Nytt boktips: ”Democratic Deficit”, av Pippa Norris (2011)

En av de mest produktiva forskarna internationellt är utan tvekan Pippa Norris, McGuire Lecturer vid Harvard University. Nästan varje år släpper hon en ny bok, och nästan oavsett vad böckerna handlar om präglas de av att vara mycket intressanta och välskrivna, och av en imponerande förmåga att både syntetisera och vidareutveckla forskningen på området.

Hennes senaste bok är Democratic Deficit. Critical Citizens Revisited (Cambridge University Press, 2011), och kan ses som en uppföljare till Critical Citizens: Global Support for Democratic Government som släpptes för drygt tio år sedan. I boken återvänder hon till frågan om den politiska misstron, dess orsaker och dess konsekvenser, och undersöker en rad forskningsfrågor och hypoteser utifrån bland annat World Values Survey, världens mest omfattande och återkommande undersökningar av medborgarnas attityder i olika frågor.

Resultatet är en bok som ”måste” läsas om man är intresserad av, studerar eller forskar kring politisk misstro. Till skillnad från vad som ofta hävdas visar hon bland annat att det inte finns någon enhetlig, global trend där den politiska misstron bara ökar, men också att det finns ett glapp mellan medborgarnas demokratiska förväntningar och hur de upplever att demokratin faktiskt fungerar. Hon visar också på vikten av att skilja mellan politisk misstro på olika analytiska nivåer och riktad mot olika delar av det demokratiska systemet. Den mest tydliga ökningen av den politiska misstron finns vad gäller de nationella parlamenten, men annars präglas misstron globalt sett av antingen stabilitet eller av att gå upp och ner över tid. För att citera författaren: ”during the last quarter century (except for confidence in parliaments), no significant erosion of system support can be detected from the indices of composite institutional confidence, attitudes toward democratic governance and rejection of autocracy, or feelings of nationalism. Instead, trendless fluctuations over time are apparent, or else a relatively stable pattern”.

Samtidigt som det finns delar av analysen som jag förhåller mig kritisk mot (det gäller bland annat hur hon mäter ”democratic deficit”, det vill säga skillnaden mellan ”democratic aspirations” och ”democratic satisfaction”) är det genomgående en mycket välskriven och intressant bok, som starkt kan rekommenderas. Precis som när det gäller många av hennes andra böcker är jag övertygad om att den kommer få stor betydelse för den fortsatta forskningen på området.

 

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Demokrati och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s