Nu finns den nya boken Comparing Political Journalism (Routledge) äntligen i tryck. Boken är redigerad av Claes de Vreese, Frank Esser och David Nicolas Hopmann, och bygger på ett gemensamt projekt inom ramen för Network of European Political Communication Scholars.

Bokens empiriska analyser bygger på en omfattande innehållsanalys av den politiska journalistiken i sexton länder: Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Israel, Nederländerna, Norge, England, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland, USA och Österrike. Till skillnad från de flesta andra studier handlar den om den vardagliga politiska journalistiken, det vill säga inte under valrörelser. Totalt omfattar innehållsanalysen mer än 7500 politiska nyheter från såväl tv som tidningar och online. Både antalet länder som ingår och antalet nyheter som har undersökts gör att studien troligen är den mest omfattande och heltäckande  komparativa undersökningen av den politiska journalistiken så här långt.

Bokens syfte är dels att undersöka mönster i den politiska journalistiken i olika länder, dels att försöka förklara de skillnader och likheter som finns. Särskilt fokus riktas mot sex aspekter av den politiska bevakningen som ofta diskuteras inom såväl forskningen som den mer allmänna debatten kring den politiska journalistiken: (1) gestaltandet av politik som spel och strategi, (2) tolkande journalistiken, (3) negativitet, (4) graden av politisk balans i bevakningen, (5) personifiering, samt (6) hårda och mjuka nyheter. För några år sedan publicerade vi en special issue av tidskriften Journalism där vi teoretiskt analyserade dessa koncept och den tidigare forskningen kring dem: med den här boken ville vi gå vidare och undersöka dem empiriskt. Nedan framgår hela innehållsförteckningen.

Innehållsförteckning

Kapitel 1. Our Goal: Comparing News Performance, av Claes de Vreese, Frank Esser, David Nicolas Hopmann, Toril Aalberg, Peter Van Aelst, Rosa Berganza, Nicolas Hubé, Guido Legnante, Jörg Matthes, Stylianos Papathanassopoulos, Carsten Reinemann, Susana Salgado, Tamir Sheafer, James Stanyer & Jesper Strömbäck.

Kapitel 2. How We Did It: Approach and Methods, av David Nicolas Hopmann, Frank Esser, Claes de Vreese, Toril Aalberg, Peter Van Aelst, Rosa Berganza, Nicolas Hubé, Guido Legnante, Jörg Matthes, Stylianos Papathanassopoulos, Carsten Reinemann, Susana Salgado, Tamir Sheafer, James Stanyer & Jesper Strömbäck.

Kapitel 3. The Explanatory Logic: Factors That Shape Political News, av Frank Esser, Claes de Vreese, David Nicolas Hopmann, Toril Aalberg, Peter Van Aelst, Rosa Berganza, Nicolas Hubé, Guido Legnante, Jörg Matthes, Stylianos Papathanassopoulos, Carsten Reinemann, Susana Salgado, Tamir Sheafer, James Stanyer & Jesper Strömbäck.

Kapitel 4. Strategy and Game Framing, av Toril Aalberg, Claes de Vreese & Jesper Strömbäck.

Kapitel 5. Interpretive Journalism, av Susana Salgado, Jesper Strömbäck, Toril Aalberg & Frank Esser.

Kapitel 6. Negativity, av Frank Esser, Sven Engesser, Jörg Matthes & Rosa Berganza.

Kapitel 7. Political Balance, av David Nicolas Hopmann, Peter Van Aelst, Susana Salgado & Guido Legnante.

Kapitel 8. Personalization, av Peter Van Aelst, Tamir Sheafer, Nicolas Hubé & Stylianos Papathanassopoulos.

Kapitel 9. Hard and Soft News, av Carsten Reinemann, James Stanyer & Sebastian Scherr.

Kapitel 10. Cross-Conceptual Architecture of News, av Carsten Reinmann, Sebastian Scherr, James Stanyer, Toril Aalberg, Peter Van Aelst, Rosa Berganza, Frank Esser, David Nicolas Hopmann, Nicolas Hubé, Guido Legnante, Jörg Matthes, Stylianos Papathanassopoulos, Susana Salgado, Tamir Sheafer, Jesper Strömbäck & Claes de Vreese.

Kapitel 11. Conclusion: Assessing News Performance, av Claes de Vreese, Carsten Reinemann, Frank Esser, David Nicolas Hopmann, Toril Aalberg, Peter Van Aelst, Rosa Berganza, Nicolas Hubé, Guido Legnante, Jörg Matthes, Stylianos Papathanassopoulos, Susana Salgado, Tamir Sheafer, James Stanyer & Jesper Strömbäck, Jesper.

Boken innehåller en mängd intressanta resultat. För svensk del kan noteras att Sverige tillhör de länder där gestaltandet av politik som spel och strategi, liksom den tolkande nyhetsjournalistiken, är mer framträdande än genomsnittet för samtliga länder. Graden av negativitet är också högre i Sverige än i flertalet andra länder. Samtidigt är graden av personifiering lägre, medan förekomsten av hårda nyheter ligger nära genomsnittet. Vad gäller den alltid omdiskuterade frågan om politisk balans – ett mått på journalistikens opartiskhet – visar resultaten att medierna i alla länder uppvisar en hög grad av balans både när det gäller synlighet och tonen i rapporteringen. För att citera det kapitel som handlar om den politiska balansen: ”Most political parties get a fair share of attention, which is on average neutral or balanced in tone”. Det gäller även Sverige.

Utifrån de mönster som framkommer identifieras fyra kluster i den politiska bevakningen: issue-focused hard news, actor-focused news coverage, issue-focused interpretive coverage och strategy-focused interpretive coverage. När förekomsten av dessa typer av bevakning jämförs mellan länderna visar resultaten att Sverige tillhör ett av de länder som har bland den lägsta andelen sakfrågeorienterde hårda nyheter medan andelen sakfrågeorienterade och tolkande nyheter är högre än i flertalet andra länder. Sverige ligger också över snittet när det gäller andelen strategifokuserade och tolkande nyheter. Däremot ligger vi nära snittet när det gäller andelen aktörsfokuserade nyheter.

När det gäller betydelsen av olika förklaringsfaktorer skiljer de sig beroende på vilken aspekt av den politiska bevakningen det handlar om. Ett återkommande resultat är dock att public service har en positiv betydelse. För att citera från bokens sammanfattande kapitel av Claes de Vreese med flera: ”media organizations matter. Public service broadcasting is good for news performance, provided that the public broadcaster has the necessary financial and political autonomy from power holders”.

Boken innehåller givetvis många fler resultat och nyanser än vad det finns utrymme för här, och den kan starkt rekommenderas alla som är intresserade av, forskar kring, eller politiskt arbetar med frågor som berör den politiska journalistiken och dess kvalitet.