Nya artiklar för nedladdning

Idag har jag lagt till två nya tidskriftsartiklar för nedladdning. Titeln på den första av dessa är ”Not (Yet) a New Era of Minimal Effects: A Study of Agenda Setting at the Aggregate and Individual Levels”. Artikeln är skriven tillsammans med Adam Shehata och handlar om mediernas dagordningseffekter i samband med valet 2010, eller mer precist:

In recent years, profound media environmental changes have sparked a controversy regarding whether we are entering a new era of minimal effects. Focusing on one of the most important media effect theories, agenda setting, this study combines a panel survey and a media content analysis to test three claims derived from the new era of minimal effects discussion: (1) that recent media environmental changes have reduced the agenda setting influence of traditional news media to non-significance, (2) that increased opportunities for media choice have made partisan selective exposure the key mechanism behind media effects, and (3) that the availability of alternative online news sources reduces susceptibility to agenda setting effects from the traditional news media. Among other things, the results show that traditional news media still exert agenda-setting influence on both the aggregate and individual levels, but that these effects are weakened by use of multiple online news media. Overall, the results suggest that a generalized “we” have not (yet) entered a new era of minimal effects, and that certain media system characteristics are likely to condition the pace of any potential transition to a new minimal effects era.

Titeln på den andra artikeln är ”Do Campaign Strategies and Tactics Matter? Exploring Party Elite Perceptions of What Matters When Explaining Election Outcomes”, och den är skriven tillsammans med Christina Grandien och Kajsa Falasca. Som titeln antyder handlar den om hur svenska riksdagsledamöter ser på väljarna och på hur viktiga olika faktorer är när det gäller att förklara varför människor röstar som de gör. Särskilt fokus ligger på vilken betydelse som tillskrivs olika kampanjstrategier och taktiker. För att citera artikelns abstract:

In research on political campaign communication, it is often assumed that campaign strategies and tactics are highly important for explaining election outcomes. In contrast, most research in political science tends to emphasize the importance of political substance, long-term factors such as party identification, and real-world conditions for explaining election outcomes.

Although political parties in practice treat election campaigns as highly important and consequential, there is virtually no research on how party elites perceive the importance of campaign strategies and tactics when explaining election outcomes. Hence, drawing on a survey among Swedish members of parliament, this study investigates party elite perceptions of what matters when people decide which party to vote for and of what matters when explaining election outcomes. In brief, the results show that members of parliament perceive campaign strategies and tactics as significantly less important than the substance of politics. In the concluding analysis, the implications of the results are analyzed.

Båda artiklarna kan, liksom en rad andra publikationer, laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Mediernas makt, Strategisk kommunikation | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om ”myten om nyhetsundvikaren”

För en tid sedan skrev Robert Brännström ett intressant blogginlägg med rubriken ”Myten om nyhetsundvikaren”. I likhet med Brit Stakstons inlägg i Journalisten nyligen (se min replik här) driver Brännström tesen att nyhetsundvikande egentligen inte är ett problem, och om det är ett problem så är det överdrivet.

Kärnan i Brännströms kritik består av två delar. Den enda handlar om att de studier som jag själv och andra har gjort är bristfälliga, framförallt därför att de inte fångar upp den digitala nyhetsanvändningen. Den andra handlar om att det som borde vara mest intressant är ”output snarare än input”, det vill säga att vi som forskare borde ”titta på hur informerade medborgarna är istället för att se om de konsumerar nyheter enligt en mall som sattes upp för snart 30 år sedan”. Eftersom detta är en viktig fråga – inte minst ur ett demokratiskt perspektiv – finns det skäl att diskutera Brännströms kritik lite mer ingående.

Låt mig börja med att konstatera att diskussionen och forskningen kring nyhetsundvikande inte är ett svenskt fenomen. En likartad diskussion förs i flera länder, och det finns en rad studier som med lite olika metoder och olika empiriska material undersöker förekomsten av nyhetsundvikare och jämför antingen över tid eller mellan länder. Nedan listar jag några exempel på internationella studier. Jag känner också till ett flertal studier som ännu inte har publicerats men som också behandlar nyhetsundvikande och dess konsekvenser.

Den första och som jag uppfattar det mest väsentliga kritiken från Brännström är att studierna kring nyhetsundvikande är missvisande eftersom de inte fångar upp användandet av digitala medier, eller mer specifikt digitala medier som är fristående från traditionella nyhetsmedier. Den kritiken har han i huvudsak rätt i. De studier som än så länge har publicerats undersöker användandet av traditionella nyhetsmedier – i deras traditionella eller digitala versioner – och fångar inte användandet av renodlat digitala medier som exempelvis Omni eller Politism. De undersöker inte heller användningen av internationella medier såsom exempelvis New York Times eller BBC. Samtidigt väger den kritiken inte lika tungt som Brännström tycks anse. Det främsta skälet är att det finns tydliga samband mellan i vilken utsträckning man följer traditionella nyhetsmedier och olika digitala nyhetsmedier. Visst finns det undantag och anekdotiska exempel – personer som bara konsumerar digitala nyhetsmedier som Omni eller bara utländska nyhetsmedier som BBC – men de allra flesta som konsumerar Omni och BBC tar också del av svenska nyhetsmedier som  Rapport, Aktuellt, Dagens Nyheter och/eller Aftonbladet, för att ta några exempel.

De studier som jag själv varit med om att göra bygger på ett samlat index över människors användning av tv-nyheter, radio-nyheter och tidningsläsning antingen på papper eller digitalt. Indexet sträcker sig från 0 till 27, och de som får ett indexvärde under 9 definieras som nyhetsundvikare. För att komma över det värdet – och inte räknas som nyhetsundvikare – räcker det med att man exempelvis läser morgontidningen dagligen och åtminstone någon gång i veckan läser någon kvällstidning eller ser eller lyssnar på något nyhetsprogram. Det är inte någon särskilt hög tröskel. Sedan är det självklart så att den exakta andelen som räknas som nyhetsundvikare beror på var man lägger tröskeln. Skulle man sänka den skulle färre räknas som nyhetsundvikare, skulle man höja den skulle fler räknas som det.

Trenden över tid skulle dock vara densamma, och det är det – och det allt starkare sambandet mellan politiskt intresse och nyhetskonsumtion – som är kärnan i de studier som jag själv varit inblandad i och som Brännström kritiserar. Det kan också tilläggas att nya – ännu inte publicerade – studier visar att andelen nyhetsundvikare ökar också om man tar hänsyn till nyhetskonsumtionen via mobiltelefoner.

Med andra ord visar forskningen att andelen nyhetsundvikare ökar över tid, även om den absoluta andelen beror på var man lägger tröskeln och vilken typ av medieanvändning man tar hänsyn till. Enskilda undantag och anekdoter till trots finns mycket lite som talar för att användningen av digitala medier som är helt oberoende av de traditionella nyhetsmedierna kompenserar för icke-användandet av traditionella nyhetsmedier.

Den andra kritiken från Brännström går ut på att man borde mäta output istället för input, det vill säga hur informerade medborgarna är och mediernas betydelse i det sammanhanget. Här finns det en mängd forskning som handlar om mediekonsumtionens betydelse för människors kunskaper om politik och samhälle. Även om det finns många nyanser i den forskningen visar den i grund och botten att det finns positiva samband mellan användningen av traditionella medier och kunskaper om politik och samhälle. För svensk del var jag med och gjorde en studie som med avseende på riksdagsvalet 2010 undersökte kunskapseffekter av följande typer av mediekonsumtion: traditionella medier online, partiernas hemsidor och sociala medier (inklusive bloggar). Den visade att de enda positiva kunskapseffekterna fanns för de traditionella medierna online (mer om studien här). Med andra ord, även när man fokuserar på output och människors kunskaper om politik och samhälle tyder forskning på att det är centralt att följa de traditionella nyhetsmedierna i deras analoga eller digitala former.

Om några veckor kommer jag dessutom redovisa en ny rapport som jag har skrivit åt Demokratiutredningen (läs gärna mer här). Utan att föregå presentationen allt för mycket kan det sägas att den också visar vikten av att ta del av nyhetsmedierna om man utgår från demokratins behov av informerade medborgare.

Till detta ska läggas att jag nu håller på med en treårig studie som handlar om de förändrade medielandskapen och demokratin. Som en del av det kommer jag att göra ett flertal delstudier som på olika sätt undersöker olika typer av nyhets- och medieanvändning och dess betydelse för politiska kunskaper, politiskt deltagande och den sociala sammanhållningen. Jag kommer också att följa människors medieanvändning över en treårsperiod. I den studien har jag även med mått på i vilken utsträckning människor följer renodlat digitala medier som exempelvis Omni. Det kommer därför att finnas många skäl att återkomma till dessa frågor.

Om dessa kommande studier skulle visa sig att oron för nyhetsundvikande är överdriven vore jag bara glad. Tills dess och utifrån befintlig forskning är jag dock mer orolig över den övertro på digitala medier och dess effekter som vissa ger uttryck. Tyvärr – och jag vill understryka att jag menar tyvärr – tyder det mesta på att de som framförallt använder sig av digitala medier för att följa nyheterna och skaffa sig information om politik och samhälle är de som har ett stort politiskt intresse och som också följer traditionella nyhetsmedier. Därmed riskerar de digitala medierna öka snarare än minska kunskapsklyftorna.

