Den sociala sammanhållningen fortsatt stark och stabil

Under de senaste åren har många varnat för att den sociala sammanhållningen i Sverige är på väg att eller redan har försvagats, och oron tycks vara utbredd både till höger och till vänster. Skälen till oron varierar dock. I det sammanhanget har allt från exempelvis växande ojämlikheter till den ökade etniska mångfalden och en medieutveckling där de gemensamma referensramarna blir färre och där det har blivit enklare att isolera sig i olika ”filterbubblor” lyfts fram som några av hoten mot den sociala sammanhållningen.

Frågan är dock om oron är befogad. För att undersöka detta har jag under de tre senaste åren, som en del av forskningsprojektet De förändrade medielandskapen och demokratin, deltagit i de årliga SOM-undersökningarna med två frågebatterier. Det första handlar om i vilken utsträckning människor känner sig som en del av och som att de behövs i det svenska samhället, medan det andra handlar om hur stor samhörighet människor känner med dem som tillhör andra grupper än den egna. Det handlar till exempel om de som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter, en annan religion, en helt annan livsstil, eller som kommer från en helt annan kultur.

Nu har resultaten presenterats i ett nytt kapitel, som kommer att ingå i den kommande SOM-boken Larmar och gör sig till (redaktörer för boken är Ulrika Andersson, Jonas Ohlsson, Henrik Oscarsson och Maria Oskarson). Rubriken på mitt kapitel är Stabilitet i en föränderlig värld: medieanvändning och social sammanhållning. Den rubriken sammanfattar resultaten ganska väl, för det dominerande resultatet om jag jämför utvecklingen under de tre senaste åren är att den sociala sammanhållningen tycks vara stark medan  förändringarna över tid är mycket små.

Mer specifikt visar resultaten bland annat att runt 95 procent känner att de är en del av det svenska samhället och att runt 85 procent känner att de behövs i detsamma (se tabell). Även om man alltid ska vara försiktig med nivåskattningar, och det sannolikt är så att det finns ett samband mellan viljan att delta i enkätundersökningar och känslan av att vara en del av och behövas i samhället, kan det konstateras att dessa siffror har varit mycket stabila under de senaste åren. När det gäller samhörigheten med andra grupper än den egna känner människor störst samhörighet med de som har en helt annan utbildning, men de flesta känner också relativt stor samhörighet med de som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter eller en annan sexuell läggning. De grupper som människor känner minst samhörighet med är de som har en helt annan etnisk bakgrund, en annan religion, en helt annan livsstil och de som kommer från en annan kultur. Även här är förändringarna över tid mycket små.

Tabell 1 SOM 2017

Samtidigt visar resultaten att det i vissa fall finns signifikanta skillnader mellan olika grupper. Exempelvis är det fler bland personer som har lägre hushållsinkomst och lägre utbildning som känner att de inte är en del av och att de behövs i samhället, och den upplevda samhörigheten med andra grupper än den egna är också svagare bland dessa grupper. När det gäller partisympati visar resultaten att de som sympatiserar med Sverigedemokraterna skiljer ut sig genom att i lägre grad känna sig som en del av och som att de behövs i samhället. De skiljer också ut sig genom att i lägre grad än övriga partiers sympatisörer känna samhörighet med andra grupper än den egna. Det kan tolkas som att ”vi och dom”-tänkandet är starkare bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna än med andra partier.

En annan del av kapitlet handlar om vilken betydelse som medieanvändningen har för den sociala sammanhållningen. Här visar resultaten att det finns vissa samband mellan medieanvändningen och (a) i vilken utsträckning människor känner sig som en del av och som att de behövs i samhället samt (b) i vilken utsträckning människor känner samhörighet med andra grupper än den egna. Överlag är sambanden dock svaga, och de flesta samband upphör att vara signifikanta när jag kontrollerar för olika bakgrundsfaktorer. Utifrån det drar jag slutsatsen att det så här långt inte finns mycket som talar för att medieutvecklingen har haft en negativ effekt på den sociala sammanhållningen. En viktig reservation är dock att den slutsatsen enbart gäller användningen av traditionella nyhetsmedier. Möjligen hade resultaten sett annorlunda ut om användningen av olika ”alternativa medier” också hade undersökts, men det var tyvärr inte möjligt i det här kapitlet. Däremot hoppas jag kunna undersöka det i ett annat sammanhang framöver.

För den som vill läsa hela kapitlet kan det laddas ner gratis här (länken finns längre ner på sidan), och här kan ett urval av mina tidigare publikationer laddas ner. För den som är intresserade av tidigare SOM-publikationer kan de laddas ner här.

 

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Aktuellt, Demokrati, Nya publikationer och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s