Med bara cirka fem månader kvar till valet tyder de flesta opinionsmätningar på en klar och tydlig ledning för de rödgröna, och det ser allt svårare ut för allianspartierna att ta hem segern. Om det är bra eller dåligt beror givetvis på de egna politiska åsikterna. Samtidigt kan mycket fortfarande hända, även om varje dag utan en förändrad dynamik är en förlorad dag för alliansen.
Inom forskningen är det vanligt att skilja mellan den ”långa” och den ”korta” valrörelsen. Den korta valrörelsen utspelar sig under de sista veckorna före valdagen, medan den långa valrörelsen kan pågå under flera år före ett val. Hur lång den långa valrörelsen är beror helt på när partierna eller regeringsalternativen offensivt börjar bedriva sina kampanjer med sikte på valdagen. Den generella trenden världen över är att valrörelserna börjar allt tidigare: kampanjerna blir allt mer permanenta, även om de bedrivs med olika intensitet.
Ett val kan man vinna antingen av egen kraft, eller på grund av motståndarsidans svagheter eller oförmågor. För att vinna av egen kraft och få ett positivt mandat krävs att man på något sätt lyckas formulera en sammanhängande och slagkraftig berättelse. Med det menas en berättelse som binder samman partiets eller regeringsalternativets olika politiska förslag; som sammanfattar den politik man går till val på; som tydliggör vad som är de tematiska förändringar som man vill genomföra om man vinner valet; som gör skillnaden mot motståndarna tydlig; och som riktar sig både till människors hjärtan och hjärnor.
Vad det handlar om är ett strategiskt arbete för att hitta frågor och gestaltningar som kan användas för att effektivt besvara tre frågor som många människor funderar över: vad vill partiet eller regeringsalternativet x, vad skiljer partiet eller regeringsalternativet x från partiet och regeringsalternativet y, och varför ska jag rösta på partiet eller regeringsalternativet x istället för partiet eller regeringsalternativet y. En effektiv berättelse tillhandahåller svar på dessa frågor; binder ihop olika politiska förslag till ett sammanhängande tema; och kan formuleras kort och slagkraftigt.
Inför valet 2006 var den borgerliga alliansen framgångsrik genom sin berättelse om utanförskapet. Alla som följde med svensk politik visste att den borgerliga alliansen gick till val på att bryta utanförskapet, även om man inte visste alla detaljer i den borgerliga alliansens politik. På samma sätt var Barack Obama framgångsrik inför presidentvalet 2008 genom sin berättelse om ”Change”.
Det är här den borgerliga alliansens och de rödgrönas misslyckande kommer in: inget av regeringsalternativen har ännu lyckats formulera någon slagkraftig berättelse om vad valet – enligt dem – handlar om, och inte heller om hur de vill forma Sverige under de kommande fyra åren om de vinner valet. De har lagt fram olika sakpolitiska förslag, men inte lyckats hitta den berättelse som binder samman förslagen och som på ett effektivt sätt tydliggör vad den borgerliga alliansen respektive de rödgröna vill och står för.
Risken är därmed att båda regeringsalternativen får svårt att mobilisera positiv energi hos sina sympatisörer och anhängare. Risken är också att det regeringsalternativ som vinner gör det inte av egen kraft, utan på grund av motståndarnas svagheter och oförmågor. Risken är därmed också att det regeringsalternativ som vinner saknar mandat för de förändringar det vill genomföra.
Än så länge är det inte för sent; än så länge finns möjligheten för partierna och regeringsalternativen att formulera sina berättelser (även om de blir mindre effektiva än om de hade formulerats och börjat kommuniceras för sex eller tolv månader sedan); än så länge kan valrörelsens dynamik förändras.
Frågan är om regeringsalternativen kommer att lyckas formulera några slagkraftiga berättelser, och i så fall vilket av dem som lyckas formulera den berättelse som är mest sammanhängande och slagkraftig samtidigt som den berör människor både intellektuellt och känslomässigt. Svaret på den frågan kan få avgörande betydelse för valutgången.
Jesper Strömbäck 