Nu har jag lagt ut SNS Demokratiråds rapport 2008 – Medierna: folkets röst? – som handlar om opinionsmätningar och medier för fri nedladdning. Där ingår bland annat ett kapitel jag har skrivit om hur ledande svenska medier använde sig av opinionsmätningar under valrörelserna 1998, 2002 och 2006.
Om man är intresserad av internationell och jämförande forskning kring politiska institutioner, partier, opinionsbildning och väljarbeteenden är Comparing Democracies 3. Elections and Voting in the 21st Century (Sage Publications, 2010) en bok som starkt kan rekommenderas. Boken är redigerad av Lawrence LeDuc, Richard G. Niemi och Pippa Norris, och är – som 3:an i titeln antyder – den tredje reviderade upplagan. I boken medverkar en rad internationellt ledande forskare, och de elva kapitlen behandlar bland annat Electoral Systems and Election Management, Political Parties and Party Systems, Election Campaigns, Campaign Communication and Media, Political Participation samt Ideology, Partisanship, and Democratic Development.
Samtliga kapitel har karaktären av kunskapsöversikter, som på respektive områden beskriver, diskuterar och analyserar vad forskningen på respektive områden visar. Därigenom fungerar boken utmärkt som introduktion. För dem som redan är insatta i eller forskar kring dessa ämnen fungerar kapitlen samtidigt mycket bra som uppdateringar av forskningsläget. Sammantaget gör detta att det är en bok som kan rekommenderas de flesta som intresserar sig för, studerar eller forskar kring politik, val och väljarbeteenden.
På söndag ska jag vara med i Agenda på SVT för att tillsammans med Lena Mellin, Aftonbladet och Henrik Brors, Dagens Nyheter, diskutera opinionsmätningar och mediernas användning av dem. Det ska bli intressant, och det är positivt att Agenda lyfter upp frågan. Titta gärna: programmet börjar 21.15.
För första gången har jag sett hur en av de vetenskapliga tidskrifter jag läser och har medverkat i marknadsför sig via youtube. Vad det handlar om är tidskriften Journalism Studies: på youtube ligger det nu ute en video där redaktören Bob Franklin berättar om och diskuterar artiklarna i det senaste numret, bland annat Michael Karssons och min gemensamma artikel Freezing the Flow of Online News: Exploring Approaches to the Study of the Liquidity of Online News. Det är ett intressant initiativ från tidskriftens sida, och nog finns det skäl att bättra på marknadsföringen av olika vetenskapliga tidskrifter.
Under våren ska Michael Karlsson, vän och kollega vid Karlstads universitet, skriva en bok om hur nätjournalistiken i Sverige har utvecklats under de senaste åren. Boken skrivs på uppdrag av och kommer att publiceras av Stiftelsen Institutet för mediestudier.
På deras blogg bjuder författaren nu in alla som känner sig kallade att ge synpunkter på vad en sådan bok bör innehålla. Som grund för diskussionen har Michael Karlsson lagt ut den tänkta dispositionen, samtidigt som han efterlyser ”synpunkter och förslag på innehållet. Vad bör en bok som tar upp nätjournalistik behandla?”
Det är en intressant inbjudan och troligen helt rätt tänkt. Särskilt när det gäller böcker som är tänkta att användas som kurslitteratur och som vänder sig till en bredare krets av läsare finns det skäl att vara öppen och försöka inhämta så många synpunkter som möjligt under skrivandets gång. Med tanke på bokens ämne och diskussionerna om användare-som-producenter är det också ett intressant experiment. Jag hoppas att han kommer att få många kloka synpunkter och förslag, och det ska bli intressant att se hur många som hörsammar inbjudan.
Apropå diskussionen om mediernas sätt att använda sig av opinionsundersökningar på nätet, där det inte finns någon kontroll över vilka som röstar och graden av representativitet, är det intressant att läsa om TV4:s och Kanal 5:s gemensamma ”opinionsundersökning” som ”kapades” av Sverigedemokraterna. När de första resultaten redovisades på TV4:s text-TV igår morse visade det sig att mindre än 50% hade röstat på något av de etablerade riksdagspartierna. Övriga hade röstat på Sverigedemokraterna.
Givetvis handlar det inte om att svenska folkets partisympatier har förändrats radikalt, utan om ännu en undermålig opinionsundersökning. För att citera Karin Eriksson, ansvarig utgivare på TV4:s text-TV som kommenterar det hela i Dagens Nyheter:
– Det som har hänt är att ett gäng Sverigedemokrater har röstat ett oproportionerligt antal gånger, säger Karin Eriksson, ansvarig utgivare på TV4:s textteve.
Efter detta har TV4 och Kanal 5 beslutat att lägga ner sitt projekt, samtidigt som de skyller på den webbyrå, SearchFactory, som utformat undersökningen. I samma DN-artikel kommenterar deras säljansvariga Fredrik Karlsson det som har hänt på följande sätt:
– Vi såg det som en kul grej, sade han. Det hade ingenting med sanningen att göra.
Detta uttalande fångar exakt vad det handlar om: undersökningar utan kontroll för representativitet och hur många gånger olika personer röstar har ingenting med sanningen att göra. Detta borde även medierna inse – och att det inte bara handlar om en ”kul grej”.
Frågan och diskussionen om svenska folkets åsikter är alldeles för viktig för att reduceras till en ”kul grej”, och det borde vara otänkbart för alla medier med journalistiska ambitioner att använda sig av den här typen av undersökningar. Seriös journalistik bör handla om att ge så relevanta och rättvisande bilder av verkligheten som möjligt – inte om att göra ”kul grejer” och undermåliga och missvisande opinionsundersökningar.
Redan för några veckor sedan nämnde jag kort att jag fått en ny tidskriftsartikel publicerad i International Journal of Press/Politics. Nu har den även kommit från tryckeriet. Artikeln är skriven tillsammans med Peter van Aelst, och har titeln Exploring Some Antecedents of the Media’s Framing of Election News: A Comparison of Swedish and Belgian Election News. I all korthet handlar artikeln om följande:
Despite the major importance of the news media’s election news coverage, there are still only a few cross-national studies on how the media cover elections. There are even fewer that include both newspapers and TV news and that probe possible antecedents of how the media frame politics in their election news. Against this background, this article compares the media framing of election news in two countries—Belgium and Sweden—that constitute highly similar cases and both belong to the democratic corporatist model of media and politics. The study focuses on the importance of media channels, media types, and commercialism as antecedents of the media’s framing of election news.
På grund av copyright-regler är det inte tillåtet att lägga ut artikeln för nedladdning innan det har gått 18 månader sedan publiceringen, men om någon är intresserad av denna – eller andra artiklar – är det bara att skicka ett mail så kan jag skicka artikeln.
I dagens Expressen kan man på förstasidan läsa rubriken ”REINFELDTS TV-KNOCK PÅ SAHLIN. Läsarna eniga: Alliansen vann debatten”. Inne i tidningen redovisas det vidare att 76% ansåg att alliansen vann gårdagens partiledardebatt i SVT medan endast 24% ansåg att oppositionen vann. Tidningen redovisar också vilka snittbetyg de olika partiledarna fick.
Problemet är att dessa siffror inte säger någonting om vad svenska folket anser. Den undersökning som Expressen förlitar sig på är nämligen en webbundersökning, där det inte finns någon kontroll över vilka som ”röstar”, hur många gånger olika personer ”röstar”, och hur representativa de som ”röstar” är. Sådana undersökningar säger ingenting – absolut ingenting – om vad svenska folket generellt sett anser.
Detta vet Expressen med all sannolikhet. Allt annat vore tjänstefel. Men att redovisa resultat som inte säger någonting om svenska folkets åsikter som om de ändå säger någonting om den allmänna opinionen är också tjänstefel. Sämre opinionsjournalistik – om det alls förtjänar att betecknas som journalistik – är svår att tänka sig.
Så är januari slut, en månad då jag läste följande böcker:
– Roberto Saviano (2009). Skönhet och helvete. Brombergs.
– George C. Edwards III (2009). The Strategic President. Persuasion & Opportunity in Presidential Leadership. Princeton University Press.
– Tom Goldstein (2007). Journalism and Truth. Strange Bedfellows. Northwestern University Press.
– Lena Sundström (2009). Världens lyckligaste folk. En bok om Danmark. Leopard förlag.
– Arash Mokhtari & Stella Papanagiotou (2009). Nyheter, makt, integration. Stiftelsen Institutet för Mediestudier.
– Costas Panagopoulos (red) (2009). Politicking Online. The Transformation of Election Campaign Communications. Rutgers University Press.
– André Jansson (2009). Kommunikation. Liber.
– Pippa Norris (red) (2010). Public Sentinel. News Media & Governance Reform. World Bank.
– Guy Golan, Thomas J. Johnson & Wayne Wanta (red) (2010). International Media Communication in a Global Age. Routledge.
– Sigurd Allern & Ester Pollack (red) (2009). Skandalenes markedsplass. Politikk, moral og mediedrev. Fagboksforlaget.
– Dominique Anxo, Rikard Forslid, John Hassler, Per Krusell, Thomas Lind & Daniels Waldenström (2010). Råd till en finansminister. SNS Förlag.
I SVT:s nu pågående partiledardebatt fick Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund frågan om varför han tror att Sverigedemokraterna enligt många opinionsundersökningar är större än Kristdemokraterna. Hans svar gick ut på att en viktig förklaring är att medierna ger Sverigedemokraterna så stor uppmärksamhet. I detta har han helt rätt, och själva partiledardebatten i SVT ikväll är bara ett exempel. När det finns så många frågor som är viktiga och angelägna att diskutera väljer SVT ändå att lyfta fram frågan om varför Sverigedemokraterna är ”så stora” i opinionsmätningar, och även tidigare under hösten och vintern är det i stor utsträckning medierna som drivit debatten och frågan om Sverigedemokraternas möjligheter att komma in i riksdagen. Det var även medierna som väckte frågan om ett eventuellt burkaförbud, en annan icke-fråga med tanke på hur få det är i Sverige som använder burka eller niqab.
När jag i veckan som gick föreläste på Medieutbildarnas seminarium lade jag fram tio teser som handlar om medier och politik i ljuset av det kommande riksdagsvalet. Den tionde och sista tesen var följande: ”Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen kommer det i stor utsträckning bero på medierna”. Kvällens partiledardebatt i SVT och debattledarnas frågor är tyvärr ytterligare ett exempel på hur medierna hjälper fram Sverigedemokraterna och ger dem en betydelse som de inte har – men kan komma att få om medierna fortsätter bevaka dem som om de kommer att komma in i riksdagen.
Jesper Strömbäck 