Ny bok om politikens medialisering

MakingSenseMediatizationNu har den nya boken Making Sense of Mediatized Politics. Theoretical and Empirical Perspectives, redigerad av mig själv och Frank Esser, landat på mitt skrivbord. Boken bygger på de specialnummer av Journalism Studies och Journalism Practice som publicerades förra året, och innehåller tretton kapitel som teoretiskt och/eller empiriskt undersöker och analyserar politikens medialisering:

1. Introduction: Making Sense of the Mediatization of Politics, av Jesper Strömbäck & Frank Esser

2. News Media Logic in a New Institutional Perspective, av Kent Asp

3. Mass Media Logic and the Mediatization of Politics: A Theoretical Framework, av Michael Meyen, Markus Thieroff & Steffi Strenger

4. Mediatization and Political Leadership: Perspectives of the Finnish Newspapers and Party Leaders, av Pekka Isotalus & Merja Almonkari

5. Opposing the Government but Governing the Audience? Exploring the Differential Mediatization of Parliamentary Actors in Switzerland, av Nino Landerer

6. The Mediatization of Political Accountability: Politics, the News Media Logic and Industrial Crises in the 1980s and 2000s, av Monika Djerf-Pierre, Mats Ekström, Nicklas Håkansson & Bengt Johansson

7. News Coverage of Politics and Conflict Levels: A Cross-National Study of Journalists’ and Politicians’ Perceptions of Two Elements of Mediatization, av Peter Maurer & Barbara Pfetsch

8. Phases of Mediatization: Empirical Evidence from Austrial Election Campaigns since 1970, av Josef Seethaler & Gabriele Melischek

9. Juming the Shark: Mediatization of Canadian Party Leadership Contests, 1975-2012, av Shannon Sampert, Linda Trimble, Angelia Wagner & Bailey Gerrits

10. Metacoverage and Mediatization in US Presidential Elections: A Theoretical Model and Qualitative Case Study, av Paul D’Angelo & Frank Esser

11. Mediatization, Legal Logic and the Coverage of Israeli Politicians on Trial, av Anat Peleg & Bryna Bogoch

12. Media Logic and Political Logic Online and Offline: The Case of Climate Change Communication, av Jörg Hassler, Marcus Maurer & Corinna Oschatz

13. Passive Accomplice or Active Disruptor: The Role of Audiences in the Mediatization of Politics, av Tamara Witschge

Det känns väldigt kul att Routledge ville ge ut våra specialnummer av tidskrifterna som en bok, och förhoppningsvis ska boken bidra till att stimulera ytterligare forskning kring politikens medialisering. Trots att forskningen på området har expanderat kraftigt under bara de senaste åren finns det många obesvarade frågor kvar, inte minst kopplat till vilka faktorer som påverkar graden av medialisering.

Publicerat i Aktuellt, Nya publikationer, Politisk kommunikation | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny rapport om medieutvecklingen och demokratin för nedladdning

CCdcnA_WYAAJ1ucNu finns den nya rapport om medieutvecklingen och demokratin som dagens artikel på DN Debatt handlar om för fri nedladdning. Titeln på rapporten är Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor?

Rapporten presenterades och diskuterades också på ett seminarium tidigare idag som Demokratiutredningen och SNS arrangerade, och här finns en poddcast från det seminariet. Medverkande vid seminariet, som leddes av Niklas Ekdahl, var förutom jag själv Olle Wästberg, Charlotta Friborg, Joakim Berner och Eva Hamilton.

Publicerat i Aktuellt, Demokrati, Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

DN Debatt idag: ”Kunskapsklyftorna riskerar bli en av de stora klassfrågorna”

NamnlöstIdag skriver jag och Olle Wästberg på DN Debatt om medieutvecklingen och risken för att den för med sig ökade kunskapsklyftor och ökad polarisering. Bakgrunden är en ny rapport som jag skrivit på uppdrag åt 2014 års Demokratitutredning vilken leds av Olle Wästberg. Rubriken på artikeln är ”Kunskapsklyftorna riskerar bli en av de stora klassfrågorna”.

Rapporten har titeln ”Demokratin och det förändrade medielandskapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor” kommer också att presenteras på ett seminarium som samarrangeras av Demokratitutredningen och SNS idag. Mer om detta och rapporten senare.

