Under de senaste åren har många varnat för att den sociala sammanhållningen är på väg att försvagas. Både internationellt och i Sverige har olika regeringar tillsatt utredningar för att undersöka och komma fram till förslag på hur den sociala sammanhållningen skulle kunna stärkas. Ett svenskt exempel är den förra regeringens Framtidskommission, där en av de fyra delutredningarna handlade om Framtida utmaningar för sammanhållning och rättvisa. En av de viktigaste slutsatserna i den delutredningen var att ”att sammanhållningen i Sverige är stark och att flera utvecklingstendenser tyder på en gynnsam utveckling.”

Denna slutsats har inte förhindrat att oron för en försvagad social sammanhållning har levt kvar, och både till höger och till vänster har partier och debattörer varnat för att Sverige håller på att dras isär eller att ”någonting håller på att gå sönder” i Sverige.

Den empiriska forskningen kring den sociala sammanhållningen är dock  begränsad, med undantag för forskning om den sociala tilliten. Med det avses i vilken utsträckning människor anser att man ”kan lita på människor i allmänhet”. Denna forskning, av bland andra Bo Rothstein och Sören Holmberg, visar entydigt att den sociala tilliten i Sverige är både hög och stabil, både i sig och i jämförelse med andra länder.

För att ytterligare fördjupa analysen av den sociala sammanhållningen i Sverige deltar jag under tre år med frågor i de årliga SOM-undersökningarna. Förra året publicerades den första analysen, och nu har SOM-institutet publicerat det kapitel där jag utifrån 2015 års SOM-undersökning analyserar den sociala sammanhållningen i Sverige.

I detta kapitel undersöker jag den sociala sammanhållningen genom två breda frågor. Den första handlar om i vilken utsträckning människor känner sig som en del av och som att de behövs i det svenska samhället, medan den andra handlar om hur stor samhörighet som människor känner med dem som tillhör andra grupper än den egna. Det handlar till exempel om dem som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter eller en annan kultur.

Rubriken på kapitlet är Trots varningsklockor, inga tecken på försvagad social sammanhållning, och det fångar resultaten väl. Exempelvis visar resultaten att de allra flesta känner att de är en del av och att de behövs i det svenska samhället, och jämfört med föregående år är resultaten mycket stabila. Vad gäller samhörigheten med dem som tillhör andra grupper än den egna visar resultaten att det skiljer sig beroende av vilken grupp av ”andra” det handlar om, men återigen att det inte har skett någon försvagning av samhörigheten sedan föregående år.

Samtidigt visar resultaten att det i vissa fall finns betydande skillnader mellan olika grupper. Exempelvis är det fler bland låginkomsttagare och lågutbildade som känner att de inte är en del av och att de behövs i samhället. Det är också fler bland sympatisörerna hos riksdagens två ytterkantspartier – Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – som inte känner sig som en del av och att de behövs i samhället. När det gäller upplevelsen av samhörighet med människor som tillhör andra grupper än den egna är det framförallt Sverigedemokraternas sympatisörer som skiljer ut sig: inget annat partis sympatisörer känner lika låg grad av samhörighet med dem som skiljer sig från den egna gruppen som Sverigedemokraternas.

En annan del av kapitlet handlar om vilken betydelse som medieanvändningen har för den sociala sammanhållningen. Här visar resultaten att det finns vissa positiva samband mellan medieanvändningen och i vilken utsträckning människor känner sig som en del av och som att de behövs i samhället, men överlag är de relativt svaga. Utifrån detta drar jag slutsatsen att det så här långt inte finns mycket som talar för att medieutvecklingen har haft en negativ effekt på den sociala sammanhållningen. Samtidigt finns  det teoretiska skäl att befara att en allt mer digital, individualiserad och fragmenterad medieanvändning på sikt kommer att leda till en en försvagad social sammanhållning. Det finns därför starka skäl att fortsätta följa utvecklingen.

För den som vill läsa hela kapitlet kan det laddas ner gratis via SOM-institutets hemsida.