Nytt boktips: ”Strategy in Information and Influence Campaigns”, av Jarol B. Manheim (2011)

Publicerat den februari 28, 2011 av jesperstromback

En av de ledande amerikanska forskarna på området strategisk kommunikation, och mer specifikt strategier för informations- och påverkanskampanjer, är Jarol B. Manheim. Det var därför med höga förväntningar som jag började läsa hans senaste bok, Strategy in Information and Influence Campaigns. How Policy Advocates, Social Movements, Insurgent Groups, Corporations, Governments and Others Get What They Want (Routledge, 2011).

De förväntningarna infriades utan tvekan. Inom kategorin böcker som handlar om strategier för informations- och påverkanskampanjer är det en av de bästa böckerna jag har läst. På ett mycket välstrukturerat och systematiskt sätt går Manheim igenom de olika beståndsdelarna av hur man planerar för, genomför och – om man är måltavla – försvarar sig emot kampanjer som syftar antingen till att informera eller påverka. Boken fokuserar särskilt på de strategiska, till skillnad från de taktiska och tekniska, aspekterna av informations- och påverkanskampanjer.

Det är med andra ord ingen bok om hur man gör för att informera eller påverka. Det är en bok om hur man tänker och planerar för att bedriva effektiva informations- och påverkanskampanjer.  Den begränsar sig inte heller till partipolitiska aktörer och deras strategier, utan omfattar intressegrupper, företag, myndigheter, och en rad andra organisationer som bedriver kampanjer för att informera eller påverka. Det ger den en bredd som många andra böcker om strategisk (politisk) kommunikation saknar.

Om man är intresserad av, studerar, forskar om eller arbetar med strategisk kommunikation och informations- eller påverkanskampanjer är det en bok som bör vara av stort intresse och som starkt kan rekommenderas.

 

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Public service, demokratin och mediernas kommersialisering

Publicerat den februari 20, 2011 av jesperstromback

Debatten om public service, demokratin och mediernas kommersialisering fortsätter. Det är positivt, även om en del inlägg tyvärr präglas väl mycket av antingen reflexmässiga attacker mot eller försvar av public service alternativt kommersiella medier (se bland annat Mattias Svenssons inlägg). Det leder till en förenklad debatt och försvårar en djupare analys av medieutvecklingens både positiva och negativa sidor.

Ur mitt perspektiv handlar frågan om public service och mediernas kommersialisering ytterst om demokratin och dess behov av välinformerade medborgare. Om vi utgår från att demokratin behöver välinformerade medborgare för att fungera väl behövs det medier som tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik. Principiellt spelar det ingen roll om nyhets- och samhällsjournalistiken tillhandahålls av public service eller kommersiella medier: det avgörande är att de breda medierna tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik av god kvalitet.

Ur det perspektivet har medieutvecklingen under de senaste 20 åren haft både positiva och negativa sidor. De positiva sidorna dominerar, men om mediesystemets kommersialisering går för långt riskerar de negativa sidorna att få allt större genomslag.

Medieutvecklingen har varit positiv i den meningen att det aldrig förr har funnits ett lika rikt utbud av nyhets- och samhällsjournalistik och olika samhälls- och informationsinriktade program. Inte minst TV4, men även kanaler som Axess och under perioder TV8, har vid sidan av Sveriges Television varit mycket viktigt. Konkurrensen mellan framförallt Sveriges Television och TV4 har också vitaliserat samhällsjournalistiken, och med fler kanaler som sänder nyheter och olika samhällsdebatterande program har mångfalden ökat.

Samtidigt har den ökade konkurrensen och kommersialiseringen – tillsammans med teknikutvecklingen och människors förändrade livsvanor – satt nyhets- och samhällsjournalistiken under en allt hårdare press. Resurserna för grävande journalistik och genomarbetade reportage har minskat, kraven att programmen ska fånga tittare har ökat, och nyhets- och samhällsjournalistiken har populariserats på ett sätt som många gånger riskerar att drabba dess kvalitet. Exempel på det är att andelen så kallade mjuka nyheter om olyckor, brott och sådant som har ett omedelbart publikintresse har ökat medan andelen så kallade hårda nyheter om politik och samhälle har minskat; att nyheterna har blivit allt mer lättsamma, inte minst i ton och tilltal; att tempot har höjts; och det finns mycket som tyder på att politikens innehåll får allt mindre uppmärksamhet i nyheterna medan det politiska spelet får allt större utrymme.

