Trots att det är en högst aktuell fråga har jag så här långt valt att inte kommentera socialdemokratins problem och dess sökande efter en ny partiledare. Det beror inte på att det saknas aspekter att diskutera, kommentera och kritisera. Tvärtom förefaller socialdemokratin vara ett parti i mycket djup kris och bitvis i sönderfall. Det beror framförallt på att diskussionen präglas så mycket av spekulationer, särskilt när det kommer till partiledarfrågan. Vilka grupper driver vilka kandidater, vilka kandidater är villiga att ställa upp, vilka namn är hetast… Ena dagen är Pär Nuder det hetaste namnet, andra dagen säger han definitivt nej och Sven-Erik Österberg är den hetaste kandidaten, fast han har inte gjort klart om han ställer upp eller inte…

Den typen av spekulationer är bedrägligt enkla att fastna i och förföras av, men det förhindrar inte att det är spekulationer. Det är dessutom spekulationer som kan bidra till att gynna eller missgynna olika inblandade och påverka den verklighet som spekulationerna avser. Av det skälet har jag valt att inte delta i spekulationerna.

Att spekulationer är just spekulationer som samtidigt kan påverka den verklighet som spekulationerna avser vore ett gott skäl också för den politiska nyhetsjournalistiken att vara försiktig i sin rapportering. Idealt sett bör journalistiken förmedla sådan information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor, och i det ligger att informationen som förmedlas är kontrollerad och tillförlitlig.

De spekulationer som medierna nu både reflekterar och självständigt driver på är raka motsatsen till detta. Därmed förvandlar den politiska nyhetsjournalistiken sig själv till en aktiv aktör som påverkar istället för rapporterar om den politiska verkligheten. Därmed illustrerar den pågående debatten och mediebevakningen av socialdemokraterna och deras sökande efter en ny partiledare inte bara socialdemokratins problem, utan också den politiska nyhetsjournalistikens problem.