Om mediernas vänster- och högervridning

Mitt intryck är att debatten kring mediernas politiska partiskhet, och framförallt dess vänstervridning, har tilltagit avsevärt under det senaste året. Inte minst på sociala medier är det många som uttalar sig om vänstervridning som om det vore ett faktum. Ibland kopplas det också samman med påståendet om att medierna på ett systematiskt sätt missgynnar Sverigedemokraterna. Påfallande sällan verkar de som debatterar saken dock ha koll på den forskning som finns.

För forskning finns det faktiskt, inte minst när det gäller mediernas bevakning av de politiska partierna under valrörelser. Detta har undersökts av Kent Asp ända sedan 1979. För 2014 har inga resultat publicerats ännu, men det är ganska osannolikt att det valet skulle avvika på något särskilt sätt jämfört med tidigare val.

I sina studier använder sig Asp av ett så kallat aktörsbehandlingsindex för att undersöka bevakningen av de politiska partierna och regeringsalternativen. Indexet bygger, för att citera Asp (2011, sid. 44), ”på fyra komponenter: (1) antal gånger aktören förekommer som agerande aktör, (2) antal gånger aktören får beröm, (3) antal gånger aktören får kritik och (4) antalet gånger aktören omtalas utan att någon värdering görs.” Indexet sträcker sig på –100 till +100.

Om man enkelt ska sammanfatta hans resultat visar de att det alltid är något eller några partier som gynnas eller missgynnas i varje valrörelse – men också att det är olika partier som gynnas respektive missgynnas i olika valrörelser. Detta är viktigt att notera. Om medierna vore höger- eller vänstervridna skulle samma partier gynnas eller missgynnas i alla valrörelser, men det finns det helt enkelt inget forskningsmässigt stöd för. Det är olika partier som gynnas och missgynnas i olika valrörelser, vilket talar starkt för att det som har betydelse är vilka nyhetsvärderingar som görs. Inte vilka politiska värderingar som ägare, redaktörer eller journalister har.

Detta styrks av att partierna under de senaste valrörelserna har fått väldigt likartad behandling i olika medier. Om exempelvis tidningarnas politiska färg hade betydelse skulle det avspegla sig i att partierna behandlades på olika sätt i olika medier, men så är generellt inte fallet. Inte nuförtiden: över tid har behandlingen blivit allt mer lika. Det gäller också behandlingen av regeringsalternativet. En illustration av det ges i figuren nedan, som visar behandlingen av regeringsalternativen i valrörelserna 1979-2010 (se Asp & Bjerling, 2014, sid. 124).

1979-2010

Två saker sticker ut: den ena är att behandlingen av regeringsalternativen över tid blir allt mer likartad. Den andra är att public service genomgående har legat närmare en balanserad bevakning än de övriga medierna. Tittar man på de enskilda partierna visar Asps resultat samtidigt att de stora partierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – oftare får en negativ bevakning än de mindre partierna. Tittar man på hur aktörsbehandlingsindexet är konstruerat är det dock inte särskilt konstigt: de stora partierna ägnar sig oftare åt att kritisera varandra än andra partier, och det avspeglar sig i mediebilden.

När det gäller de enskilda partierna konstaterar Asp (2011, sid. 48) att ”Oavsett vilket nyhetsmedium man tar del av möter man partierna i ungefär samma utsträckning – och som ganska väl motsvaras av deras opinionsstöd”. Ur det perspektivet, när det gäller synligheten, gynnas med andra ord de stora partierna på bekostnad av de mindre partierna. Även detta återspeglar dock nyhetsvärderingarna snarare än någon form av politiska värderingar: de stora partierna bedöms helt enkelt ha ett större nyhetsvärde.