– – – – – – – – – – –

I det här sammanhanget ska det bli mycket intressant att se vad den nya medieutredning som regeringen har tillsatt kommer att komma fram till. Direktiven är mycket bra, och tar en tydlig utgångspunkt i demokratin, men tidsramarna är mycket tajta. Redan den 31 oktober i år ska de första analyserna presenteras och i april nästa år ska utredningen vara helt klar. Jag blir också lite orolig när jag läser att utredningens ordförande Anette Novak inte tycks se de demokratiska riskerna med nyhetsundvikandet. Samtidigt önskar jag medieutredningen all lycka till: den har en svår uppgift framför sig!

– – – – – – – – – – –

Exempel på studier kring nyhetsundvikande:

* Aalberg, Toril, Blekesaune, Arild & Elvestad, Eiri (2013). Media Choice and Informed Democracy: Toward Increasing News Consumption Gaps in Europe? International Journal of Press/Politics 18(3), 281-303.

* Blekesaune, Arild, Elvestad, Eiri & Aalberg, Toril (2012). Tuning out the World of News and Current Affairs – An Empirical Study of Europe’s Disconnected Citizens. European Sociological Review 28(1), 110-126.

* Ksiazek, Thomas B., Malthouse, Edward C., & Webster, James G. (2010). News-seekers and Avoiders: Exploring Patterns of Total News Consumption Across Media and the Relationship to Civic Participation. Journal of Broadcasting & Electronic Media 54(4), 551-568.

* Prior, Markus (2005). News vs. Entertainment: How Increasing Media Choice Widens Gaps in Political Knowledge and Turnout. American Journal of Political Science 49(3), 557-592.

* Strömbäck, Jesper, Djerf-Pierre, Monika & Shehata, Adam (2013). The Dynamics of Political Interest and News Media Consumption: A Longitudinal Perspective. International Journal of Public Opinion Research 25(4), 414-435.

 

Publicerat i Aktuellt, Internet & sociala medier, Journalistik & medier | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Är nyhetsundvikande ett demokratiskt problem?

I det senaste numret av tidningen Journalisten skriver Brit Stakston en debattartikel med rubriken ”Enkelt att gömma sig bakom nyhetsundvikare”. Kärnan i artikeln tycks vara att det inte är något egentligt problem att fler blir nyhetsundvikare. Bland annat skriver hon att ”Medieforskningen hamnar fel när det som kan räknas som nyheter endast är det som kommer från traditionella medieföretag” och att ”Det allvarliga med begreppet nyhetsundvikare är att det hindrar den nödvändiga digitala utvecklingen”.

Detta är en syn som jag inte delar, även om man alltid kan diskutera exakt hur man ska definiera ”nyhetsundvikare”, och även om det absolut finns behov av mer forskning för att försöka fånga i vilken utsträckning människor ersätter traditionella medier med digitala och sociala medier. Detta utgör också en del av mitt pågående forskningsprojekt om de förändrade medielandskapen och demokratin.

Så här långt tyder dock forskning, som jag skriver i min replik till Stakston, på att ”de som i första hand exponerar sig för nyheter och politisk information på nätet är de politiskt intresserade, och de tenderar också att konsumera traditionella nyhetsmedier i högre grad än andra. Nya medier kan fånga en del, inte minst yngre, som väljer bort traditionella nyhetsmedier, men framförallt når de dem som också konsumerar traditionella nyhetsmedier.”

Om det vore så att de som är nyhetsundvikare vad gäller radio, tv och tidningar (på papper eller digitalt) kompenserade det genom att följa nyheterna på annat sätt vore problemet ur ett demokratiskt perspektiv betydligt mindre, och jag önskar att så vore fallet. Tills forskning visar att så är fallet menar jag dock att ”Nyhetsundvikare är ett verkligt problem”, för att citera rubriken på min replik, som behöver diskuteras mycket mer än vad som hittills skett.

Enkelt uttryckt: för att demokratin ska fungera krävs det att människor är åtminstone någorlunda informerade om politik och samhälle, och den främsta källan till information om politik och samhälle är fortfarande – trots att sociala medier har blivit viktigare – de traditionella nyhetsmedierna i antingen deras traditionella eller digitala format. Därför är det ett demokratiskt problem om allt fler väljer bort nyhetsmedierna.

