Nya fakta om mediernas valbevakning

Idag skriver professor Kent Asp en mycket intressant och läsvärd artikel på DN Debatt, där han redovisar nya forskningsresultat om hur medierna bevakat årets valrörelse. Förhoppningsvis kan den artikeln leda till att fakta får större tyngd i den ibland konspirationsteoretiskt präglade debatten om mediernas partiskhet.

Det övergripande resultatet är att de rödgröna och Mona Sahlin har fått en mer negativ bevakning än alliansen och Fredrik Reinfeldt. Båda blocken har uppmärksammats ungefär lika mycket, men andelen negativt vinklade artiklar har varit större för de rödgröna och Sahlin än alliansen och Reinfeldt. Bland annat skriver Asp:

43 procent av artiklarna i de fem tidningarna om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt. Positivt vinklade artiklar om Sahlin är mycket få, men de är inte särskilt många om Reinfeldt heller. Medierna har inte på samma sätt som 2006 varit Reinfeldts medspelare.

De medier som ingår i undersökningen är Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen, och i tidigare val har det övergripande mönstret varit att partierna och regeringsalternativen uppmärksammats på ungefär samma sätt i olika medier. I år avviker emellertid Expressen, på ett sätt som inte har förekommit i tidigare val. Med Asps ord:

Men skillnaden är stor mellan olika tidningar. Expressen ger på sina nyhetssidor den klart mest negativa bilden av de rödgröna – tre av fyra artiklar vinklade på Sahlin är starkt negativa. Expressen skiljer sig inte enbart från de andra tidningarna i tendens, utan också genom rapporteringens stora omfattning och starka fokusering på Mona Sahlin. Något liknande har jag inte sett i de nio tidigare val jag har undersökt.

Detta är intressant, och kommer säkert tolkas av de som står till vänster som om de får vatten på sin kvarn. Vad gäller övriga tidningar skriver Asp att Göteborgs-Posten har den mest balanserade bevakningen, följt av Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, och att Dagens Nyheter har ”den minst vinklade nyhetsjournalistiken om Mona Sahlin”.

Vid sidan av detta konstaterar Asp också att ”Sällan har opinionsmätningar varit så många och duggat så tätt som i årets val”, vilket väcker den centrala frågan om sambandet mellan mediebilden av partierna och opinionsmätningarna. Har den stora mängden opinionsmätningar bidragit till den negativa mediebilden av de rödgröna och Sahlin, eller är andelen negativt vinklade artiklar om dem lika stor i artiklar som behandlar sakfrågor som i artiklar som handlar om opinionsmätningar och det politiska spelet? Samma fråga, fast omvänt, gäller mediebilden av alliansen och Reinfeldt.

Den frågan, liksom frågan om vilka andra faktorer som har bidragit till mediebilden av partierna i detta val, förtjänar att undersökas vidare. Så kommer också att ske. Jag håller själv på med en undersökning som bland annat handlar om detta, och i avslutningen av sin artikel skriver Asp:

Resultaten från tidigare analyser har jag sammanfattat i tre enkla teser: (1) mediebilden gynnar eller missgynnar alltid något parti, (2) mediebilden bestäms inte enbart av journalister, den bestäms också av partierna och deras inbördes kamp om väljarna, och (3) mediebilden påverkar partiernas framgångar och motgångar i valet. Hur väl passar då årets medievalrörelse in i detta generella mönster? Den första tesen får som framgått stöd. Den andra tesen återstår att analysera. Är den negativa mediebilden av Mona Sahlin ett resultat av en förutsägbar medielogik, eller bestämd av journalister i en borgerligt dominerad press, eller har hennes politiska motståndare lyckats i sin strategi att sätta allt ljus på en partiledare med förtroendeproblem? Eller är det Mona Sahlin själv och socialdemokraternas vägval som lagt grunden för mediebilden?

I veckan som gick fick annars en artikel på Aftonbladet Kultur, skrivet av nätverket Den allierade journalisten som har en blogg med samma namn, stor uppmärksamhet när den anklagade medierna för att gå alliansens ärenden. Uppmärksamheten handlade inte bara om själva innehållet i artikeln, utan också om att den publicerades anonymt. Idag rapporterar Makthavare.se emellertid att bakom Den allierade journalisten står vänsterlobbyisten Pontus Björkman:

Makthavare.se kan avslöja att det inte är en journalist som står bakom bloggen ”Den allierade journalisten” utan vänsterlobbyisten Pontus Björkman. Björkman är till vardags pressekreterare på Latinamerikagrupperna och kontaktperson för valkampanjen Global Rättvisa Nu som har samlat delar av miljö- och solidaritetsrörelsen. Björkman, som befinner sig på semester, bekräftar i kväll i ett sms till Makthavare.se att han ”samordnar bloggen och har bidragit till artikeln”.

Frågan är hur mycket uppmärksamhet artikeln och bloggen hade fått om det varit känt för alla att den drivs av något som uttalat står till vänster politiskt snarare än ett nätverk av journalister.

Om jesperstromback

Professor i journalistik och politisk kommunikation
Det här inlägget postades i Journalistik & medier, Svensk politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s