I ett intressant inlägg på bloggen The Campaign Dossier kommenterar Ingemar Hansson ”Mona Sahlins krig på tre fronter”. Det är mycket läsvärt. Min enda invändning är att uppmärksamheten riktas för mycket mot Mona Sahlin som person och partiledare. De flesta undersökningar visar att partiledarna betyder mindre för hur människor röstar än vad de flesta tror – se bland annat Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006 av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg (2008) – och vilka problem som socialdemokraterna och de rödgröna än har så går de inte att reducera till att handla om partiledarna. Detsamma gäller när det går bra för något parti, som Miljöpartiet. Vad det än beror på så handlar det inte enbart eller ens främst om Maria Wetterstand. Ytterst betyder politiken och de politiska alternativen – eller rättare sagt bilden av politiken och de politiska alternativen – mer än partiledarna. Därmed inte sagt att partiledarna är betydelselösa, utan bara att deras betydelse ofta överskattas medan betydelsen av politikens innehåll ofta underskattas.