Drevet mot Mona Sahlin och socialdemokratins problem

Kritiken mot Mona Sahlin växer, även om få öppet kritiserar henne. Enligt en ny opinionsundersökning som Novus gjort på uppdrag av TV4 Nyheterna har bara 44 procent av socialdemokratiska väljare mycket eller ganska stort förtroende för Mona Sahlin, jämfört med 63 procent i mars. Resultaten visar också att 45 procent svarar att hon bör avgå, 37 procent att hon bör sitta kvar, medan 18 procent svarar vet ej. På frågan Vem av följande tycker du skulle passa bäst som partiledare för Socialdemokraterna blev resultatet:

Margot Wallström 34%
Thomas Bodström 18 %
Mona Sahlin 18%
Ulrica Messing 4%
Sven-Erik Österberg 2%
Veronica Palm 2%
Ilija Batljan 2%
Pär Nuder 2%
Thomas Östros 1%
Carin Jämtin 1%
Ylva Johansson 1%
Morgan Johansson 1%
Anneli Hulthén 1%
Ingen av dessa 4%
Vet ej 10%
Källa: Novus Opinion

Förutom att opinionsundersökningen är ett bra exempel på när medierna skapar nyheter snarare än speglar dem är frågan hur man ska tolka resultaten. Givetvis är det inte bra för vare sig Mona Sahlin eller socialdemokraterna när nyheterna domineras av interna konflikter, ifrågasättanden, och lågt förtroende för partiledaren. Hur genomtänkta svaren i opinionsundersökningen är och vilken betydelse dagens förtroendesiffror kommer att ha vid kommande val – om Mona Sahlin sitter kvar – är dock en helt annan fråga.

Här kan man dra en parallell till folkpartiet och Lars Leijonborg. Efter katastrofvalet 1998 var det många som hävdade att Lars Leijonborg måste ersättas eftersom det skulle vara omöjligt att nå valframgång med honom som partiledare. Favoritkandidaten hos många var Peter Örn, tidigare partisekreterare men sedan 1994 generalsekreterare för svenska Röda Korset. Precis som Margot Wallström var han obefläckad av aktuella politiska strider. Det dröjde dock bara till valet 2002 och helt plötsligt fick folkpartiet den framgång som många trodde var omöjlig med Lars Leijonborg som partiledare, och själv fick han epitetet ”Leijonkungen”.

Av detta och forskning kring partier och partiledarnas betydelse kan man dra flera lärdomar. För det första, det är lätt att vara kritiskt mot sittande partiledare men att en partiledare har misslyckats i ett val behöver inte betyda att han eller hon är dömd att misslyckas. Det går att vända motgång till framgång. För det andra, det är lätt att projicera förhoppningar och förväntningar på personer som står utanför aktuella strider. Det behöver inte betyda att de skulle fungera bättre som partiledare. Om de skulle tacka ja skulle de snabbt dras in i dagspolitiken och glansen börja mattas av. För det tredje, som personer betyder partiledarna mindre för valresultatet än vad många tror. För det fjärde, en av partiledarnas absolut viktigaste uppgifter handlar om att sätta bilden av partiet och vad det står för. Genom att förändra bilden av vad partiet står för kan en partiledare leda sitt parti till framgång även om han eller hon inte är jättepopulär som person. Det var detta Lars Leijonborg lyckades med. För det femte, en förutsättning för att en partiledare med styrka ska kunna sätta bilden av partiet är att han eller hon har internt stöd.

Det är naturligt att socialdemokraterna nu har en intensiv intern debatt om både politik och person, men i det långa loppet är politiken viktigare än personerna. Vid någon tidpunkt som inte ligger allt för långt fram i tiden måste socialdemokraterna bestämma sig för att antingen stödja eller ersätta Mona Sahlin. Det mest förödande för socialdemokraterna vore om Mona Sahlin satt kvar utan intern legitimitet och utan intern uppbackning.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Doktorand i politisk kommunikation sökes

Nu finns det en ledig tjänst som doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning politisk kommunikation vid avdelningen för medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet. Hela annonsen finns hos Platsjournalen och jag har även lagt in de viktigaste delarna av annonsen nedan. Sista ansökningsdag är den 10 december. Är du intresserad av att forska kring och doktorera i politisk kommunikation är detta en suverän möjlighet! Om du känner någon som är intresserad, hjälp gärna till att sprida information om den lediga tjänsten.

