Om hur informationssamhället riskerar göra oss mindre kloka

Det brukar sägas att vi lever i ett informationssamhälle, vilket vid närmare eftertanke inte stämmer. Snarare lever vi i ett andrahands-, tredjehands-, fjärdehands- eller femtehandsinformationssamhälle. Det mesta av det vi tror oss veta är sådant vi hört, läst eller sett via andra, som i sin tur har fått reda på det via andra. Informationen färdas, men den förändras också på vägen.

Samtidigt är information och kunskap inte samma sak. För att information ska förvandlas till kunskap måste informationen bearbetas och processas. Det kräver att vi tänker kring informationen och försöker integrera den med tidigare inhämtad kunskap och information. Tack vare explosionen av informationsmängden kanske vi är mer informerade än någonsin förr, men det betyder inte nödvändigtvis att vi är klokare än förr.

Det kan till och med vara tvärtom. Det kan ske exempelvis om vi inte inser skillnaden mellan information och kunskap, eller om känslan att vara informerad ställer sig i vägen för fortsatt informations- och kunskapssökande, eller om själva informationsmängden försvagar vår mentala vilja, energi och förmåga att bearbeta information och omvandla den till kunskap och idéer.

Om detta handlar en mycket intressant och tankvärd artikel i senaste New York Times Sunday Review, skriven av Neil Gabler. Rubriken är The Elusive Big Idea. I artikeln skriver författaren bland annat:

We live in the much vaunted Age of Information. Courtesy of the Internet, we seem to have immediate access to anything that anyone could ever want to know. We are certainly the most informed generation in history, at least quantitatively. There are trillions upon trillions of bytes out there in the ether — so much to gather and to think about.

And that’s just the point. In the past, we collected information not simply to know things. That was only the beginning. We also collected information to convert it into something larger than facts and ultimately more useful — into ideas that made sense of the information. We sought not just to apprehend the world but to truly comprehend it, which is the primary function of ideas. Great ideas explain the world and one another to us.

Och han fortsätter:

The collection itself is exhausting: what each of our friends is doing at that particular moment and then the next moment and the next one; who Jennifer Aniston is dating right now; which video is going viral on YouTube this hour; what Princess Letizia or Kate Middleton is wearing that day. In effect, we are living within the nimbus of an informational Gresham’s law in which trivial information pushes out significant information, but it is also an ideational Gresham’s law in which information, trivial or not, pushes out ideas.

We prefer knowing to thinking because knowing has more immediate value. It keeps us in the loop, keeps us connected to our friends and our cohort. Ideas are too airy, too impractical, too much work for too little reward. Few talk ideas. Everyone talks information, usually personal information. Where are you going? What are you doing? Whom are you seeing? These are today’s big questions.

/…/

We have become information narcissists, so uninterested in anything outside ourselves and our friendship circles or in any tidbit we cannot share with those friends that if a Marx or a Nietzsche were suddenly to appear, blasting his ideas, no one would pay the slightest attention, certainly not the general media, which have learned to service our narcissism.

What the future portends is more and more information — Everests of it. There won’t be anything we won’t know. But there will be no one thinking about it.

Detta är verkligen värt att tänka över, i ordet egentliga bemärkelse. Genom historien har framtiden formats inte genom information, utan genom tankeprocesser som genererat kunskap och idéer: kunskap och idéer som har kunnat prövas och debatteras, vilket i sin tur vidareutvecklat tanke- och idéprocesserna. För en fortsatt utveckling av våra samhällen, och för att vi ska kunna möta nutida och framtida utmaningar, behöver det finnas både utrymme och efterfrågan inte bara på information, utan också på genuin kunskap och nya idéer.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Amerikansk politik, Svensk politik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s