En klassiker i samband med varje årsskifte är olika listor över årets bästa skivor, filmer, böcker, och så vidare. Inspirerad av detta gjorde jag förra året gjorde en egen lista över 2010 års bästa böcker i politisk kommunikation. Bedömningen gjordes utifrån fyra kriterier: (1) hur teoretiskt nyskapande eller banbrytande böckerna är, (2) styrkan i och analysen av det empiriska materialet, (3) hur väl teorin och empirin hänger samman, samt (4) hur välskrivna de är. Av naturliga skäl var listan selektiv och subjektiv, men möjligen hade den ändå sitt värde.

Jämfört med 2010 tycker jag det gavs ut färre böcker 2011 som gjorde ett riktigt starkt intryck. De flesta av de cirka 100 böcker jag läste var intressanta och läsvärda, men utan att riktigt skilja ut sig från mängden. Några undantag fanns dock. Om jag utgår från samma kriterier som förra året är det min bedömning att 2011 års bästa böcker (av dem jag själv läste och kan bedöma) i politisk kommunikation och angränsande områden var:

– Pablo J. Boczkowski (2010). News at Work. Imitation in an Age of Information Abundance. University of Chicago Press.

– Natalie Jomini Stroud (2011). Niche News. The Politics of News Choice. Oxford University Press.

– Pippa Norris (2011). Democratic Deficit. Critical Citizens Revisited. Cambridge University Press.

– Toril Aalberg & James Curran (red) (2011). How Media Inform Democracy. A Comparative Perspective. Routledge.

– Kees Aarts, André Blais & Hermann Schmitt (red) (2011). Political Leaders and Democratic Elections. Oxford University Press.