Mittuniversitetet söker till
Institutionen för informationsteknologi och medier
vid Campus Sundsvall

Doktorand i Medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot politisk kommunikation
Ref.nr. MIUN 2010/1794

Mittuniversitetet har en forskargrupp inom medie- och kommunikationsvetenskap där politisk kommunikation är en central forskningsinriktning. Forskningen bedrivs på samhällsvetenskaplig grund och omfattar studier av bland annat politiska kampanjer, politisk journalistik och politiska opinionsbildningsprocesser. Forskningen sker i nära samarbete med centrumbildningen Demokratiinstitutet DEMICOM. Vi söker nu en doktorand som i sin forskarutbildning skall fokusera på politisk kommunikation.

Arbetsuppgifter: Egen forskarutbildning innefattande forskning 80 % samt undervisning och administrativt arbete 20 % på institutionens avdelning för medie- och kommunikationsvetenskap.

Behörighet och bedömningsgrunder: Behörig att söka är den som före 2007-07-01 har uppnått minst 120 p varav 60 p inom huvudämnet medie- och kommunikationsvetenskap eller journalistik eller statsvetenskap(kandidatnivå), alternativt den som efter 2007-07 uppnått minst 240 hp varav 90 hp inom huvudämnet medie- och kommunikationsvetenskap eller journalistik eller statsvetenskap (magisternivå), eller har motsvarande utbildning. Förutom goda ämneskunskaper kommer stor vikt att läggas vid god arbetsförmåga och samarbetsförmåga, initiativkraft och personlig lämplighet för forskarutbildning. En kortfattad beskrivning av den sökandes egen syn på forskningsområdet politisk kommunikation och möjliga framtida avhandlingsprojekt skall bifogas ansökan.

Tillträde: Enligt överenskommelse.

Information: Närmare upplysningar om anställningen lämnas av professor Lars Nord, 070-550 93 33, lars.nord@miun.se , eller av professor Jesper Strömbäck, 070-684 66 15. jesper.stromback@miun.se .

Lön: Enligt Mittuniversitetets lönetrappa för doktorander.

Fackliga företrädare: Anders Nyström, SACO, 0611-862 45 och Lollo Ljuslin, fackförbundet ST/TCO, 063-16 57 14.

Ansökan: Ansökan skall innehålla styrkt meritförteckning, kopior av betyg och examensbevis, målbeskrivning enligt ovan samt handlingar sökanden önskar åberopa. Dessa handlingar skickas till Registrator, Mittuniversitetet, 851 70 Sundsvall. Ange Ref.nr. Ansökan skall vara Mittuniversitetet tillhanda senast den 10 december 2010.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Obama, de sociala medierna och de amerikanska mellanårsvalen

Få politiska kampanjer har inspirerat så många som Barack Obama’s presidentvalskampanj 2008. Och ingen kampanj har på samma sätt fått många att tro att de sociala medierna har eller kommer att få stor politisk betydelse. Själv har jag länge varit skeptisk till tron att de sociala medierna skulle revolutionera politiken. Min generella tes är snarare följande: De sociala mediernas betydelse är både överskattad och underskattad, men framförallt missförstådd.

De sociala mediernas politiska betydelse är överskattad i den utsträckning som man tror att sociala medier når många osäkra väljare och att sociala medier är effektiva när det gäller att omvända och vinna osäkra och rörliga väljare. De sociala mediernas politiska betydelse är underskattad i den utsträckning man inte inser att de framförallt är viktiga för att samla, aktivera, mobilisera och organisera de som redan är anhängare. Och de sociala mediernas betydelse är missförstådd i den utsträckning som man inte ser att det som driver människors användande av sociala medier för politiska syften inte handlar om tekniken. Det handlar om människors politiska intresse och engagemang. Det är i huvudsak det politiska intresset och engagemanget som driver användandet av sociala medier för politiska syften – inte de sociala medierna som driver på det politiska intresset och engagemanget.

Att detta gäller också USA börjar bli allt mer tydligt, och veckans mellanårsval där Demokraterna åkte på en rad förluster är bara ett exempel. Om just detta skriver journalisten och författaren Daniel Lyons en intressant artikel på Newsweek.com. I artikeln skriver Lyons, som tidigare lyft upp de sociala mediernas betydelse för Obama, bland annat:

I cringe with embarrassment when I reread the article my NEWSWEEK colleague Daniel Stone and I wrote after the 2008 election. We raved about how Obama’s Internet army of motivated young people would “stick around and help him govern” and, as one of Obama’s tech strategists put it, “want to participate more, not less, and take part in the governing process.” Swept up in the euphoria of the moment, we foresaw online brainstorming sessions where Netizens would generate ideas and vote them up or down in a free-flowing, collaborative, open-source manner. We imagined Web sites where regular folks could propose legislation. We even suggested that maybe the very nature of democracy was changing because of the Internet. What were we smoking?

Om man är intresserad av de sociala mediernas politiska betydelse är artikeln mycket läsvärd.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Förlust för Demokraterna

Som väntat förlorade Demokraterna en rad mandat – och majoriteten – i representanthuset och – även om de behåller majoriteten – i senaten. Republikanerna jublar, och försöker gestalta valresultatet som om väljarna markerade att de vill att politiken ska vridas om i republikansk riktning. I New York Times säger Mitch McConnell, ledare för Republikanerna i senaten, att:

We’re determined to stop the agenda Americans have rejected,” Mr. McConnell said. “We’ll work with the administration when they agree with the people, and confront them when they don’t.”

And he issued a stark warning. “There are two opportunities for that change to occur,” Mr. McConnell said. “Our friends on the other side can change now and work with us to address the issues that are important to the American people that we all understood, or further change obviously can happen in 2012.”

Mr. McConnell said Democrats were already at risk of not grasping the lessons of the 2010 election.

“They may have missed the message somewhat,” he said. “I think the group that should hopefully get the message out of yesterday’s elections is our friends on the other side of the aisle. And we hope that they will pivot in a different direction, work with us on things like spending and debt, and trade agreements, and nuclear power, and clean-coal technology and other things the president has said that he’s for that most of my members are for.”

Med tanke på att det bara är två år sedan Republikanerna förlorade en rad mandat i både representanthuset och senaten samt presidentvalet, och fyra år sedan de gick mot förlust i 2006 års mellanårsval, bör Republikanerna nog vara försiktiga med att se valresultatet som en mandat för mer republikansk politik. Det främsta skälet till att Demokraterna förlorade och Republikanerna vann en rad mandat i gårdagens val var inte att väljarna röstade för någon specifik republikansk politik. Det främsta skälet var frustration över att ekonomin inte växer snabbare, att arbetslösheten inte sjunker, misstro mot de som har makten, och en vilja att markera missnöje med landets utveckling. Denna frustration och ilska missgynnade Republikanerna och gynnade Demokraterna 2008. Igår gynnade det istället Republikanerna och missgynnade Demokraterna. I politiken kan vindarna vända snabbt, särskilt i en situation när misstron är omfattande. (se även Peter Baker’s och Matt Bai’s nyhetsanalyser i dagens New York Times)

Frågan är vad som händer nu. Förutom att Demokraterna förlorade och att Republikanerna hade framgång innebär valresultatet att den nya gruppen Republikaner står längre till höger än tidigare, medan den nya gruppen Demokrater står längre till vänster. Därmed kommer polariseringen vara fortsatt stark och ökande, vilket försvårar möjligheterna att nå politiska lösningar på akuta och centrala problem. Det kommer sannolikt öka amerikanernas frustration ytterligare, med svårförutsägbara konsekvenser.

En intressant jämförelse kan här göras med mellanårsvalet 1994. Även då nådde Republikanerna stora framgångar. Två år senare, i presidentvalet 1996, vann Bill Clinton ändå stort över republikanen Bob Dole. Samtidigt som historien sällan upprepar sig talar det för att mycket kan hända innan presidentvalet 2012.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Lästa böcker i oktober

Oktober månad är slut och lagd till handlingarna. Jämfört med september hade jag möjlighet att ägna mer tid åt läsning, vilket känns bra. De böcker jag läste under oktober månad var:

– Jonathan Hardy (2008). Western Media Systems. Routledge.

– Michael Karlsson (2010). Nätnyheter. Från sluten produkt till öppen process. Sim(o).

– Michael John Burton & Daniel M. Shea (2010). Campaign Craft. The Strategies, Tactics, and Art of Political Campaign Management. 4th Edition. Praeger.

– Anders Rönmark & Ola Nordebo (red) (2010). Öppna Norrlandsfönstret. Liberala perspektiv från norra Sverige. Accidenstryckeriet.

– Shanto Iyengar & Donald R. Kinder (2010). News That Matters. Television & American Opinion. Updated Edition. University of Chicago Press.

– Rosalee A. Clawson & Zoe M. Oxley (2010). Public Opinion. Democratic Ideals, Democratic Practices. CQ Press.

– Theodor Kallifatides (2010). Det gångna är inte en dröm. Albert Bonniers förlag.

– John W. Kingdon (2011). Agendas, Alternatives, and Public Policies. Updated 2nd Edition. Longman.

– Will Bunch (2010). The Backlash. Right-Wing Radicals, High-Def Hucksters, and Paranoid Politics in the Age of Obama. Harper.

Som vanligt läste jag huvudsakligen facklitterära böcker, men Kallifatides’ senaste bok är ett undantag – och ett mycket bra sådant! Kallifatides tillhör mina favoritförfattare, och Det gångna är inte en dröm tycker jag var mycket läsvärd. När det gäller de övriga böckerna hör två till kategorin ”uppdaterade klassiker”: Iyengar och Kinder’s News That Matters är en av de viktigaste böckerna om mediernas dagordningsmakt och priming, medan Kingdon’s Agendas, Alternatives, and Public Policies är en av klassikerna när det gäller forskning och teori kring politiska dagordningar. Båda dessa kan starkt rekommenderas. När det gäller Kingdon innehåller den uppdaterade versionen dessutom en analys av genomförandet av Obama’s sjukvårdsreform som är mycket läsvärd.

 

Publicerat i Mer personligt | Märkt , , | 3 kommentarer

Ny tidskriftsartikel om medierna och opinionsmätningarna för nedladdning

Nu har jag lagt ut en ny tidskriftsartikel för nedladdning. Artikeln publicerades förra hösten i tidskriften Javnost–The Public och har titeln Vox Populi or Vox Media? Opinion Polls and the Swedish Media, 1998-2006. I artikeln undersöker jag frågan om såväl kvantitet som kvalitet när det gäller hur medierna redovisade opinionsmätningar under valrörelserna 1998, 2002 och 2006. En av grundfrågorna är om opinionsmätningarna, så som de används av medierna, ytterst handlar om att ge folket eller medierna en starkare röst i den offentliga debatten. Eller för att citera artikelns abstract:

While the histories of opinion polling and the news media have been closely intertwined ever since the invention of polling, the question as to whether the media’s reporting on opinion polls should be considered as detrimental or beneficial from a democratic perspective is still open and contested. The purpose of this paper is thus to investigate the publication of opinion polls in the Swedish media during the last three election campaigns, with a focus on how the media used opinion polls and whether or not the media, at the end of the day, mainly used opinion polls to give voice to the people – or to the media and the journalists themselves. Among other things, the results suggest that more often than not, polls serve as vox media rather than vox populi.

Publicerat i Nya publikationer | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Om de amerikanska mellanårsvalen och Tea Party-rörelsen

På tisdag är det dags för de amerikanska mellanårsvalen. På spel står samtliga mandat i representanthuset och en tredjedel av mandaten i senaten, plus ett antal guvernörsposter. På spel står också majoriteten i representanthuset och senaten. Sedan valet 2008 har Demokraterna haft majoritet i både representanthuset och senaten samtidigt som de innehaft presidentposten, men samtliga bedömare spår att det kommer att förändras på tisdag. Med stor sannolikhet kommer Republikanerna, med stöd av den så kallade Tea Party-rörelsen, vinna en majoritet av posterna i representanthuset. Möjligen – fast jag tvivlar – kommer de även att vinna majoriteten i senaten. En intressant och bra genomgång av läget inför valet finns för övrigt i dagens New York Times.

Scenförändringen sedan presidentvalet 2008 är verkligen remarkabel. Då stod Demokraterna under ledning av Barack Obama på topp medan Republikanerna saknade ledning och tydlig inriktning. Det dröjde dock inte länge förrän en motrörelse, en backlash, i form av det som sedan kom att kallas Tea Party-rörelsen kom att formas i symbios med talk radio, Fox News och ledande högerkommentaterer och politiker som Rush Limbaugh, Glenn Beck och Sarah Palin.

Hur ska man förstå denna backlash och Tea Party-rörelsen? Vad är det som förenar och driver dem som ingår i Tea Party-rörelsen och andra organisationer som ingår motrörelsen och motståndet mot Demokraterna och president Obama?

Dessa frågor står i centrum för den nyutgivna boken Backlash. Right-Wing Radicals, High-Def Hucksters, and Paranoid Politics in the Age of Obama, skriven av journalisten Will Bunch (Harper, 2010). Boken ger den bästa beskrivningen av Tea Party-rörelsen som jag har läst hittills, och är man intresserad av amerikansk politik i allmänhet och Tea Party-rörelsen i synnerhet kan den starkt rekommenderas. Samtidigt är läsningen på många sätt skrämmande.

Vad Bunch visar i boken är att motrörelsen och motståndet mot Demokraterna och Barack Obama, vid sidan av traditionell amerikansk konservatism och särskilt i form av Tea Party-rörelsen,  i mycket stor utsträckning drivs av (a) rasism eller främlingsfientlighet, (b) konspirationsteorier och paranoia, (c) ett cyniskt utnyttjande av människors misstro mot politiker och den federala regeringen från medier som Fox och högerföreträdare som Rush Limbaugh och Glenn Beck, (d) den kristna högern, och (e) många människors uppgivenhet och brist på hopp.

Den främsta jordmånen för motrörelsen och Tea Party-rörelsen utgörs av många människors uppgivenhet och brist på hopp, som följer av ekonomins nedgång och strukturomvandling vilken utan tvekan har skapat många förlorare. Många industrier har lagts ner, jobb har försvunnit eller flyttats utomlands, och många orter kämpar för sin överlevnad. Medan den officiella arbetslösheten är cirka tio procent ligger den faktiska arbetslösheten närmare tjugo procent.

Som så ofta annars när människor är utsatta söker de efter förklaringar och syndabockar, och i det amerikanska fallet utnyttjas detta av högermedier och högerkommentatorer som har gjort skräckpropaganda till det främsta vapnet i kampen om människors sinnen. Den federala regeringen utmålas som en del av problemet; USA sägs vara på väg mot en socialistisk och förtryckande stat, och det sprids rykten i talk radio och på Internet bland annat om att Federal Emergency Management Agency (FEMA) håller på och bygger upp interneringsläger och om att alla vapen kommer att beslagtas; illegala invandrare sägs ta människors jobb och stå för en mycket stor del av all våldskriminalitet; det hävdas att Obama egentligen inte är född i USA och därför inte har konstitutionell rätt att vara president; från den kristna extremhögern hävdas omväxlande att Obama är antikrist och/eller muslim; andra hävdar att staten tar in skatter från det hederligt arbetande folket som sedan skänks bort till de som inte ens försöker anstränga sig (vilket i det amerikanska sammanhanget är en kod för färgade); rena lögner och myter om olika reformer som sjukvårdsreformen sprids, bland annat att människor kommer att förlora rätten att välja doktor och att regeringen kommer att inrätta ”death panels” som ska avgöra vilka som ska få vård eller inte; och så vidare.

För en svensk läsare framstår det inte bara som skrämmande utan också som obegripligt att så många människor går på den här typen av myter, lögner och konspirationsteorier. Vad man samtidigt måste komma ihåg – om man inte bara vill fördöma utan också förstå – är att skillnaderna mellan USA och Sverige är betydande.

Till att börja med skiljer sig länderna i storlek vilket gör att avståndet mellan folket och den federala regeringen är mycket större i USA än i Sverige. Det ökar utrymmet för missförstånd och konspirationsteorier. En parallell skulle kunna dras till Sverige och EU. På samma sätt som många svenskar har mycket bristfälliga kunskaper om hur EU faktiskt fungerar och vad EU faktiskt föreslår är det många amerikaner som har bristfälliga kunskaper om hur den amerikanska federala regeringen fungerar och vad som föreslås i den senaten, representanthuset och av presidenten.

Till detta kommer att medielandskapen skiljer sig dramatiskt åt. I Sverige finns det idag inga betydande massmedier som inte strävar efter att ge en så opartisk och neutral bild av verkligheten som möjligt, och de flesta svenskar förlitar sig på traditionella massmedier som radio, tv och tidningar för information om politik och samhälle. I USA finns såväl talk radio som Fox News som drivs av politiska agendor, och som inte tvekar inför att anpassa de bilder av verkligheten som förmedlas till vad som passar deras politiska syften. Dessutom är det många som använder sig av den här typen av partiska medier som huvudsaklig källa till information om politik och samhälle. Man skulle här kunna göra tankeexperimentet att en av våra TV-kanaler plötsligt började driva en moderat, vänsterpartistisk eller sverigedemokratisk linje och anpassade nyhetsbevakningen till denna politiska linje: hur skulle det påverka den svenska opinionsbildningen?

En tredje viktig faktor är att den politiska polariseringen och avstånden mellan höger och vänster är mycket större i USA än i Sverige. Det gäller såväl den politiska eliten,  de politiskt inriktade medierna som befolkningen i stort. Ju större de politiska avstånden är, desto svagare blir dialogen och desto färre blir mötena mellan de olika sidorna; och desto större blir utrymmet för avsky, rädsla, missförstånd, misstro och fortsatt polarisering. När detta drivs på av medier som Fox News, talk radio och nätverk av bloggar som systematiskt spelar på människors rädsla för ”de andra” – oavsett om ”de andra” utgörs av invandrare, Demokrater, färgade, storstadsbor… – är det kanske inte så konstigt att många som redan till en början är utsatta och har ett psykologiskt behov av att finna syndabockar fångas av propagandan.

Hur många som ingår i de extrema högergrupperna och Tea Party-rörelsen är osäkert, men uppskattningar tyder på att Tea Party-rörelsen omfattar runt 20-25 procent av väljarna. Det är en betydande minoritet som dessutom har skaffat sig ett stort inflytande inom Republikanerna och drivit dem allt längre till höger.  Hur många av dessa som tillhör kärnan i extremhögern och Tea Party-rörelsen är dock osäkert. Alla som ingår i dessa grupper är inte rasister, reaktionära, paranoida eller konspirationsteoretiska. Många av dem skulle, om ekonomin vände och arbetslösheten gick ner så att deras ekonomi förbättrades och de fick större mening i tillvaron, troligen lämna Tea Party-rörelsen.

Dit tycks det dessvärre ännu vara långt, och tills vidare talar det mesta för att Tea Party-rörelsen kommer att ha ett stort inflytande inom amerikansk politik. Ju bättre det går för Republikanerna i valen på tisdag, desto större inflytande kommer Tea Party-rörelsen och högermedierna att få, och desto längre till höger kommer Republikanerna att gå.

Desto starkare blir skälen att hoppas att Demokraterna kommer lyckas bättre i valen på tisdag än vad det framstår som nu.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Call for Papers: ”Future of Journalism 2011 – Developments and Debates”

Call for Papers

The Future of Journalism – Developments and Debates

Thursday 8th and Friday 9th September 2011

Following the success of the Journalism Practice and Journalism Studies conferences in 2007 and 2009, we are delighted to announce that the third in this series of biennial research-based conferences – to be hosted by the Cardiff School of Journalism, Media and Cultural Studies (JOMEC) and sponsored by Routledge Taylor and Francis – will again focus on the topic: The Future of Journalism. The Plenary speakers will be

Emily Bell

and

Robert W. McChesney

Emily Bell is Professor of Professional Practice and Director of the Tow Centre for Digital Journalism at the Columbia School of Journalism. Previously she worked at the Guardian, initially as Founder and Editor of mediaguardian.co.uk and later as editor-in-chief of Guardian Unlimited.

Robert W. McChesney is the Gutgsell Endowed Professor in the Department of Communication at the University of Illinois at Urbana-Champaign. He is Co-author (with John Nicholls) of The Death and Life of American Journalism, as well as Rich Media, Poor Democracy and 14 other authored or edited volumes. The Utne Reader lists him among their “50 visionaries who are changing the world”).

The plenary lectures, as well as a selection of conference papers will be published in special issues of Journalism Practice and Journalism Studies.

We invite contributions from the international community of scholars of journalism studies, journalism practitioners, educators and trainers, media executives, trade unionists and media regulators; indeed everyone with scholarly or practitioner interests in the future of journalism.

The pace of developments in journalism has accelerated since 2009. Innovations in media technologies, increasingly competitive and fragmented markets for audiences and advertising revenues, shifts in government media policy and changing audience requirements for news and the ways in which it is presented and delivered, bring with them extraordinary challenges to journalism and journalists. Such developments impact on journalists’ employment, their workplaces, products and perceptions of their professional roles and ethical judgements, as well as their day-to-day journalism practice.

But the changes confronting journalism are perhaps too frequently understood and framed as a ‘Crisis’. They also offer the potential and prospect for a different journalism based on new technologies, involving distinctive ways of writing and presenting news, conducted in converged newsrooms or wholly outside of conventional newsrooms, funded with innovative sources of revenue, and all this informed by continuously shifting understandings of what constitutes journalism and who is a journalist. So a good deal to discuss and debate.

Titles and abstracts for papers (250 words max) are invited by 22nd December 2010 and should be submitted online at:

http://www.cardiff.ac.uk/jomec/conference/futureofjournalism/submission/

Papers should address one of the following five key questions, which constitute the conference themes:

1.    Journalism practice and changing technologies – how are developments in media technologies across all platforms shaping a new journalism practice, especially novel routines for news reporting which include citizen journalism, crowdfunding/sourcing, social networking sites and (micro) blogging?

2.    Global journalism developments – how are these changes unravelling in different national settings with their distinctive journalism cultures, audiences, media structures and histories?

3.    Business models and funding journalism – what are the implications of these changes for the revenues traditionally available to fund journalism and what business models are emerging (for example the use of pay walls) to resource newly emerging forms of journalism?

4.    Journalism professionalism – what are the consequences of these developments for the education, training and employment of journalists, as well as journalists’ changing perceptions of their professional roles and identity?

5.    Journalism, democracy and ethics – in what ways do these changes impact on journalism’s wider connections with the political and democratic life of communities locally, regionally, nationally and internationally?

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Leve statistiken

Bortom förstasidorna och det allmänna nyhetsflödet firar FN idag den första världsstatistikdagen (Worlds Statistics Day). Syftet med detta är, enligt FN, att ”acknowledge the service provided by the global statistical system at national and international level, and hope to help strengthen the awareness and trust of the public in official statistics. It serves as an advocacy tool to further support the work of statisticians across different settings, cultures, and domains”.

Den är värd att fira. Även om vi i vardagen kanske inte tänker så mycket på betydelsen av statistik, och många är känner sig oförstående eller skeptiska till statistik, skulle moderna samhällen inte fungera utan statistik. Statistik och statistiska metoder är ovärderliga verktyg i samhälleliga planeringsprocesser, för vår kunskap om hur samhället ser ut, och i vårt sökande efter generaliserbar kunskap. Utan statistik stannar det moderna samhällsbygget.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Rätt tänkt om debatten med Sverigedemokraterna

I huvudledaren i Dagens Nyheter idag tas frågan om att ”ta debatten med Sverigedemokraterna” upp igen. Rubriken är Sluta jamsa med, och i artikeln tas tre fallgropar upp som är förknippade med Sverigdemokraterna och deras världsbild. Den första fallgropen handlar om det ogrundade påståendet att medierna har varit ovilliga att bevaka och diskutera problem förknippade med invandringen; den andra fallgropen om att de problem som finns rörande utanförskapet handlar om invandringen snarare än om människors sociala positioner; och den tredje fallgropen om att låta diskussionen styras av vad som ”gynnar oss” eller inte. Slutsatsen i artikeln är: ”Gärna en debatt med Sverigedemokraterna. Men varför nödvändigtvis utifrån deras världsbild?”

Genomgående är artikeln läsvärd och kan rekommenderas. Till detta ska läggas att det aldrig finns skäl att låta motståndarna styra vad debatten ska handla om. Självfallet vill Sverigedemokraterna att debatten ska handla om invandringen, på samma sätt som Miljöpartiet vill att den ska handla om miljöfrågan och Folkpartiet att den ska handla om skolfrågan. Men varför skulle andra partier och debattörer låta andra partier sätta agendan för debatten? Lika viktigt som det är att inte utgå från andra partiers världsbild och sätt att definiera problemen, lika viktigt är det att inte låta andra sätta agendan.

För att bygga vidare på Dagens Nyheters slutkommentar: ”Gärna en debatt med Sverigedemokraterna, men inte i den fråga Sverigedemokraterna helst av allt vill diskutera och inte utifrån deras världsbild”.

(se även mitt tidigare inlägg i frågan om att ”ta debatten”)

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | 4 kommentarer