För ett par månader sedan släpptes min nya bok Political Public Relations. Principles and Applications (Routledge, 2011), redigerad tillsammans med Spiro Kiousis. Lagom till sommaren har förlaget nu tagit fram ett erbjudande där boken kan köpas med 20 procents rabatt om man beställer boken med den här blanketten. Nu är det därför ett utmärkt tillfälle att skaffa ett exemplar av boken :).
I tisdags presenterade jag min senaste rapport om Lobbyismens problem och möjligheter. Perspektiv från dem som både lobbar och har blivit lobbade (Precis, 2011) på ett välbesökt seminarium under Almedalsveckan. Rapporten är gjord på uppdrag av Precis, föreningen för Public Relations Konsultföretag i Sverige, som också arrangerade seminariet. Seminariet och rapporten har bland annat uppmärksammats av Dagens Media, Skånska Dagbladet, Makthavare.se, Smålandsposten och Stiftelsen Institutet för Mediestudier.
Huvudfrågan för rapporten är vilka problem och möjligheter som lobbyismen medför ur det politiska beslutsfattandets perspektiv. En grupp som har unik inblick i detta är personer som tidigare har arbetat som statssekreterare och planeringschefer på olika departement – och därmed varit mottagare av påverkansförsök – och som numera arbetar med politisk påverkan som konsulter eller företrädare för företag, näringslivsorganisationer och fackliga organisationer. Utifrån detta bygger undersökningen på intervjuer med tolv tidigare statssekreterare och planeringschefer som numera arbetar med politisk påverkan: Urban Bäckström, Peter Egardt, Anna Ekström, Dan Ericsson, Fredrik Fällman, Jonas Hjelm, Håkan Jonsson, Agneta Karlsson, Krister Nilsson, Sture Nordh, Sven-Eric Söder och Ulrika Schenström. I rapporten står fem frågor i centrum:
(1) Hur ser de intervjuade på vad lobbyism är och på hur lobbyism förhåller sig till angränsande begrepp som public affairs, public relations och opinionsbildning?
(2) Vad anser de intervjuade att lobbyism bidrar med ur det politiska beslutsfattandets perspektiv?
(3) Vad anser de intervjuade att lobbyism bär med sig för problem och risker ur det politiska beslutsfattandets perspektiv?
(4) Hur ser de intervjuade på olika förslag som syftar till att reglera lobbyism eller minska risken för att lobbyism inverkar negativt på det politiska beslutsfattandet?
(5) Vad anser de intervjuade vara de största myterna eller missförstånden när det gäller lobbyism och möjligheterna att påverka det politiska beslutsfattandet via lobbying?
För den som är intresserad av att läsa rapporten går den att beställa via epost till info@precis.se.
Nu har senaste numret av Journalism Studies publicerats elektroniskt, i vilket jag medverkar med en artikel som handlar om politikens medialisering. Titeln är Mediatization and Perceptions of the Media’s Political Influence, och artikeln bygger på en enkätundersökning bland svenska riksdagsledamöter och svenska politiska journalister som bland annat handlar om hur de båda grupperna ser på mediernas makt och inflytande över såväl allmänheten som över politiken. Bland annat visar undersökningen att båda grupper anser att medierna har betydande inflytande, och att de uppfattar TV och radio som lika inflytelserika som statsministern när det gäller att föra upp en ny fråga på dagordningen. För att citera artikelns abstract:
One of the key concepts related to the media’s increasing political influence is mediatization. It has even been described as a meta-process, on a par with other social change processes such as globalization and individualization. Despite the fact that the concept has been used for several decades, it remains however a concept referred to more often than properly defined and used to guide systematic empirical research. Against this background and based on the conceptualization of mediatization as a multi-dimensional concept, the purpose of this article is to investigate perceptions of the media’s political influence among members of parliament and political news journalists at major national and regional media in Sweden. The results show that both groups attribute great influence to the media, in particular TV, newspapers and radio, and that both groups perceive TV and radio as influential as even the prime minister in terms of how often they manage to place a new issue highest on the political agenda. The results of the study are discussed in light of the theory of an ongoing mediatization of politics.
Mot bakgrund av den nya artikeln har jag idag uppdaterat sidorna med mina engelska publikationer och samtliga publikationer.