När det gäller Sverigedemokraterna visar Asps studier en splittrad bild för valrörelsen 2010. Å ena sidan var det bara Socialdemokraterna och Moderaterna som fick mer uppmärksamhet än Sverigedemokraterna. Trots att sd i det valet fick mindre än 6 procent av rösterna var de det tredje mest synliga partiet. Samtidigt fick de mer negativ bevakning än andra partier. Precis som när det gäller det faktum att Moderaterna och Socialdemokraterna ofta får en mer negativ bevakning än övriga partier avspeglar det dock det faktum att de oftare får kritik av andra partier. Att ett parti får en negativ mediebild behöver med andra ord inte betyda att det är medierna eller journalisterna som är kritiska, även om det mycket väl kan förekomma inte minst i så kallade nyhetsanalyser (se Strömbäck, 2013).

Här har jag framförallt fokuserat på Kent Asps studier, eftersom de sträcker sig över en längre tidsperiod än alla andra svenska studier. I stort får hans resultat emellertid stöd också i mina egna studier av de senaste valrörelserna, även om vi använder lite olika mått. För att illustrera detta har jag bland annat undersökt i vilken utsträckning vinklingen av de olika partierna är positiv, neutral eller negativ, och figuren nedan visar det så kallade balansmåttet för valrörelserna 2006 och 2010. Med balansmått avses andelen positiva minus andelen negativt vinklade artiklar och inslag. Dessa studier visar att runt 90 procent av alla nyheter är neutralt vinklade, men att de negativt vinklade nyheterna är vanligare än de positivt vinklade nyheterna (se Strömbäck, 2013).

20062010

Att partierna – i den mån nyheterna är vinklade – oftare får en negativ än en positiv bevakning illustrerar vad som inom forskningen kallas negative bias, det vill säga att medierna utifrån sina nyhetsvärderingar föredrar negativa framför positiva nyheter (se bland annat Lengauer, Esser & Berganza, 2012). Detta drabbar givetvis partierna, men återigen är det svårt att se någon systematik vad gäller hur partierna drabbas. Bästa illustrationen av det är kanske Folkpartiet, som 2006 fick en mycket negativ bevakning. Förklaringen är den så kallade dataintrångsskandalen, som föga förvånande ansågs ha ett stort nyhetsvärde.

För att sammanfatta: Forskningsmässigt finns det väldigt lite stöd för tanken att svensk journalistik systematiskt skulle vara vare sig vänster- eller högervriden. Nog finns det många problem i den svenska politiska journalistiken, men det finns väldigt lite som talar för att en politiskt styrd bevakning hör till dessa. Problemet handlar inte om partipolitisk vridning: problemen handlar snarare om en medialisering där medielogiken och berättartekniker som bland annat tillspetsning, förenkling, polarisering, intensifiering, personifiering och stereotypisering blir allt för styrande för vad medierna rapporterar om och hur rapporteringen utformas (se bland annat Asp, 1986; Strömbäck, 2014). Eller för att citera SNS Demokratiråd 2006:

I regel råder med andra ord ganska stor samstämmighet i hur olika medier värderar partierna och regeringsalternativen, oberoende av journalisternas privata partisympatier, färgen på tidningarnas ledarsidor och ägarnas intressen. När ett parti gynnas eller missgynnas så beror det främst på journalistiska, inte partipolitiska värderingar. Frågan om mediernas tendens handlar därför inte primärt om vänster- eller högervridning, utan om medievridning (Petersson et al., 2006, sid. 69).

Åtminstone gäller detta bevakningen av de politiska partierna. Det utesluter inte att bevakningen av olika sakfrågor kan ha en slagsida där något politiskt perspektiv gynnas medan något annat politiskt perspektiv missgynnas. Även när det gäller bevakningen av olika sakfrågor talar det mesta dock för att förklaringen till varför bevakningen ser ut som den gör handlar mindre om politiska värderingar hos ägare, redaktörer och journalister och mer om nyhetsvärderingar och medialisering.

Källor:

– Asp, Kent (1986). Mäktiga massmedier. Studier i politisk opinionsbildning. Stockholm: Akademilitteratur.

– Asp, Kent (2011). Mediernas prestationer och betydelse. Valet 2010. Göteborg: JMG.

– Asp, Kent & Bjerling, Johannes (2014). Mediekratin. Mediernas makt i svenska val. Stockholm: Ekerlids.

– Lengauer, Günther, Esser, Frank & Berganza, Rosa (2012). Negativity in Political News: A Review of Concepts, Operationalizations and Key Findings. Journalism 13(2), 179–202.

– Petersson, Olof, Djerf-Pierre, Monika, Holmberg, Sören, Strömbäck, Jesper & Weibull, Lennart (2006). Mediernas valmakt. Demokratirådets rapport 2006. Stockholm: SNS.

– Strömbäck, Jesper (2013). Den medialiserade valrörelsejournalistiken. I Jesper Strömbäck & Lars Nord (red), Kampen om opinionen. Politisk kommunikation under svenska valrörelser. Stockholm: SNS.

– Strömbäck, Jesper (2014). Makt, medier och samhälle. En introduktion till politisk kommunikation. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Svensk politik | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Ägnar sig medierna åt mörkläggning?

NamnlöstUnder de senaste dagarna har kritiken mot medierna – och i synnerhet Dagens Nyheter – för att ägna sig åt mörkläggning varit hård. Som journalistikforskare har jag följt den debatten med intresse, men också med  frustration. Nog finns det mycket man kan vara kritiskt mot när det gäller nyhetsmedierna och journalistiken, men debatten bortser i princip helt från all den forskning som finns kring faktorer som påverkar journalistikens innehåll. Dit hör inte minst att mediernas format alltid är begränsade medan verkligheten är obegränsad. Det gör att journalistik i mycket hög grad handlar om att välja och välja bort, och i den processen har nyhetsvärderingar och redaktionella resurser oändligt mycket större betydelse än vad olika teorier om ”mörkläggning” gör gällande.

Idag blev jag också intervjuad om detta i Resumé. För den som vill läsa intervjun finns den här. För den som verkligen vill förstå journalistiken – både dess brister och förtjänster – finns det en mängd böcker som kan rekommenderas. Dit hör inte minst den Handbok i journalistikforskning som jag tillsammans med Michael Karlsson gav ut för några månader sedan. I den skriver jag bland annat ett kapitel som handlar just om nyhetsurval och nyhetsvärdering.

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Journalistik & medier, Svensk politik | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Året som gick och året som kommer

2015 har nu lagts till handlingarna och vi står inför ett nytt år. För egen del känns det som ett viktigt årsskifte, inte minst eftersom 2016 kommer att innebära stora personliga förändringar.

Det främsta skälet är att jag den 1 februari tillträder som ny professor i journalistik vid JMG, Göteborgs universitet. Efter hela 18 år som anställd vid Mittuniversitetet – om än med avbrott för bland annat arbetet inom Framtidskommissionen och gästforskande utomlands – och 25 år i Sundsvall är det dags att byta både stad och universitet.

Det ska bli mycket spännande, och jag ser verkligen fram emot de nya utmaningar som väntar och att lära känna och arbeta med alla nya kollegor. Jag ser också fram emot att flytta till Göteborg, en stad där jag är född men aldrig egentligen har bott.

Om jag ser tillbaka på det gångna året är jag samtidigt i stort sett nöjd med mina egna arbetsinsatser, även om energin inte alltid räckte så långt som jag hade önskat. Trots det lyckades jag, vid sidan av olika papers, publicera två antologier, två internationella tidskriftsartiklar, nio bokkapitel och två rapporter:MakingSenseMediatization

– Karlsson, Michael & Strömbäck, Jesper (Eds.) (2015). Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur.

– Strömbäck, Jesper & Esser, Frank (red.) (2015). Making Sense of Mediatized Politics. Theoretical and Empirical Perspectives. London: Routledge.

– Hopmann, David, Shehata, Adam & Strömbäck, Jesper (2015). Contagious Media Effects: How Media Use and Exposure to Game-Framed News Influence Media Trust. Mass Communication and Society, 18(6), 776–798.

– Kiousis, Spiro, Strömbäck, Jesper & McDevitt, Michael (2015). Influence of Issue Decision Salience on Vote Choice: Linking Agenda Setting, Priming, and Issue Ownership. International Journal of Communication, 9, 3347–3368.

– Strömbäck, Jesper (2015). Future Media Environments, Democracy and Social Cohesion. I Digital Opportunities (sid. 97–122). Stockholm: Digitaliseringskommissionen.

– Strömbäck, Jesper (2015). Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor? I Låt fler forma framtiden! Bilaga till betänkande av 2014 års Demokratiutredning – delaktighet och jämlikt inflytande (sid. 205–256). SOU 2015:96. Stockholm: Wolters Kluwer.

– Strömbäck, Jesper (2015). Politisk nyhetsjournalistik. I Karlsson, Michael & Strömbäck, Jesper (red.), Handbok i journalistikforskning (sid. 299-316). Lund: Studentlitteratur.

– Strömbäck, Jesper (2015). Journalistikens nyhetsurval och nyhetsvärderingar. I Karlsson, Michael & Strömbäck, Jesper (red.), Handbok i journalistikforskning (sid. 151-168). Lund: Studentlitteratur.

– Karlsson, Michael & Strömbäck, Jesper (2015). Inledning. I Karlsson, Michael & Strömbäck, Jesper (red.), Handbok i journalistikforskning (sid. 19-22). Lund: Studentlitteratur.

– Strömbäck, Jesper (2015). Framtidens medielandskap, demokratin och den sociala sammanhållningen. I Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter. Delbetänkande av Digitaliseringskommissionen (sid. 341–367). SOU 2015:65. Stockholm: Fritzes.

– Strömbäck, Jesper (2015). Social sammanhållning och medieanvändning. I Bergström, Annika, Johansson, Bengt, Oscarsson, Henrik & Oskarson, Maria (red.), Fragment (sid. 63- 79). Göteborg: SOM-institutet.

– Strömbäck, Jesper & Esser, Frank (2015). Introduction: Making Sense of the Mediatization of Politics. I Strömbäck, Jesper & Esser, Frank (red.), Making Sense of Mediatized Politics. Theoretical and Empirical Perspectives (sid. 1-13). London: Routledge.

– Kiousis, Spiro & Strömbäck, Jesper (2015). The Strategic Context of Political Communication. I Holtzhausen, Derina & Zerfass, Ansgar (red.), The Routledge Handbook of Strategic Communication (sid. 383-395). London: Routledge.

– Strömbäck, Jesper (2015). I nationens intresse – en översikt av hur invandring bidrar till Sverige. Stockholm: Reforminstitutet.

– Strömbäck, Jesper (2015). Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor? Stockholm: Regeringskansliet.

Om jag tittar framåt mot 2016 ser det också ut att bli ett spännande och produktivt år. Exakt vilka tidskriftsartiklar och kapitel som kommer att publiceras vet jag inte – en del är under granskning, andra gånger är det svårt att veta vilket år de publiceras – men två böcker kommer jag att ge ut under det nya året.

Den ena är jag redaktör för tillsammans med Toril Aalberg, Frank Esser, Carsten Reinemann och Claes de Vreese. Titeln på boken är Populism and Populist Political Communication in Europe, och den bygger på det EU-finansierade projekt om Populist Political Communication in Europe: Comprehending the Challenge of Mediated Political Populism for Democratic Politics som vi tillsammans leder. Detta blir den första publikationen från projektet, och med tanke på den politiska utvecklingen i Sverige och Europa känns den mycket aktuell.

Även den andra boken, som kommer att släppas i början av april, är i högsta grad aktuell. Titeln är Utan invandring stannar Sverige, och den bygger på en omfattande genomgång av forskning som handlar om hur invandring påverkar mottagarländer som Sverige. Som titeln ger tydligt  besked om är det övergripande resultatet av forskningsgenomgången att invandring i allt väsentligt bidrar till att stärka och utveckla Sverige. Att vara ett land som är öppet för människor från andra länder ligger därför i Sveriges egenintresse, något som kan vara värt att påminna om en dag som denna när id-kontrollerna börjar införas på bussen och tågen mellan Danmark och Sverige. Eller som historikern Dick Harrison har konstaterat: ”invandringen har gett landet en demografisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas. Inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada”. I allt väsentligt får den slutsatsen stöd i den forskning jag har tagit del av.

Vid sidan av detta kommer det att komma olika bokkapitel och vetenskapliga tidskriftsartiklar. Jag kommer också att fortsätta med mina uppdrag i bland annat ÖB:s strategiska råd, i insynsrådet för Statens medieråd och i styrelsen för Institutet för framtidsstudier, liksom med jobbet som biträdande redaktör för tidskriften Political Communication. Forskningsmässigt kommer jag framförallt att fokusera på mitt projekt om de förändrade medielandskapen och demokratin.

Sedan vet man aldrig vad som mer kan komma att hända. Tråkigt vore det ju om man visste allt på förhand.

En riktigt God fortsättning önskar jag alla!

Publicerat i Aktuellt, Mer personligt | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om demokratin, medierna och den sociala sammanhållningen

Under årets sista månad publicerades två nya antologier där jag medverkar med vad som skulle kunna kallas för nygamla kapitel. Den första antologin är Demokratiutredningens forskarantologi, där de har samlat de rapporter som tidigare givits ut inom ramen för Demokratutredningens arbete. Antologin heter Låt fler forma framtiden! Forskarantologi, och i likhet med min tidigare rapport för utredningen heter mitt kapitel Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor? Som titeln antyder handlar kapitlet om det förändrade medielandskapet och vilken betydelse det har fått och kan få när det gäller kunskapsnivåerna och det politiska deltagandet i samhället. Bland annat visar kapitlet att det finns samband mellan medieanvändning och kunskaper om politik och samhälle, men också att det har betydelse vilka medier som man använder sig av. Hela antologin kan laddas ner här.

Den andra antologin har getts ut av Digitaliseringskommissionen, och är en översättning av ett urval av de kapitel som i somras publicerades i deras antologi Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter. I den medverkade jag med kapitlet Framtidens medielandskap, demokratin och den sociala sammanhållningen, som analyserar vilken betydelse som förändringarna av medielandskapet har – och i framtiden kan tänkas få – för den sociala sammanhållningen. Den engelska antologin heter Digital Opportunities, och mitt eget översatta kapitel har rubriken Future media environments, democracy and social cohesion. Hela antologin kan laddas ner här.

För sista gången i år har jag idag uppdaterat sidorna med alla mina publikationer och med mina engelska publikationer. Om jag räknar rätt innebär de nya publikationerna att jag hittills har publicerat 195 böcker, antologier, kapitel, tidskriftsartiklar och rapporter. Det känns inte helt fel.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt kapitel om svenska valrörelser

9780199665679Nu har den nya Oxford Handbook of Swedish Politics, redigerad av Jon Pierre, precis kommit från trycket. Det är en imponerande bok, vars 50 kapitel täcker alla möjliga aspekter av svensk politik, från välfärdsstaten, konstitutionen, partisystemet, väljarbeteendet och den offentliga administrationen och myndighetssystemet till bland annat Sveriges internationella relationer, relationerna till EU och processerna genom vilka politiken formas.

Själv har jag fått äran att bidra med ett kapitel som handlar om Swedish Election Campaigns. Kapitlet behandlar bland annat väljarrörligheten, hur människor skaffar sig information om politik och samhälle, hur medierna bevakar svenska valrörelser, hur partierna bedriver sina valkampanjer samt kampanj- och medieeffekter. Teoretiskt utgår jag i första hand från teorier kring professionalisering och politikens medialisering. Eftersom det handlar om ett kapitel i en handbok är syftet i första hand att ge en översikt av svenska valrörelser och forskningen på det området.

Mer information om boken finns på förlagets hemsida. Via Google går det också att läsa delar av boken. Om någon är intresserad av att läsa mitt kapitel är det bara att skicka ett mail (jesper@jesperstromback.com).

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny artikel om mediekonsumtion och politisk misstro

Nu har det senaste numret av International Journal of Press/Politics precis publicerats online, och i det medverkar jag med en artikel skriven tillsammans med Monika Djerf-Pierre och Adam Shehata. Titeln på artikeln är A Question of Time? A Longitudinal Analysis of the Relationship between News Media Consumption and Political Trust.

Syftet med studien (som bygger på de nationella SOM-undersökningarna)  är lite förenklat att undersöka hur sambandet mellan mediekonsumtion och politisk misstro har förändrats under tidsperioden 1986–2013. Utgångspunkten är att det finns tämligen mycket forskning kring detta samband, men ingen studie som fokuserar på om sambandet har förändrats över tid. Samtidigt medför de omfattande förändringar som har skett av medielandskapet och människors mediekonsumtion att man inte kan utgå från att sambanden är stabila över tid. Att studier under 1990-talet exempelvis visar att det finns ett positivt eller negativt samband behöver inte betyda att detsamma gäller idag.

Om man tittar på tidigare forskning är ett återkommande mönster att enkätundersökningar visar att det finns positiva, men svaga, samband mellan mediekonsumtion och politiskt förtroende. Detsamma visar vår studie, och trots alla förändringar av medielandskapen och människors mediekonsumtion är sambandet påfallande stabilt. Samtidigt finns det skillnader mellan olika medier. Medan sambandet med politiskt förtroende är positivt när det gäller tittande på TV-nyheter i public service och läsning av morgontidningar finns det inget signifikant samband när det gäller tittande på TV-nyheter i kommersiella kanaler eller läsning av kvällstidningar. Om man bara tittar på läsning av kvällstidningar på papper (ej online) är sambandet med politiskt förtroende dock negativt. Ett intressant resultat är samtidigt att det positiva sambandet mellan att titta på public service och politiskt förtroendet försvagas något över tid.

För den som är intresserad kan artikeln laddas ner via tidskriftens hemsida. Det går också att maila mig (jesper@jesperstromback.com) så kan jag skicka artikeln. Artikelns abstrakt följer nedan:

Although there is plenty of research investigating the linkages between news media use and political distrust, virtually all of these studies focus on the impact of media use on political distrust at a particular point in time. At the same time, the transition from low-choice to high-choice media environments suggests that the relationship might not be stable across time. Whatever the linkages between news media use and political distrust were in the 1980s, 1990s, or 2000s, it cannot a priori be assumed that those linkages are the same or of equal strength today. Against this background, the purpose of this paper is to investigate the changing relationship between news media use and political trust across time. Among other things, the results show that there is a positive linkage between news media use and political trust but also that for some media, this relationship weakens across time.

 

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer | Märkt , , | Lämna en kommentar

Ny studie om förtroendet för medierna

En av de tydligaste tendenserna i svensk (och utländsk) politisk nyhetsjournalistik är tendensen att gestalta politik som spel och strategi snarare än som sakfrågor. Lite förenklat innebär det att nyheterna fokuserar på politik som strategier och taktiker för att vinna väljare och fördelar i kampen om makt, på opinionsmätningar och på hur politik bedrivs, istället för att fokusera på politikens innehåll.