I grova drag kan man säga att nyhets- och samhällsjournalistiken har gått från en ambition att spegla, till att granska, tolka, och slutligen beröra. Strävan efter att beröra publiken behöver i och för sig inte vara problematisk i sig själv, men blir det ur ett demokratiskt perspektiv om eller när den strävan blir viktigare än strävan att tillhandahålla sådan information som människor behöver för att kunna ta ställning i samhällsfrågor.

Minskat relativt utrymme för journalistiken och försämrad journalistik kvalitet är två av de risker som den ökade kommersialiseringen för med sig. En kanske ännu större utmaning följer emellertid av att det ökade medieutbudet gör att mediekonsumtionen allt mer präglas av vilka intressen och motivationer människor har. Samtidigt som det aldrig har varit lättare att hitta nyhets- och samhällsjournalistik har det aldrig varit lika enkelt att undvika den helt och hållet. Det gör att mediekonsumtionen skiljer sig allt mer mellan de som är och de som inte är intresserade av politik och samhälle, vilket i sin tur leder till ökade kunskapsklyftor. Det i sin tur riskerar leda till klyftor i det politiska deltagandet.

Dessvärre följer dessa klyftor i stora drag andra etablerade sociala skiljelinjer som grundar sig i socioekonomisk ställning och utbildningsnivå. Även här följer Sverige utvecklingen i andra länder, inte minst i USA där antalet TV-kanaler började öka mycket tidigare än i Sverige och fortfarande är mycket större. Risken är överhängande att vi går mot en framtid där TV-landskapet med bara några få undantag domineras av underhållning, och där en mindre, välutbildad elit har förmågan att söka sig fram till och välja den goda journalistiken medan den större gruppen väljer bort nyheter helt eller nöjer sig med mindre kvalificerad journalistik.

Det är i det här perspektivet public service roll bör ses. Så länge public service bidrar till att det finns en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik, och till att den når också andra än en mindre informationselit, fyller public service en mycket central roll. Dessutom visar både svensk och internationell forskning att starka public service medier bidrar till att också de kommersiella medierna satsar mer på nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella medier gör i länder som saknar starka public service medier.

Lika viktigt som det var att avskaffa etermediemonopolet, lika viktigt är det att försöka säkerställa att det svenska mediesystemet tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik. Så länge public service bidrar till det finns det all anledning att värna starka public service medier. Den dag som public service inte bidrar till det finns det få skäl att värna dem.

Frågan handlar inte om public service eller inte. Frågan handlar om vilken mediepolitik och vilket mediesystem som bidrar till demokratin och dess behov av välinformerade medborgare.

(Inlägget bygger delvis på mitt kapitel TV-landskapets revolution i Älskade, hatade – 14 röster om TV, redigerad av Mats Bergstrand. Det kapitlet kan laddas ner här och innehåller en djupare genomgång av det svenska TV-landskapets förändringar sedan monopolets avskaffande)

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Om behovet av public service

Publicerat den februari 19, 2011 av jesperstromback

På dagens DN Debatt skriver Mats Svegfors och Cilla Benkö, vd respektive vice vd på Sveriges Radio, en debattartikel där de hävdar att regeringen öppnar för strid om public service: ”Under de närmaste dagarna kommer frontlinjerna att börja dras upp i en strid om public service som sannolikt blir en av de större samhällsfrågorna under de närmaste åren”. Enligt Svegfors och Benkö har de kommersiella intressena blivit ”starkare och mer tilltagsna”, samtidigt som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nyligen öppnade för att minska public servicebolagens budgetar. Till detta kommer att ”de kommersiella medierna [blir] alltmer renodlat kommersiella”. Slutsatsen de drar är att:

Det sker en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism tar över där tidigare medvetna publicister rådde. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och därmed för många tittare och lyssnare?

