Ny rapport om den politiska nyhetsjournalistiken

NamnlöstNu har jag och Lars Nord släppt en ny rapport om hur ledande svenska medier på nyhetsplats rapporterade om valrörelserna 2002–2014. Rapporten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av den nyhetsjournalistiska bevakningen av valrörelserna 2002, 2006, 2010 och 2014 i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, TV4 Nyheterna och Rapport under de tre sista veckorna före respektive valdag. Totalt har drygt 4000 nyhetsartiklar och inslag undersökts.

Titeln på rapporten är Mest spelgestaltningar och strukturell partiskhet. En analys av svensk valrörelsejournalistik 2002–2014. I den fokuserar vi framförallt på två frågor. Den första handlar om de undersökta mediernas gestaltningar av politik, där vi har undersökt förekomsten av spelgestaltningar, sakgestaltningar och skandalgestaltningar. Den andra handlar om bevakningen av de politiska partierna, där vi bland annat har undersökt andelen artiklar och inslag som de politiska partierna förekommer i respektive dominerar, men också hur de undersökta medierna har vinklat nyheterna om partierna.

När det gäller gestaltningarna av politik visar resultaten bland annat att andelen nyheter som gestaltar politik som sak (det vill säga fokuserar på politikens innehåll och faktiska förhållanden i verkligheten med relevans för politikens sakinnehåll) sjunker över tid, medan andelen nyheter som gestaltar politik som spel och strategi (det vill säga fokuserar på politiska strategier, vinnare och förlorare i kampen om makten eller opinionen och hur politik bedrivs) ökar över tid. Dessa resultat ligger i linje med teorier som handlar om den politiska nyhetsjournalistikens kommersialisering och medialisering.

När det gäller bevakningen av de politiska partierna visar resultaten bland annat att de  partier som det rapporterades mest om under de senaste valrörelserna var Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. I den senaste valrörelsen dominerades till och med något fler nyheter av Sverigedemokraterna än av Moderaterna, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att de före valet 2014 var betydligt mindre. Om man sätter synlighet i medierna i relation till partiernas storlek tyder resultaten på att Sverigedemokraterna är det parti som överkompenserades mest under de senaste valrörelserna. När det gäller de journalistiska vinklingarna visar resultaten att de flesta nyheter är neutralt vinklade, men också att de – när de är vinklade – präglas av en tydlig negativ bias. Med undantag endast för centern (som har en liten positiv övervikt 2006 och 2014) har alla partier haft en övervikt av negativt vinklade nyheter. Tydligast var den för Liberalerna 2006 och för Sverigedemokraterna 2014. Detta illustrerar att ett parti kan gynnas när det gäller synlighet men samtidigt missgynnas när det gäller vinklingarna – eller tvärtom.

I relation till diskussionen om mediernas påstådda partiskhet drar vi slutsatsen att vare sig de borgerliga eller de rödgröna partierna systematiskt har gynnats eller missgynnats på bekostnad av den andra sidan. Även om en stor del av debatten kring mediernas nyhetsjournalistiska bevakning handlar om den påstådda politiska partiskheten är detta ett mindre problem (se även tidigare forskning kring detta). Ett större problem handlar om att en minskande andel av den politiska nyhetsjournalistiken gestaltar politik som sak medan en ökande andel gestaltar politik som spel och strategi. Det finns flera skäl till det, men låt mig lyfta fram två. Det första är att sakgestaltningar i större utsträckning tillhandahåller ”sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor”, vilket brukar räknas som en av mediernas viktigaste demokratiska funktioner. En minskande andel sakgestaltningar och en ökande andel spelgestaltningar tyder därmed på att journalistikens informationsvärde minskar över tid. Det andra skälet är att såväl svensk som internationell forskning visar att gestaltningarna av politik som spel och strategi minskar människors politiska intresse och förtroende för såväl politik som medier (läs gärna mer här).

För den som vill läsa hela rapporten kan den gratis laddas ner här.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Aktuellt, Medier & journalistik, Nya publikationer och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s