Både i Sverige och i andra länder har flera studier visat att gestaltningarna av politik som spel och strategi bidrar till ökad politisk misstro. För svensk del visade exempelvis Adam Shehata och jag att gestaltningarna av politik som spel och strategi under valrörelsen 2010 bidrog både till sjunkande politiskt förtroende och sjunkande politisk intresse (se kapitlet ”Medieeffekter under svenska valrörelser” i Kampen om opinionen). En möjlig förklaring är att dessa gestaltningar framställer det som om politiker drivs av en begäran efter makt och inflytande snarare än av en vilja att förbättra samhället.

En obesvarad fråga har samtidigt varit om spelgestaltningarna av politik också påverkar förtroendet för nyhetsmedierna själva. Detta är därför huvudfrågan i den nya artikeln Contagious Media Effects: How Media Use and Exposure to Game-Framed News Influence Media Trust, skriven tillsammans med Adam Shehata och David Nicolas Hopmann och publicerad i Mass Communication and Society. I den undersöker vi också hur användning av olika nyhetsmedier påverkar förtroendet för samma nyhetsmedier.

När det gäller hur användning av olika nyhetsmedier påverkar förtroendet för samma nyhetsmedier visar resultaten att det finns ett positivt orsakssamband. Intressant nog visar de också att läsning av kvällstidningar leder till sjunkande förtroende för andra nyhetsmedier.

När det gäller betydelsen av hur nyhetsmedierna gestaltar politik visar resultaten att exponering för gestaltningar av politik som spel och strategi inte bara leder till sjunkande förtroende för politiker, utan också för nyhetsmedierna . Detta gäller samtliga de nyhetsmedier vi undersöker – utom kvällstidningarna. Där visar resultaten tvärtom att exponering för gestaltningar av politik som spel och strategi leder till ökat förtroende för kvällstidningarna.

Exakt varför kvällstidningarna avviker så mycket är svårt att veta och något som vi behöver forska mer kring. För övriga nyhetsmedier (SVT, SR, morgontidningar) är mönstret dock tydligt: när nyheterna gestaltar politik som spel och strategi snarare än som sakfrågor leder det till sjunkande förtroende för nyhetsmedierna. Och som andra studier har visat: till sjunkande förtroende för politiker och till sjunkande politiskt intresse.

Med tanke på att gestaltningarna av politik som spel och strategi är så vanligt förekommande är dessa resultat oroväckande. Inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Men de borde också oroa nyhetsmedierna själva: om nu gestaltningarna av politik som spel och strategi minskar såväl det politiska intresset som förtroendet för nyhetsmedierna själva riskerar nyhetsmedierna att underminera sin egen ställning. Och är det något de skulle behöva för att kunna konkurrera om människors uppmärksamhet och tid är det ökat förtroende.

Om det är den negativa nyheten är den positiva nyheten att makten att förändra detta ligger hos nyhetsmedierna själva. Det är de som har den främsta makten över hur de gestaltar politik. Genom att i ökad grad gestalta politik som sakfrågor skulle nyhetsmedierna inte bara bidra till att stärka demokratin genom ökat politiskt intresse och ökat politiskt förtroende, utan också till att stärka förtroendet för sig själva.

– – – – – – – – – – – – –

För den som är intresserad av att läsa studien kan den laddas ner – men tyvärr inte gratis – via tidskriften. Artikelns abstrakt följer nedan:

The purpose of this study is to investigate the extent to which trust in media is affected by personal media use and the framing of politics as a strategic game. The study is based on a four-wave panel survey matched with media content data, which allows us to investigate not only correlations but also individual-level effects on media trust. In accordance with previous research, our analyses show that the use of specific media types leads to more trust in those specific media. The results also show that media framing of politics as a strategic game has a negative effect on trust in the media. The more citizens are exposed to game-framed news, the less they tend to trust the media, with the exception of tabloid newspapers. Overall, these results lend support to the assumption of contagious effects of game-framed news. In a concluding section, we sum up our results and discuss the implications of our findings.

Publicerat i Aktuellt, Journalistik & medier, Nya publikationer | Märkt , , | 2 kommentarer