Publicerat i Aktuellt, I medierna, Medier & journalistik | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Nytt nummer av Political Communication Report

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, nyhetsbrevet för sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Association, publicerats. Det handlar bland annat om politisk kommunikation i icke-demokratiska länder och länder som är i en demokratiseringsprocess. Hela nyhetsbrevet kan läsas här.

Publicerat i Aktuellt | Märkt | Lämna en kommentar

Migration som källa till kreativitet

I det senaste nyhetsbrevet från Kulturrådet medverkar jag med en krönika som handlar om migrationen som en källa till kreativitet och innovation. I den konstaterar jag bland annat att migrationen bidrar till ökad kreativitet och innovationsförmåga inom ett land, och att förklaringen i grunden är ganska enkel: ”Människor med olika bakgrunder bidrar med olika perspektiv, och det är när olika perspektiv möts och bryts mot varandra som nya tankar och idéer föds. Det behöver givetvis inte handla om olika nationella eller etniska bakgrunder, utan det kan också handla om människor med olika kön, klass, åsikter, livserfarenheter och perspektiv.”

För att denna möjlighet ska tas tillvara krävs dock att det finns en tolerans och öppenhet för det nya och det som till en början kan upplevas som annorlunda. Det krävs också att invandrade och infödda, och i en bredare mening olikartade livserfarenheter, idéer och perspektiv, verkligen möts för att kreativiteten ska spira. Här finns det mycket som skulle kunna göras för att det ska bli fler möten och för att vi ska ta tillvara på de möjligheter som migrationen och den ökade mångfalden öppnar upp.

Hela krönikan kan läsas här.

 

Publicerat i Aktuellt, Migration & integration | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nya artiklar för nedladdning

Idag har jag lagt till två nya tidskriftsartiklar för nedladdning. Titeln på den första av dessa är ”Not (Yet) a New Era of Minimal Effects: A Study of Agenda Setting at the Aggregate and Individual Levels”. Artikeln är skriven tillsammans med Adam Shehata och handlar om mediernas dagordningseffekter i samband med valet 2010, eller mer precist:

In recent years, profound media environmental changes have sparked a controversy regarding whether we are entering a new era of minimal effects. Focusing on one of the most important media effect theories, agenda setting, this study combines a panel survey and a media content analysis to test three claims derived from the new era of minimal effects discussion: (1) that recent media environmental changes have reduced the agenda setting influence of traditional news media to non-significance, (2) that increased opportunities for media choice have made partisan selective exposure the key mechanism behind media effects, and (3) that the availability of alternative online news sources reduces susceptibility to agenda setting effects from the traditional news media. Among other things, the results show that traditional news media still exert agenda-setting influence on both the aggregate and individual levels, but that these effects are weakened by use of multiple online news media. Overall, the results suggest that a generalized “we” have not (yet) entered a new era of minimal effects, and that certain media system characteristics are likely to condition the pace of any potential transition to a new minimal effects era.

Titeln på den andra artikeln är ”Do Campaign Strategies and Tactics Matter? Exploring Party Elite Perceptions of What Matters When Explaining Election Outcomes”, och den är skriven tillsammans med Christina Grandien och Kajsa Falasca. Som titeln antyder handlar den om hur svenska riksdagsledamöter ser på väljarna och på hur viktiga olika faktorer är när det gäller att förklara varför människor röstar som de gör. Särskilt fokus ligger på vilken betydelse som tillskrivs olika kampanjstrategier och taktiker. För att citera artikelns abstract:

In research on political campaign communication, it is often assumed that campaign strategies and tactics are highly important for explaining election outcomes. In contrast, most research in political science tends to emphasize the importance of political substance, long-term factors such as party identification, and real-world conditions for explaining election outcomes.

Although political parties in practice treat election campaigns as highly important and consequential, there is virtually no research on how party elites perceive the importance of campaign strategies and tactics when explaining election outcomes. Hence, drawing on a survey among Swedish members of parliament, this study investigates party elite perceptions of what matters when people decide which party to vote for and of what matters when explaining election outcomes. In brief, the results show that members of parliament perceive campaign strategies and tactics as significantly less important than the substance of politics. In the concluding analysis, the implications of the results are analyzed.

Båda artiklarna kan, liksom en rad andra publikationer, laddas ner här.

Publicerat i Aktuellt, Mediernas makt, Strategisk kommunikation | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om ”myten om nyhetsundvikaren”

För en tid sedan skrev Robert Brännström ett intressant blogginlägg med rubriken ”Myten om nyhetsundvikaren”. I likhet med Brit Stakstons inlägg i Journalisten nyligen (se min replik här) driver Brännström tesen att nyhetsundvikande egentligen inte är ett problem, och om det är ett problem så är det överdrivet.

Kärnan i Brännströms kritik består av två delar. Den enda handlar om att de studier som jag själv och andra har gjort är bristfälliga, framförallt därför att de inte fångar upp den digitala nyhetsanvändningen. Den andra handlar om att det som borde vara mest intressant är ”output snarare än input”, det vill säga att vi som forskare borde ”titta på hur informerade medborgarna är istället för att se om de konsumerar nyheter enligt en mall som sattes upp för snart 30 år sedan”. Eftersom detta är en viktig fråga – inte minst ur ett demokratiskt perspektiv – finns det skäl att diskutera Brännströms kritik lite mer ingående.

Låt mig börja med att konstatera att diskussionen och forskningen kring nyhetsundvikande inte är ett svenskt fenomen. En likartad diskussion förs i flera länder, och det finns en rad studier som med lite olika metoder och olika empiriska material undersöker förekomsten av nyhetsundvikare och jämför antingen över tid eller mellan länder. Nedan listar jag några exempel på internationella studier. Jag känner också till ett flertal studier som ännu inte har publicerats men som också behandlar nyhetsundvikande och dess konsekvenser.

Den första och som jag uppfattar det mest väsentliga kritiken från Brännström är att studierna kring nyhetsundvikande är missvisande eftersom de inte fångar upp användandet av digitala medier, eller mer specifikt digitala medier som är fristående från traditionella nyhetsmedier. Den kritiken har han i huvudsak rätt i. De studier som än så länge har publicerats undersöker användandet av traditionella nyhetsmedier – i deras traditionella eller digitala versioner – och fångar inte användandet av renodlat digitala medier som exempelvis Omni eller Politism. De undersöker inte heller användningen av internationella medier såsom exempelvis New York Times eller BBC. Samtidigt väger den kritiken inte lika tungt som Brännström tycks anse. Det främsta skälet är att det finns tydliga samband mellan i vilken utsträckning man följer traditionella nyhetsmedier och olika digitala nyhetsmedier. Visst finns det undantag och anekdotiska exempel – personer som bara konsumerar digitala nyhetsmedier som Omni eller bara utländska nyhetsmedier som BBC – men de allra flesta som konsumerar Omni och BBC tar också del av svenska nyhetsmedier som  Rapport, Aktuellt, Dagens Nyheter och/eller Aftonbladet, för att ta några exempel.

De studier som jag själv varit med om att göra bygger på ett samlat index över människors användning av tv-nyheter, radio-nyheter och tidningsläsning antingen på papper eller digitalt. Indexet sträcker sig från 0 till 27, och de som får ett indexvärde under 9 definieras som nyhetsundvikare. För att komma över det värdet – och inte räknas som nyhetsundvikare – räcker det med att man exempelvis läser morgontidningen dagligen och åtminstone någon gång i veckan läser någon kvällstidning eller ser eller lyssnar på något nyhetsprogram. Det är inte någon särskilt hög tröskel. Sedan är det självklart så att den exakta andelen som räknas som nyhetsundvikare beror på var man lägger tröskeln. Skulle man sänka den skulle färre räknas som nyhetsundvikare, skulle man höja den skulle fler räknas som det.

Trenden över tid skulle dock vara densamma, och det är det – och det allt starkare sambandet mellan politiskt intresse och nyhetskonsumtion – som är kärnan i de studier som jag själv varit inblandad i och som Brännström kritiserar. Det kan också tilläggas att nya – ännu inte publicerade – studier visar att andelen nyhetsundvikare ökar också om man tar hänsyn till nyhetskonsumtionen via mobiltelefoner.

Med andra ord visar forskningen att andelen nyhetsundvikare ökar över tid, även om den absoluta andelen beror på var man lägger tröskeln och vilken typ av medieanvändning man tar hänsyn till. Enskilda undantag och anekdoter till trots finns mycket lite som talar för att användningen av digitala medier som är helt oberoende av de traditionella nyhetsmedierna kompenserar för icke-användandet av traditionella nyhetsmedier.

Den andra kritiken från Brännström går ut på att man borde mäta output istället för input, det vill säga hur informerade medborgarna är och mediernas betydelse i det sammanhanget. Här finns det en mängd forskning som handlar om mediekonsumtionens betydelse för människors kunskaper om politik och samhälle. Även om det finns många nyanser i den forskningen visar den i grund och botten att det finns positiva samband mellan användningen av traditionella medier och kunskaper om politik och samhälle. För svensk del var jag med och gjorde en studie som med avseende på riksdagsvalet 2010 undersökte kunskapseffekter av följande typer av mediekonsumtion: traditionella medier online, partiernas hemsidor och sociala medier (inklusive bloggar). Den visade att de enda positiva kunskapseffekterna fanns för de traditionella medierna online (mer om studien här). Med andra ord, även när man fokuserar på output och människors kunskaper om politik och samhälle tyder forskning på att det är centralt att följa de traditionella nyhetsmedierna i deras analoga eller digitala former.

Om några veckor kommer jag dessutom redovisa en ny rapport som jag har skrivit åt Demokratiutredningen (läs gärna mer här). Utan att föregå presentationen allt för mycket kan det sägas att den också visar vikten av att ta del av nyhetsmedierna om man utgår från demokratins behov av informerade medborgare.

Till detta ska läggas att jag nu håller på med en treårig studie som handlar om de förändrade medielandskapen och demokratin. Som en del av det kommer jag att göra ett flertal delstudier som på olika sätt undersöker olika typer av nyhets- och medieanvändning och dess betydelse för politiska kunskaper, politiskt deltagande och den sociala sammanhållningen. Jag kommer också att följa människors medieanvändning över en treårsperiod. I den studien har jag även med mått på i vilken utsträckning människor följer renodlat digitala medier som exempelvis Omni. Det kommer därför att finnas många skäl att återkomma till dessa frågor.

Om dessa kommande studier skulle visa sig att oron för nyhetsundvikande är överdriven vore jag bara glad. Tills dess och utifrån befintlig forskning är jag dock mer orolig över den övertro på digitala medier och dess effekter som vissa ger uttryck. Tyvärr – och jag vill understryka att jag menar tyvärr – tyder det mesta på att de som framförallt använder sig av digitala medier för att följa nyheterna och skaffa sig information om politik och samhälle är de som har ett stort politiskt intresse och som också följer traditionella nyhetsmedier. Därmed riskerar de digitala medierna öka snarare än minska kunskapsklyftorna.

– – – – – – – – – – –

I det här sammanhanget ska det bli mycket intressant att se vad den nya medieutredning som regeringen har tillsatt kommer att komma fram till. Direktiven är mycket bra, och tar en tydlig utgångspunkt i demokratin, men tidsramarna är mycket tajta. Redan den 31 oktober i år ska de första analyserna presenteras och i april nästa år ska utredningen vara helt klar. Jag blir också lite orolig när jag läser att utredningens ordförande Anette Novak inte tycks se de demokratiska riskerna med nyhetsundvikandet. Samtidigt önskar jag medieutredningen all lycka till: den har en svår uppgift framför sig!

– – – – – – – – – – –

Exempel på studier kring nyhetsundvikande:

* Aalberg, Toril, Blekesaune, Arild & Elvestad, Eiri (2013). Media Choice and Informed Democracy: Toward Increasing News Consumption Gaps in Europe? International Journal of Press/Politics 18(3), 281-303.

* Blekesaune, Arild, Elvestad, Eiri & Aalberg, Toril (2012). Tuning out the World of News and Current Affairs – An Empirical Study of Europe’s Disconnected Citizens. European Sociological Review 28(1), 110-126.

* Ksiazek, Thomas B., Malthouse, Edward C., & Webster, James G. (2010). News-seekers and Avoiders: Exploring Patterns of Total News Consumption Across Media and the Relationship to Civic Participation. Journal of Broadcasting & Electronic Media 54(4), 551-568.

* Prior, Markus (2005). News vs. Entertainment: How Increasing Media Choice Widens Gaps in Political Knowledge and Turnout. American Journal of Political Science 49(3), 557-592.

* Strömbäck, Jesper, Djerf-Pierre, Monika & Shehata, Adam (2013). The Dynamics of Political Interest and News Media Consumption: A Longitudinal Perspective. International Journal of Public Opinion Research 25(4), 414-435.

 

Publicerat i Aktuellt, Internet & sociala medier, Journalistik & medier | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar