State of the News Media 2011

Publicerat den mars 16, 2011 av jesperstromback

Nu har Pew Project for Excellence in Journalism släppt årets State of the News Media, vilket är den mest omfattande och heltäckande årliga rapporten om de amerikanska nyhetsmedierna, hur deras situation ser ut, och hur deras situation har utvecklats under det senaste året. Precis som tidigare år finns det en rad trender och tendenser som visar att nyhetsmedierna har problem, men jämfört med de två föregående åren har situationen ljusnat något. Ekonomiskt gäller det samtliga medietyper utom tidningar.

För den som är intresserad av nyhetsmedierna och deras situation är State of the News Media en guldgruva av aktuell information som starkt kan rekommenderas. För den som vill gå direkt till de mest centrala resultaten kan de läsas under rubriken Key Findings, medan de viktigaste trenderna kan läsas under rubriken Major Trends.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Oseriöst om Juholt-effekten

Publicerat den mars 15, 2011 av jesperstromback

Igår presenterades en ny opinionsundersökning från United Minds i Aftonbladet, och redan nu går det enligt Lena Mellin och Aftonbladet att upptäcka en ”Juholt-effekt”. I en kolumn skriver Lena Mellin att:

Under den första delen av mätperioden låg socialdemokraterna på 26,3 procent. Så många skulle rösta på dem om det vore val idag. Men mellan den 11 och 13 mars, alltså fredag, lördag och söndag, tog stödet för Socialdemokraterna ett raketskutt till 34,4 procent. Juholt-effekten, om man på detta tidiga stadium törs kalla förändringen så, tycks alltså vara hela 8,1 procent.

Och hon fortsätter:

Det säger en del om hur mycket S-väljare och sympatisörer längtat efter en ny ledning sedan Mona Sahlin abdikerade i mitten av november. Sedan dess har hon bara gjort sporadiska framträdanden på den svenska arenan. Det räcker med att hennes efterträdare visar sig på en presskonferens och säger att den som står mitt i solskenet bör hålla i paraplyet åt den som står i ösregnet så skjuter opinionssiffrorna i höjden. Det är nästan rörande. S-väljarna har så att säga skådat frälsaren.

Om den här artikeln kan man säga mycket, men viktigast är att det ännu inte går att dra några som helst säkra slutsatser om hur opinionen har eller kommer att påverkas av förslaget och det troliga valet av Håkan Juholt till ny partiledare för socialdemokraterna. Inte ens den mätning som Lena Mellin och Aftonbladet redovisar ger någon vägledning. Visserligen ökade stödet för socialdemokraterna efter att förslaget om Håkan Juholt som ny partiledare hade presenterats, men av de totalt 1337 personer som ingår i United Minds undersökning svarade bara 246 personer efter att Håkan Juholt hade presenterats.

Totalt 246 personer är helt enkelt för lite för att några slutsatser ska kunna dras. Förutom att det är få personer vet vi ingenting om hur representativa de är för övriga svarande eller befolkningen i dess helhet. Att de svarade under helgen gör dock sannolikheten stor att de inte är representativa.

Med andra ord går det inte att dra några som helst slutsatser om en eventuell Juholt-effekt. Det är fullt möjligt, till och med troligt, att stödet för socialdemokraterna kommer att öka framöver, men det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser. Om stödet för socialdemokraterna ökar framöver behöver det inte heller handla om någon Juholt-effekt: det kan lika gärna handla om att den stökiga processen att hitta en ny partiledare och den negativa mediebevakningen som följt på den processen är över.