Förra veckan publicerade Dagens Nyheter en stort uppslagen artikelserie om regeringens användning av pr-konsulter. Förstasidesrubrikerna signalerar tydligt att tidningen anser att det är någonting skumt som den har avslöjat: ”Pr-konsulter hyrs in för budgeten” (21 juni), ”Hit går regeringens pr-miljoner” (22 juni), ”Hemliga uppdrag när politiker möter pr-konsulter” (23 juni) och ”MP kräver regler för pr-konsulter”. Att det enligt DN är en viktig nyhet råder det ingen tvekan om: förutom att nyheten dominerade två förstasidor publicerade DN totalt sett cirka 5,5 helsidor om regeringens användning av PR-konsulter och relationen mellan pr och politik. Flera gånger används uttrycket ”avslöjar”, vilket också visar att Dagens Nyheter anser eller vill framställa det som om det är något skumt som pågår.
Ingenstans i artiklarna redovisar Dagens Nyheter emellertid något egentligt stöd för tesen att det skulle vara något skumt med att regeringen anlitar PR-konsulter. Visserligen är oppositionen kritisk, men det hör till det politiska spelet. Istället tas det för givet att det är problematiskt. Det kan dock starkt ifrågasättas.
Att anlita experter på olika områden är något som tillhör det moderna samhället. Om vi behöver laga bilen vänder sig de flesta till professionella bilreparatörer. Om vi behöver klippa håret vänder sig de flesta till professionella frisörer. Om vi behöver renovera huset vänder sig de flesta till professionella hantverkare. På samma sätt är det i grunden naturligt att man vänder sig till professionella kommunikatörer ifall man behöver bli bättre på att kommunicera. Konstigare än så är det egentligen inte.
Om man granskar substansen i artiklarna visar det sig att regeringen, under perioden 2007-2010, köpte in kommunikations- och pr-tjänster för sammanlagt 119 miljoner. Det kan låta mycket, men är i sig ingen särskilt stor summa om man betänker att kostnaderna är spridda över flera år och att ”en stor del handlar om olika tekniska lösningar för regeringens hemsida och tryckkostnader” (DN 22 juni). Sådana tjänster kostar, men ingen kan på allvar hävda att regeringen skulle avstå från att hitta effektiva tekniska lösningar för hemsidan eller från att trycka olika former av dokument och material.
Hur stor del av kostnaderna som handlar om att ”hjälpa regeringen att kommunicera sin politik” (DN 21 juni) och vad Dagens Nyheter egentligen lägger in i detta, är oklart. Några exempel ges, men hur representativa de är vet vi inte. Jag har dock svårt att se att det skulle vara något problem i sig att exempelvis finansdepartementet anlitar professionell hjälp för att undvika att deras texter blir för krångliga, eller att andra departement hyrt in konsulter för att hjälpa dem att bli bättre på att kommunicera, för att arrangera eller moderera seminarier, eller för att utarbeta kommunikationsplaner.
Skälet är enkelt: politik måste alltid kommuniceras. Det kan göras skickligt eller oskickligt, professionellt eller oprofessionellt, men det går inte att tänka sig politik utan kommunikation. Ju hårdare konkurrensen om människors uppmärksamhet har blivit, desto svårare har det blivit för regeringar, departement, myndigheter, partier och andra att nå fram till de grupper som de har behov av att nå fram till, och desto viktigare har det blivit med professionell kommunikationskompetens.
Den kompetensen kan regeringar, myndigheter och andra skaffa sig genom att bygga ut sina kommunikations- och informationsavdelningar, genom att anlita konsulter, eller genom en kombination.
Det är därför ingenting märkligt med att regeringen anlitar pr-konsulter. Det märkliga hade varit om den inte hade gjort det. Hade regeringen istället satsat på att bygga ut den interna kompetensen tillräckligt för att täcka alla behov hade den säkert fått kritik för det också, och det hade antagligen varit mindre kostnadseffektivt.
Därmed inte sagt att regeringen i samtliga enskilda fall varit skickliga på att upphandla pr-tjänsterna, eller att det i samtliga fall varit motiverat att köpa in pr-tjänster. Det finns säkert flera fall där regeringen betalat för mycket i förhållande till vad den har fått ut, köpt in pr-tjänster utan att behovet varit tillräckligt starkt, eller köpt in pr-tjänster för hjälp med sådant som bör betraktas som partipolitik och betalas av partierna snarare än av regeringen.
På det principiella planet är det dock inte något konstigt att regeringar, myndigheter och andra köper in professionell kompetens att kommunicera. Politik är kommunikation, och modern politik kräver ofta professionell kompetens att kommunicera. Att köpa in pr-tjänster är därför ingenting märkligt eller skumt. Det är rationellt.
– – – – – – – – – – – – – – –
Ovanstående inlägg är även publicerat på SNS’ hemsida.
Nu har min nya bok Political Communication in European Parliamentary Elections (Ashgate, 2011) precis kommit från tryckeriet. Boken är redigerad tillsammans med Michaela Maier, University of Koblenz-Landau, och Lynda Lee Kaid, University of Florida. Precis som titeln antyder handlar boken om politisk kommunikation i samband med valen till Europaparlamentet, med särskilt fokus på valen 2009, och är ett resultat av ett mångnationellt samarbetsprojekt som inleddes sommaren 2008.
Totalt sett innehåller boken 14 kapitel som handlar om den strategiska politiska kommunikationen, mediernas bevakning av valkampanjerna, eller medborgarnas politiska beteenden. Några kapitel fokuserar på den politiska kommunikationen i enskilda länder, men flertalet kapitel är jämförande. De kapitel som ingår i boken är:
1. Political communication and Election Campaigns for the European Parliament, av Jesper Strömbäck, Michaela Maier och Lynda Lee Kaid
2. The Legal and Institutional Framework of the 2009 European Parliament Elections in the Shadow of the Lisbon Treaty, av Clifford A. Jones
3. Campaign Professionalization and Political Structures: A Comparative Study of Election Campaigning in Finland and Sweden in the 2009 EP Elections, av Tom Moring, Juri Mykkänen, Lars Nord och Marie Grusell
4. Similarities and Differences in Transformational Democracies: EP Campaigns in Bulgaria and Hungary, av Lilia Raycheva och Jolán Róka
5. Campaigning in but not for Europe: European Campaign Strategies in the UK and the Czech Republic, av Ralph Negrine, Vaclav Stetka och Marta Fialová
6. Televised Advertising in the 2009 European Parliamentary Elections: Comparing Campaign Strategies and Videostyles, av Lynda Lee Kaid, Silke Adam, Michaela Maier, Matthias Balzer, Rosa Berganza, Carlos Jalali, Ralph Negrine, Lilia Raycheva, Jolán Róka, Andreas R. T. Schuck, Vaclav Stetka och Claes de Vreese
7. Everyone Ignores Europe? Party Campaigns and Media Coverage in the 2009 European Parliament Elections, av Carlos Jalali och Tiago Silva
8. Mediatizing Europe while Ignoring the European Election: The Paradox of the Italian Case, av Franca Roncarolo
9. The 2009 European Parliamentary Election News Coverage in Poland: Entrenched or Critical Journalism?, av Boguslawa Dobek-Ostrowska och Bartlomiej Lodzki
10. The Mediatization and Framing of European Parliamentary Election Campaigns, av Jesper Strömbäck, Ralph Negrine, David Nicolas Hopmann, Michaela Maier, Carlos Jalali, Rosa Berganza, Gilg U. H. Seeber, Andra Seceleanu, Jaromir Volek, Boguslawa Dobek-Ostrowska, Juri Mykkänen, Marinella Belluati och Jolán Róka
11. Media Visibility and Framing of the European Parliamentary Elections 2009: A Media Content Analysis in 27 Countries, av Andreas R. T. Schuck, Rachid Azrout, Hajo Boomgarden, Matthijs Elenbaas, Joost van Spanje, Rens Vliegenthart och Claes de Vreese
12. The 2009 European Parliamentary Elections in Perspective, av Michael Marsh
13. Why Europeans (Don´t) Turn Out to Vote, av Gilg U. H. Seeber och Markus Steinbrecher
14. Between Integration and Demarcation: Effects of Europeanized and National Campaigns on Voters in the 2009 European Parliamentary Election, av Michaela Maier, Silke Adam, Claes de Vreese, Andreas R. T. Schuck, Rosa Berganza, Vaclav Stetka, Ralph Negrine, Carlos Jalali, Gilg U. H. Seeber, Lilia Raycheva, Jolán Róka, Boguslawa Dobek-Ostrowska och Marie Grusell
Boken riktar sig till alla som intresserar sig för, forskar kring eller studerar politiska kampanjstrategier, mediernas politiska nyhetsbevakning i samband med valrörelser, eller kampanjeffekter. Den bör givetvis vara av särskilt intresse om man intresserar sig för politisk kommunikation i samband med just Europaparlamentsvalen, men även om man har ett allmänt intresse för politisk kommunikation bör boken vara av intresse. Det är vår förhoppning.
Det känns fantastiskt roligt att boken nu äntligen finns i tryck. Det enda som är sorgligt är att Lynda Lee Kaid inte längre finns med oss. Detta blev hennes sista bok, och den är tillägnad hennes minne.
Efter en vår där en rad debattinlägg om framtidens public service har publicerats presenterade regeringen idag den nya public service-utredningen, både formellt och på DN Debatt. Utredningen ska genomföras av en kommitté bestående av Martin Holmgren, Helene Hillerström Miksche, Leif Jakobsson, Katarina Kämpe och Lars Nord, och ska enligt regeringens direktiv bland annat ta ställning till följande frågor:
- Hur ska uppdraget till radio och tv i allmänhetens tjänst formas?
- Hur ska det breda och varierade utbudet på bästa sätt nå publiken?
- Hur kan mångfalden och tillgängligheten i SR:s, SVT:s och UR:s programproduktion stärkas?
- Hur ska radio och tv i allmänhetens tjänst finansieras? Ska radio- och tv-avgiften vara kvar eller ersättas med en annan uppbördsform?
- Hur ska programföretagens verksamhet styras, regleras och följas upp?
- Ska en övergång ske från analog till digital radio, och hur ska en sådan övergång i så fall gå till?
Det ska bli mycket intressant att följa public service-utredningen. Givet hur kontroversiell frågan om public service och dess framtid är – med olika åsikter inom både regeringen och riksdagen, för att inte tala om åsiktsskillnaderna mellan företrädare för public service och för de kommersiella medierna – har den inget enkelt uppdrag.
Samtidigt är dess uppdrag oerhört viktigt. En lång rad forskningsresultat från både Sverige och andra länder visar otvetydigt att public service spelar en mycket viktig roll för inte minst nyhets- och samhällsjournalistiken, vilken i sin tur har stor betydelse för demokratin och dess kvalitet. Till detta kommer jag att återkomma under utredningens gång. Tills vidare är jag glad att den akademiska forskningen finns representerad i utredningen. Förhoppningsvis kommer kommittén låta forskningen väga tungt i dess arbete. Det behövs som en motvikt till den allt för politiserade och ibland – eller allt för ofta – okunniga debatt som förs i frågan om public service och dess framtid.
En av de mest produktiva forskarna internationellt är utan tvekan Pippa Norris, McGuire Lecturer vid Harvard University. Nästan varje år släpper hon en ny bok, och nästan oavsett vad böckerna handlar om präglas de av att vara mycket intressanta och välskrivna, och av en imponerande förmåga att både syntetisera och vidareutveckla forskningen på området.
Hennes senaste bok är Democratic Deficit. Critical Citizens Revisited (Cambridge University Press, 2011), och kan ses som en uppföljare till Critical Citizens: Global Support for Democratic Government som släpptes för drygt tio år sedan. I boken återvänder hon till frågan om den politiska misstron, dess orsaker och dess konsekvenser, och undersöker en rad forskningsfrågor och hypoteser utifrån bland annat World Values Survey, världens mest omfattande och återkommande undersökningar av medborgarnas attityder i olika frågor.
Resultatet är en bok som ”måste” läsas om man är intresserad av, studerar eller forskar kring politisk misstro. Till skillnad från vad som ofta hävdas visar hon bland annat att det inte finns någon enhetlig, global trend där den politiska misstron bara ökar, men också att det finns ett glapp mellan medborgarnas demokratiska förväntningar och hur de upplever att demokratin faktiskt fungerar. Hon visar också på vikten av att skilja mellan politisk misstro på olika analytiska nivåer och riktad mot olika delar av det demokratiska systemet. Den mest tydliga ökningen av den politiska misstron finns vad gäller de nationella parlamenten, men annars präglas misstron globalt sett av antingen stabilitet eller av att gå upp och ner över tid. För att citera författaren: ”during the last quarter century (except for confidence in parliaments), no significant erosion of system support can be detected from the indices of composite institutional confidence, attitudes toward democratic governance and rejection of autocracy, or feelings of nationalism. Instead, trendless fluctuations over time are apparent, or else a relatively stable pattern”.
Samtidigt som det finns delar av analysen som jag förhåller mig kritisk mot (det gäller bland annat hur hon mäter ”democratic deficit”, det vill säga skillnaden mellan ”democratic aspirations” och ”democratic satisfaction”) är det genomgående en mycket välskriven och intressant bok, som starkt kan rekommenderas. Precis som när det gäller många av hennes andra böcker är jag övertygad om att den kommer få stor betydelse för den fortsatta forskningen på området.
Nu har senaste numret av International Political Science Review publicerats, i vilket Toril Aalberg och jag medverkar med en gemensam artikeln. Titeln på artikeln är Media-driven Men and Media-critical Women? An Empirical Study of Gender and MPs’ Relationships with the Media in Norway and Sweden. Studien bygger på en enkätundersökning bland svenska och norska riksdagsledamöter, och visar att det finns vissa skillnader både mellan män och kvinnor och mellan Norge och Sverige när det gäller riksdagsledamöternas relationer till och syn på medierna. För att citera artikelns abstract:
This study is an investigation of how members of the Norwegian and the Swedish parliaments relate to and perceive their relationships with the media. Based on surveys conducted among members of the Norwegian Storting and the Swedish Riksdag, we find that male MPs have more frequent and somewhat less formal relationships with media and journalists compared with female MPs. The results also suggest that male MPs have adapted to the media and their logic more than female MPs. Female MPs also appear to be more critical towards the requirements imposed on politicians who want to get media exposure, compared with male MPs. Analysis reveals that gender differences are smaller among Swedish than Norwegian MPs.
Hela artikeln kan laddas ner via tidskriftens hemsida.
Det är märkligt hur fort månaderna går ibland, särskilt när det är mycket att göra och man önskar att tiden skulle räcka längre. Maj månad är i alla fall redan slut, och det har blivit dags att sammanfatta vilka böcker jag läste under den gångna månaden. Även den här månaden blev det en blandning av böcker, de flesta intressanta och läsvärda. Den mest intressanta boken var emellertid Pippa Norris’ nya bok Democratic Deficit. Critical Citizens Revisited (2011). Den kommer jag att återkomma till senare, men är vad jag betraktar som ”månadens bok”. Även Arjen van Dalens bok – som är hans avhandling – var mycket intressant och läsvärd, och kan starkt rekommenderas om man är intresserad av jämförande studier av politisk nyhetsjournalistik. Det var även mycket givande att läsa Popper igen, något som jag inte gjort på många år trots att han tillhör de vetenskapsfilosofer som jag finner mest intressant. Det känns som om det var hög tid att återstifta den bekantskapen. De böcker jag läste under maj var:
– Arjen van Dalen (2011). Political Journalism in Comparative Perspective. University Press of Southern Denmark.
– Stephen Cushion & Justin Lewis (red) (2010). The Rise of 24-Hour News Television. Global Perspectives. Peter Lang.
– Diane J. Heith (2004). Polling to Govern. Public Opinion and Presidential Leadership. Stanford University Press.
– W. Lance Bennett (2012). News. The Politics of Illusion. Nionde upplagan. Longman.
– MarieLouise Samuelsson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Ernst Trygger. Albert Bonniers förlag.
– Per T. Ohlsson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Richard Sandler. Albert Bonniers förlag.
– Karl R. Popper (1994). The Myth of the Framework. Routledge.
– Per T. Ohlsson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Carl Gustav Ekman. Albert Bonniers förlag.
– Pippa Norris (2011). Democratic Deficit. Critical Citizens Revisited. Cambridge University Press.
Efter knappt två veckors resande i USA är jag nu tillbaka i Sverige, trött med nöjd med resan. Första anhalten var Boston och International Communication Associations årliga konferens. Den var – som väntat – mycket givande. Förutom att det var kul och intressant att träffa både nya och gamla kollegor och vänner presenterades en rad intressanta papers, och konferensen var mycket intellektuellt stimulerande. Dessutom fick olika artiklar och papers jag skrivit positiva kommentarer från olika håll, vilket var kul. Särskilt roligt var att min och Adam Shehatas artikel ”Media malaise or a virtuous circle? Exploring the causal relationships between news media exposure, political news attention and political interest”, som publicerades i European Journal of Political Research förra året, fick ett ”honorable mention” när sektionen för politisk kommunikation delade ut priset för årets bästa tidskriftsartikel. Mer konkret betyder det att artikeln ansågs vara en av årets tre bästa artiklar i politisk kommunikation under 2010.
Efter Boston åkte jag till Gainesville, Florida, för att vara med på minnesceremonin för Lynda Lee Kaid, kollega och vän som oväntat gick bort i april. Samtidigt som det var kul att komma tillbaka till Gainesville, som har blivit något av mitt andra hem, var det tungt att säga farväl till Lynda. Hon har betytt oerhört mycket för mig och det känns mycket sorgligt att hon inte längre finns bland oss.
Efter detta åkte jag upp till New York, för ett par dagars semester tillsammans med Berivan Mohammed, Adam Shehata och Emma Landelius-Shehata. Det var oerhört kul! New York är en av mina absoluta favoritstäder, och det var väldigt kul att vara där tillsammans med Berivan, Adam och Emma. Det enda som var synd var att vistelsen i New York var så kort, men desto starkare är skälen att åka tillbaka. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge tills det blir möjligt.
Sammanfattningsvis var USA-resan med andra ord intensiv och en blandning av glädje och sorg, arbete och semester, intellektuell stimulans och avkoppling.
Jesper Strömbäck 