Som väntat förlorade Demokraterna en rad mandat – och majoriteten – i representanthuset och – även om de behåller majoriteten – i senaten. Republikanerna jublar, och försöker gestalta valresultatet som om väljarna markerade att de vill att politiken ska vridas om i republikansk riktning. I New York Times säger Mitch McConnell, ledare för Republikanerna i senaten, att:

We’re determined to stop the agenda Americans have rejected,” Mr. McConnell said. “We’ll work with the administration when they agree with the people, and confront them when they don’t.”

And he issued a stark warning. “There are two opportunities for that change to occur,” Mr. McConnell said. “Our friends on the other side can change now and work with us to address the issues that are important to the American people that we all understood, or further change obviously can happen in 2012.”

Mr. McConnell said Democrats were already at risk of not grasping the lessons of the 2010 election.

“They may have missed the message somewhat,” he said. “I think the group that should hopefully get the message out of yesterday’s elections is our friends on the other side of the aisle. And we hope that they will pivot in a different direction, work with us on things like spending and debt, and trade agreements, and nuclear power, and clean-coal technology and other things the president has said that he’s for that most of my members are for.”

Med tanke på att det bara är två år sedan Republikanerna förlorade en rad mandat i både representanthuset och senaten samt presidentvalet, och fyra år sedan de gick mot förlust i 2006 års mellanårsval, bör Republikanerna nog vara försiktiga med att se valresultatet som en mandat för mer republikansk politik. Det främsta skälet till att Demokraterna förlorade och Republikanerna vann en rad mandat i gårdagens val var inte att väljarna röstade för någon specifik republikansk politik. Det främsta skälet var frustration över att ekonomin inte växer snabbare, att arbetslösheten inte sjunker, misstro mot de som har makten, och en vilja att markera missnöje med landets utveckling. Denna frustration och ilska missgynnade Republikanerna och gynnade Demokraterna 2008. Igår gynnade det istället Republikanerna och missgynnade Demokraterna. I politiken kan vindarna vända snabbt, särskilt i en situation när misstron är omfattande. (se även Peter Baker’s och Matt Bai’s nyhetsanalyser i dagens New York Times)

Frågan är vad som händer nu. Förutom att Demokraterna förlorade och att Republikanerna hade framgång innebär valresultatet att den nya gruppen Republikaner står längre till höger än tidigare, medan den nya gruppen Demokrater står längre till vänster. Därmed kommer polariseringen vara fortsatt stark och ökande, vilket försvårar möjligheterna att nå politiska lösningar på akuta och centrala problem. Det kommer sannolikt öka amerikanernas frustration ytterligare, med svårförutsägbara konsekvenser.

En intressant jämförelse kan här göras med mellanårsvalet 1994. Även då nådde Republikanerna stora framgångar. Två år senare, i presidentvalet 1996, vann Bill Clinton ändå stort över republikanen Bob Dole. Samtidigt som historien sällan upprepar sig talar det för att mycket kan hända innan presidentvalet 2012.