Det enda som är säkert så här långt är att Aftonbladet ännu en gång ägnar sig åt oseriös opinionsjournalistik. Det är både beklagligt och sorgligt och sänker förtroendet för Aftonbladet ytterligare. Att tidningen själv noterar att det bara var 246 personer som svarade i undersökningen efter att Juholt hade presenterats väger inte upp det, utan snarare tvärtom. Det visar att tidningen – eller Lena Mellin – är medveten om att det inte går att dra några slutsatser, men trots det går hon vidare och diskuterar Juholt-effekten som om den vore verklig.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny artikel om tidningarnas källanvändning för nedladdning

Publicerat den mars 12, 2011 av jesperstromback

Idag har jag lagt ut en ny artikel för nedladdning. Artikeln är skriven tillsammans med Daniela Dimitrova och handlar om användningen av nyhetskällor i svenska respektive amerikanska tidningar. Titeln på artikeln är Look Who’s Talking: Use of Sources in Newspaper Coverage in Sweden and the United States, och den publicerades i Journalism Practice för cirka två år sedan.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Call for Papers: ”A Question of Power”

Publicerat den mars 12, 2011 av jesperstromback

Call for Papers:

”A Question of Power. Conflict, agreement and negotiation between journalists and their sources”

In the two-day conference ‘A Question of Power’, the changing dynamics between journalists and their sources will be addressed. Conventional wisdom is that reporters want to obtain newsworthy or even spectacular information while their sources aim for a profitable image. However, among media researchers, be they from a political communications or journalism studies perspective, there is consensus that this relation has changed dramatically. Broadly discussed under the idea of ‘mediatization’, it is thought that media logic increasingly determines the language in which public communication takes place. On the other hand, the proliferation of social media allows sources to bypass journalists to speak to audiences directly. Yet, the effect of these changes on the journalist-source relationship is not clear-cut and the question of how they affect the power relations between reporters and their sources has so far remained largely neglected. Is the development towards a ‘mediatized’ public sphere detrimental to meaningful political debate? And what does it mean for the journalist’s autonomy? This conference seeks to investigate how the journalist-source relationship as we know it has transformed and still is transforming.

A special focus of this conference is on the changing norms and forms of the journalistic interview, as it is an act central to modern news journalism, embodying the complexity and struggles that exist between reporter and source. This relation is most intensively researched in political journalism, but the changes mentioned above are also relevant for sports, celebrity, human interest and many other journalistic categories. The form of the interview significantly influences the reporter-source relation. For example, the difference between a conversation with an eye-witness, broadcasted live on television, and a multiple-page interview with a celebrity in a glossy magazine that results from several hours of conversation clearly impacts the interaction between interviewer and interviewee.

Comparison across time, media platforms and national environments is welcome. Submissions that address the following aspects – and the research challenges they present – are encouraged:

– Changes in the interaction between journalists and sources
– Mediatization and/or personalization in the interview
– Increasingly image-conscious and media-trained sources
– The position of the interview in different types of journalism
– Negotiating media content: do sources have a say?
– Changes in the role and position of the interview in the newsgathering process
– The interview as an instrument of accountability
– The ‘celebrity journalist’

More Information

The conference will be held on September 29-30, 2011, and the deadline for abstract submissions is on April 15. Full information about the Call for Papers and guidelines for submissions can be found at the conference website.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ny partiledare men fort(s)atta problem

Publicerat den mars 11, 2011 av jesperstromback

Efter en plågsamt utdragen och misskött process har socialdemokraternas valberedning till sist lyckats enas om ett förslag till ny partiledare respektive partisekreterare: Håkan Juholt och Carin Jämtin. Äntligen, suckar många lättat, och av de första kommentarerna att döma försöker socialdemokraterna nu sluta leden och ge bilden av att Håkan Juholt har ett starkt och brett stöd inom partiet. Nu ska socialdemokraterna sluta diskutera internt och börja bedriva en offensiv oppositionspolitik och påbörja klättringen tillbaka till gamla opinionshöjder.

Det återstår att se om de lyckas – och om de i så fall lyckas på egna meriter eller på grund av andras misslyckanden. Det finns åtminstone fyra skäl som talar emot att de på egna meriter skulle lyckas.

