Under de senaste åren har det varit populärt att publicera så kallade handbooks. Utmärkande för dessa är att ambitionen är att på ett heltäckande sätt sammanfatta forskningsläget på olika områden. Samtidigt som böckerna ofta är tämligen dyra och omfattande gör detta att de är mycket värdefulla om man vill skaffa sig kunskap om det aktuella forskningsläget: de viktigaste teorierna, modellerna, och forskningsresultaten.
Detta gäller också den nyligen utgivna SAGE Handbook of Public Relations, redigerad av Robert L. Heath (Sage, 2010). Eftersom det var nio år sedan den föregående Handbook of Public Relations, också den redigerad av Heath (Sage, 2001), släpptes, fanns det ett stort behov av på nytt att sammanfatta det aktuella forsknings- och teoriläget inom public relations.
Det behovet möter den nya boken på ett överlag mycket bra sätt. Totalt sett innehåller bokens cirka 700 sidor 49 kapitel som täcker i princip samtliga områden och teorifält inom public relations, genomgående skrivna av ledande forskare inom respektive områden. Även om boken har en amerikansk slagsida och saknar kapitel om political public relations, samtidigt som vissa kapitel är bättre än andra, gör det att den är mycket läsvärd. Om man forskar kring eller intresserar sig för aktuell forskning i public relations kan boken starkt rekommenderas.
Det låter intressant. Är det en bok som kan vara nyttig att ha på jobbet?
Det beror nog på hur man definierar ”nyttig”. Den handlar mindre om ”så gör man” och mer om ”så bör/kan/ man tänka”; mindre om taktiker och mer om strategier. Men som inspirationskälla och hjälp att reflektera kring vad och hur man gör och varför tror jag absolut att den kan vara nyttig. Sedan läser knappast någon samtliga kapitel, utan man får välja de som ligger en närmast eller intresserar en mest.
Jo, men det är nog något sådant jag är ute efter. Det är lätt att fastna i olika sätt att göra saker, ofta beroende på att andra har starka åsikter om vad som ska göras. Då kan det vara bra att kunna lyfta diskussionen ett steg. ”Så här bör vi tänka därför att…”