För någon vecka sedan kritiserade jag Aftonbladet och deras tes om en så kallad Juholt-effekt. Grundargumentet var dels att det inte gick att dra några slutsatser om en eventuell Juholt-effekt utifrån den opinionsundersökning som Aftonbladet förlitade sig på, dels att det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om hur socialdemokraternas opinionssiffror kommer att påverkas av att Juholt blivit ny partiledare. Intressant nog redovisar Dagens Nyheter idag en opinionsundersökning enligt vilken Juholt-effekten uteblev bland riksdagsväljarna.

Samtidigt som det är frestande att säga ”vad var det jag sa” är det mer intressant att fundera över den journalistiska logik som har utvecklats där man först på skakiga grunder blåser upp och gör en nyhet av ett påstått fenomen, för att sedan göra nya nyheter om att fenomenet inte var verkligt.

Även om det i just det här fallet handlar om olika tidningar kan detta ses som en indikation på en journalistisk logik där det intressanta och väsentliga inte är vad som faktiskt har hänt, utan ett politiskt spel där det som eventuellt kan hända, eller inte har hänt trots att det har påståtts av andra medier att det ska hända, ges lika stor eller större vikt än vad som de facto har hänt och som kan verifieras.

Det är en journalistik frikopplad från idén om att journalistikens kärna – och det som brukar benämnas mediernas demokratiska uppgift – handlar om att först kontrollera sanningshalten i och först sedan publicera sådan information som människor behöver för att kunna informera sig samt fritt och självständigt ta ställning i samhällsfrågor. Det är också en form av journalistik som frestar på mediernas trovärdighet och legitimitet som centrala aktörer i demokratins tjänst.