 

 

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Internet & sociala medier, Journalistik & medier | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Författarkväll med Strömbäck och Schlingmann

2015-03-18 Schlingmann & Strömbäck.jpgDen 18 mars är det dags för Bokens Afton på Akademibokhandeln i Sundsvall. Då kommer jag att presentera och prata om min bok ”Makt, medier och samhälle. En introduktion till politisk kommunikation” medan Per Schlingmann kommer att presentera och prata om sin och Kjell A. Nordströms bok ”Urban Express”. Alla som befinner sig i Sundsvall är varmt välkomna: biljetter finns att köpa hos Akademibokhandeln.

Mer information om min medverkan finns här. Mer om Per Schlingmanns medverkan finns här.

Varmt välkomna!

Publicerat i Aktuellt, Politisk kommunikation | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Fri nedladdning av ”Communicating Politics”

Communicating PoliticsNu finns boken Communicating Politics. Political Communication in the Nordic Countries för fri nedladdning via Nordicoms hemsida. Bokens redaktörer är jag själv, Toril Aalberg och Mark Ørsten, och totalt innehåller den femton kapitel:

Del I: Political Communication Systems in the Nordic Countries

1. Political Communication in the Nordic Countries. An Introduction

Jesper Strömbäck, Mark Ørsten & Toril Aalberg

2. Media and Politics in Denmark

Anders Esmark & Mark Ørsten

3. Media and Politics in Finland

Tom Moring

4. Media and Politics in Iceland

Ólafur Th. Hardarson

5. Media and Politics in Norway

Helge Østbye & Toril Aalberg

6. Media and Politics in Sweden

Jesper Strömbäck & Lars Nord

Del II: Cases in Nordic Political Communication

7. Conflicting Representations in the European Parliamentary Elections

Tom Anderson

8. Visualizing Egalitarianism. Political Print Ads in Denmark

Jens E. Kjeldsen

9. Plus ça change, plus c’est la même chose? The Evolution of Finnish Web Campaigning 1996-2004

Tom Carlson & Kim Strandberg

10. Popularized Election Coverage? News Coverage of Swedish Parliamentary Election Campaigns 1979-2006 

Bengt Johansson

11. From Public Educator to Interpreting Ombudsman. Regimes of Political Journalism in Swedish Public Service Broadcasting 1925-2005 

Monika Djerf-Pierre & Lennart Weibull

12. Aestheticizing Politics. Non-verbal Political Communication in Danish TV Documentaries 

Iben Have & Anne Marit Waade

13. This Is the Issue: Framing Contests and Media Coverage 

Øyvind Ihlen & Sigurd Allern

14. Organizing Audiovisual Campaign Coverage. Influence on Power Relations Between Media and Politics in Norway 

Kjersti Thorbjørnsrud

15. Conclusions. Similarities and Differences between the Nordic Countries

Mark Ørsten, Toril Aalberg & Jesper Strömbäck

För mer information om boken, se Nordicoms hemsida.

 

Publicerat i Aktuellt, Politisk kommunikation | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

På plats i Kanada för att gästforska och föreläsa

image-1-jesper-642x336I natt svensk tid landade jag i Kanada, där jag den här och nästa vecka kommer att befinna mig som gästforskare vid Centre for the Study of Democratic Citizenship (CSDC). Det är ett forskningsinstitut som är knutet till Université de Montréal och McGill University i Montreal och Université Laval i Quebec City, och som samlar flera av Kanadas ledande forskare inom områden som bland annat medborgerligt engagemang och demokratisk representation.

Som en del av detta kommer jag bland annat att hålla ett par föreläsningar på temat Mediatization of Politics. Reshaping Politics and Transforming Democracies i Montreal och Quebec City, samt givetvis träffa studenter och forskare vid CSDC. Det ska bli mycket intressant, och jag ser fram emot många fruktbara diskussioner!

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nytt bokkapitel om strategisk politisk kommunikation

StrategicCommunicationNu har den pinfärska boken The Routledge Handbook of Strategic Communication, redigerad av Derina Holtzhausen och Ansgar Zerfass, precis kommit från tryckeriet. I den medverkar Spiro Kiousis och jag med ett gemensamt kapitel om strategisk politisk kommunikation och politisk public relations. Titeln på kapitlet är The strategic context of political communication, och i det diskuterar vi bland annat relationship cultivation, reputation management, agenda buildning, issues management, framing och crisis communication i politiska kontexter. Kapitlet bygger vidare på och utvecklar de resonemang som vi förde i boken Political Public Relations. Principles and Applications liksom i ett kapitel i boken Political Communication.

Mer information om The Routledge Handbook of Strategic Communication och dess innehåll finns här. För den som är intresserad av public relations i politiska kontexter kan också tidskriftsartikeln Political Public Relations: Old Practice, New Theory-Building rekommenderas. Den kan laddas ner gratis här.

Idag har jag också uppdaterat listan med mina engelska publikationer med det nya kapitlet.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Strategisk kommunikation | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar