Försämrar datorerna verkligen läsförmågan?

Publicerat den mars 15, 2012 av jesperstromback

”Datorerna får svenska barn att läsa allt sämre” slog Dagens Nyheter fast i en rubrik den 13 mars. Artikeln grundar sig på rapporten ”Läsarnas marknad, marknadens läsare” utgiven av den pågående litteraturutredningen.  Enligt rapporten visar olika undersökningar att både barns och ungdomars läsförmåga har försämrats. Även om utvecklingen inte är ny tyder det mesta på att försämringen i läsförmågan har tilltagit under det senaste decenniet. Enligt några av de forskare och författare som medverkar i artikeln och rapporten beror detta i stor utsträckning på den ökade datoranvändningen.

Än så länge har jag inte hunnit läsa hela rapporten och kan därför inte bedöma vilket stöd det finns för tesen att den försämrade läsförmågan beror just på den ökade datoranvändningen. Det kan finnas många andra, och samverkande, faktorer som har lika stor eller större betydelse. Det är alltid lätt att skylla på ny teknik, samtidigt som ökad datoranvändning inte är något unikt för Sverige. Exempelvis är datoranvändningen mycket utbredd också i Finland som ofta hyllas för sina framgångar på skolområdet. Om datoranvändningen vore det stora problemet borde läsförmågan sjunka också i andra jämförbara länder, men så tycks inte ha skett.

Att den ökade datoranvändningen har betydelse för läsandet och läsförmågan råder det dock knappast någon tvekan om. Datorer, smarta telefoner och läsplattor samt att vi i princip alltid är uppkopplade påverkar både hur vi inhämtar och bearbetar information, på samma sätt som tidigare tv:n och radion påverkade vårt läsande. Frågan är därför inte om vårt läsande och vår informationsinhämtning påverkas av datorerna. Frågan är hur.

Ett svar lyfts fram i ett aktuellt nummer av Time. Enligt artikeln har datorerna, och att vi alltid är uppkopplade, haft åtminstone tre effekter på hur vi inhämtar och bearbetar information. För det första, när vi konfronteras med frågor som vi inte kan besvara engagerar vi oss allt mindre i att tänka kring frågan för att istället fundera över var vi kan hitta svaret. För det andra, när vi förväntar oss att vi ska kunna hitta information senare är vi sämre på att lägga informationen på minnet. Detta leder till den tredje effekten, nämligen att vi blir allt sämre på att lära oss saker utantill och allt bättre på att söka efter information.

Om detta är bra eller dåligt kan alltid diskuteras. På ett sätt är det rationellt att ägna mindre mental energi åt att lära oss sådant som vi ändå snabbt kan söka information om. På ett annat sätt är det problematiskt, eftersom förmågan att värdera information förutsätter att man har en gedigen bas av relevant kunskap och information att utgå från. Information och kunskap är dessutom inte samma sak. Vi kan söka information, men för att bygga upp kunskap krävs att vi lär oss och bearbetar informationen.

Oavsett vilket innebär teknikutvecklingen nya utmaningar för läsandet och lärandet; för hur vi inhämtar och bearbetar information och kunskap; och för pedagogiken från förskola till universitet. Därför är det viktigt med forskning och en levande diskussion om teknikutvecklingens betydelse för lärande och läsande. Därför är det också viktigt att inte fastna i förenklade och teknikfientliga positioner.

För att återkoppla till rubriken i Dagens Nyheter: det kan aldrig vara datorerna som får svenska barn att läsa allt sämre. Det kan möjligen vara det sätt på vilket datorerna används av barn och ungdomar i skolan och hemmen. Den distinktionen är oerhört central om vi ska förstå och kunna möta de utmaningar som teknikutvecklingen innebär för läsandet och lärandet.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Ovanstående inlägg publicerades även på Framtidskommissionens blogg den 14 mars.

