilia Stegö Chilò.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Medieprofessorernas fem-i-topp

I en ny skrift från Stiftelsen Institutet för Mediestudier (Simo) redovisar Ingela Wadbring, docent vid Göteborgs universitet, en undersökning av vilka professorer i medie- och kommunikationsvetenskap som publiceras och citeras mest i Google scholar samt i medierna. Jag har inte hunnit läsa boken ännu, men Medievärlden har idag publicerat en artikel om undersökningen. Enligt den tillhör jag de fem professorer som publiceras och citeras mest inom akademin och som citeras mest i medierna. Det känns som rolig läsning, särskilt när det gäller antalet publiceringar och citeringar i Google scholar.

Den professor som ligger i topp när det gäller publiceringar och citeringar i Google scholar är Peter Dahlgren, Lunds universitet, som följs av Lennart Weibull, Göteborgs universitet och Robert Picard, Jönköpings Internationella Handelshögskola. När det gäller förekomst i medierna toppas listan av Kent Asp och Lennart Weibull, båda vid Göteborgs universitet.

Mer information om boken som undersökningen ingår i finns på Institutet för Mediestudiers hemsida.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Alla partibidrag borde redovisas offentligt

Igår på nyhetsplats och idag på ledarplats har Dagens Nyheter tagit upp frågan om privata bidrag till de politiska partierna. Idag är det upp till partierna själva att avgöra om de vill redovisa vilka som skänker pengar och hur mycket de ger, vilket gör Sverige till ett av mycket få demokratiska länder där det inte är lag på att partierna måste redovisa bidrag över en viss summa. Av riksdagspartierna är det framförallt moderaterna som är emot en förändring. Enligt deras argumentation vore det att bryta valhemligheten om man införde en lag på att alla partibidrag – givare och summor – över ett visst belopp måste redovisas öppet.

Det är ett mycket ihåligt argument. Valhemligheten handlar om att alla ska ha rätt att hålla hemligt vilket parti man röstar på. Den handlar om att det ska vara frivilligt om man vill uppge hur man röstar. Om man skulle införa lag på att alla partibidrag över en viss summa – säg 20 000 kronor – måste redovisas offentligt skulle alla fortfarande ha rätt att själva bestämma om man vill ge pengar och om man vill ge en summa som överstiger den satta gränsen. Dessutom är det skillnad på att rösta och på att ge pengar, och valhemligheten handlar om rätten att hålla hemligt vilket parti man röstar på.

Argumenten för en lag att alla privata partibidrag ska vara offentliga är desto starkare. Det främsta argumentet är att det minskar risken för korruption och otillbörligt inflytande i politiken. Korruption är en plåga i en rad länder världen över, och det vore naivt att tro att risken för korruption är mindre i Sverige än i andra länder. Korruption riskerar att frodas överallt där regelverket inte tvingar fram öppenhet, och inget land är immunt.

Det finns därför alla skäl för de partier i riksdagen som är för en lag på området att fortsätta driva frågan. Och om moderaterna inte byter inställning finns det skäl för de övriga partierna – även de som ingår i regeringen tillsammans med moderaterna – att köra över dem. Demokratin och vikten av att bekämpa och minska risken för korruption bör väga tyngre än andra partitaktiska hänsyn.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny tidskriftsartikel publicerad

Nu har senaste numret av forskartidskriften Media, Culture & Society publicerats. I den medverkar David Nicolas Hopmann från University of Southern Denmark och jag med en gemensam artikel med titeln: The Rise of the Media Punditocracy? Journalists and Media Pundits in Danish Election News 1994-2007. Artikeln handlar i korta drag om journalisters synlighet och användandet av journalister och mediekommentatorer i dansk valjournalistik under valrörelserna mellan 1994 och 2007. Resultaten visar bland annat – i linje med våra hypoteser – att den journalistiska synligheten och användandet av journalister och mediekommentatorer har ökat över tid, men också att utvecklingen inte har varit linjär.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar