Det finns mycket man kan säga om regeringens beslut om att utlysa extra val och processen fram till det beslutet, men nu väntar en ny valrörelse. En av de centrala frågorna inför det handlar om sannolikheten för att valutfallet blir annorlunda i mars än det blev i september och om det efter det extra valet kommer att finnas bättre möjligheter att bilda en handlingskraftig regering. Inför det kan tre konstateranden göras.

1. Sverige behöver en handlingskraftig regering. Under de kommande åren står Sverige inför en lång rad mycket viktiga utmaningar. Det handlar bland annat om hur vi ska möta den demografiska utvecklingen med en sjunkande andel av befolkningen i arbetsför ålder, om hur vi ska kunna säkra finansieringen för framtidens välfärd, om hur vi ska kunna forma goda villkor för entreprenörskap och företagande som gör att Sverige och svenska företag kan möta en allt hårdare global konkurrens, om hur vi ska kunna möta klimatförändringarna och forma en politik som leder till en tillväxt som både ekologiskt och ekonomiskt är långsiktig hållbar, om hur det teknikskifte som har inletts – och som med stor sannolikhet kommer att bidra till att mängder av arbetsuppgifter ersätts av digitaliserade och robotiserade lösningar – ska hanteras, om hur vi ska kunna åstadkomma ett skolsystem som på både lägre och högre nivåer är i världsklass, om hur Sverige ska kunna konkurrera om internationella migranter i en framtid där vår egen befolkning blir allt äldre samtidigt som konkurrensen om internationella migranter blir allt hårdare, om hur vi ska åstadkomma en bättre fungerande integration som tar tillvara på invandrades kompetenser och samtidigt gör det enklare för svenska företag och organisationer att tillgodose sina kompetensbehov, om hur vi ska utforma och finansiera försvars- och säkerhetspolitiken i en tid när internationella oroligheter tilltar och Ryssland agerar allt mer offensivt, och om hur vi ska möta de utmaningar som demokratin står för i form av bland annat risken för ökade kunskapsklyftor, ökade deltagandeklyftor, minskad tolerans och ökad polarisering.

Listan kan göras lång: det råder ingen brist på framtidsutmaningar. Detta visade inte minst Framtidskommissionen i sin slutrapport. För att kunna möta dessa och andra utmaningar som Sverige står inför är det en förutsättning att det politiska systemet fungerar och att det finns en regering med förutsättningar och kraft att styra Sverige.

2. Hur det extra valet i mars kommer att gå kommer i hög utsträckning att bero på den valrörelse som nu ligger framför oss. Inför det ordinarie valet 2014 identifierade jag och Per Schlingmann tio faktorer med stor betydelse för valkampanjen och valutgången: dessa är lika giltiga inför det extra valet som inför ordinarie val. I det här sammanhanget vill jag framförallt lyfta fram betydelsen av kampen om dagordningen. Inom statsvetenskapen och väljarforskningen är det en etablerad sanning att partier gynnas i den utsträckning som valrörelserna handlar om de frågor som människor associerar med det egna partiet och som partiet anses äga. Därför försöker partierna få valrörelser att handla om de frågor som de anses äga. Det är därför ingen slump att Sverigedemokraterna kallar det extra valet för en ”folkomröstning” om vad de kallar ”massinvandringen” och att de gör allt de kan för att få debatten till att handla om den frågan.

Om de lyckas kommer i huvudsak bero på vilka frågor som de andra partierna och olika debattörer och medier kommer att fokusera på. Ju högre frågor som rör invandring ligger på dagordningen, desto större är sannolikheten att Sverigedemokraterna gör ett bra extra val. På samma sätt kommer Miljöpartiet att gynnas i fall valrörelsen handlar om miljöfrågor, Moderaterna om valrörelsen handlar om statens ekonomi etcetera. Det är mycket sällan en framgångsrik strategi för ett parti att försöka ta över sakägarskap i en fråga under en valrörelse: ska man lyckas ta över sakägarskap i en fråga måste man arbeta mycket långsiktigt med frågan. Detta innebär samtidigt att de debattörer som nu hävdar att de övriga partierna på olika sätt bör ta debatten med Sverigedemokraterna i frågor som rör invandringsfrågor – eller som några kristdemokrater och en centerpartist skrev på DN Debatt idag, släppa vad de kallar ”tabubeläggning av kritiska frågeställningar om svensk migrations- och integrationspolitik” – enbart gör Sverigedemokraterna en tjänst.

3. Det finns två faktorer som framförallt minskar möjligheterna för att Sverige ska få en handlingskraftig regering som kan möta de många framtidsutmaningar som Sverige står inför. Den första och främsta är Sverigedemokraterna. Det är inte bara ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti: det är också ett enfrågeparti som nu har gjort klart att de kommer att rösta emot alla regeringsalternativ som inte kraftigt minskar invandringen och dansar efter deras pipa. Samtidigt är det ett parti som inte har några som helst lösningar på hur de integrationsproblem som finns ska mötas: deras politik handlar inte om bättre fungerande integration. Deras politik handlar om minskad invandring. En röst på Sverigedemokraterna är en röst mot handlingskraftiga regeringar och fortsatt parlamentariskt kaos.

Den andra faktorn handlar om den fastlåsta blockpolitiken. Så länge Sverigedemokraterna har en vågmästarposition och de övriga partierna håller fast vid blockpolitiken kommer det bli mycket svårt att bilda handlingskraftiga regeringar. De eventuella regelförändringar som nu diskuteras för att det ska bli lättare för minoritetsregeringar att få igenom sin budget kan mycket väl vara bra förslag och de är absolut värda att diskutera, men så länge vare sig allianspartierna eller de rödgröna partierna kan förväntas få egen majoritet innebär den fastlåsta blockpolitiken att det blir svårare att bilda handlingskraftiga regeringar. Det finns därför skäl för alla partier att fundera över riskerna med en fastlåst blockpolitik – och att bedriva valkampanjen på ett sätt som inte ytterligare underminerar möjligheterna att efter det extra valet träffa överenskommelser över blockgränsen.

Under de senaste veckornas debatt och mediernas politiska bevakning har mycket handlat om det politiska spelet och om vinnare och förlorare. Det är inte oviktigt, men ytterst handlar politik om hur de problem och utmaningar som Sverige står inför, nu och i framtiden, ska mötas. Det gäller att inte tappa bort detta och att fokusera på det som är de verkliga utmaningarna.