Publicerat i Aktuellt, Framtidskommissionen | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Respons: Välkommen och viktig ny tidskrift

Publicerat den mars 14, 2012 av jesperstromback

Nu har det första numret av den helt nya tidskriften Respons publicerats. Det är en tidskrift om och för den svenska facklitteraturen. I en tid när facklitteraturen kanske är viktigare än någonsin för vår förmåga att förstå vår historia, samtid och framtid, och när det publiceras fler facklitterära böcker än någonsin, har medierna paradoxalt nog abdikerat från uppgiften att recensera och diskutera ny facklitteratur. Som det konstateras på omslaget till Respons: ”Facklitteraturen är vårt viktigaste forum för att sprida kunskap. Recensionen av den inleder en dialog som utmanar samförstånd och sätter övertygelser på spel. Ändå försummas facklitteraturen i vår fartfyllda medievärld. Många böcker recenseras inte alls. Denna recession för recensionen leder till en intellektuell depression”.

Det är för att motverka detta som Respons har startats, och att döma av det första numret är ambitionerna höga. Under temarubriker som Politik & Samhälle, Ekonomi, Historia, Utbildning & Skola, Filosofi & psykologi och Konstarter & medier recenseras totalt sett 32 böcker. Därutöver innehåller tidskriften också en debattartikel om Palme utifrån några nyligen publicerade biografier om honom, en intervju med Emmanuel Todd och några artiklar på temat Akademi+marknadsekonomi=marknadsakademi? En av dessa temaartiklar är skriven av Sven Widmalm, professor i idé och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, och handlar om hur Enkla kvalitetsmått kväver tanken inom forskningsvärlden. Artikeln innehåller en svidande men välunderbyggd kritik av hur den fria forskningen undermineras av ständigt tilltagande krav på effektivitet och nytta, och är mycket intressant och läsvärd.

Efter att ha läst det första numret längtar jag redan efter nästa. Det var länge sedan jag fann så mycket intressant läsning i ett enda nummer av någon tidskrift. Respons kan verkligen starkt rekommenderas om man är intresserad av svensk facklitteratur – eller bara vill bidra till att ge facklitteraturen något av dess rättmätiga plats i den svenska offentligheten.

Publicerat i Aktuellt, Artikeltips | Märkt , | Lämna en kommentar

TV4 men inte SVT allt mer kommersialiserat

Publicerat den mars 9, 2012 av jesperstromback

Dagens mest intressanta läsning på temat medier och journalistik är Kent Asps debattartikel i Dagens Nyheter idag. I artikeln redogör Asp för resultaten av den senaste årliga granskningen av det svenska TV-utbudet, vilken genomförs på uppdrag av Myndigheten för radio och TV. Titeln på årets rapport är Svenskt TV-utbud 2011.

Medan den allmänna debatten ofta handlar om i vilken utsträckning public service har kommersialiserats, visar resultaten att det framförallt är TV4 som har blivit allt mer underhållningsorienterade och kommersialiserade. Samma tendens återfinns i de andra kommersiella kanalerna – TV3, Kanal 5, TV6, Sjuan och TV8. I artikeln konstaterar Asp:

Mångfalden i TV 4:s programutbud minskade kraftigt under 2011. Det gällde såväl underhållningsutbudet som faktautbudet. TV 4 innehöll 2010 71 olika typer av fakta- och underhållningsprogram. Under 2011 uppgick de till 58 stycken. Minskningen var lika markant för utbudet i sin helhet som för utbudet på bästa sändningstid. Bredden i utbudet är därmed den minsta sedan undersökningarnas start 1998.

/…/

Mångfalden minskar också trendmässigt i de andra fem undersökta reklam-tv-kanalerna (TV 3, Kanal 5, TV 6, Sjuan och TV 8). Programutbudet har inte något år haft en sådan liten bredd och varit så starkt inriktat på fiktion och underhållning.

När det gäller SVT visar undersökningen inte bara att SVT kännetecknas av större mångfald och ett större utbud av nyheter, kultur och samhällsprogram än de kommersiella kanalerna, utan också att balansen mellan information och underhållning har förändrats ”mycket lite” sedan den första undersökningen genomfördes för fjorton år sedan. Trots många andra förändringar av medielandskapet och medieutbudet fortsätter SVT erbjuda en stor mängd informationsinriktade program, och mer information än vad de kommersiella kanalerna gör. ”I det avseendet har SVT knappast utvecklats i kommersiell riktning”, konstaterar Asp mycket riktigt.

Detta är viktiga resultat att ta del av. Ett skäl är att de bidrar till fakta i en debatt som allt för ofta präglas av löst tyckande. Ett andra skäl är att de tydliggör att kommersialisering är en process som kan omfatta inte bara public service-medier, utan också redan från början kommersiella medier. Ett tredje skäl är att de lyfter fram en försummad aspekt i debatten kring medieutvecklingen, nämligen kommersialiseringen av TV4.

Om man utgår från att demokratin behöver medier som tillhandahåller en rik mängd saklig och relevant nyhets- och samhällsjournalistik är det ett problem om utbudet blir allt för underhållningsorienterat på bekostnad av nyhets- och samhällsjournalistiken. Ur ett sådant perspektiv och givet de resultat som framkommer av bland annat Asps undersökning tycks det främsta problemet inte vara kommersialiseringen av SVT. Det tycks snarare vara kommersialiseringen av TV4 och medielandskapet i stort.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Svensk mediegranskning och missvisande journalistik om Facebookundersökning

Publicerat den mars 7, 2012 av jesperstromback

Hur mår svensk mediegranskning? Detta har varit temat för en tredelad och mycket läsvärd artikelserie av Torbjörn von Krogh, föreståndare för Stiftelsen Institutet för Mediestudier. I den första artikeln behandlas perioden fram till slutet av 1990-talet; i den andra artikeln perioden 2000-2010, och i den tredje artikeln perioden 2010-2012. Jag ska inte göra något försök att sammanfatta artikelserien här, utan vill istället uppmuntra alla som är intresserade av mediekritik, mediegranskning och medieforskning att läsa artiklarna.

Att mediegranskningen behövs ges det nya exempel på nästan dagligen. Häromdagen rapporterade medierna exempelvis om en ny undersökning enligt vilken Facebook sprider olycka, för att citera rubriken i Dagens Nyheter. Redan när jag läste nyheten första gången blev jag skeptisk. Ett skäl var att undersökningen hade genomförts inte bara av en forskare – i det här fallet Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet – utan också av två ”kommunikationsstrateger” vid en reklambyrå. Inget ont om kommunikationsstrateger, men de brukar sällan ägna sig åt och vara specialister på forskning. Ett andra skäl var att undersökningsmetoden var oklar. Vad som framgick var att undersökningen genomförts ”med hjälp av elever vid högskolan i Skövde”, och att tusen svenska Facebookanvändare enkätintervjuats ”sedan i somras”. Hur urvalet genomförts, hur representativa deltagarna i undersökningen är, och varför det tog så lång tid att genomföra undersökningen var bara tre frågor som lämnades obesvarade. Därtill kommer att frågorna och svarsalternativen i undersökningen var oklara. Ett tredje skäl var att slutsatserna framstod som allt för tillspetsade. För mer kritik av undersökningen kan Niclas Strandhs artikel på Second Opinion – med den träffande rubriken Facebookundersökningen gör oss olyckliga – rekommenderas.

Trots oklarheterna kring undersökningen rapporterade flera medier om detta som om det nu var en väl belagd sanning att Facebook gör oss olyckliga, och utan att ge läsarna, lyssnarna eller tittarna redskapen att granska undersökningen. Därmed bidrog man till att sprida i bästa fall ofullständig, och i värsta fall direkt missvisande, information. Eller för att formulera det på ett mer allmänt plan: Varje gång det sker att medierna okritiskt rapporterar om undersökningar som är bristfälligt genomförda och där resultaten är missvisande bidrar medierna aktivt till att sprida falska bilder av verkligheten. Det är raka motsatsen till vad medierna och journalistiken förutsätts göra, nämligen att granska och tillhandahålla nyheter som gör det möjligt för människor att fritt och självständigt ta ställning i samhällsfrågor.

Problemet i det här fallet handlar dels om bristfällig forskning, dels om bristfällig journalistik kring forskningen. Bristande journalistisk granskning av forskningen och dess resultat leder till bristfällig och missvisande journalistik om forskningen. På samma sätt är risken överhängande att bristande granskning av medierna och journalistiken leder till en försämrad journalistik kvalitet.