Samtidigt som man alltid bör vara skeptisk till svepande argument om ”radikal kommersialisering” har Svegfors och Benkö i grunden rätt. Sedan cirka 20 år tillbaka sker en successiv om än inte radikal kommersialisering, vars konsekvenser ur ett demokratiskt perspektiv kan bli långtgående. Här visar både svensk och internationell forskning inte bara att public service medier tillhandahåller ett mycket större och bredare utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella medier gör, utan också att starka public service medier i ett land bidrar till att kommersiella kanaler satsar mer på nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella kanaler gör i länder som saknar stark public service.

Både direkt och indirekt bidrar starka public service medier därmed till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik. Ur ett demokratiskt perspektiv är det ett avgörande argument för behovet av starka public service medier. Demokratin behöver medborgare som är välinformerade, och medborgarna behöver ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik som sänds vid olika och attraktiva tidpunkter för att kunna bli och hålla sig informerade.

Detta är inte minst viktigt för att undvika att kunskaps- och informationsklyftorna inte växer allt för mycket. De som har ett stort intresse för politik och samhälle kan och kommer i de flesta mediemiljöer att leta sig fram till god nyhets- och samhällsjournalistik. För att även de som är mindre intresserade av politik och samhälle i vid mening ska nås av god nyhets- och samhällsjournalistik är dock själva mediemiljön avgörande, och i det perspektivet är framförallt lokaltidningarna och public service centrala.

Så länge public service bidrar till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik – och därmed till en mediemiljö som underlättar inte bara för de mest motiverade att hålla sig informerade – finns det därför starka skäl att värna starka public service medier.

 

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Nytt nummer av Political Communication Report

Publicerat den februari 18, 2011 av jesperstromback

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, nyhetsbrevet som ges ut av sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Association, just publicerats.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vilka länder följer efter Tunisien och Egypten?

Publicerat den februari 16, 2011 av jesperstromback

Efter regimernas fall i först Tunisien och sedan Egypten har det förekommit många spekulationer om i vilka länder – om några – som det är sannolikt att liknande händelseutvecklingar kommer att ske. Enligt en ny studie som Time Magazine rapporterar om beror svaret i stor utsträckning på gapet mellan demokratiska förväntningar och den demokratiska verkligheten i olika länder.

Om friheten och demokratin är begränsad samtidigt som befolkningarnas förväntningar på mer demokrati också är begränsad är gapet litet, och därmed också sannolikheten att folkliga protester mot regimerna ska växa sig starka. Om däremot friheten och demokratin är begränsad samtidigt som befolkningen har höga förväntningar på ökad frihet och demokrati är gapet stort, och därmed ökar sannolikheten att folkliga protester ska växa sig starka.

Än så länge är den fullständiga studien – av statsvetarna Tamir Sheafer och Shaul Shenhav – inte publicerad, men enligt artikeln i Time visar den att det demokratiska gapet är betydande i bland annat Iran, Marocko och Saudi Arabien, men att det är betydligt mindre i Algeriet och Malaysia. Kanske ger det en indikation på vilka länder som möjligen kommer att följa efter Tunisien och Egypten? En intressant studie och artikel är det i vilket fall.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Ny tidskriftsartikel publicerad i Political Communication

Publicerat den februari 9, 2011 av jesperstromback

Nu har det senaste numret av tidskriften Political Communication publicerats online, i vilket Adam Shehata och jag medverkar med artikeln A Matter of Context. A Comparative Study of Media Environments and News Consumption Gaps. I artikeln undersöker vi hur betydelsen av individuella faktorer (exempelvis utbildning och politiskt intresse) för mediekonsumtionen påverkas av i vilka medie- eller informationsmiljöer människor lever i. Huvudsyftet med artikeln är att ”investigate whether media environmental factors have an additional effect on news media consumption after controlling for individual-level factors and whether socioeconomic status and personal motivations are more strongly related to news consumption in some media environments than in others”. För att citera artikelns abstract:

Research has shown that individual-level characteristics such as socioeconomic status and political interest are becoming more important as predictors of news consumption in a rapidly changing media environment. Despite this general trend, this article argues that the importance of individual-level predictors of news consumption varies between national media environments. We use extensive survey data from 16 European countries and multilevel modeling in order to investigate both contextual-level and cross-level effects on news consumption. The results show that media environment characteristics have additional effects on news consumption beyond the effects of individual-level characteristics such as education and political interest, but also moderating impacts on these individual-level predictors of news consumption. More specifically, national media environments characterized by higher levels of newspaper-centrism are related to smaller gaps in newspaper reading between those with high and low levels of education and political interest. Lower degrees of newspaper-centrism are, on the other hand, related to a weaker “lower-class bias” of television news and larger gaps in news consumption between those with and without high political interest. These findings are discussed in light of previous research on news consumption, knowledge, and participation gaps as well as cross-national comparative research.

Det känns väldigt bra att den här artikeln nu har blivit publicerad, dels därför att det är en av de artiklar jag är mest nöjd med själv och dels därför att Political Communication är en av de tidskrifter som det är svårast att bli publicerad i. Deras så kallade acceptance rate är endast cirka 7 procent, medan många andra tidskrifter har acceptance rates som ligger mellan 10 och 25 procent. Att artikeln nu har blivit publicerad finns det därför skäl att fira vid tillfälle :).

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Nytt boktips: ”Campaigning in the Twenty-First Century” av Dennis W. Johnson (2011)

Publicerat den februari 6, 2011 av jesperstromback

Om man är intresserad av politiska kampanjstrategier och taktiker och hur de har förändrats under det senaste decenniet har det precis kommit en bok som starkt kan rekommenderas: Campaigning in the Twenty-First Century. A Whole New Ballgame? av Dennis W. Johnson (Routledge, 2011). På endast cirka 100 sidor går Johnson, som tidigare publicerat flera andra böcker om politiska kampanjer, igenom vad som kännetecknar nutida professionaliserade valkampanjer och hur de har förändrats inte minst som en följd av nya informationsteknologier.

Även om boken har en amerikansk slagsida bör den vara av stort intresse också för svenska forskare, studenter, politiker, konsulter och andra som intresserar sig för valkampanjer ur antingen ett teoretiskt eller praktiskt perspektiv. Boken är skriven för en bredare publik snarare än för akademiker, och är genomgående mycket välskriven och fylld av intressanta exempel. Det kapitel som jag själv tycker var intressantast är det som handlar om målgruppstänkande och microtargeting, ett område där amerikanska valkampanjer ligger oerhört långt före Sverige, men även de kapitel som handlar om hur de nya informationsteknologierna påverkar kampanjstrategierna och taktikerna är mycket intressanta. Som introduktionsbok till amerikanska politiska kampanjer bör boken fungera perfekt.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Call for Papers: Comparing Political Communication Across Time and Space

Publicerat den februari 4, 2011 av jesperstromback

Nu har sektionen för Political Communication inom European Communication Research and Education Association (ECREA) precis publicerat ett Call for Papers för 2011 års konferens. Konferensen kommer att hållas i Madrid, den 20-21 oktober, och temat för konferensen är Comparing Political Communication Across Time and Space. Mer information om konferensen finns här.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Lästa böcker i januari

Publicerat den februari 4, 2011 av jesperstromback

Ur ett bokperspektiv började det nya året på ett bra sätt. Dels kom det flera nya och intressanta böcker som nu ligger i ”att läsa”-högen, dels var flera av de böcker jag läste mycket intressanta. De böcker jag läste under januari var:

– Kristina Kappelin (2010): Berlusconi-Italienaren. Brombergs.

– John Allen Hendricks & Lynda Lee Kaid (red): Techno Politics in Presidential Campaigning. New Voices, New Technologies, and New Voters. Routledge.

– Christine Mahoney (2008). Brussels Versus the Beltway. Advocacy in the United States and the European Union. Georgetwon University Press.

– Jesper Falkheimer & Mats Heide (2007). Strategisk kommunikation. Studentlitteratur.

