Nu har min nya bok om politikens medialisering – Mediatization of Politics. Understanding the Transformation of Western Democracies – precis kommit från tryckeriet. Boken är redigerad tillsammans med Frank Esser vid University of Zurich och utgiven av Palgrave Macmillan.

Så här drygt ett par veckor efter valen till Europaparlamentet och knappt tre månader till riksdagsvalet är boken högaktuell. Från medierna sida framhålls det gärna att deras viktigaste uppgifter är att informera och granska, och att de bara rapporterar om verkligheten som den faktiskt ser ut. Mediernas roll är dock mycket viktigare, och mycket större, än så. Medierna speglar inte bara verkligheten. De är med och formar den. Det gäller inte minst den politiskt relevanta verkligheten.

Om detta handlar teorin om politikens medialisering, vilket kan definieras som ”a long-term process through which the importance of the media and their spill-over effects on political processes, institutions, organizations and actors have increased”.

För de allra flesta är medierna den absolut viktigaste källan till information om allt som ligger bortom den egna vardagen. Det gör att människor är beroende av medierna för information om politik och samhälle. I viktiga avseenden är de medierade bilderna av verkligheten verkligare än verkligheten i sig själv, eftersom det är de medierade bilderna av verkligheten som människor har tillgång till. Det gör att människors verklighetsuppfattningar och i förlängningen deras åsikter i hög grad formas av hur medierna rapporterar om politik och samhälle. Det är ett exempel på hur medierna bidrar till att forma verkligheten.

Forskning visar också att den politiska och samhälleliga nyhetsbevakningen över tid har förändrats från att vara beskrivande och neutralt rapporterade till att i högre utsträckning bli tolkande och värderande. Det gäller framförallt när journalistiken gestaltar politik som spel och strategi till skillnad från sakfrågor – samtidigt som spelgestaltningarna av politik har blivit vanligare över tid. Allt mer tolkande och allt mer spelgestaltande journalistik är bara två av många exempel på hur den politiska nyhetsbevakningen i ökad utsträckning formas av mediernas egna logik. Detta utgör också exempel på hur medierna aktivt formar bilderna av verkligheten.

Att medierna utgör den viktigaste källan till information om politik och samhälle – och därmed viktigaste kanalen för politiska och andra aktörer som behöver nå ut till medborgarna – har samtidigt gjort det allt viktigare för politiska aktörer, organisationer och institutioner att ta hänsyn till och anpassa sig till medierna och deras bevakning. Ibland sker den anpassningen reaktivt, som en reaktion på vad medierna har rapporterat om och hur deras rapportering är utformad. Ibland sker anpassningen i förväg, när man planerar sina utspel och aktiviteter och försöker förutsäga hur medierna kommer att reagera. Båda formerna av anpassning gör att den politiska verklighet som medierna rapporterar om inte är oberoende av medierna, och är ytterligare exempel på hur medierna bidrar till att forma verkligheten.

Formulerat annorlunda genomsyrar medierna och deras bevakning politiken, och deras stora betydelse som informationskälla och centrala position i den politiska kommunikationen gör att de får ett stort inflytande både över allmänheten och över de aktörer, organisationer och institutioner som mediernas bevakning handlar om. På flera sätt är medialiseringen av politik och samhälle därför en lika genomgripande process som exempelvis individualiseringen och globaliseringen. Ska vi förstå varför politiken fungerar som den gör – eller inte fungerar som den borde – måste vi därför förstå den process genom vilken medierna har blivit viktigare och politiken mer anpassad till medierna.

Vår förhoppning mot den bakgrunden är att den nya boken ska bidra till såväl ökad kunskap om och förståelse för politikens medialisering som ökad forskning på området. Boken innehåller totalt 12 kapitel skrivna av ledande experter på området:

PART I: INTRODUCTION

1. Mediatization of Politics: Towards a Theoretical Framework, av Jesper Strömbäck & Frank Esser

PART II: FOUNDATIONS

2. Mediatization of Democracy, av Jay Blumler

3. Mediatization and Political Populism, av Gianpietro Mazzoleni

4. Mediatization and New Media, av Winfried Schulz

5. Mediatization and Political Autonomy: A Systems Approach, av Frank Marcinkowski & Adrian Steiner

PART III: DIMENSIONS OF MEDIATIZATION

6. Mediation of Political Realities: Media as Crucial Sources of Information, av Adam Shehata & Jesper Strömbäck

7. Mediatization at the Structural Level: Independence from Politics, Dependence on the Market, av Linards Udris & Jens Lucht

8. Mediatization of News: The Role of Journalistic Framing, av Claes H. de Vreese

9. Mediatization of Campaign Coverage: Metacoverage of US Elections, av Paul D’Angelo, Florin Büchel & Frank Esser

10. Mediatization of Political Organizations: Changing Parties and Interest Groups?, av Patrick Donges & Otfried Jarren

11. Mediatization and Political Agenda-Setting: Changing Issue Priorities?, av Peter van Aelst, Gunnar Thesen, Stefaan Walgrave & Rens Vliegenthart

PART IV: CONCLUSION

12. A Paradigm in the Making: Lessons for the Future of Mediatization Research, av Frank Esser & Jesper Strömbäck

För mer information, besök gärna förlagets hemsida eller se Mittuniversitetens pressmeddelande om boken. Boken kan köpas via exempelvis Bokus eller Adlibris.