Nu har min senaste krönika i Borås Tidning publicerats. I den tar jag upp att allt fler – inte minst på högerkanten – tycks se medierna som fiender som ska bekämpas. I det sammanhanget är det många som inte drar sig för att använda lögner eller svepande och missvisande kritik byggd på selektiv ”anekdotisk bevisföring” samtidigt som de bortser från den forskning som finns. Rubriken på krönikan är Med lögnen vill de föra oss bakom ljuset.

Detta gäller inte bara internationellt, där Trump är otvetydigt det bästa exemplet. Det gäller också i Sverige. Några exempel på personer som nyligen ägnat sig åt sprida lögner eller missvisande och politiskt motiverad mediekritik som jag tar upp i krönikan är Jens Ganman, de moderata riksdagsledamöterna Jan Ericson och Lars Beckman (som på Twitter har gjort sig kända för att återkommande sprida missvisande och felaktig information) samt ledarskribenten Carolin Dahlman.

En slutsats av resonemangen är att det har blivit allt viktigare att skilja mellan saklig och underbyggd mediekritik och mediekritik som är svepande, byggd på anekdotiska exempel eller lögner och politiskt motiverad. Medan det behövs mer av det förra tjänar det senare enbart politiska syften.