En levande och saklig mediegranskning är inte en tillräcklig förutsättning för den goda journalistiken, men det är troligen en nödvändig förutsättning. Mediegranskningen behövs, inte bara för demokratins utan också för den journalistiska kvalitetens egen skull.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Lästa böcker i januari-februari

Publicerat den mars 1, 2012 av jesperstromback

Jag vet inte när det senast gick en månad utan att jag läste en enda bok som handlar om journalistik, medier eller politisk kommunikation, men troligen var det innan jag påbörjade mina forskarstudier som doktorand för 15 år sedan. På grund av arbetet inom Framtidskommissionen har mitt läsande emellertid förändrats drastiskt under de senaste månaderna. Nu handlar läsandet i första hand om demografiska förändringar, klimatfrågor, ekonomi och globalisering, och olika framtidsstudier. Det är mycket intressant och lärorikt, även om en del framtidsstudier lämnar mycket i övrigt att önska.

The Next Decade av George Friedman var exempelvis en besvikelse, om än en lärorik sådan: trots att boken gavs ut så sent som förra året, och författaren sägs vara expert på att analysera globala relationer och maktförhållanden samt förändringstendenser och framtiden, missade han helt den arabiska våren. Det illustrerar svårigheterna med att analysera framtiden. Samtidigt var Duncan J. Watts’ bok Everything is Obvious* mycket läs- och tankvärd. Huvudsakligen handlar boken om svårigheterna att verkligen förstå och förklara varför olika saker händer, men den handlar också om svårigheterna att göra förutsägelser. Inte minst viktigt är dock att den diskuterar varför vi människor har så svårt att förstå, förklara och förutsäga det som händer och sker. Därmed gör den läsaren uppmärksam på olika fällor som det är viktigt att undvika för den som antingen i vardagen eller professionellt försöker analysera och förstå det som har hänt, händer nu, eller kan komma att hända. Den viktigaste lärdomen av alla? Att vara skeptisk mot alla förklaringar som faller tillbaka på vad vi uppfattar som sunt förnuft eller självklarheter. Det kan låta självklart, men som Watts visar är det svårare än vad man kan tro.

Vid sidan av olika rapporter och artiklar läste jag följande böcker under januari-februari:

– Mats Bergstrand (red) (2011). Enfald, mångfald – 9 röster om internationell TV. TV4-Gruppen.

– Anders Vredin, Runar Brännlund, Lars Ljungqvist, Per Strömberg & Arvid Wallgren (2011). Miljö, arbete och kapital. Dags för nya samhällskontrakt. Konjunkturrådets rapport 2011. SNS Förlag.

– George Friedman (2011). The Next Decade. Where We´ve Been… and Where We´re Going. Doubleday.

– Rolf Gustavsson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Ingvar Carlsson. Albert Bonniers förlag.

– DS 2008:82. Sverige i världen. Rapport från Globaliseringsrådet. Fritzes.

– Edvard Unsgaard (2011). När Amelia behöver hemtjänst. Timbro.

– Jonathan Franzén (2011). Tillrättalägganden. Brombergs.

– DS 2009:21. Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin. Globaliseringsrådets slutrapport. Fritzes.

– Ann-Marie Pålsson (2011). Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag. Atlantis.

– Thomas Lindh (2008). Sverige i en åldrande värld. Framstegsperspektiv på den demografiska utvecklingen. Utbildningsdepartementet.

– Nicholas Stern (2009). A Blueprint for a Safer Planet. How to Manage Climate Change and Create a New Era of Progress and Prosperity. Bodley Head.

– SCB (2009). Sveriges framtida befolkning 2009-2060. Statistiska centralbyrån.

– Walter Isaacson (2011). Steve Jobs. Little, Brown.

– Klas Eklund (2009). Vårt klimat. Ekonomi, politik, energi. Norstedts Akademiska Förlag.

– Johan Rockström & Anders Wijkman (2011). Den stora förnekelsen. Medströms bokförlag.

– Lars Calmfors (2008). Globalisering – hot eller räddning för jobben? Utbildningsdepartementet.

– Henrik Berggren & Lars Trägårdh (2006). Är svensken människa? Gemenskap och beroende i det moderna Sverige. Norstedts.

– Peter Örn (2010). Ledare. Libris.

– Tim Jackson (2009). Välfärd utan tillväxt. Så skapar vi ett hållbart samhälle. Ordfront.

– Tommy Möller (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Carl Bildt. Albert Bonniers förlag.

– Annika Ström Melin (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Göran Persson. Albert Bonniers förlag.