– Frank R. Baumgartner, Jeffrey M. Berry, Marie Hojnacki, David C. Kimball & Beth L. Leech (2009). Lobbying and Policy Change. Who Wins, Who Loses, and Why. University of Chicago Press.

– Bill Kovach & Tom Rosenstiel (2010). Blur. How to Know What’s Ture in the Age of Information Overload. Bloomsbury.

– Gunnar Wetterberg (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Nils Edén. Albert Bonniers förlag.

– Kees Brants & Katrin Voltmer (red) (2011): Political Communication in Postmodern Democracy. Challenging the Primacy of Politics. Palgrave Macmillan.

– Robert L. Heath (red) (2010). The SAGE Handbook of Public Relations. Sage.

I princip samtliga böcker ovan skulle kunna rekommenderas om man är intresserad av de ämnen som behandlas. Om man är intresserad av public relations kan den nyutgivna SAGE Handbook of Public Relations starkt rekommenderas. Om man söker en introduktion till strategisk kommunikation kan Strategisk kommunikation rekommenderas.  Är man intresserad av lobbying kan både Brussels Versus the Beltway och Lobbying and Policy Change starkt rekommenderas. Och är man intresserad av politiska kampanjer och politisk kommunikation kan både Techno Politics in Presidential Campaigning och Political Communication in Postmodern Democracy rekommenderas.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Tveksam opinionsjournalistik och närsynt analys

Publicerat den februari 2, 2011 av jesperstromback

I Dagens Industri idag redovisas en opinionsundersökning som Novus Opinion genomfört bland 485 företagsledare. Enligt den svarar 57 procent nej på frågan ”Tror du att partiet [socialdemokraterna] i valet 2014 kommer att återta sin gamla position”. Det resultatet ligger till grund för rubriken ”Sex av tio tror att S förlorar valet 2014”.

Om den undersökningen kan man säga mycket. Dit hör att mindre än 500 svarspersoner är ett ganska begränsat underlag och att artiklarna i Dagens Industri inte förtydligar hur urvalet har gjorts och vilka som ingår i underlaget. Det enda som sägs är att undersökningen har besvarats av 485 personer och att undersökningen riktar sig till ”chefer och andra ledande befattningshavare inom näringslivet”. Som metodbeskrivning är det alldeles för lite och otydlig information för att undersökningens kvalitet ska kunna bedömas.

Till det kommer att själva frågan är märkligt utformad. Frågan som ställs är om svarspersonerna tror att ”partiet i valet 2014 kommer att återta sin gamla position”, men vad som egentligen avses med ”sin gamla position” är öppet för tolkningar. Som man frågar får man svar, och ställer man otydliga och tvetydiga frågor blir resultaten följaktligen svåra att tolka och förhålla sig till. Att göra som Dagens Industri, dra slutsatsen att undersökningen visar att ”De flesta, 57 procent, räknar med att fler valnederlag följer och att partiets statsbärande ställning i svensk politik är bruten för gott”, är därför sakligt sett mycket tvivelaktigt.

Därmed inte sagt att socialdemokraterna inte har problem. Det har de, och på många sätt förefaller socialdemokraterna vara ett parti i sönderfall, utan vare sig karta, kompass eller ledning.

Att socialdemokraterna har problem behöver dock inte innebära att de inte kan komma igen. Detsamma gäller kristdemokraterna och centerpartiet, vars problem också har diskuterats i medierna. Två-tre år före valet 2010 var det få som trodde att den borgerliga regeringen skulle vinna valet 2010, men ändå lyckades de vända utvecklingen. På samma sätt var det få som i samband med det amerikanska presidentvalet 2008 trodde annat än att Republikanerna var ett parti i sönderfall, men i samband med mellanårsvalet i november 2010 var det likafullt Republikanerna som gick framåt och Demokraterna som backade.

Detta illustrerar att den politiska utvecklingen ibland kan vända mycket snabbt, och att man bör vara försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser om framtiden utifrån observationer som ligger i den nära samtiden. Kortsiktighet och närsynthet är alltid ett problem, och det såväl i politiken som bland bedömare av den politiska utvecklingen.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar