Om de amerikanska mellanårsvalen och Tea Party-rörelsen

På tisdag är det dags för de amerikanska mellanårsvalen. På spel står samtliga mandat i representanthuset och en tredjedel av mandaten i senaten, plus ett antal guvernörsposter. På spel står också majoriteten i representanthuset och senaten. Sedan valet 2008 har Demokraterna haft majoritet i både representanthuset och senaten samtidigt som de innehaft presidentposten, men samtliga bedömare spår att det kommer att förändras på tisdag. Med stor sannolikhet kommer Republikanerna, med stöd av den så kallade Tea Party-rörelsen, vinna en majoritet av posterna i representanthuset. Möjligen – fast jag tvivlar – kommer de även att vinna majoriteten i senaten. En intressant och bra genomgång av läget inför valet finns för övrigt i dagens New York Times.

Scenförändringen sedan presidentvalet 2008 är verkligen remarkabel. Då stod Demokraterna under ledning av Barack Obama på topp medan Republikanerna saknade ledning och tydlig inriktning. Det dröjde dock inte länge förrän en motrörelse, en backlash, i form av det som sedan kom att kallas Tea Party-rörelsen kom att formas i symbios med talk radio, Fox News och ledande högerkommentaterer och politiker som Rush Limbaugh, Glenn Beck och Sarah Palin.

Hur ska man förstå denna backlash och Tea Party-rörelsen? Vad är det som förenar och driver dem som ingår i Tea Party-rörelsen och andra organisationer som ingår motrörelsen och motståndet mot Demokraterna och president Obama?

Dessa frågor står i centrum för den nyutgivna boken Backlash. Right-Wing Radicals, High-Def Hucksters, and Paranoid Politics in the Age of Obama, skriven av journalisten Will Bunch (Harper, 2010). Boken ger den bästa beskrivningen av Tea Party-rörelsen som jag har läst hittills, och är man intresserad av amerikansk politik i allmänhet och Tea Party-rörelsen i synnerhet kan den starkt rekommenderas. Samtidigt är läsningen på många sätt skrämmande.

Vad Bunch visar i boken är att motrörelsen och motståndet mot Demokraterna och Barack Obama, vid sidan av traditionell amerikansk konservatism och särskilt i form av Tea Party-rörelsen,  i mycket stor utsträckning drivs av (a) rasism eller främlingsfientlighet, (b) konspirationsteorier och paranoia, (c) ett cyniskt utnyttjande av människors misstro mot politiker och den federala regeringen från medier som Fox och högerföreträdare som Rush Limbaugh och Glenn Beck, (d) den kristna högern, och (e) många människors uppgivenhet och brist på hopp.

Den främsta jordmånen för motrörelsen och Tea Party-rörelsen utgörs av många människors uppgivenhet och brist på hopp, som följer av ekonomins nedgång och strukturomvandling vilken utan tvekan har skapat många förlorare. Många industrier har lagts ner, jobb har försvunnit eller flyttats utomlands, och många orter kämpar för sin överlevnad. Medan den officiella arbetslösheten är cirka tio procent ligger den faktiska arbetslösheten närmare tjugo procent.

Som så ofta annars när människor är utsatta söker de efter förklaringar och syndabockar, och i det amerikanska fallet utnyttjas detta av högermedier och högerkommentatorer som har gjort skräckpropaganda till det främsta vapnet i kampen om människors sinnen. Den federala regeringen utmålas som en del av problemet; USA sägs vara på väg mot en socialistisk och förtryckande stat, och det sprids rykten i talk radio och på Internet bland annat om att Federal Emergency Management Agency (FEMA) håller på och bygger upp interneringsläger och om att alla vapen kommer att beslagtas; illegala invandrare sägs ta människors jobb och stå för en mycket stor del av all våldskriminalitet; det hävdas att Obama egentligen inte är född i USA och därför inte har konstitutionell rätt att vara president; från den kristna extremhögern hävdas omväxlande att Obama är antikrist och/eller muslim; andra hävdar att staten tar in skatter från det hederligt arbetande folket som sedan skänks bort till de som inte ens försöker anstränga sig (vilket i det amerikanska sammanhanget är en kod för färgade); rena lögner och myter om olika reformer som sjukvårdsreformen sprids, bland annat att människor kommer att förlora rätten att välja doktor och att regeringen kommer att inrätta ”death panels” som ska avgöra vilka som ska få vård eller inte; och så vidare.

För en svensk läsare framstår det inte bara som skrämmande utan också som obegripligt att så många människor går på den här typen av myter, lögner och konspirationsteorier. Vad man samtidigt måste komma ihåg – om man inte bara vill fördöma utan också förstå – är att skillnaderna mellan USA och Sverige är betydande.

Till att börja med skiljer sig länderna i storlek vilket gör att avståndet mellan folket och den federala regeringen är mycket större i USA än i Sverige. Det ökar utrymmet för missförstånd och konspirationsteorier. En parallell skulle kunna dras till Sverige och EU. På samma sätt som många svenskar har mycket bristfälliga kunskaper om hur EU faktiskt fungerar och vad EU faktiskt föreslår är det många amerikaner som har bristfälliga kunskaper om hur den amerikanska federala regeringen fungerar och vad som föreslås i den senaten, representanthuset och av presidenten.

Till detta kommer att medielandskapen skiljer sig dramatiskt åt. I Sverige finns det idag inga betydande massmedier som inte strävar efter att ge en så opartisk och neutral bild av verkligheten som möjligt, och de flesta svenskar förlitar sig på traditionella massmedier som radio, tv och tidningar för information om politik och samhälle. I USA finns såväl talk radio som Fox News som drivs av politiska agendor, och som inte tvekar inför att anpassa de bilder av verkligheten som förmedlas till vad som passar deras politiska syften. Dessutom är det många som använder sig av den här typen av partiska medier som huvudsaklig källa till information om politik och samhälle. Man skulle här kunna göra tankeexperimentet att en av våra TV-kanaler plötsligt började driva en moderat, vänsterpartistisk eller sverigedemokratisk linje och anpassade nyhetsbevakningen till denna politiska linje: hur skulle det påverka den svenska opinionsbildningen?

En tredje viktig faktor är att den politiska polariseringen och avstånden mellan höger och vänster är mycket större i USA än i Sverige. Det gäller såväl den politiska eliten,  de politiskt inriktade medierna som befolkningen i stort. Ju större de politiska avstånden är, desto svagare blir dialogen och desto färre blir mötena mellan de olika sidorna; och desto större blir utrymmet för avsky, rädsla, missförstånd, misstro och fortsatt polarisering. När detta drivs på av medier som Fox News, talk radio och nätverk av bloggar som systematiskt spelar på människors rädsla för ”de andra” – oavsett om ”de andra” utgörs av invandrare, Demokrater, färgade, storstadsbor… – är det kanske inte så konstigt att många som redan till en början är utsatta och har ett psykologiskt behov av att finna syndabockar fångas av propagandan.

Hur många som ingår i de extrema högergrupperna och Tea Party-rörelsen är osäkert, men uppskattningar tyder på att Tea Party-rörelsen omfattar runt 20-25 procent av väljarna. Det är en betydande minoritet som dessutom har skaffat sig ett stort inflytande inom Republikanerna och drivit dem allt längre till höger.  Hur många av dessa som tillhör kärnan i extremhögern och Tea Party-rörelsen är dock osäkert. Alla som ingår i dessa grupper är inte rasister, reaktionära, paranoida eller konspirationsteoretiska. Många av dem skulle, om ekonomin vände och arbetslösheten gick ner så att deras ekonomi förbättrades och de fick större mening i tillvaron, troligen lämna Tea Party-rörelsen.

Dit tycks det dessvärre ännu vara långt, och tills vidare talar det mesta för att Tea Party-rörelsen kommer att ha ett stort inflytande inom amerikansk politik. Ju bättre det går för Republikanerna i valen på tisdag, desto större inflytande kommer Tea Party-rörelsen och högermedierna att få, och desto längre till höger kommer Republikanerna att gå.

Desto starkare blir skälen att hoppas att Demokraterna kommer lyckas bättre i valen på tisdag än vad det framstår som nu.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Call for Papers: ”Future of Journalism 2011 – Developments and Debates”

Call for Papers

The Future of Journalism – Developments and Debates

Thursday 8th and Friday 9th September 2011

Following the success of the Journalism Practice and Journalism Studies conferences in 2007 and 2009, we are delighted to announce that the third in this series of biennial research-based conferences – to be hosted by the Cardiff School of Journalism, Media and Cultural Studies (JOMEC) and sponsored by Routledge Taylor and Francis – will again focus on the topic: The Future of Journalism. The Plenary speakers will be

Emily Bell

and

Robert W. McChesney

Emily Bell is Professor of Professional Practice and Director of the Tow Centre for Digital Journalism at the Columbia School of Journalism. Previously she worked at the Guardian, initially as Founder and Editor of mediaguardian.co.uk and later as editor-in-chief of Guardian Unlimited.

Robert W. McChesney is the Gutgsell Endowed Professor in the Department of Communication at the University of Illinois at Urbana-Champaign. He is Co-author (with John Nicholls) of The Death and Life of American Journalism, as well as Rich Media, Poor Democracy and 14 other authored or edited volumes. The Utne Reader lists him among their “50 visionaries who are changing the world”).

The plenary lectures, as well as a selection of conference papers will be published in special issues of Journalism Practice and Journalism Studies.

We invite contributions from the international community of scholars of journalism studies, journalism practitioners, educators and trainers, media executives, trade unionists and media regulators; indeed everyone with scholarly or practitioner interests in the future of journalism.

The pace of developments in journalism has accelerated since 2009. Innovations in media technologies, increasingly competitive and fragmented markets for audiences and advertising revenues, shifts in government media policy and changing audience requirements for news and the ways in which it is presented and delivered, bring with them extraordinary challenges to journalism and journalists. Such developments impact on journalists’ employment, their workplaces, products and perceptions of their professional roles and ethical judgements, as well as their day-to-day journalism practice.

But the changes confronting journalism are perhaps too frequently understood and framed as a ‘Crisis’. They also offer the potential and prospect for a different journalism based on new technologies, involving distinctive ways of writing and presenting news, conducted in converged newsrooms or wholly outside of conventional newsrooms, funded with innovative sources of revenue, and all this informed by continuously shifting understandings of what constitutes journalism and who is a journalist. So a good deal to discuss and debate.

Titles and abstracts for papers (250 words max) are invited by 22nd December 2010 and should be submitted online at:

http://www.cardiff.ac.uk/jomec/conference/futureofjournalism/submission/

Papers should address one of the following five key questions, which constitute the conference themes:

1.    Journalism practice and changing technologies – how are developments in media technologies across all platforms shaping a new journalism practice, especially novel routines for news reporting which include citizen journalism, crowdfunding/sourcing, social networking sites and (micro) blogging?

2.    Global journalism developments – how are these changes unravelling in different national settings with their distinctive journalism cultures, audiences, media structures and histories?

3.    Business models and funding journalism – what are the implications of these changes for the revenues traditionally available to fund journalism and what business models are emerging (for example the use of pay walls) to resource newly emerging forms of journalism?

4.    Journalism professionalism – what are the consequences of these developments for the education, training and employment of journalists, as well as journalists’ changing perceptions of their professional roles and identity?

5.    Journalism, democracy and ethics – in what ways do these changes impact on journalism’s wider connections with the political and democratic life of communities locally, regionally, nationally and internationally?

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Leve statistiken

Bortom förstasidorna och det allmänna nyhetsflödet firar FN idag den första världsstatistikdagen (Worlds Statistics Day). Syftet med detta är, enligt FN, att ”acknowledge the service provided by the global statistical system at national and international level, and hope to help strengthen the awareness and trust of the public in official statistics. It serves as an advocacy tool to further support the work of statisticians across different settings, cultures, and domains”.

Den är värd att fira. Även om vi i vardagen kanske inte tänker så mycket på betydelsen av statistik, och många är känner sig oförstående eller skeptiska till statistik, skulle moderna samhällen inte fungera utan statistik. Statistik och statistiska metoder är ovärderliga verktyg i samhälleliga planeringsprocesser, för vår kunskap om hur samhället ser ut, och i vårt sökande efter generaliserbar kunskap. Utan statistik stannar det moderna samhällsbygget.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Rätt tänkt om debatten med Sverigedemokraterna

I huvudledaren i Dagens Nyheter idag tas frågan om att ”ta debatten med Sverigedemokraterna” upp igen. Rubriken är Sluta jamsa med, och i artikeln tas tre fallgropar upp som är förknippade med Sverigdemokraterna och deras världsbild. Den första fallgropen handlar om det ogrundade påståendet att medierna har varit ovilliga att bevaka och diskutera problem förknippade med invandringen; den andra fallgropen om att de problem som finns rörande utanförskapet handlar om invandringen snarare än om människors sociala positioner; och den tredje fallgropen om att låta diskussionen styras av vad som ”gynnar oss” eller inte. Slutsatsen i artikeln är: ”Gärna en debatt med Sverigedemokraterna. Men varför nödvändigtvis utifrån deras världsbild?”

