Få politiska kampanjer har inspirerat så många som Barack Obama’s presidentvalskampanj 2008. Och ingen kampanj har på samma sätt fått många att tro att de sociala medierna har eller kommer att få stor politisk betydelse. Själv har jag länge varit skeptisk till tron att de sociala medierna skulle revolutionera politiken. Min generella tes är snarare följande: De sociala mediernas betydelse är både överskattad och underskattad, men framförallt missförstådd.
De sociala mediernas politiska betydelse är överskattad i den utsträckning som man tror att sociala medier når många osäkra väljare och att sociala medier är effektiva när det gäller att omvända och vinna osäkra och rörliga väljare. De sociala mediernas politiska betydelse är underskattad i den utsträckning man inte inser att de framförallt är viktiga för att samla, aktivera, mobilisera och organisera de som redan är anhängare. Och de sociala mediernas betydelse är missförstådd i den utsträckning som man inte ser att det som driver människors användande av sociala medier för politiska syften inte handlar om tekniken. Det handlar om människors politiska intresse och engagemang. Det är i huvudsak det politiska intresset och engagemanget som driver användandet av sociala medier för politiska syften – inte de sociala medierna som driver på det politiska intresset och engagemanget.
Att detta gäller också USA börjar bli allt mer tydligt, och veckans mellanårsval där Demokraterna åkte på en rad förluster är bara ett exempel. Om just detta skriver journalisten och författaren Daniel Lyons en intressant artikel på Newsweek.com. I artikeln skriver Lyons, som tidigare lyft upp de sociala mediernas betydelse för Obama, bland annat:
I cringe with embarrassment when I reread the article my NEWSWEEK colleague Daniel Stone and I wrote after the 2008 election. We raved about how Obama’s Internet army of motivated young people would “stick around and help him govern” and, as one of Obama’s tech strategists put it, “want to participate more, not less, and take part in the governing process.” Swept up in the euphoria of the moment, we foresaw online brainstorming sessions where Netizens would generate ideas and vote them up or down in a free-flowing, collaborative, open-source manner. We imagined Web sites where regular folks could propose legislation. We even suggested that maybe the very nature of democracy was changing because of the Internet. What were we smoking?
Om man är intresserad av de sociala mediernas politiska betydelse är artikeln mycket läsvärd.
Jesper Strömbäck 