I det senaste numret av tidningen Journalisten skriver Brit Stakston en debattartikel med rubriken ”Enkelt att gömma sig bakom nyhetsundvikare”. Kärnan i artikeln tycks vara att det inte är något egentligt problem att fler blir nyhetsundvikare. Bland annat skriver hon att ”Medieforskningen hamnar fel när det som kan räknas som nyheter endast är det som kommer från traditionella medieföretag” och att ”Det allvarliga med begreppet nyhetsundvikare är att det hindrar den nödvändiga digitala utvecklingen”.
Detta är en syn som jag inte delar, även om man alltid kan diskutera exakt hur man ska definiera ”nyhetsundvikare”, och även om det absolut finns behov av mer forskning för att försöka fånga i vilken utsträckning människor ersätter traditionella medier med digitala och sociala medier. Detta utgör också en del av mitt pågående forskningsprojekt om de förändrade medielandskapen och demokratin.
Så här långt tyder dock forskning, som jag skriver i min replik till Stakston, på att ”de som i första hand exponerar sig för nyheter och politisk information på nätet är de politiskt intresserade, och de tenderar också att konsumera traditionella nyhetsmedier i högre grad än andra. Nya medier kan fånga en del, inte minst yngre, som väljer bort traditionella nyhetsmedier, men framförallt når de dem som också konsumerar traditionella nyhetsmedier.”
Om det vore så att de som är nyhetsundvikare vad gäller radio, tv och tidningar (på papper eller digitalt) kompenserade det genom att följa nyheterna på annat sätt vore problemet ur ett demokratiskt perspektiv betydligt mindre, och jag önskar att så vore fallet. Tills forskning visar att så är fallet menar jag dock att ”Nyhetsundvikare är ett verkligt problem”, för att citera rubriken på min replik, som behöver diskuteras mycket mer än vad som hittills skett.
Enkelt uttryckt: för att demokratin ska fungera krävs det att människor är åtminstone någorlunda informerade om politik och samhälle, och den främsta källan till information om politik och samhälle är fortfarande – trots att sociala medier har blivit viktigare – de traditionella nyhetsmedierna i antingen deras traditionella eller digitala format. Därför är det ett demokratiskt problem om allt fler väljer bort nyhetsmedierna.
Pingback: Klasser i politiken | POLITIK är KUL! - MEN VÄRLDEN ÄR HELT UR LED - f.d. Jubileumsbloggen
Intressant. Jag skulle vilja veta mer om politisk kommunikation och medieutveckling i ett vidare internationellt perspektiv. T ex Afrika. Lästips?
Det beror lite på vad du mer specifikt är intresserad av, men två böcker som kanske kan vara av intresse är https://www.adlibris.com/se/bok/comparing-media-systems-beyond-the-western-world-9781107013650 och https://www.adlibris.com/se/bok/mass-media-and-political-communication-in-new-democracies-9780415459716.