För det första, alla är medvetna om att Håkan Juholt är en kompromisskandidat. Han tillhörde aldrig förhandsfavoriterna och det var ingen stark grupp inom partiet som drev hans namn. Det gör att hans mandat är förhållandevis svagt. Det finns också många som ser Håkan Juholt som en övergångslösning. Kombinationen gör sannolikheten stor att de grupper som inte fick sin vilja igenom den här gången kommer att fortsätta arbeta för att bereda marken för den partiledare de tror starkast på nästa gång det är dags att byta.

För det andra, partiledarnas främsta betydelse ligger inte i hur de uppfattas som personer. Deras främsta betydelse ligger i att de är avgörande för bilden av partierna och deras politik. För att socialdemokraterna ska lyckas bryta den nedåtgående trenden krävs det ur det perspektivet att Håkan Juholt lyckas förändra bilden av socialdemokraterna och deras politik, och för att den bilden ska kunna förändras måste den faktiska politiken förändras. Samtidigt så verkar ingen veta mycket om var Håkan Juholt står politiskt – annat än att det är till vänster om mittfåran – och det är inte på grund av hans politiska program som han har valts. Här befinner sig Håkan Juholt i en strategiskt svår position. Om han inte försöker driva en förändring av socialdemokraternas politik är sannolikheten att den nedåtgående opinionstrenden ska brytas mycket låg. Om han försöker driva en förändring kommer han att möta motstånd från olika grupper inom partiet, samtidigt som han inte har något mandat för att förändra politiken i någon given riktning. Det minskar sannolikheten att han ska lyckas. Resultaten kan mycket väl bli att han, precis som Mona Sahlin, hamnar i en situation där han inte fullt ut kan fungera som partiledare med betoning på ledare: någon som går före och lyckas få andra med sig.

För det tredje, trots två svåra nederlag och ett i grunden förändrat politiskt landskap sedan formandet av och framgångarna för den borgerliga alliansen verkar det inte finnas någon gemensam problemanalys och problembild inom socialdemokraterna. Om man inte delar problembild blir det mycket svårt att enas om lösningarna, vilket drastiskt minskar möjligheterna för socialdemokraterna att agera kraftfullt och offensivt. Samtidigt ökar det sannolikheten att socialdemokraterna kommer att präglas av fortsatta konflikter mellan olika delar inom den koalition av intressen som socialdemokraterna utgör. Även här är det ett problem att Håkan Juholt är en kompromisskandidat som saknar egentligt mandat.

För det fjärde, under de närmaste veckorna och månaderna kommer såväl medlemmar som aktivister och, inte minst, medier och kommentatorer, leta efter tecken som visar ifall Håkan Juholt lyckas eller misslyckas med att vända utvecklingen för socialdemokraterna. Minsta tecken på att utvecklingen inte har vänt kommer troligen att leda till förnyade diskussioner om socialdemokraternas problem och sätta både partiet och Håkan Juholt under förnyad press. I ett sådant läge blir det extra svårt att driva igenom en förändring av socialdemokraterna och deras politik.

För att en ny partiledare för ett parti i kris på ett kraftfullt sätt ska kunna leda sitt parti till framgångar krävs det ett starkt internt stöd, en stark krisinsikt internt, en gemensam problembild, och ett starkt internt mandat. Det är mycket viktigare än om den nya partiledaren uppfattas som humoristisk, trevlig och som en god retoriker. Därmed är förutsättningarna för att Håkan Juholt ska kunna leda socialdemokraterna till nya framgångar inte de bästa.

Det handlar mindre om Håkan Juholt som person och partiledare. Det handlar mer om socialdemokraterna som parti. Det handlar mindre om kommunikationen av politiken och partiet. Det handlar mer om politikens innehåll och partiet som sådant.

