Idag publicerar DN kultur ett öppet brev till den nya rikspolischefen Anders Thornberg om vikten av att kämpa hatbrott och värna yttrandefriheten. Initiativet togs av Lars Ilshammar och Kajsa Klein, och brevet har skrivits under av drygt 400 personer från olika delar av svenskt samhällsliv – däribland av mig. I artikeln uttrycker vi oro för att hat och hot breder ut sig, men också för att dessa brott ofta inte tas på tillräckligt stort allvar. Vi konstaterar också att detta är en viktig demokratifråga, som därför måste få en mycket högre prioritet än vad den hittills har haft. Annars riskerar vi att gå mot en normalisering av hat och hot, med allvarliga konsekvenser för demokratin och den offentliga debatten. Eller för att citera ur det öppna brevet:

När hatet sprids hotas demokratin. Bland brottsoffren finns politiker, journalister och konstnärer (grupper som tidigare särskilt uppmärksammats) men också alla de som tillhör (eller påstås tillhöra) folkgrupper som det hetsas mot. Hotade är också yrkesgrupper som lärare och forskare. Hur sköta sitt jobb under sådana förutsättningar? Hur fullgöra universitetens tredje uppgift om priset är att hamna på en dödslista? Även poliser finns bland hatbrottsoffren.

Krafttag behövs mot näthatet och mot övriga hat- och terroristbrott. Naturligtvis rör sig detta om en stor samhällsutmaning som måste involvera fler än polisen, men polisen har en viktig roll. Trots tidigare regeringsdirektiv om att hatbrotten skulle prioriteras polisiärt tycks inte mycket ha hänt.

Liksom i fallet med våldtäktsbrotten är brottsuppklarningen fortsatt låg. Nedlagda anmälningar förefaller vara regel. Spaning på nätet för att fånga upp hets mot folkgrupp (ett brott med fängelse i straffskalan) tycks enbart förekomma i undantagsfall. Många utsatta vittnar om att det känns hopplöst och krångligt att anmäla. Vi ligger sammantaget farligt nära en normalisering av hatbrotten.

Hela det öppna brevet kan läsas här.