”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Idag publicerar Fredrik Runsiö och jag en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken ”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”. Artikeln handlar om behovet av en politisk nyhetsbevakning som fokuserar mindre på det politiska spelet – strategierna, taktikerna och motiven bakom olika politiska beslut – och mindre på politikens sakinnehåll. Det är inte minst viktigt när vi nu står inför ett extraval, där vägen fram till denna historiska händelse gör att risken för att mediebevakningen och debatten fokuserar på det politiska spelet är särskilt stor. Vad som ur ett demokratiskt perspektiv behövs är inte en valrörelse som fokuserar på det politiska spelet – vad som behövs är en valrörelse som fokuserar på de utmaningar som Sverige står inför och vad de politiska alternativen har för förslag för att möta dessa, och som förhoppningsvis kan leda till ett valutslag som är tydligare än i höstas och som gör det möjligt att forma en regering med kraft att möta de viktiga utmaningar som Sverige står inför. Hela artikeln finns nedan:

”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

Politik är att vilja, skrev Olof Palme. Men vad vill svenska politiker i dag? ”Vinna matchen” är svaret som många läsare, lyssnare och tittare troligen har uppfattat de senaste veckorna. Medierna har tydligt ramat in detta som en fråga om ett taktiskt spel, där de sakpolitiska skillnaderna spelar en underordnad roll – om de över huvud taget kommer fram. Vissa politiker väljer att spela med i detta mediernas älsklingsgren: att reducera ett riksdagsval till en fråga om ”vem tar vem?”.

Richard Jomshof, riksdagsledamot för SD uttryckte sig exempelvis så här i Sveriges Radios program Medierna den 7 december: ”Vi är inte dummare heller än att vi förstår att utnyttja situationen till max. Det är ett spel, det är politik det handlar om.” Annie Lööf (C) twittrade den 3 december: ”Stefan Löfven har kastat den röda handsken. Vi tvekar inte att ta matchen.”

Samtidigt vet vi att de flesta politiker – i alla läger – brinner för sin övertygelse och vill prata om sina politiska förslag i sak. Men om politikerna får lära sig att det enda sättet att nå ut i media – vilket är avgörande för att nå ut till väljarna riktigt brett – är att uttrycka sig drastiskt i en fråga där politiken har reducerats till ett spel, så har vi ett problem.

Forskningen visar att den så kallade speljournalistiken – journalistik som handlar om det politiska spelet snarare än om de politiska sakfrågorna – har ökat över tid. Vi kan varje dag se det i nyhetssändningarna där de politiska kommentatorerna, ibland med hjälp av bisittande statsvetare lägger ner mer tid på att förklara varför politiker säger en sak än vad de egentligen säger. Väljaren får bilden att alla förslag bara läggs som brickor i ett spel för att vinna makten.

Fokus är alltså på glid – från att förmedla vilka reformer politiker och partier vill genomföra till att för valmanskåren berätta om hur taktiken bakom förslagen och utspelen ser ut. Nu ser vi konsekvensen av denna förskjutning när allt fler politiker fastnar i taktiserandet och själva börjar beskriva det man sysslar med som en match eller ett spel, där det koras vinnare och förlorare – och där vinnarinstinkt är mer avgörande än att ha de bästa förslagen.

Speljournalistik lämnar oss mediekonsumenter och väljare med ett tomrum, där den politiska substansen borde finnas. Medierna är den moderna människans främsta informationskälla och fyller en mycket viktig roll i den politiska demokratin. Trots det bidrar den i dag i allt för stor utsträckning i stället till en långt driven förenkling och i vissa fall även fördumning av politiken. Forskningen visar också att speljournalistik kan leda till att öka människors misstro mot politik och politiker och till att minska deras politiska intresse. Det drabbar i förlängningen även nyhetsmedierna själva, eftersom det finns samband mellan politiskt intresse och konsumtion av nyhetsmedier.

Men om vi nu ser att politiker anpassar sig allt mer och blir spelpolitiker, ett slags Frank Underwood från tv-serien House of Cards i miniatyr, vad blir då kvar av demokratin? Ja kanske bara ett spel. Ett spel där väljare, medborgare och politisk vilja blir av underordnad betydelse och vinsten, besegrandet och de snygga avslutningarna blir själva målet.

När nu ett extra val står för dörren finns bara en stilla nåd att bedja om: ge oss en redaktionell upprustning! Ta politiken och valrörelsen på allvar. Låt oss väljare få ta del av vad partierna vill och vad de står för. Inte vilken taktisk baktanke partiledarna har för att säga vad de säger just där och då och hur de tänker göra om om inträffar nästa dag. Vi behöver en journalistik som gör att politiker och partier kan fokusera på politik – inte medietaktik – och så att vi som medborgare får rikligt med information om politikens innehåll.

Sveriges Radio och SVT har ett särskilt ansvar som public service-företag. Låt oss höra från redaktionellt ansvariga där hur de tänker ge mer fakta och mindre av spelteori. Men låt oss också höra från de stora privata mediebolagen – hur kan Bonnier, Schibstedt och de andra bidra till att mer fokusera rapporteringen på politikens innehåll. För den fokuseringen behövs.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Aktuellt, I medierna, Journalistik & medier och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”När medierna sätter spelreglerna blir det nyval”

  1. reaktioner skriver:

    Hur vet ni att det är politiker som anpassar sig efter medierna och inte tvärtom? Jag tycker dessutom personligen att speljournalistiken är viktig. Jag hade känt mig lurad om politiska förslag bara refererats utan försök att förstå hur partistrategerna resonerat. Men om det leder till politikerförakt är det givetvis problematiskt.

    • jesperstromback skriver:

      Tack för din kommentar. Det finns en hel del forskning kring samspelet mellan politiker och medier, och i ett längre tidsperspektiv är det tydligt att mediernas självständiga inflytande har ökat och att politikernas inflytande har minskat. Det finns också forskning kring hur riksdagsledamöter och nyhetsjournalister uppfattar mediernas makt, vilken visar en stor samstämmighet om att politiker i hög grad behöver anpassa sig till medierna. En artikel om detta är ”Mediatization and Perceptions of the Media’s Political Influence”, som går att ladda ner på den här hemsidan (se Downloads). Vad gäller speljournalistiken har den också sin plats, men under de senaste valrörelserna har speljournalistiken tagit allt mer utrymme medan sakjournalistikens utrymme har minskat. I valrörelsen 2010 (vi håller på med undersökningarna av 2014) gestaltades politik som sak i 44% av de undersökta nyheterna, en minskning från 59% i valet 2002. Samtidigt gestaltades politik som spel i 54% av nyheterna. I kvällstidningarna gestaltades politik som spel i närmare 70% (se boken ”Kampen om opinionen”). Dessutom visar forskning att det finns ett samband mellan gestaltandet av politik som spel och sjunkande politiskt förtroende och sjunkande politiskt intresse. Därför menar jag att det är problematiskt och att speljournalistiken har fått allt för stort utrymme.

  2. Ping: Slappa lata medier är mer intresserade av det… | PS Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s