Efter regimernas fall i först Tunisien och sedan Egypten har det förekommit många spekulationer om i vilka länder – om några – som det är sannolikt att liknande händelseutvecklingar kommer att ske. Enligt en ny studie som Time Magazine rapporterar om beror svaret i stor utsträckning på gapet mellan demokratiska förväntningar och den demokratiska verkligheten i olika länder.
Om friheten och demokratin är begränsad samtidigt som befolkningarnas förväntningar på mer demokrati också är begränsad är gapet litet, och därmed också sannolikheten att folkliga protester mot regimerna ska växa sig starka. Om däremot friheten och demokratin är begränsad samtidigt som befolkningen har höga förväntningar på ökad frihet och demokrati är gapet stort, och därmed ökar sannolikheten att folkliga protester ska växa sig starka.
Än så länge är den fullständiga studien – av statsvetarna Tamir Sheafer och Shaul Shenhav – inte publicerad, men enligt artikeln i Time visar den att det demokratiska gapet är betydande i bland annat Iran, Marocko och Saudi Arabien, men att det är betydligt mindre i Algeriet och Malaysia. Kanske ger det en indikation på vilka länder som möjligen kommer att följa efter Tunisien och Egypten? En intressant studie och artikel är det i vilket fall.
Är inte gapet ganska stort i vissa f.d. öststater?
En annan faktor som kan inverka är landets utsatthet i förhållande till omvärlden. T ex Ryssland kan känna sig ensamt och isolerat, det kan dämpa viljan i folket att pröva frihet.
Jag är osäker på hur stort gapet är i olika ”öststater”, men ser verkligen fram emot att läsa hela artikeln som refereras i Time när den har publicerats. Spontant gör jag samma bedömning som du när det gäller gapet i olika ”öststater”.