Det finns mycket som kan sägas om den vetenskapliga publiceringsprocessen, men en sak som är säker är att den ofta drar ut på tiden. Det finns goda skäl till det. När man väl har skickat in sitt manuskript till en vetenskaplig tidskrift ska den hitta 2-5 granskare, vilket har blivit allt svårare i takt med att antalet manuskript som sänds till tidskrifterna ökar. När dessa granskare har hittats har de i regel en månad på sig att granska och skriva ett utlåtande. De flesta tidskrifter tillämpar vad som kallas dubble blind peer-review, vilket innebär att den som har skrivit manuskriptet inte vet vilka granskarna är och de vet inte vem eller vilka som har skrivit manuskriptet.

Utifrån granskningarna tar tidskriften sitt beslut, där de fyra typerna av beslut är Accept, Reject, Minor Revision, eller Major Revision. Accept innebär att artikeln accepteras utan ändringar, vilket är mycket ovanligt. Då är Reject betydligt vanligare: i slutändan får de allra flesta artiklar avslag. Minor Revision innebär att man behöver göra vissa ändringar, men att manuskriptet sedan bedöms av redaktörerna utan att skickas tillbaka till granskarna. Det skiljer beslutet från Major Revision, som innebär att man måste revidera manuskriptet, som sedan skickas tillbaka till granskarna för en ny bedömning, vilket kan ske en eller flera gånger.

Som forskare är processen och att den drar ut så mycket på tiden ofta frustrerande, och situationen har förvärrats av att antalet manuskript som skickas in till tidskrifterna har ökat kraftigt. Samtidigt leder processen i regel till att sämre manuskript rensas ut och att de som i slutändan publiceras är betydligt bättre än de hade varit utan granskningarna. Ofta lär man sig väldigt mycket av de kommentarer som man får. Allt detta gäller tidskrifter av högre kvalitet: sedan finns det även sämre tidskrifter, och så kallade predatory journals som ser ut som vetenskapliga tidskrifter utan att tillämpa en riktig peer-review process.

Allt detta leder också till oförutsägbarhet vad gäller när ens artiklar slutligen accepteras och publiceras. Ibland kan det ta lång tid mellan publiceringarna, andra gånger kan det uppstå en ketchupeffekt. För mig har de senaste månaderna inneburit just en sådan ketchupeffekt, med fem artiklar publicerade sedan i slutet av maj.

Den första av dessa är skriven tillsammans med Nora Theorin (Nordicom, Göteborgs universitet), David Melite (Jagellonian University, Polen) och Ana Guinote (University College London, UK) och publicerades i Media Psychology. Artikeln tar upp en central fråga inom aktuell forskning, nämligen människors sociala och politiska identiteter och om dessa har blivit mer polariserade eller fragmenterade. Titeln är Polarized or fragmented. How social identitites relate to political cleaveges and media use across European countries. Av artikelns abstrakt framgår i korthet vad den handlar om:

In contemporary Western societies, social identity seems to serve as a lens through which political issues are increasingly viewed. It is hence reasonable to expect a relationship between people’s social identities and central political cleavages. At the same time, however, social identities appear to have become narrower during the last decades. Alongside that, the media environment has become increasingly fragmented while the ties between voters and political parties have weakened. Such developments might lead to fragmented social identities, rather than polarized social identities related to political cleavages. Against this background, this study applies a latent profile analysis to investigate how prominent social identities are structured and relate to each other. Furthermore, the study examines the relationships between social identities and digital media use. Among other things, the results from a 3-wave panel survey conducted in 5 European countries (N = 5,333) suggest that (a) social identities are fragmented rather than polarized, (b) there is a clear correlations between alternative media use and social identities, and (c) active social media use, compared to passive social media use, leads to stronger identification with peoples’ most important social identity, and the relationship between social identities and active social media use is likely to be reciprocal.

Den andra artikeln är skriven tillsammans med Hannah Greber och Sophie Lecheler vid University of Austria och publicerad i tidskriften Journalism. Titeln är The shadow side of empathy? Eliciting empathy in journalism and its possible unintended side-effects on polarization. I artikeln undersöker vi hur journalistik som syftar till att väcka människors empati påverkar människors attityder och grad av empati, i det här fallet med flyktingar från Afghanistan, och om sådan journalistik kan leda till bakslag. För att citera artikelns abstrakt:

Journalistic reporting has increasingly adopted a more human-centered approach, often aiming to evoke empathy in the audience. This is because empathy is expected to bridge the gap between ‘us’ and ‘them,’ thereby fostering social cohesion. However, previous assessments of empathy-inducing journalism tend to fall short in two ways: first, they often rely on broad definitions of empathy, while current models suggest a dual-process model involving emotional and cognitive empathy. Second, they frequently overlook the motivated nature of empathy, meaning that whether individuals are motivated to empathize with others’ feelings may depend on the perceived norms of their ideological peers. This could potentially exacerbate, rather than reduce, societal divides in the form of polarization. In an online experiment (N = 933), we examine how an empathy frame (vs a non-empathy frame) on the topic of Afghan refugees influences emotional and cognitive empathy, whether these responses are moderated by social group norms, and how they relate to polarization of affect, human rights attitudes, and policy support. We found no norm-driven polarization of emotional empathy after reading the stimulus. Instead, we observed a small positive direct effect of the empathy-frame on affect toward Afghan refugees, highlighting the benefits of using empathy inducing frames, even when communicating polarized issues.

Den tredje artikeln är skriven inom det nu avslutade projektet om Kunskapsresistens: orsaker, konsekvenser, motmedel tillsammans med Elina Lindgren (Karlstads universitet) och Nora Theorin (Nordicom, Göteborgs universitet). Titeln är Closing the perception gap? How corrective information can reduce misperceptions of the link between immigration background and crime, och känns särskilt aktuell ur ett politiskt perspektiv. Artikeln handlar om människors felaktiga uppfattningar om kopplingen mellan invandring och brottslighet (och ja, många har felaktiga uppfattningar och överskattar kraftigt sannolikheten för att människor med utländsk bakgrund är misstänkta för brott). Den goda nyheten är att korrigerande information i viss utsträckning fungerar: människor som får korrekt information justerar sina uppfattningar, även om de fortfarande överskattar sannolikheten att människor med utländska bakgrund är misstänkta för brott. En öppen fråga är också hur långvariga effekterna av korrigerande information är. Nedan följer artikelns abstrakt:

Public perceptions in Western societies often overstate the role of immigration in crime, with important implications for both policy preferences and intergroup relations. Drawing on data from a three-wave experiment in Sweden (N = 1,709), this study evaluates the effectiveness, persistence, and spillover effects of providing corrective information about the risk of being suspected of a crime among individuals with a foreign versus a native background. The results showed that exposure to corrective information improved participants’ estimates of risk of crime suspicion for those with a foreign background, including their relative risk compared with natives. At the same time, the correction affected perceived risks associated with specific crime types, not addressed by the same. Taken together, these results suggest that corrective information can improve public knowledge and narrow a perception gap surrounding immigrants’ general involvement in crime relative to natives, but also that such corrections might spillover into perceptions about specific crimes, which may not necessarily be more accurate.

Den fjärde artikeln kan också ses som en del av projektet om Kunskapsresistens. Som en del av det har jag tillsammans med kollegor utvecklat en forskningsagenda som fokuserar på människors förtroende för nyhetsmedierna, vilka samband som finns mellan människors medieförtroende och olika möjliga förklaringsfaktorer, samt vilken betydelse människors medieförtroende har i olika avseenden. Den senaste artikeln på temat är skriven tillsammans med Yariv Tsfati (Haifa University), Rens Vliegenthart (Wageningen University) och Elina Lindgren och publicerad av International Journal of Press/Politics. Artikeln utgår från det faktum att en rad studier visar att sambandet mellan människors medieförtroende och deras medieanvändning är relativt svagt och svagare än vad som kan förväntas utifrån teori, och undersöker olika möjliga förklaringar. Titeln är Exploring possible explanations for the modest relationship between news media trust and use, och av artikelns abstrakt framgår vilka möjliga förklaringsfaktorer vi undersöker och några av resultaten.

Despite the widespread assumption that trust in news media drives news use, empirical research consistently finds only a modest correlation between the two. This study investigates possible explanations for the modest relationship between news media trust and use, drawing on recent qualitative insights and testing five hypotheses using a four-wave panel survey of Swedish respondents (N=3,542). We examine whether outlet-specific trust better predicts news use than generalized media trust, and whether the tendency for selective exposure, news avoidance, news finds me (NFM) perceptions, and conspiracy mindset moderate the trust–exposure relationship. Contrary to expectations, outlet-specific trust did not outperform generalized trust in predicting news use. Selective exposure showed no significant moderating effects. In contrast, news avoidance significantly moderated the relationship, such that the association between news media trust and mainstream news media use was stronger for those reporting low intentions to avoid the news. Stronger associations were also observed for those ranking themselves high on the NFM and conspirancy mindset scales, though these latter interactions became insignificant when entering all interactions to the model simulteneously.

Den femte artikeln är skriven inom ramen för ett samarbete inom Network of European Political Communication Scholars (NEPOCS), och handlar om hur normer om vad det innebär att vara en god medborgare förändrades under COVID-pandemin. Titeln är Changing the norms of citizenship? Attitude, platforms and crisis-driven shifts in 17 countries during the COVID-19 pandemic och artikeln är publicerad i New Media & Society med Karolina Koc-Michalska (Audiencia Business School, Frankrike) som försteförfattare. Bland annat visar studien att det skedde vissa förändringar men också att dessa skiljde sig åt mellan länder. För att citera artikelns abstrakt:

This study investigates shifts in citizenship norms during crisis. Citizenship, a core concept of democratic theory, reflects an allegiance to the state founded on public sovereignty, and individuals having the right and capacity to participate in political decision-making. Drawing on Schnaudt et al.’s framework, we explore changes in dutiful, autonomy, and solidarity norms through a two-wave panel study conducted across 17 European democracies in December 2019 and April 2020. Our data demonstrate that media use expectedly increased, and citizenship norms shifted significantly in some cases. Changes correlate strongly with rising levels of political interest. Complex patterns occur for different platform use: Facebook reinforced dutiful citizenship, Twitter strengthened autonomy norms, and WhatsApp solidarity norms. Exposure to congruent content enhanced adherence to all three norms, while peer-to-peer influence positively impacted autonomy and solidarity norms. The study contributes to ongoing discussions about the impact of the digital media environment on citizens’ relationships with democratic institutions.

För den som är intresserad av att läsa mer är samtliga artiklar Open Access och gratis att ladda ner via länkarna inbäddade ovan.