Därmed inte sagt att det är omöjligt för socialdemokraterna under ledning av Håkan Juholt att vända trenden. För att det ska lyckas krävs det dock att partiet ger Håkan Juholt sitt fulla stöd också om eller när han försöker driva igenom en förändring av socialdemokraternas politik som kan locka de väljare som under de senaste valen valt soffan eller något av de borgerliga partierna. Det är inte en tillräcklig förutsättning, men det är en nödvändig förutsättning.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | 3 kommentarer

Lästa böcker i februari

Publicerat den mars 6, 2011 av jesperstromback

Februari var en månad då de flesta böcker jag läste på ett eller annat sätt handlar om strategisk politisk kommunikation. Av dem har jag redan rekommenderat två, Dennis W. Johnsons Campaigning in the Twenty-First Century och Jarol B. Manheims Strategy in Information and Influence Campaigns. Båda de var mycket bra och läsvärda. Månadens bästa bok var dock Erik P. Bucy och R. Lance Holberts Sourcebook for Political Communication Research. Den riktar sig framförallt till forskare och studenter, och har därmed en smalare målgrupp än de två övriga böckerna, men om man forskar kring eller studerar politisk kommunikation tillhör Sourcebook en av de böcker som ”måste” läsas. De böcker jag läste under februari var:

– Matt Bai (2007). The Argument. Billionaires, Bloggers, and the Battle to Remake Democratic Politics. Penguin Press.

– Dennis W. Johnson (2011). Campaigning in the Twenty-First Century. A Whole New Ballgame? Routledge.

– Lionel Zetter (2008). Lobbying. The Art of Political Persuasion. Harriman House.

– Anders Ivarsson Westerberg (2010). Makthavare i ministerns skugga. Boréa.

– Torbjörn Nilsson (red) (2010). Därför vann dom. Berättelsen om ett ödesval. Weyler.

– Erik P. Bucy & R. Lance Holbert (red) (2011). Sourcebook for Political Communication Research. Routledge.

– Jarol B. Manheim (2011). Strategy in Information and Influence Campaigns. How Policy Advocates, Social Movements, Insurgent Groups, Corporations, Governments and Others Get What They Want. Routledge.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Nytt boktips: ”Strategy in Information and Influence Campaigns”, av Jarol B. Manheim (2011)

Publicerat den februari 28, 2011 av jesperstromback

En av de ledande amerikanska forskarna på området strategisk kommunikation, och mer specifikt strategier för informations- och påverkanskampanjer, är Jarol B. Manheim. Det var därför med höga förväntningar som jag började läsa hans senaste bok, Strategy in Information and Influence Campaigns. How Policy Advocates, Social Movements, Insurgent Groups, Corporations, Governments and Others Get What They Want (Routledge, 2011).

De förväntningarna infriades utan tvekan. Inom kategorin böcker som handlar om strategier för informations- och påverkanskampanjer är det en av de bästa böckerna jag har läst. På ett mycket välstrukturerat och systematiskt sätt går Manheim igenom de olika beståndsdelarna av hur man planerar för, genomför och – om man är måltavla – försvarar sig emot kampanjer som syftar antingen till att informera eller påverka. Boken fokuserar särskilt på de strategiska, till skillnad från de taktiska och tekniska, aspekterna av informations- och påverkanskampanjer.

Det är med andra ord ingen bok om hur man gör för att informera eller påverka. Det är en bok om hur man tänker och planerar för att bedriva effektiva informations- och påverkanskampanjer.  Den begränsar sig inte heller till partipolitiska aktörer och deras strategier, utan omfattar intressegrupper, företag, myndigheter, och en rad andra organisationer som bedriver kampanjer för att informera eller påverka. Det ger den en bredd som många andra böcker om strategisk (politisk) kommunikation saknar.

Om man är intresserad av, studerar, forskar om eller arbetar med strategisk kommunikation och informations- eller påverkanskampanjer är det en bok som bör vara av stort intresse och som starkt kan rekommenderas.

 

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Public service, demokratin och mediernas kommersialisering

Publicerat den februari 20, 2011 av jesperstromback

Debatten om public service, demokratin och mediernas kommersialisering fortsätter. Det är positivt, även om en del inlägg tyvärr präglas väl mycket av antingen reflexmässiga attacker mot eller försvar av public service alternativt kommersiella medier (se bland annat Mattias Svenssons inlägg). Det leder till en förenklad debatt och försvårar en djupare analys av medieutvecklingens både positiva och negativa sidor.