Genomgående är artikeln läsvärd och kan rekommenderas. Till detta ska läggas att det aldrig finns skäl att låta motståndarna styra vad debatten ska handla om. Självfallet vill Sverigedemokraterna att debatten ska handla om invandringen, på samma sätt som Miljöpartiet vill att den ska handla om miljöfrågan och Folkpartiet att den ska handla om skolfrågan. Men varför skulle andra partier och debattörer låta andra partier sätta agendan för debatten? Lika viktigt som det är att inte utgå från andra partiers världsbild och sätt att definiera problemen, lika viktigt är det att inte låta andra sätta agendan.

För att bygga vidare på Dagens Nyheters slutkommentar: ”Gärna en debatt med Sverigedemokraterna, men inte i den fråga Sverigedemokraterna helst av allt vill diskutera och inte utifrån deras världsbild”.

(se även mitt tidigare inlägg i frågan om att ”ta debatten”)

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , , | 4 kommentarer

Ny forskning om valrörelsen 2010

Den 27 oktober anordnar Demokratiinstitutet och Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) ett seminarium i riksdagen om valrörelsen 2010, där en rad färska forskningsresultat kommer att presenteras. Programmet för seminariet ser ut enligt följande:

• Inledning, Eva Krutmeijer, moderator

• Partiernas valrörelse, Lars Nord, professor i politisk kommunikation, presenterar ny forskning kring de politiska partiernas valkampanjer.

• Mediernas valrörelse, Jesper Strömbäck, professor journalistik analyserar nya data kring mediernas politiska bevakning under valrörelsen.

• De sociala mediernas valrörelse, Marie Grusell, fil.dr. i medie- och kommunikationsvetenskap, redogör för ny forskning kring de sociala medierna under årets valrörelse.

• Väljarnas valrörelse, Adam Shetata, Fil. dr. i medie- och kommunikationsvetenskap diskuterar nya resultat från en panelundersökning bland de svenska väljarna som genomfördes före, under och efter valrörelsen.

• Kommentarer från politiska representanter
Ardalan Shekarabi, ordförande i socialdemokraternas kriskommission
Pär Henriksson, kommunikationschef hos Moderaterna

• Frågor och diskussion med seminariedeltagarna

Mer information om seminariet och hur man anmäler sig finns på Rifo’s hemsida.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Tillbaka från Hamburg och ECC2010

Nu är jag tillbaka i Sverige efter närmare en vecka i Hamburg, där jag deltog på den tredje European Communication Conference (ECC2010) som anordnas av European Communication Research and Education Association (ECREA) vartannat år. Det var på det stora hela en bra och givande konferens, även om jag fortfarande tycker att International Communication Association’s (ICA) årliga konferens är den bästa.

Det viktigaste skälet handlar om att de båda organisationerna går olika tillväga när det gäller kraven på och granskningen av inskickade bidrag. Här finns generellt sett två modeller. Till vissa konferenser räcker det med att man skickar in ett abstract på upp till en A4-sida där man beskriver vad ens paper handlar om, vilken teori den utgår från och vilken metod som tillämpas. Till andra konferenser krävs det att man skickar in ett färdigskrivet paper. I båda fallen brukar de inskickade bidragen granskas anonymt av två bedömare – en så kallad blind peer-review.

Den vanligaste modellen – som tillämpas av bland annat European Communication Research and Education Association (ECREA) och American Political Science Association (APSA) – är att man skickar in abstracts. Problemet med den modellen är att det är mycket svårt att bedöma kvaliteten baserat på endast en kortare beskrivning av vad ett paper handlar om, och att det händer  att författarna inte hinner bli klara med sina papers i tid för konferensen. Det i sin tur gör att presentationerna på själva konferensen ofta – om än långtifrån alltid – blir mindre intressanta.

Den mindre vanliga modellen – som tillämpas av International Communication Association (ICA) – är att man skickar in färdigskrivna papers. Det gör att granskningen avser färdiga papers, vilket höjer kvaliteten på granskningsprocessen och säkerställer att enbart papers som fått bra bedömningar av två oberoende granskare accepteras. Det höjer kvaliteten på de presenterade bidragen och gör ofta – om än inte alltid – att presentationerna blir mer intressanta.

Själv föredrar jag när processen för granskningar och urval av papers är baserad på färdigskrivna papers. Det är alltid ett problem att hinna bli klar i tid, men granskningsprocessen blir mycket grundligare och den generella kvaliteten på de papers som accepteras högre. Jag skulle därför föredra om fler konferenser tillämpade den modellen. Dessutom ger det en bättre feedback när eller om man vill gå vidare och skicka in sitt papers som artikel till någon internationell tidskrift.

Ändå tycker jag att kvaliteten på presentationerna på ECC2010 överlag var bra. Själv presenterade jag två papers (och har därför uppdaterat listan med mina engelska publikationer), och som alltid är det roligt och givande att träffa kollegor från olika länder för att både diskutera olika aktuell forskningsfrågor och umgås. För att bygga nätverk är medverkan på forskarkonferenser helt centralt, och att bygga nätverk är nödvändigt inte minst om man som jag ägnar sig åt jämförande forskning. Ingen människa är en ö, och det gäller i forskningsprocessen likväl som i livet i övrigt.

På konferensen blev jag också omvald som en av två vice ordföranden i Political Communication-sektionen. Katrin Voltmer blev vald till ny ordförande för sektionen, samtidigt som Maria José Canel Crespo blev nyvald som den andre vice ordföranden. Det känns både hedrande och kul, och ska bli intressant att fortsätta arbeta för att stärka europeisk forskning i politisk kommunikation.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt boktips: ”Nätnyheter” av Michael Karlsson (2010)

Att Internet har förändrat villkoren för och innehållet i nyhetsjournalistiken är knappast en nyhet, men trots att det nu är över tio år sedan Internet började få sitt stora genomslag finns det än så länge relativt lite forskning på området. Det gäller i synnerhet svensk forskning. Ett viktigt undantag är dock Michael Karlsson, vars avhandling handlade om Nätjournalistik. En explorativ fallstudie av digitala mediers karaktärsdrag på fyra nyhetssajter (2006). Nu har han följt upp denna forskning.

I den nyutkomna boken Nätnyheter. Från sluten produkt till öppen process (Institutet för mediestudier, 2010) sammanfattar Michael Karlsson både det internationella och det nationella forskningsläget när det gäller nätjournalistiken. Särskilt fokus riktas mot bland annat multimedialt berättande och konvergens, användarnas makt i nyhetsproduktionen, samt den kontinuerliga publiceringen och dess betydelse för journalistikens innehåll och kvalitet. Han redovisar också resultat från sin egen forskning vilken handlar om hur nätjournalistiken har förändrats under perioden 2005-2010.

Sammantaget är det en mycket välskriven och intressant bok, som har karaktären av introduktionsbok samtidigt som den redovisar aktuellt forskning. Om man som forskare, student eller journalist är intresserad av nätjournalistiken, dess villkor och karaktärsdrag är det en bok som mycket starkt kan rekommenderas. Den borde vara given läsning på landets journalistutbildningar.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | 1 kommentar

En intensiv vecka läggs till handlingarna

Trots att den senaste veckan har erbjudit många spännande politiska händelser har jag varit dålig på att uppdatera bloggen. Det enkla skälet är att det helt enkelt inte funnits tid. Den gångna veckan har varit fullspäckad med möten, föreläsningar och handledningar, och de flesta dagar har jag inte ens hunnit följa nyhetsflödet. Bara för att ge en liten illustration över hur en vecka i en forskares liv kan se ut, så såg min vecka ut ungefär så här:

Måndag

9.00-11.00 Handledarkollegium

11.00-15.00 Handledningar

15.00-17.30 Förbereda föreläsningar

Tisdag

8.00-10.00 Förbereda föreläsningar

10.00-12.00 Föreläsning på vår internationella master

12.00-14.00 Föredrag om valrörelsen på informatörslunch

15.00-17.30 Handledningar

Onsdag

8.20 Flygtaxi och sedan flyg till Stockholm

11.30-12.45 Lunchseminarium och föredrag på Gullers grupp. Tema: Kampen om nyhetscykeln

18.00-20.00 Homecoming och föredrag hos Sverige-Amerika Stiftelnsen

24.00 Hemma

Torsdag

8.00-10.00 Förbereda föreläsningar

10.00-12.00 Föreläsning på Högre seminarium

12.15-12.45 Offentlig föreläsning på Mittuniversitetet

13.00-14.00 Internt möte på MKV

14.00-17.00 Förbereda föreläsningar, diverse småmöten

18.00-20.30 Diskussionsledare på filmkväll med FN-föreningen

Fredag

8.00-10.00 Förbereda föreläsningar

10.00-12.00 Föreläsning på vår internationella master

16.00-16.30 Skype-möte med internationella kollegor

I pauserna mellan olika möten och föreläsningar handlade veckan mycket om att svara på mail och telefon, diverse småmöten, och arbete med innehållsanalysen av hur medierna bevakade valrörelsen. Någon tid för att skriva eller läsa fanns däremot inte. Samtidigt var den gångna veckan inte typisk. Det är sällan jag har lika många föreläsningar och offentliga framträdanden som den gångna veckan, och oftast brukar det gå att reservera en och ibland fler dagar för skrivande. Att få tiden att räcka är dock en ständig kamp, i det här som i så många andra jobb.

Publicerat i Aktuellt, Mer personligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Newsweek om den svenska valutgången och extremhögerns framgångar i Europa

Dagens lästips är en artikel i senaste Newsweek med rubriken Rise of the Right. Artikeln handlar om den svenska valutgången och hur den symboliserar framgångarna för extremhögern i Europa. I ingressen skriver reportern:

Sweden has revealed the future direction of Europe, and not for the first time. For decades, Sweden led the way in defining the mixed model of free trade and social solidarity that became the European ideal. Not anymore. In the election this month Swedish voters joined their less successful EU neighbors in turning their backs on traditional politics, in which the pendulum swung between parties advocating more free trade and parties on the center left advocating more solidarity—but no further. Now even the solid Swedes have ushered in to Parliament a block of single-issue politicians obsessed with the perceived loss of national identity and angry about immigrants and other outsiders who supposedly threaten their Swedishness. Thus the arrival of a new politics in Europe.

Jag håller inte med om allt som reportern skriver, men oavsett det är artikeln mycket intressant och värd att läsa.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Lästa böcker i september

De flesta månader brukar vara ganska stressiga med undervisning, olika projekt, resor och möten, men september slår nog de flesta rekord. Sällan har jag upplevt att en månad varit lika stressig. Det har dels handlat om olika forskningsprojekt relaterade till valet samt deadlines på olika papers, kapitel och böcker, men också om undervisning och fler intervjuer än vad som är normalt. En av konsekvenserna av detta är att jag inte hunnit läsa lika mycket som jag brukar och skulle önska: under månaden hann jag bara läsa fem böcker (som inte är relaterade till uppdrag som sakkunnig):

– Lawrence R. Jacobs & Theda Skocpol (2010). Health Care Reform and American Politics. What Everyone Needs to Know. Oxford University Press.

– Tim Groeling (2010). When Politicians Attack. Party Cohesion in the Media. Cambridge University Press.

– Jody C. Baumgartner & Peter L. Francia (2010). Conventional Wisdom and American Elections. Exploring Myths, Exploring Misconceptions. Andra upplagan. Rowman & Littlefield.

– Wayne Le Cheminant & John M. Parrish (red) (2011). Manipulating Democracy. Democratic Theory, Political Psychology, and Mass Media. Routledge.

– Stephen J. Farnsworth & S. Robert Lichter (2011). The Nightly News Nightmare. Media Coverage of U.S. Presidential Elections, 1988-2008. Tredje upplagan. Rowman & Littlefield.

Samtliga dessa böcker var mycket läsvärda, och både When Politicians Attack och Conventional Wisdom and American Elections har jag tidigare rekommenderat här. Den bok som jag sammantaget tycker var bäst och visade prov på mest nytänkande och intressant forskning är Tim Groeling’s When Politicians Attack, som därmed får bli ”månadens bok”.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , , | Lämna en kommentar