Kampen för yttrandefrihet är lika evig som kampen för demokrati. Både demokratin och yttrandefriheten förutsätter ett starkt ramverk av lagar och regler som skyddar demokratin och yttrandefriheten mot olika försök till inskränkningar. För att stå stark också i tider då det blåser hårda vindar förutsätter demokratin och yttrandefriheten samtidigt även att den politiska kulturen och människor i allmänhet verkligen värdesätter demokrati och yttrandefrihet. Tron på demokrati och yttrandefrihet får inte bli enbart en läpparnas bekännelse. Det får inte bli något som enbart lyfts fram i högtidstalen. Det får inte bli något som man enbart förstår på ytan.

Demokratin och yttrandefriheten behöver levas för att stå stark. För att det ska vara möjligt, och för att demokratin samtidigt ska kunna hantera den eviga balansgången mellan största möjliga yttrandefrihet och behovet av viss sekretess och respekt för exempelvis minoriteters rätt att inte bli verbalt attackerade, krävs en djupare förståelse av argumenten för yttrandefriheten.

I det perspektivet finns det fortfarande ingen starkare argumentation än John Stuart Mills försvar för yttrandefriheten i Om friheten från 1859 (Natur och Kultur, 2009). Enligt Mill finns det fyra argument för största möjliga yttrandefrihet:

För det första, den åsikt vi tystar kan visa sig vara riktig. Att förneka detta är att utgå från att vi själva är ofelbara. [First, if any opinion is compelled to silence, that opinion may, for aught we can certainly know, be true. To deny this is to assume our own infallibility.]

För det andra, även om den tystade åsikten är felaktig kan den innehålla ett korn av sanning, och det är bara genom att olika åsikter möts och bryts som sanningen kan växa fram. [Secondly, though the silenced opinion be an error, it may, and very commonly does, contain a portion of truth; and since the general or prevailing opinion on any subject is rarely or never the whole truth, it is only by the collision of adverse opinions that the remainder of the truth has any chance of being supplied.]

För det tredje, även om etablerade åsikter representerar inte bara sanningen utan hela sanningen är det bara genom att våra åsikter utmanas och försvaras som vi verkligen lär oss att förstå åsikterna och vad de grundar sig på. Om våra åsikter inte utmanas kommer vi till sist att bära dem som fördomar, utan förståelse för vad de grundar sig på. [Thirdly, even if the received opinion be not only true, but the whole truth; unless it is suffered to be, and actually is, vigorously and earnestly contested, it will, by most of those who receive it, be held in the manner of a prejudice, with little comprehension or feeling of its rational grounds.]

För det fjärde, själva innebörderna av våra åsikter kommer att gå förlorade om de inte bryts mot andra åsikter. Våra åsikter riskerar inte bara att förlora sin mening och kraft att påverka våra handlingar, de riskerar också att förhindra framväxten av äkta åsikter och övertygelser. [And not only this, but, fourthly, the meaning of the doctrine itself will be in danger of being lost, or enfeebled, and deprived of its vital effect on the character and conduct: the dogma becoming a mere formal profession, inefficacious for good, but cumbering the ground, and preventing the growth of any real and heartfelt conviction, from reason or personal experience.]

Detta försvar för yttrandefrihet och en fri politisk debatt där olika åsikter kan mötas och brytas är universellt giltigt. Det är lika giltigt 2011 som när det skrevs 1859. Det är lika giltigt i Sverige som i Kina. Det är lika giltigt på internationell och nationell nivå som på lokal nivå. Det är lika giltigt i demokratier som i diktaturer.

Just därför är det vår moraliska plikt som demokrater att värna och fördjupa yttrandefriheten där den existerar, och att arbeta för att införa den där den inte existerar. Det är också vår moraliska plikt att stå upp för och hjälpa alla de människor som kämpar för demokrati och yttrandefrihet i länder där förtrycket vilar tungt och där modet att höja sin röst riskerar att straffas med fängelse och tortyr eller till och med döden.

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till professor Bengt Johansson vid Göteborgs universitet i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.