En av de stora nyheterna under den gångna veckan handlade om att Steve Jobs, Apple’s grundare, avlidit, endast 56 år gammal. Detta uppmärksammades av medier och människor världen över, och även President Obama uttalade offentligt sitt beklagande. Raden av läsvärda artiklar om Steve Jobs är lång. Här nöjer jag mig med att tipsa om en läsvärd artikel i New York Times med rubriken The Power of Taking the Big Chance samt Joe Heller’s minnesteckning:
Vad gäller amerikansk politik har den gångna veckan i hög grad präglats av Occupy Wall Street, vänsterns motsvarighet till Tea Party-rörelsen som tycks vinna ökad styrka. En viktig del av koordineringen sker via olika digitala medier, däribland hemsidan Occupy Together och Occupy Wall Street. Lika viktigt som att protesterna fortsätter växa både on- och offline är emellertid att allt fler fackföreningar nu stödjer protesterna. Därmed har protesterna vunnit i legitimitet, samtidigt som fackföreningsrörelsen hoppas dra nytta av den energi och det engagemang som präglar protesterna.
För den som vill sätta sig in i vad protesterna handlar om har New York Times samlat information på en särskild del av sin hemsida. Igår kommenterade de även protesterna på sin ledarsida.
Vid sidan av detta fortsätter kampen mellan de Republikanska presidentkandidaterna. I veckan som gick blev det klart att Chris Christie väljer att inte ställa upp. Uppmärksamheten riktas därmed återigen mot Mitt Romney, Rick Perry, Herman Cain och de andra kandidaterna. Just nu tycks det som om Mitt Romney har motvind och återigen tvingas svara på frågor om att han är mormon och om de politiska omsvängningar han har gjort genom åren. Istället tycks Herman Cain ha medvind.
För egen del lutar jag trots kritiken mot Mitt Romney allt mer mot att han till sist kommer att bli Republikanernas presidentkandidat. Visserligen kan mycket fortfarande hända, men han är den som har mest erfarenhet, stöd från breda grupper inom partiet, och som skulle kunna vara framgångsrik i kampen om de oberoende väljarna. Om Republikanerna vill satsa på den presidentkandidat som har störst chans att besegra Obama kommer de därför att rösta fram Romney. Inte av entusiasm, men därför att deras högsta prioritet – vilket Pew Research Center visade i veckan – är att rösta bort Obama.
– – – – – – –
Till sist, och för att avsluta med svensk politik, har debatten om Håkan Juholts bostadsbidrag varit het under de senaste dagarna. OM det visar sig att han medvetet tagit ut för mycket pengar i bostadsbidrag – vilket han förnekar – kommer han knappast att kunna sitta kvar som partiledare. Oavsett detta skadas både Håkan Juholt och socialdemokraterna av den senaste affären. Det verkligt allvarliga är emellertid att Håkan Juholt sedan han valdes har visat sig vara oförmögen att utveckla en hållbar politisk linje för socialdemokraterna. Här delar jag i stort Peter Wolodarski’s analys i dagens söndagskrönika i Dagens Nyheter.
Jag delar även helt Aftonbladets uppfattning om det socialdemokratiska utspelet häromdagen att det borde vara möjligt att i vissa fall upphäva medborgarskapet för invandrare som begår brott: ”Grunden för Socialdemokratin är alla människors lika värde och rätt. Det har arbetarrörelsen kämpat för i över hundra år. Jämlikheten är hjärtat i partiprogrammet och grunden för Socialdemokratins vision om det goda samhället. När vissa medborgare kan fråntas sina medborgerliga rättigheter förlorar rättigheterna sin styrka för oss alla.” Att ett förslag som innebär att det bildas A- och B-medborgare trots detta kan läggas fram stärker bilden av ett parti som saknar kompass och hållbar politisk linje.
– – – – – – – –
Uppdatering den 10 oktober: Även Dagens Arena diskuterar socialdemokratins problem i en ny ledarartikel av Anna Hellgren som är mycket läsvärd, och vars analys jag i stort delar.
Jesper Strömbäck 