– Susanne Alm & Joakim Palme (red) (2008). Fjorton perspektiv på framtiden. Samhälls- och humanvetenskapliga framtidsstudier. Institutet för Framtidsstudier.

– SOU 2011:11. Långtidsutredningen 2011. Huvudbetänkande. Fritzes.

– Svend Dahl (2011). Efter folkrörelsepartiet. Statsvetenskapliga institutionen/Stockholms universitet.

– OECD (2011). Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising. OECD Publishing.

– Duncan J. Watts (2011). Everything is Obvious*. *Once You Know the Answer. How Common Sense Fails Us. Crown Business.

Publicerat i Mer personligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Nytt nummer av Political Communication Report nu publicerat

Publicerat den februari 29, 2012 av jesperstromback

Nu har det senaste numret av Political Communication Report, nyhetsbrevet för sektionerna för politisk kommunikation inom International Communication Association och American Political Science Assocation, precis publicerats. Det kan läsas här, och innehåller bland annat information om nya böcker om politisk kommunikation.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Framtidskommissionens hemsida lanserad

Publicerat den februari 27, 2012 av jesperstromback

Nu är Framtidskommissionens nya hemsida lanserad: Framtidskommissionen.se. Det känns mycket bra, och det ska bli spännande att se hur den tas emot och kommer att fungera. Tanken med hemsidan är att inte bara informera om Framtidskommissionen och vår verksamhet, utan också att fungera som ett nav för information om olika framtidsfrågor och som ett aktivt bidrag till en bredare och mer levande framtidsdebatt. Den vänder sig både till dem som är intresserade av Framtidskommissionen i sig, och av framtidsfrågor i allmänhet.

Av det skälet innehåller hemsidan inte bara aktuell information om och nyheter om vår verksamhet, utan också möjligheter för människor att komma med sina egna inspel och förslag till Framtidskommissionen, en Framtidsstafett, Röster om Framtiden, och en blogg där både vi själva och olika gästskribenter kommer att skriva.

Den senaste nyheten handlar om den slutrapport som tagits fram av FN:s högnivåpanel för global hållbarhet och som presenterades vid ett seminarium i fredags, där kommissionens medlemmar Klas Eklund och Johan Rockström medverkade och kommenterade. Se gärna intervjuerna med dem, där rapporten beskrivs som ett – om än otillräckligt – steg framåt i arbetet för ett hållbart samhälle.

Varmt välkommen till Framtidskommissionen.se!

 

Publicerat i Framtidskommissionen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Missvisande journalistik om Löfven-effekt

Publicerat den februari 25, 2012 av jesperstromback

När Håkan Juholt valdes till partiledare för socialdemokraterna förra våren och socialdemokraternas opinionssiffror strax därefter steg var journalisterna snabba med att tala om en ”Juholt-effekt”. Detta kritiserade jag då i ett par inlägg med rubrikerna Oseriöst om Juholt-effekten och Juholt-effekten som uteblev. Historien sedan dess visar också med all tydlighet att det var missvisande att tala om en Juholt-effekt.

Av detta tycks medierna emellertid inte ha lärt någonting. När nya opinionsundersökningar nu visar ett ökat stöd för socialdemokraterna tolkas detta av många som bevis för en ”Löfven-effekt”. Exempelvis skriver Göteborgs-Posten om Löfven-effekt i GP/Sifo, medan Aftonbladet i en rubrik har talat om Löfven-effekt direkt för S. Senast igår slog makthavare.se fast att det är en Tydlig Löfven-effekt i opinionen.

Att socialdemokraterna har gått framåt i de senaste opinionsundersökningarna råder det inget tvivel om, men det är inte liktydigt med en ”Löfven-effekt”. Det ökade stödet för socialdemokraterna kan bero på en rad olika faktorer, varav valet av Stefan Löfven till ny partiledare bara är en. Dit hör inte minst att mediebevakningen av socialdemokraterna har skiftat från att handla om problem och interna konflikter till att handla om hur socialdemokraterna sluter upp bakom Löfven, om Löfven själv och om det nya lag av medarbetare som han har utsett. Efter en lång period av negativ mediebevakning och sjunkande opinionsstöd är det heller inte konstigt som stödet ökar när mediebevakningen blir mer positiv och det framstår som om socialdemokraterna har hittat en väg ut ur de interna konflikterna.

