Redan står det augusti i almanackorna, och den långa sommar som många av oss såg fram emot visade sig i vanlig ordning vara allt för kort. Ändå öppnar sommaren ofta för mer läsning än vanligtvis, och i mitt fall även för lite mer läsning av skönlitteratur vid sidan av facklitteraturen samt av facklitteratur vid sidan av mitt eget forskningsområde. Det har varit givande, även om jag önskar att jag hade hunnit läsa fler skönlitterära böcker än vad som till sist blev fallet. Under juni och juli läste jag följande böcker:

– Tilo Hartmann (red) (2009). Media Choice. A Theoretical and Empirical Overview. Routledge.

– Alan B. Albarran (2010). The Media Economy. Routledge.

– Frank Luntz (2008). Words that Work. It’s Not What You Say, It’s What People Hear. Hyperion.

– Robert W. McChesney & Victor Pickard (red) (2011). Will the Last Reporter Please Turn Out the Lights? The Collapse of Journalism and What Can Be Done to Fix It. The New Press.

– Torbjörn von Krogh (red) (2011). Vem betalar journalistiken? Om journalistikens värde för olika intressenter. Stiftelsen Institutet för Mediestudier.

– Jonas Tallberg, Derek Beach, Daniel Naurin & Teija Tilikainen (2011). Makten i Europa. SNS Förlag.

– Gordon S. Wood (2011). The Idea of America. Reflections on the Birth of the United States. Penguin Press.

– Philip Roth (2011). Indignation. Albert Bonniers förlag.

– Øyvind Ihlen, Betteke van Ruler & Magnus Fredriksson (red) (2009). Public Relations and Social Theory. Key Figures and Concepts. Routledge.

– Louann Brizendine (2010). The Male Brain. Bantam Press.

– Jonathan Franzen (2010). Freedom. Farrar, Straus and Giroux.

– John Lloyd & John Mitchinson (2010). The Book of General Ignorance. Everything you think you know is wrong. Faber and Faber.

– Sören Holmberg, Lennart Weibull & Henrik Oscarsson (red) (2011). Lycksalighetens ö. SOM-institutet.

– Jonas Jonasson (2011). Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Piratförlaget.

– W. Timothy Coombs & Sherry J. Holladay (2010). PR Strategy and Application. Managing Influence. Wiley-Blackwell.

– Niklas Orrenius (2010). Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. En bok om Sverigedemokraterna. Månpocket.

– Anders Johnson (2010). Sveriges statsministrar under 100 år: Felix Hamrin. Albert Bonniers förlag.

– James Curran (2011). Media and Democracy. Routledge.

I grunden tycker jag samtliga böcker jag läste var läsvärda, samtidigt som ingen av de facklitterära böckerna inom mitt eget område sticker ut som ”månadens bok”. De böcker som gav mest att läsa på ett personligt plan var nog Jonathan Franzen’s hyllade Freedom och Gordon Wood’s The Idea of America. Om man är intresserad av det politiska språket och hur det kan brukas (eller missbrukas) kan Words that Work, av den republikanske politiske konsulten Frank Luntz, också rekommenderas.

Detsamma gäller PR Strategy and Application om man söker introduktionslitteratur kring public relations, vilket var bättre än många andra introduktionsböcker på området; Public Relations and Social Theory om man är intresserad av relationen social teori/sociala teoretiker och public relations; och både Will the Last Reporter Turn the Lights Out? och Vem betalar journalistiken? om man är intresserad av journalistikens ekonomiska förutsättningar och problem samt dess framtid.

Till sist kan Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna starkt rekommenderas om man är intresserad av detta parti. Orrenius tillhör en av Sveriges bästa politiska journalister och en av de mest kunniga när det gäller Sverigedemokraterna, och det var intressant att (av en slump) läsa boken i samband med de avskyvärda terrorattackerna i Norge och den efterföljande debatten.