Just nu befinner jag mig i Rio på FN:s konferens om hållbar utveckling. Det är den första FN-konferensen som behandlar samtliga tre aspekter av hållbar utveckling – ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Runt 190 nationer deltar, vid sidan av en lång rad ideella och icke-statliga organisationer och företag. Igår avslutades de förberedande förhandlingarna om ett slutdokument, som nu lämnas över till regeringscheferna.

Här på konferensen finns det olika åsikter om detta slutdokument. Många uttrycker kritik och anser att dokumentet inte går tillräckligt långt. Andra är mer nöjda, och pekar på det faktum att det är en oerhört svår process att försöka ena runt 190 länder från alla delar av världen kring skrivningar och åtaganden som är mer radikala. Åsiktsskillnaderna – och utgångspunkterna – mellan länder som befinner sig på väldigt olika positioner vad gäller exempelvis ekonomiska resurser och som möter väldigt olika problem är av naturliga skäl inte enkla att överbrygga. Det finns också en betydande misstro mellan olika länder som är svår att överbrygga. Det gäller inte minst de fattigare ländernas misstro mot de rikare länderna.

För egen del har jag inte hunnit läsa slutdokumentet i sin helhet ännu och har därför inte format någon fast uppfattning om hur det bör tolkas, men positivt är att det beslutats om att ta fram hållbarhetsmål (”sustainable development goals”) som från 2015 ska ersätta FNs milleniemål. Till skillnad från milleniemålen ska hållbarhetsmålen omfatta alla länder, inte bara utvecklingsländerna, vilket är positivt. Ett annat framsteg är att beslut har fattats om ett tioårigt ramverk för hållbar konsumtion och produktion (”sustainable consumption and production”), och att behovet av en omställning till en grönare ekonomi framhålls.

Vid sidan av förhandlingarna och regeringsrepresentanternas tal anordnas en lång rad seminarier av olika organisationer. Idag har jag deltagit på två sådana: Beyond GDP: Measuring the Future We Want och High-Level Dialogue on Natural Capital Accounting. Båda har varit mycket intressanta, och lyfter fram (1) behovet av andra mått än BNP som kan komplettera BNP när det gäller att mäta mänsklig utveckling och välstånd samt (2) behovet av att hitta sätt att värdesätta naturen så att naturens värde liksom kostnaderna när tillräcklig miljöhänsyn inte tas blir tydligare.

Tillsammans tydliggör dessa seminarier att om världen ska kunna ställa om till en utveckling som är hållbar inte bara ekonomiskt, utan också socialt och ekologiskt, måste vi hitta nya mätmetoder som på ett bättre sätt tydliggör värden och kostnader förknippade med olika mänskliga aktiviteter. Som Storbritanniens vice premiärminister Nick Clegg framhöll: ”Without the right tools to measure the right things we cannot do the right things”. Eller som Yolanda Kakabadse, Världsnaturfondens ordförande, sade: ”We must measure what we treasure”.

Det instämmer jag helt i.