Intressant om kulturrelativismen

En av de tankeströmningar som jag har svårast för är kulturrelativismen, och därmed avståndstagandet från idén om universellt giltiga principer och värderingar. Jag blev därför glad när jag läste Lena Anderssons ledarkrönika i Dagens Nyheter nu på morgonen. Den är mycket intressant och läsvärd. Bland annat skriver Andersson:

Att ständigt söka upp och påvisa negligerade förtrycksstrukturer är en ypperlig drift, och postmodernismen har inneburit en nödvändig systemkritik. Men det finns för den skull ingen anledning vare sig nu, eller under kommunismens dagar, att i självkritisk nit hamna i försvar av system där man själv antingen skulle bli avrättad eller förbjudas att utöva sin verksamhet. /…/

Om socialdemokratin inte haft en värdeliberal (vilket inte är detsamma som ekonomiskt liberal) kompass under 1900-talet hade arbetarklassen suttit kvar i Lubbe Nordströms Lort-Sverige, stärkta av avhandlingar om hur kränkande det vore för proletärkulturen att påtvingas dusch, utbildning och barnbegränsning.

Detta är värt att fundera över, inte minst för dem inom vänstern som omfattas av ett kulturrelativistiskt tänkande. Tillsammans med liberaler borde vänstern vara de främsta förespråkarna för universella ideal, men ändå har kulturrelativismen ofta funnit den bästa grogrunden inom vänstern. Varför har jag aldrig riktigt förstått.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Svensk politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s