Vid sidan av dagordningsteorin är gestaltningsteorin (framing theory) en av de mest framträdande teorierna om mediernas effekter på människors verklighetsuppfattningar och åsikter. Kärnan i teorin är att medierna genom val av bland annat ord, bilder, vinklar och nyhetskällor påverkar hur människor uppfattar det som nyheterna handlar om. En lång rad studier har också visat att medierna kan ha signifikanta gestaltningseffekter, bland annat när det gäller hur människor ser på invandring.
I en nypublicerad artikel undersöker vi om detta också gäller människors attityder till fri rörlighet inom EU. Artikeln är publicerad i Journalism & Mass Communication Quarterly med titeln Does news frame affect free movement attitudes? A comparative analysis, och är skriven tillsammans med Nora Theorin, Christine Meltzer, Christian Schemer, Jakob Moritz-Eberl, Fabienne Lind, Tobias Heidenreich och Hajo Boomgaarden.
Studien bygger på ett surveyexperiment i Ungern, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Bland annat undersöker vi effekten av positive respektive negativa gestaltningar samt av så kallade tematiska respektive episodiska gestaltningar av fri rörlighet, liksom vilken betydelse utbildningsnivå har i sammanhanget.
Resultaten visar emellertid mycket få gestaltningseffekter, och att de effekter som fanns skilde sig åt mellan länder. Eller för att citera en av våra slutsatser: ”the framing effects were few, weak, and not robust across countries”. Detta väcker såklart frågan varför vi inte fann fler och starkare effekter, givet tidigare forskning. Något säkert svar går inte att ge på den frågan, men en möjlig förklaring är att människors attityder till fri rörlighet är mer stabila än deras attityder till andra frågor som har undersökts. En annan möjlig förklaring är att den experimentella manipulationen inte var tillräckligt kraftig. Ytterligare en möjlig förklaring är att gestaltningseffekter de facto skiljer sig mellan länder.
Oavsett vilken förklaring – eller kombination av förklaringar – som kommer närmast sanningen är studien en viktig påminnelse om något som generellt gäller mediernas effekter: Att medierna kan ha effekter betyder det inte att de alltid har det.