Om behovet av public service

På dagens DN Debatt skriver Mats Svegfors och Cilla Benkö, vd respektive vice vd på Sveriges Radio, en debattartikel där de hävdar att regeringen öppnar för strid om public service: ”Under de närmaste dagarna kommer frontlinjerna att börja dras upp i en strid om public service som sannolikt blir en av de större samhällsfrågorna under de närmaste åren”. Enligt Svegfors och Benkö har de kommersiella intressena blivit ”starkare och mer tilltagsna”, samtidigt som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nyligen öppnade för att minska public servicebolagens budgetar. Till detta kommer att ”de kommersiella medierna [blir] alltmer renodlat kommersiella”. Slutsatsen de drar är att:

Det sker en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism tar över där tidigare medvetna publicister rådde. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och därmed för många tittare och lyssnare?

Samtidigt som man alltid bör vara skeptisk till svepande argument om ”radikal kommersialisering” har Svegfors och Benkö i grunden rätt. Sedan cirka 20 år tillbaka sker en successiv om än inte radikal kommersialisering, vars konsekvenser ur ett demokratiskt perspektiv kan bli långtgående. Här visar både svensk och internationell forskning inte bara att public service medier tillhandahåller ett mycket större och bredare utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella medier gör, utan också att starka public service medier i ett land bidrar till att kommersiella kanaler satsar mer på nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella kanaler gör i länder som saknar stark public service.

Både direkt och indirekt bidrar starka public service medier därmed till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik. Ur ett demokratiskt perspektiv är det ett avgörande argument för behovet av starka public service medier. Demokratin behöver medborgare som är välinformerade, och medborgarna behöver ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik som sänds vid olika och attraktiva tidpunkter för att kunna bli och hålla sig informerade.

Detta är inte minst viktigt för att undvika att kunskaps- och informationsklyftorna inte växer allt för mycket. De som har ett stort intresse för politik och samhälle kan och kommer i de flesta mediemiljöer att leta sig fram till god nyhets- och samhällsjournalistik. För att även de som är mindre intresserade av politik och samhälle i vid mening ska nås av god nyhets- och samhällsjournalistik är dock själva mediemiljön avgörande, och i det perspektivet är framförallt lokaltidningarna och public service centrala.

Så länge public service bidrar till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik – och därmed till en mediemiljö som underlättar inte bara för de mest motiverade att hålla sig informerade – finns det därför starka skäl att värna starka public service medier.

 

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Journalistik & medier och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om behovet av public service

  1. Ping: Myten om public service som kvalitetsmedium | Magasinet Neo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s