Under hösten och vintern har debatten kring invandringen blivit allt mer omfattande. Deprimerande ofta utgår den dock från perspektivet att invandringen är en belastning för Sverige. Som jag varit inne på tidigare är det en felaktig syn. Tvärtom bidrar invandringen till att stärka och utveckla Sverige, även ekonomiskt. Visserligen uppkommer det kostnader i ett inledningsskede, men långsiktigt vinner Sverige på invandringen. En jämförelse skulle kunna göras med skolan. Under de år som barn och ungdomar går i skolan uppstår en kostnad för samhället, men långsiktigt är det en investering. Att enbart se de kortsiktiga kostnaderna och bortse från de långsiktiga vinsterna är lika inskränkt i båda fallen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet med den talande rubriken Invandrarna är en vinst för Sverige konstaterar historikern Dick Harrison också att ”Sverige har tjänat på immigrationen. Invandringen har gett landet en demografisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas. Inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada.” Och han fortsätter:

Sverige är inte på något vis unikt. Samma logik – att invandring stärker landet politiskt, ekonomiskt och kulturellt – kan sägas om alla fredstida invandringar genom tiderna, oavsett om det har rört sig om flyktingvågor eller arbetskraftsimmigration. Ju fler invandrare, desto starkare stat. Paradexemplet är USA. Det finns inte ett enda historiskt exempel på att invandring på sikt har varit negativ för mottagarlandet. På denna punkt är vår historiska erfarenhet glasklar – den enda form av immigration som har varit, och är, direkt skadlig är den som utgörs av krigiska invasioner.

Det är bara att instämma, och att hoppas att debatten om invandringen ska skifta karaktär under det nya året. Sverige står inför en lång rad utmaningar inför framtiden – vilka bland annat analyserades av regeringens Framtidskommission – men att människor flyttar till Sverige tillhör inte dem. Det betyder inte att det saknas problem inom integrationspolitikens område, lika lite som det saknas problem inom exempelvis skolpolitikens, skattepolitikens, bostadspolitikens eller det arbetsmarknadspolitiska området. För att de verkliga problem som finns ska kunna lösas bör debatten dock utgå från korrekta verklighetsbeskrivningar.