Enligt den senaste undersökningen från Pew Research Center är det nu för första gången fler som anser att effekten av president Obama’s ekonomiska politik har varit negativ snarare än positiv. Sakligt sett är det en orimlig kritik, men den avspeglar de fortsatta problemen med i första hand arbetslösheten och i andra hand de stora budgetunderskotten. Det tar tid innan den ekonomiska politiken får effekt, samtidigt som tålamod är en stor bristvara. Det gäller i såväl Sverige som USA och andra länder.

Efter att ha varit i USA i snart två veckor är det samtidigt uppenbart att president Obama är inne i en period präglad av såväl hård kritik från Republikanerna som bristande tålamod hos och uppbackning från Demokraternas vänsterflygel och övervägande negativ publicitet. Det gäller ekonomin, oljekatastrofen, sanktionerna mot Iran och många andra politiska sakområden. Den dominerande berättelsen hos medierna är allt som oftast att president Obama får kritik, även om det varierar ifall kritiken kommer från Republikanerna, delar av Demokraterna eller från medierna själva.

Min egen bedömning är att den största delen av kritiken antingen är politiskt motiverad eller saknar substans eller realism. De flesta är medvetna om de enorma politiska utmaningar som president Obama ärvde från president Bush och som han har att hantera, men samtidigt är förväntningarna på vad han ska lyckas åstadkomma fortsatt stora. Som alltid är människors reaktioner en funktion av avståndet mellan förväntningar och utfall, vilket gör att kritiken växer när problemen inte går att lösa så snabbt som människor önskar eller förväntar sig.

Samtidigt hör det också till bilden att de amerikanska medierna, mer än de svenska, fokuserar enormt mycket på politiska konflikter av olika slag, vilket gör att kritik mot Obama – oavsett hur befogad den är – ofta får stort utrymme i medierna. Det i sin tur riskerar leda till en negativ spiral där kritiken mot Obama riskerar leda till sjunkande förtroende och stöd för honom, vilket leder till fler negativa nyheter, vilket leder till ytterligare sjunkande stöd…

Den här typen av negativa spiraler och dominerande berättelser varar dock sällan för evigt, utan förr eller senare kommer det troligen att vända. Avgörande i det sammanhanget tror jag är två saker: dels att höstens mellanårsval till representanthuset och senaten närmar sig vilket sannolikt leder till en ny dynamik i mediernas politiska bevakning, dels hur arbetslösheten och ekonomin utvecklar sig. Skulle arbetslösheten börja sjunka och ekonomin återhämta sig snabbare än för närvarande kan den politiska scenen förändras snabbt. Frågan är närmast om detta kommer ske före eller efter höstens mellanårsval.