Valet är över, och på många håll är besvikelsen stor. I sina första kommentarer sade Mona Sahlin att det inte fanns några vinnare i valet, och även om det är en retorisk överdrift är förlorarna fler än vinnarna. Av de etablerade riksdagspartierna förlorade fem av sju, och samtidigt som den borgerliga alliansen vann över de rödgröna nåddes inte målet om egen majoritet. Till detta kommer att Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i riksdagen, något som samtliga övriga partier ser som en förlust.

Den största förlusten gjorde socialdemokraterna, som gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande. Om detta skrev Ulf Bjereld en intressant analys på Newsmill igår kväll. Att de fortfarande är Sveriges största parti är möjligen en liten tröst, men det blir allt mer uppenbart att socialdemokraterna håller på eller redan har förlorat sin särställning och hegemoniska position i svensk politik. Det är lika uppenbart att moderaterna är på god väg att etablera sig på en nivå där de är jämnstora med socialdemokraterna. Att den borgerliga regeringen nu kommer att styra landet under fyra år ökar sannolikheten att Sverige kommer att förändras på ett sätt som inte går att återställa. Sverige är på god väg att upphöra att vara ett land där socialdemokratiska tankefigurer utgör normen och allt annat undantag.

Frågan är vad Sverige istället är på väg till, och hur sverigedemokraternas inträde i riksdagen kommer att påverka svensk politik under de kommande åren. Mardrömssituationen vore om de, likt Danskt Folkeparti i Danmark, tillåts få ett stort inflytande över den politiska dagordningen och regeringspolitiken. Det är långtifrån säkert att så kommer att ske, och vi vet väldigt lite om hur sverigedemokraterna med dess nya riksdagsledamöter kommer att agera och klara sig i en situation där kraven ställs högre och där de kommer att utsättas för mycket mer granskning än tidigare.

Nyckeln ligger samtidigt hos både alliansregeringen och de rödgröna oppositionspartierna. Ansvaret för att inte låta sverigedemokraterna få inflytande över regeringspolitiken ligger hos alliansregeringen; ansvaret för att inte blockera regeringspolitiken fullständigt och i samarbete med sverigedemokraterna ligger hos den rödgröna oppositionen. Förhoppningsvis kommer båda sidor ha förmågan att arbeta konstruktivt för att säkerställa att sverigedemokraterna inte får något inflytande och att Sverige kan styras effektivt. Det blir en utmaning för båda sidor.

Som alltid efter ett val finns det många frågor att analysera; frågor som handlar om varför det gick som det gick, hur mediernas bevakning egentligen såg ut och vilken betydelse den hade, hur partierna bedrev sina kampanjer och hur effektiva de var, vilka som röstade på vilka partier och varför, och så vidare. Så här dagen efter en lång kväll och natt är det för tidigt att komma med riktigt genomtänkta analyser, och det kommer att dröja innan resultaten av olika forskningsprojekt är klara. Samtidigt vet vi att frågorna i sinom tid kommer att kunna besvaras: en mängd forskningsprojekt har genomförts vid olika universitet i Sverige, och det ska bli mycket intressant att ta del av resultaten.