Minst lika viktigt är emellertid att det är oklart vad som egentligen ska räknas som en ”Löfven-effekt” eller en partiledareffekt i allmänhet, och att de publicerade opinionsmätningarna inte ger underlag för att  bedöma om det ökade opinionsstödet verkligen beror på partiledarbytet eller på andra faktorer. Som Henrik Oscarsson konstaterar i ett mycket läsvärt inlägg med rubriken Vad är Löfveneffekten?, för att verkligen kunna bedöma orsakerna till det förändrade opinionsstödet behöver man veta ”om, hur och på vilket sätt väljarnas syn på Socialdemokraterna som parti, dess organisation, ideologi, positionstaganden och strategier förändrats av ledarskiftet”. Och han fortsätter:

Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är (Hur många politiska journalister har inte själva förväxlat ”Håkan” med ”Stefan” under den senaste veckans kommentarer). Det finns ett helt grundlöst antagande bakom allsköns tal om snabba direkta partiledareffekter är att man tror att personen omedelbart blir känd av i princip alla. Samtidigt vet vi att det kan ta mycket lång tid innan en partiledare närmar sig något som liknar att vara ”allmänt känd”. Några undersökningar av hur kända våra partiledare egentligen är har vi dock inte tillgång till annat än genom SOM-institutets undersökningar varje höst; trots att det är närmast grundkurs i marknadsundersökningar att studera hur kända de ”varumärken” man mäter egentligen är.

Många väljares relationer till partiet Socialdemokraterna bygger på livslånga egna erfarenheter som orimligen kan kan mäta sig med väljarnas samlade erfarenheter av Stefan Löfven. Min huvudpoäng är att det finns en hel hög med alternativa förklaringar till Socialdemokraternas treprocentiga lyft i opinionen under senaste månaden som vi tyvärr inte har möjlighet att pröva systematiskt i brist på relevant empiriskt underlag. Ledarskiftet har inte minst inneburit även ett skifte när det gäller mediernas bevakning, granskning och gestaltning av Alliansregeringen. Det känns dock främmande att betitla även den typen av förklaringar som en Löfven-effekt.

Denna analys delar jag fullständigt. I bästa fall är det för tidigt att tala om en ”Löfven-effekt”, i sämsta fall är det missvisande och felaktigt. Oavsett vilket tenderar medierna att systematiskt överskatta partiledarnas roll och underskatta partiernas och de politiska budskapens roll. Därför finns det all anledning att förhålla sig väldigt skeptisk varje gång medierna diskuterar olika partiledareffekter.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Läsvärd debattartikel

Publicerat den februari 19, 2012 av jesperstromback

Idag skrev Anders Lindberg en debattartikel i DN med rubriken ”Vad viskar makthavarens rådgivare idag till Fursten?”. Artikeln handlar om medieutvecklingen och vad den betyder för relationen mellan makthavare och medier, och i förlängningen för demokratin. Även om den i vissa delar är väl tillspetsad är den intressant och kan rekommenderas.

 

Update den 23 februari: Apropå debattartikeln ovan har Kajsa Falasca skrivit ett läsvärt inlägg om Makten som ingen vill ha.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Demografiska förändringar och arbetsmarknaden bortom 65

Publicerat den februari 7, 2012 av jesperstromback

Idag genomförde Framtidskommissionen sitt första seminarium. Rubriken var ”Bortom 65: Strategier för förnyade livschanser på arbetsmarknaden”, och seminariet handlade om de svenska demografiska förändringarna och deras betydelse för arbetsmarknaden bortom den traditionella pensionsåldern. Medverkande var Lena Lundkvist från Statistiska centralbyrån, Kerstin Brunnberg, ordförande för Statens kulturråd, Ingemar Eriksson, pensionsåldersutredningen och Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

Hela seminariet går att se på Framtidskommissionens hemsida, där det också finns ett kortare referat av seminariet. En av slutsatserna är att de demografiska förändringarna – att vi lever och är friska allt längre och att den yrkesverksamma delen av våra liv utgör en allt mindre andel av våra liv – medför att pensionsåldern kommer att behöva höjas för att säkerställa finansieringen och tillhandahållandet av olika välfärdstjänster.

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , | Lämna en kommentar