Redan är september månad slut. Det har på många sätt varit en intressant månad både privat och professionellt. På det privata planet fyllde jag 40 år för cirka en vecka sedan. Med anledning av det skrev Sundsvalls Tidning en artikel som kan läsas här.

Det ska erkännas att det var med något blandade känslor jag passerade 40-årsstrecket. Visserligen trivs jag på det stora hela väldigt bra med livet och har åtminstone än så länge sluppit allt vad 40-årskriser heter. Samtidigt känns det som om gapet växer mellan hur gammal jag är och hur jag upplever mig själv. Det är en intressant upplevelse, och väcker tillsammans med födelsedagen en rad tankar och funderingar kring livet och hur jag använder tiden och prioriterar mellan olika saker. Vad de funderingarna kommer att mynna ut i, och om de kommer att leda till några förändringar i hur jag lever mitt liv, återstår dock att se.

Professionellt var september också en intressant månad, i och med att jag började undervisa på de två masterkurser som jag håller vid University of Zürich under den här hösten. Även om jag tidigare har hållit en rad föreläsningar i olika länder är detta första gången jag undervisar reguljärt utanför Sveriges gränser, vilket är både lärorikt och utmanande. Samtidigt som det är mycket som förenar universitetsutbildningar i olika länder finns det också mycket som skiljer. Det gäller hur kurserna läggs upp, vad studenterna förväntar sig, hur mycket läsning som ingår, hur aktiva studenterna förutsätts vara, och så vidare. Att kurserna löper över hela terminen snarare än i femveckorsblock som i Sverige är en annan viktig skillnad som påverkar såväl undervisningen som forskningen.

Än så länge är det för tidigt för att dra några slutsatser om respektive systems styrkor och svagheter i jämförelse med varandra, men jag är övertygad om att jag kommer att ha stor nytta av erfarenheten av att undervisa i Zürich när jag kommer tillbaka till Sverige och ska fortsätta arbetet med att utveckla de masterkurser vi ger vid MKV och Mittuniversitetet.

I gränslandet mellan det privata och det professionella har jag i vanlig ordning läst olika böcker under den föregående månaden. De två mest läsvärda böckerna var utan tvekan den reviderade upplagan av Fareed Zakaria’s The Post-American World och Lauri Karvonen’s The Personalisation of Politics. Båda dessa kan rekommenderas starkt om man är intresserad av att förstå den världspolitiska utvecklingen respektive om eller i vilken utsträckning som politiken har personifierats i parlamentariska demokratier. Även Thomas Friedman’s och Michael Mandelbaum’s bok That Used to Be Us var bitvis mycket intressant, men jag tycker inte att den präglades av samma analytiska djup som The Post-American World. De böcker jag läste under september var:

– Fareed Zakaria (2011). The Post-American World. Release 2.0. W. W. Norton.

– Thomas L. Friedman & Michael Mandelbaum (2011). That Used to Be Us. How America Fell Behind the World it Invented and How We Can Come Back. Farrar, Straus and Giroux.

– Paul Auster (2010). Sunset Park. Faber and Faber.

– Wilson Lowrey & Peter J. Gade (red) (2011). Changing the News. The Forces Shaping Journalism in Uncertain Times. Routledge.

– Lauri Karvonen (2009). The Personalisation of Politics. A Study of Parliamentary Democracies. ECPR Press.

– Lisa Spiller & Jeff Bergner (2011). Branding the Candidate. Marketing Strategies to Win Your Vote. Praeger.