Förra veckan publicerade Dagens Nyheter en stort uppslagen artikelserie om regeringens användning av pr-konsulter. Förstasidesrubrikerna signalerar tydligt att tidningen anser att det är någonting skumt som den har avslöjat: ”Pr-konsulter hyrs in för budgeten” (21 juni), ”Hit går regeringens pr-miljoner” (22 juni), ”Hemliga uppdrag när politiker möter pr-konsulter” (23 juni) och ”MP kräver regler för pr-konsulter”. Att det enligt DN är en viktig nyhet råder det ingen tvekan om: förutom att nyheten dominerade två förstasidor publicerade DN totalt sett cirka 5,5 helsidor om regeringens användning av PR-konsulter och relationen mellan pr och politik. Flera gånger används uttrycket ”avslöjar”, vilket också visar att Dagens Nyheter anser eller vill framställa det som om det är något skumt som pågår.

Ingenstans i artiklarna redovisar Dagens Nyheter emellertid något egentligt stöd för tesen att det skulle vara något skumt med att regeringen anlitar PR-konsulter. Visserligen är oppositionen kritisk, men det hör till det politiska spelet. Istället tas det för givet att det är problematiskt. Det kan dock starkt ifrågasättas.

Att anlita experter på olika områden är något som tillhör det moderna samhället. Om vi behöver laga bilen vänder sig de flesta till professionella bilreparatörer. Om vi behöver klippa håret vänder sig de flesta till professionella frisörer. Om vi behöver renovera huset vänder sig de flesta till professionella hantverkare. På samma sätt är det i grunden naturligt att man vänder sig till professionella kommunikatörer ifall man behöver bli bättre på att kommunicera. Konstigare än så är det egentligen inte.

Om man granskar substansen i artiklarna visar det sig att regeringen, under perioden 2007-2010, köpte in kommunikations- och pr-tjänster för sammanlagt 119 miljoner. Det kan låta mycket, men är i sig ingen särskilt stor summa om man betänker att kostnaderna är spridda över flera år och att ”en stor del handlar om olika tekniska lösningar för regeringens hemsida och tryckkostnader” (DN 22 juni). Sådana tjänster kostar, men ingen kan på allvar hävda att regeringen skulle avstå från att hitta effektiva tekniska lösningar för hemsidan eller från att trycka olika former av dokument och material.

Hur stor del av kostnaderna som handlar om att ”hjälpa regeringen att kommunicera sin politik” (DN 21 juni) och vad Dagens Nyheter egentligen lägger in i detta, är oklart. Några exempel ges, men hur representativa de är vet vi inte. Jag har dock svårt att se att det skulle vara något problem i sig att exempelvis finansdepartementet anlitar professionell hjälp för att undvika att deras texter blir för krångliga, eller att andra departement hyrt in konsulter för att hjälpa dem att bli bättre på att kommunicera, för att arrangera eller moderera seminarier, eller för att utarbeta kommunikationsplaner.

Skälet är enkelt: politik måste alltid kommuniceras. Det kan göras skickligt eller oskickligt, professionellt eller oprofessionellt, men det går inte att tänka sig politik utan kommunikation. Ju hårdare konkurrensen om människors uppmärksamhet har blivit, desto svårare har det blivit för regeringar, departement, myndigheter, partier och andra att nå fram till de grupper som de har behov av att nå fram till, och desto viktigare har det blivit med professionell kommunikationskompetens.

Den kompetensen kan regeringar, myndigheter och andra skaffa sig genom att bygga ut sina kommunikations- och informationsavdelningar, genom att anlita konsulter, eller genom en kombination.

Det är därför ingenting märkligt med att regeringen anlitar pr-konsulter. Det märkliga hade varit om den inte hade gjort det. Hade regeringen istället satsat på att bygga ut den interna kompetensen tillräckligt för att täcka alla behov hade den säkert fått kritik för det också, och det hade antagligen varit mindre kostnadseffektivt.

Därmed inte sagt att regeringen i samtliga enskilda fall varit skickliga på att upphandla pr-tjänsterna, eller att det i samtliga fall varit motiverat att köpa in pr-tjänster. Det finns säkert flera fall där regeringen betalat för mycket i förhållande till vad den har fått ut, köpt in pr-tjänster utan att behovet varit tillräckligt starkt, eller köpt in pr-tjänster för hjälp med sådant som bör betraktas som partipolitik och betalas av partierna snarare än av regeringen.

På det principiella planet är det dock inte något konstigt att regeringar, myndigheter och andra köper in professionell kompetens att kommunicera. Politik är kommunikation, och modern politik kräver ofta professionell kompetens att kommunicera. Att köpa in pr-tjänster är därför ingenting märkligt eller skumt. Det är rationellt.

– – – – – – – – – – – – – – –

Ovanstående inlägg är även publicerat på SNS’ hemsida.