Ur mitt perspektiv handlar frågan om public service och mediernas kommersialisering ytterst om demokratin och dess behov av välinformerade medborgare. Om vi utgår från att demokratin behöver välinformerade medborgare för att fungera väl behövs det medier som tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik. Principiellt spelar det ingen roll om nyhets- och samhällsjournalistiken tillhandahålls av public service eller kommersiella medier: det avgörande är att de breda medierna tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik av god kvalitet.

Ur det perspektivet har medieutvecklingen under de senaste 20 åren haft både positiva och negativa sidor. De positiva sidorna dominerar, men om mediesystemets kommersialisering går för långt riskerar de negativa sidorna att få allt större genomslag.

Medieutvecklingen har varit positiv i den meningen att det aldrig förr har funnits ett lika rikt utbud av nyhets- och samhällsjournalistik och olika samhälls- och informationsinriktade program. Inte minst TV4, men även kanaler som Axess och under perioder TV8, har vid sidan av Sveriges Television varit mycket viktigt. Konkurrensen mellan framförallt Sveriges Television och TV4 har också vitaliserat samhällsjournalistiken, och med fler kanaler som sänder nyheter och olika samhällsdebatterande program har mångfalden ökat.

Samtidigt har den ökade konkurrensen och kommersialiseringen – tillsammans med teknikutvecklingen och människors förändrade livsvanor – satt nyhets- och samhällsjournalistiken under en allt hårdare press. Resurserna för grävande journalistik och genomarbetade reportage har minskat, kraven att programmen ska fånga tittare har ökat, och nyhets- och samhällsjournalistiken har populariserats på ett sätt som många gånger riskerar att drabba dess kvalitet. Exempel på det är att andelen så kallade mjuka nyheter om olyckor, brott och sådant som har ett omedelbart publikintresse har ökat medan andelen så kallade hårda nyheter om politik och samhälle har minskat; att nyheterna har blivit allt mer lättsamma, inte minst i ton och tilltal; att tempot har höjts; och det finns mycket som tyder på att politikens innehåll får allt mindre uppmärksamhet i nyheterna medan det politiska spelet får allt större utrymme.

I grova drag kan man säga att nyhets- och samhällsjournalistiken har gått från en ambition att spegla, till att granska, tolka, och slutligen beröra. Strävan efter att beröra publiken behöver i och för sig inte vara problematisk i sig själv, men blir det ur ett demokratiskt perspektiv om eller när den strävan blir viktigare än strävan att tillhandahålla sådan information som människor behöver för att kunna ta ställning i samhällsfrågor.

Minskat relativt utrymme för journalistiken och försämrad journalistik kvalitet är två av de risker som den ökade kommersialiseringen för med sig. En kanske ännu större utmaning följer emellertid av att det ökade medieutbudet gör att mediekonsumtionen allt mer präglas av vilka intressen och motivationer människor har. Samtidigt som det aldrig har varit lättare att hitta nyhets- och samhällsjournalistik har det aldrig varit lika enkelt att undvika den helt och hållet. Det gör att mediekonsumtionen skiljer sig allt mer mellan de som är och de som inte är intresserade av politik och samhälle, vilket i sin tur leder till ökade kunskapsklyftor. Det i sin tur riskerar leda till klyftor i det politiska deltagandet.

Dessvärre följer dessa klyftor i stora drag andra etablerade sociala skiljelinjer som grundar sig i socioekonomisk ställning och utbildningsnivå. Även här följer Sverige utvecklingen i andra länder, inte minst i USA där antalet TV-kanaler började öka mycket tidigare än i Sverige och fortfarande är mycket större. Risken är överhängande att vi går mot en framtid där TV-landskapet med bara några få undantag domineras av underhållning, och där en mindre, välutbildad elit har förmågan att söka sig fram till och välja den goda journalistiken medan den större gruppen väljer bort nyheter helt eller nöjer sig med mindre kvalificerad journalistik.

Det är i det här perspektivet public service roll bör ses. Så länge public service bidrar till att det finns en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik, och till att den når också andra än en mindre informationselit, fyller public service en mycket central roll. Dessutom visar både svensk och internationell forskning att starka public service medier bidrar till att också de kommersiella medierna satsar mer på nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella medier gör i länder som saknar starka public service medier.

Lika viktigt som det var att avskaffa etermediemonopolet, lika viktigt är det att försöka säkerställa att det svenska mediesystemet tillhandahåller en rik mängd och ett brett utbud av god nyhets- och samhällsjournalistik. Så länge public service bidrar till det finns det all anledning att värna starka public service medier. Den dag som public service inte bidrar till det finns det få skäl att värna dem.

Frågan handlar inte om public service eller inte. Frågan handlar om vilken mediepolitik och vilket mediesystem som bidrar till demokratin och dess behov av välinformerade medborgare.

(Inlägget bygger delvis på mitt kapitel TV-landskapets revolution i Älskade, hatade – 14 röster om TV, redigerad av Mats Bergstrand. Det kapitlet kan laddas ner här och innehåller en djupare genomgång av det svenska TV-landskapets förändringar sedan monopolets avskaffande)

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Om behovet av public service

Publicerat den februari 19, 2011 av jesperstromback

På dagens DN Debatt skriver Mats Svegfors och Cilla Benkö, vd respektive vice vd på Sveriges Radio, en debattartikel där de hävdar att regeringen öppnar för strid om public service: ”Under de närmaste dagarna kommer frontlinjerna att börja dras upp i en strid om public service som sannolikt blir en av de större samhällsfrågorna under de närmaste åren”. Enligt Svegfors och Benkö har de kommersiella intressena blivit ”starkare och mer tilltagsna”, samtidigt som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nyligen öppnade för att minska public servicebolagens budgetar. Till detta kommer att ”de kommersiella medierna [blir] alltmer renodlat kommersiella”. Slutsatsen de drar är att:

Det sker en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism tar över där tidigare medvetna publicister rådde. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och därmed för många tittare och lyssnare?

Samtidigt som man alltid bör vara skeptisk till svepande argument om ”radikal kommersialisering” har Svegfors och Benkö i grunden rätt. Sedan cirka 20 år tillbaka sker en successiv om än inte radikal kommersialisering, vars konsekvenser ur ett demokratiskt perspektiv kan bli långtgående. Här visar både svensk och internationell forskning inte bara att public service medier tillhandahåller ett mycket större och bredare utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella medier gör, utan också att starka public service medier i ett land bidrar till att kommersiella kanaler satsar mer på nyhets- och samhällsjournalistik än vad kommersiella kanaler gör i länder som saknar stark public service.

Både direkt och indirekt bidrar starka public service medier därmed till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik. Ur ett demokratiskt perspektiv är det ett avgörande argument för behovet av starka public service medier. Demokratin behöver medborgare som är välinformerade, och medborgarna behöver ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik som sänds vid olika och attraktiva tidpunkter för att kunna bli och hålla sig informerade.

Detta är inte minst viktigt för att undvika att kunskaps- och informationsklyftorna inte växer allt för mycket. De som har ett stort intresse för politik och samhälle kan och kommer i de flesta mediemiljöer att leta sig fram till god nyhets- och samhällsjournalistik. För att även de som är mindre intresserade av politik och samhälle i vid mening ska nås av god nyhets- och samhällsjournalistik är dock själva mediemiljön avgörande, och i det perspektivet är framförallt lokaltidningarna och public service centrala.

Så länge public service bidrar till att det finns ett omfattande och brett utbud av nyhets- och samhällsjournalistik – och därmed till en mediemiljö som underlättar inte bara för de mest motiverade att hålla sig informerade – finns det därför starka skäl att värna starka public service medier.

 

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Nytt nummer av Political Communication Report

Publicerat den februari 18, 2011 av jesperstromback

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, nyhetsbrevet som ges ut av sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Association, just publicerats.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar